Svart sa han
Förutsatt att man inte uppfattar att bli kallad "svart" som en förolämpning, som att vara mörk skulle vara mindre värd, förstår jag svt:s Halal-tv:s programansvariges avsikt med beteckningen som att vara "svart" som att det handlar om att tillhöra minoriteten. Det handlar alltså inte om att ha en viss tillräckligt mörk hudfärg, utan att vara icke-vit, att ingå i den grupp som har mindre makt pga att man inte är vit blond majoritetsbefolkning - som jag förstår att halal-programledarna också tillhör.
Halal-programledarna betecknar sig inte som Invandrare, men menar ändå att de diskrimineras pga sitt utseende och den ickevithet som det kan innebära att vara muslim i ett i övrigt ickemuslimskt land. Muslimskhet som av många högerextrema, men också av andra, inte anses tillhör Svenskheten. Svenskheten har i sin tur i folklig mun men också i den formella representationen koppling till Vithet, att vara vit och främst blond. Det finns alltså en kulturell koppling mellan Svenskhet - Vithet- IckeMuslim, och det är detta Svart synliggör, att man kan stå utanför någon av dessa kategorier, i större eller mindre grad. Detta resonemang, om att inte vara Invandrare men att behandlas som sådan som att man inte tillhör, som ickearisk, är inte Halalprogramledarna ensamma om.
Det svt -mannen gör är alltså att tydligöra diskrimineringen som programledarna helt klart och tydligt är utsatta för genom den överdrivna fokus och granskning som finns på dem som privatpersoner, men inte andra vita etniskt svenska kristna programledare. De vill inte kallas Invandrare, men behandlas ändå inte som vanliga svenskar, dvs en beteckning krävs för att beskriva utanförskapet och det blev i det här fallet "svart".
Jag tyckte inte det var så svårt att fatta faktiskt vad som avsågs, och det säger jag inte bara för att jag läst en massa "teorier", min svenska arbetarpojkvän uppfattade honom också på detta vis. Men tyvärr kanske det var otydligt för andra? Och även hos de som jag ändå tror förstod meningen, så uttnyttjades det "självklart" för islamofobiska syften och som att detta ensamma ord i sig skulle vara nog för att fördömma programmet, eller som att det av dem själva frammanade löjet kring ordet Svart skulle vara någon form av väl formulerad journalistisk kritik. Vilket löjet och oförståndet definitivt inte är.
Rörande Nesrin Atas kritik om att halal-tv:s programansvariges användande av beteckningen Svart för att beskriva varför Cherin Awad diskrimineras innebär ett misstänkliggörande hos omgivningen vill jag säga detta. Jag menar att man, med tanke på det jag skrivit ovan, för att man inte vill överta en rasistisk tolkning av Svart som något negativt, istället ska ifrågasätta varför Svart måste innebära ett misstänkliggörande. Ett misstänkliggörande jag verkligen inte heller tror var avsikten när ordet sades, just snarare tvärtom.
halal-tv
För det första måste jag klargöra, att min första spontana reaktion såfort jag hör ordet Stening är avsky, och vilket hemskt lidande och hemsk död det är för den som drabbas av detta brott mot de mänskliga rättigheterna, och bristen på empati och medkänsla hos dem som utför handlingen. Det är också så jag skulle önska att alla reagerade inför stening, och andra dödsstraff. Då skulle jag lättare tro att de tydligt tog avstånd från detta.
Men för dens skull tycker jag ändå att man får reflektera och ifrågasätta vad Cherin Awads uttalanden, och vad som skrivits om henne, kan betyda och innebära.
Kulturellt missförstånd? Får Awad "the opportunity of a doubt"?
När man läser Cherin Awads "första" uttalande för 5 år sedan är det ju inte speciellt långsökt att som svensk tolka det just som ett stöd för Stening som straff. Men jag vill ifrågasätta om man måste förstå intervjusituationen på detta sätt, eller om det finns alternativa sätt att förstå den. Inte för att jag säger att det är på det ena eller andra sättet, men för att det är så man brukar förhålla sig till när Vita Svenskar ibland säger en groda eller två, att man reflekterar över om det kan vara på något annat sätt, att man ofta ger personen "the opportunity of a doubt".
Nu är det närmast ett kaos i bloggosfären, med vissa uppenbara små förvängningar, och svårt att försök att reda ut vad som hänt och vad som sagts, och det är i denna förvirring jag är kritisk till hur tvärsäkra vissa av de mest hetsande bloggarna är på att det bara kan vara på ett visst sätt, i motsats till vad Awad själv nu säger att det var. Det är som att dessa bloggare snarare vill bygga en version och driva en jakt, enligt en viss mall, än att reflektera kritiskt över hur det kan vara, och vad det kan betyda.
Awad har sagt att hon inte menade att hon är för dödsstraff, och att hon alltid har varit emot dödsstraff. På Fredrik Malms hemsida framgår det också att Cherin Awad via en reporter förmedlat att hon tycker att Svt felaktigt skildrat hennes ställningstagande i programmet för 5 år sedan. Genast menar flera konspirationsteoretiker att hon ljuger, och kanske gör hon det, vem vet. Det jag menar är att Awads uttalande kan förstås på fler sätt och att när det gäller ickemuslimer som uttalar sig underligt ges dessa en andra chans och deras uttalanden ges också mening i förhållande till det personen sedan säger att den hade för avsikt med uttalandet.
När Awad hävdar att dagens Svenska lagstiftning är fullt förenlig med ett muslimskt levnadssätt kan man läsa det som just ett motstånd mot dödsstraff. "- En muslim ska följa lagarna i det land där hon bor, men också islam. I Sverige finns det inga konflikter." Svenska lagar innefattar inte Stening. Det som Awad tycks ha sagt i Existens är att: "Hon ser de stränga straffen i den muslimsk lagen mer som en markering. - Lagarna visar att otrohet är avskyvärt! ". Saxat från Fredrik Malms blogg ursprungligen ur Existens. Som en moralisk markering alltså, om att otrohet är fel. Men är det inte en väldig skillnad på att utläsa en moralisk markering, och att vara för ett införande av Stening i praktiken i lagen? Är det inte som just moraliska markeringar också många kristna läser bibeln. Awad ifrågasätter inte den svenska lagstiftningen.
När jag läser intervjun där hon uttalat sig kontroversiellt är det första Awad gör också att använda sig av en vanlig muslimsk strategi för att visa ett avståndstagande från en viss tolkning - hon framhäver det orimliga i att något skulle kunna ske om denna tolkning följdes till punkt och pricka. Själva markerandet av Orimligheten blir en form av avståndstagande. Sedan går det att ifrågasätta hur väl detta stämmer med verkligheten och det som faktiskt sker i verkligheten. Men det är ändå värt att notera för en fullständigare bild att hennes ursprungliga uttalanden kan ses som en form av just avståndstagande i ett specifikt kulturellt sammanhang, som kanske också är den enda fungerande vägen i dessa sammanhang.
Det går att förstå Awad som att hon ger sitt stöd åt den kvinna som i ett väldigt hetsigt klimat, säkerligen med risk för sitt eget liv, var med att se till att en Steningsdom upphävdes, och att detta är och var den centrala betydelsen i sammanhanget. Det kan vara så att Existens inte lyckades fånga denna mening som det centrala: ett motstånd format efter de villkor det verkar inom. Att frågan var ställd på ett rotlöst universialistiskt sätt, när Awads kommentar förhöll sig till omständigheterna. Som under svenska omständigheter kan ha framstått som något annat, rentav motsatsen.
Sedan under intervjun sker något som jag menar även kan förstås som att reportern som det tycks på Awads reaktion, med grund i ett antimuslimskt samhällsklimat, försöker pressa och tvinga Awad att närmast ta avstånd från sin tro - varvid hon tycks känna sig tvungen att markera att hon tror på Guds ord och inte människornas. Detta kan också förstås som att Awad menar att det är upp till Gud att avgöra och inte människorna att verkställa straff. Skulle man välja att lägga minsta betydelse vid att det skulle kunna vara såhär blir hennes senare klargörande att hon är emot dödsstraff inte lika underligt. Det går alltså att försöka läsa och förstå på två sätt, bara leta efter det motsägande, eller också se om det finns en överensstämmande tråd.
När det annars är så populärt att tala om kulturkrockar, mestadels till svenskars fördelar och som ursäkt för rasism, tycks det som i det här fallet att det inte slagit någon att det också skulle kunna röra sig om detta i det här fallet, och att Awad visst visade ett avståndstagande, men att: att ta avstånd kan se olika ut inom olika grupper och motiveras på olika sätt.
Är det då viktigast att lyfta fram avståndstagandet, eller att alltid slå ner på skillnader för hur detta tar sig uttryck - om man vill möjliggöra en global utveckling till gagn för alla jordens kvinnor, och samtidigt kunna verka i nuet?
Var hon nånsin Kvinnofientlig?
Flera debattörer har också förvanskat, vridit och vänt och fabricerat uttalanden med Awad som går ut på att Awad skulle vara för just Stening av kvinnor. Något som citatet och intervjun helt klart inte ger stöd för då frågan som besvaras av Awad gällde BÅDE män och kvinnor. Awad gör inte skillnad på män och kvinnor i citatet. Kanske är och var Awad inte helhjärtat mot stening oavsett kön, jag kan inte veta, dock gjorde hon inte skillnad på män och kvinnor.
Det här visar också på att det just handlar om att vilja skapa en version bland vissa bloggare och debattörer, som är i enlighet med en islamofobiskt förgivettagande om Islam som kvinnofientlig, snarare än att reflektera med en öppen inställning.
En evig sekulär dom?
Men visst, så kan man välja att mena att det inte fanns någon form av avståndstagande i den första intervjun. Frågan blir då ändå, efter Awads senare upprepade tydliga avståndstagande, enligt vilken måttstock ska vi dömma henne.
Ska hon ges en chans i yrkeslivet överhuvudtaget? Ska ett yttrande från tonåren hänga med henne för evigt oavsett vad hon gör, säger och lever nu? Får man lov att åtminstone ge Awad en chans att visa vad hon går för nuförtiden? Kan det här Text Text också säga något om vem Cherin Awad är och vad hon nuförtiden står för? Även om Awad som person uttalat sig stötande kanske programmet i sig kan bidra till att nya intressanta perspektiv kan komma fram, som gör mer nytta än skada för fler kvinnor. Eller är jakten på Cherin Awad viktigast? För vem i sådant fall.
Se efter ditt eget hus - gäller samma måttstockar?
Vad gäller att Cherin Awad skulle hysa kontroversiella åsikter nu, så har dessa i sådant fall främst kommit till ytan för att hon är muslim och att man därför granskar henne hårdare. För att det är så att det är många fler som hyser underliga åsikter, för dödsstraff eller kvinnofientliga åsikter, förståelse för mäns våld mot kvinnor som varit otrogna. Det är rätt uppenbart att om man bara bemödar sig eller vågar finna detta intressant att granska hos andra än muslimer skulle mycket mer komma upp till ytan. Jag menar, hur ofta frågar du män i din närhet hur de ser på mäns våld mot kvinnor? Det här är något muslimer nästan tvingas svara och bemöta till vardags, och där alla formuleringar självklart tolkas ur ett visst bestämt antimuslimskt perspektiv.
Motsatsen gäller för andra, vi tar det igen - Vita svenskar, där ursäkten "men det var inte så han menade ju" är rätt vanlig.
Där det alltid gäller att inte förhålla sig för bokstavligt till det män har sagt utan där det nästan alltid finns utrymme för att personen menade något annat än vad som vid en viss tidpunkt hoppade ur munnen. Då finns det skämt och ironi. Det får finnas andra avsikter och "meningar". Det finns ett socialt sammanhang där och då - kanske var personen pressad i intervjusituationen? Man resonerar då ofta som så att det ju är schyssta män, vet alla, och därför har man närmast en social plikt att försöka tolka det de säger på det för dem schysstaste sättet. Eller urskulda dem med att, "det är ju en bra kille han menar inte så, jag har kännt honom hur länge som helst". Sägs det på fyllan räknas det överhuvudtaget inte alls och är inget som har med personen som säger det att göra.
Skulle motsvarande granskning och vikt som gäller muslimer läggas vid vad svenska personer säger så skulle också fler underliga åsikter och uttalanden komma upp till ytan, och fler yrkesutövningar ifrågasättas. En person som ser ut som en vanlig schysst svensk vit man behöver inte lika ofta ta tag i sina egna kanske inte så välfungerande funderingar. Högsta Domstolens man Bo Svensson säger angående en man som mördade en kvinna med kniv i sömnen:
"- Det finns hemskt gräsliga mord, som helt klart ska ge livstid. Och så det nu aktuella fallet som snarast är ett crime passionnel (passionsmord) där en man blir förtvivlad över att hans kvinna är på väg att lämna honom och tappar huvudet. Det handlar om ett ögonblicks verk och offret hinner inte känna något lidande, säger Svensson."
Lägg märke till hur ingen av juristerna eller journalisten riktar direkt kritik mot Bo Svenssons resonemang. Tror ni reportaget, eller reaktionerna, skulle sett likadanta ut om det hade varit en muslim som sagt detta eller något liknande?
Jag vidhåller att till stor del finns det inte en omtanke om kvinnor från folkpartisternas sida, som samtidigt tycker militanta antifeministiska uttalanden är bra. Tyvärr är det rent krasst sett främst en chans för dem att angripa sitt hatobjekt SVT. Det som avslöjar dem är just oviljan att kritisera andra grodor, riktigt kvinnofientliga sådana, och beredvilligheten att skapa Kvinnofientlighet av det som uppenbarligen rör båda könen och inte specifikt kvinnor.
Samtidigt som män ofta kan fortsätta och göra karriär oavsett vad de säger och faktiskt gör mot kvinnor eller andra oönskade grupper.
Allmänt om Stening som företeelse
Slutligen, eftersom Awads uttalanden har föranlett debattörer att börja klippa och klistra i de teologiska källorna, vill jag lyfta fram att stening som företeelse har sitt ursprung i gamla testamentet, och denna tradition därmed har sitt ursprung och koppling både till Judendom och Kristendom. Insomnade Grottisbloggen lyfter fram hur det står om hedersmord i Gamla Testamentet: "
"Jag har gift mig med denna kvinna, men när jag låg med henne upptäckte jag att hon inte var oskuld",
... då skall....om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld,... flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel. Du skall utrota det onda ur folket."
5 Mos 22:14-21
Stening nämns inte ens i Koranen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Johannes Forsberg har trots allt rimliga ifrågasättanden, om vem som ska sägas få representera muslimer. Går det ens är väl frågan. Och vilka individer /grupper ska uteslutas och inte få föra sin egen talan utan riskeras att enbart skildras av Andra och myter? Svt:s svar på kritiken.
Svt:s egen presentation av programmet Halal-tv.
Vanlig Svenssonmusse-blogg
"Idag tycks det råda ett allmänt samtycke att det är okej att ogilla islam och muslimer. Saker som för mig som muslim framstår som rent bisarra att säga är helt okej att kasta ur sig.
Senast på jobbet för någon vecka sen hamnade jag i ett samtal med en av mina kollegor varav hon säger följande till mig:
-" Ja du kommer säkert ogilla mig för att jag säger detta" (redan här undrar man ju varför hon då säger det) " men jag ska säga dig att jag har sagt till mina två tonårsdöttrar att vad de än gör så tolererar jag inte att de tar med en muslim hem"."
Just såhär har jag hört så många uttrycka sig. Som jag ser det handlar det i grund och botten om rasismens vanliga syn på vissa som mindre värda som ger denna brist på grundläggande normgivande social artighet, och den totala oförmågan och oviljan att se saker ur Den Andras perspektiv, eftersom den ju är nått helt annat omöjligt att förstå eller vilja förstå. Det liknar också den traditionella rasismen, se forskning om afroamerikaners upplevelser i Usa bl.a som visar på just det asociala beteendet som ett viktigt instrument för att förstå vardagsrasismen.
Appropå kvinnan i citatet, så får jag även en anledning att återknyta till några av mina äldre inlägg om Svensk hederskultur, Om det hedersrelaterade våldet och svensk heder besudlad,
jag blir rörd
"Men överdriver inte du nu?"
"Men om dom har det så hemskt, varför går dom inte bara då, varför protesterar dom inte?"
"Ser du ner på hemmafruar / kvinnor som bär slöja/ osv?"
"Förstår du inte att du inte är omtyckt feminist?"
Min kille berättade om en intervju med en svensk feminist och reaktionerna från svenska killar, framförallt unga killar, vårt hopp i den nya "jämställda generationen", som efter föreläsningarna kommer fram till henne och frågar henne hur mycket hon tar för en avsugning och om hon vill ha kuk. Eller, som en av mina f.d. studiekamrater som berättade om bemötandet på jämställdhetsföreläsningarna i kriminalvården, hur hela horden av män, hela den svenska manliga publiken vänder sig mot henne när hon tvingas gå tillbaka till det allra mest grundläggande igen för att hitta en plattform för en gemensam disskussion, "men ni vill väl ändå att kvinnor ska vara jämställda med män?", och alla säger nej och hånar henne.
Islamiska feministiska kongressen 2008
"...Muslim feminists to cope with new forms of oppression arising from globalization, with particular emphasis on the alliance between neo-liberalism and religious fundamentalism"
Väldigt spännande, tänk om man kunde få va med, i härliga Barcelona dessutom. Och jag tänker på hur kvinnorörelsen återigen kan göra en insats för fred, som den traditionsenligt ofta gjort, och hoppas att de som kämpar för kvinnors situation i Sverige har mognat lite och insett att det finns mycket att lära. Att det hänger mycket på oss i den svenska jämställdheten och vår förmåga att lyssna. En uppmaning från den islamiska första kongressen 2005
"To avoid conflict, we must generate dialogue. In the gaps in between, nobody has the habit: we must build together. From shared knowledge, towards mutual acknowledgement."
feministisk utopi?
"12. Emina Merdzanic, feministisk muslim, längtar efter en värld där männen inte längre ser som sitt gudomliga uppdrag att dominera kvinnan och där de religiösa institutionerna bekämpar alla former av förtryck."
Kolla även mina två nya länkar i listan, MuslimWakeup och Femin-ijtihad.
Muslimska bloggar
Bloggar på engelska:
ModernMuslimWoman
Muslimnista
Hijabisoverated
Azizaizmargari
Svenska bloggar:
Yasmine
Johannas Dagbok
Ramadanbloggen
Come rain come shine.
Muslimska arbetande systrar
Egna pengar och eget rum, är den feministiska devis Virginia Woolf myntade för kvinnan, och den ryms gott och väl inom islam visar Working Sisters.
Vänstern och islamofobin
Förkärleken till islamofobin inom högern har jag uppmärksammat tidigare och är inget som överraskar, däremot är det kanske dags att skriva lite om det som tyvärr gör det (i alla fall mig), islamofobin inom vänstern. Islamophobia-watch som bevakar islamofobiska uttryck över stora delar av världen har skrivit flera notiser om detta. En utmärkt sida som tyvärr också synliggör hur islamofobin sprids och fortplantar sig effektivt över nationsgränserna, inte minst tackvare de inflytelserika nyliberala tankesmedjor som effektivt sprider islamofobisk propaganda, som Timbros Johan Norberg som ger muslimska invandrare skulden och makten över klasssamhället och dess desperata uttryck etc. I Sverige har Neo bland annat bjudit in islamofobiska talare till oemotsagda fantasifulla utsvävningar till högerns extatiska applåder.
Men tillbaka till den vänstra sidan, och förhoppningsvis till dess potential. I Storbritannien märks framförallt hur "vänster"nationalismen underbyggs av fördomar om muslimer och islamofobi. Inte alldeles olikt den svenska rasistiska organisationen under namnet Sverigedemokraterna som själva utger sig för att vara ett alternativ till socialdemokraterna, trots att deras ekonomiska och sociala politik är klassiskt högerkonservativ.
Men, sverigedemokraterna i all vanära, det finns tecken på islamofobi även inom den riktiga vänstern i Sverige. Om rasismen kan förstås som komplicerade processer som sker mellan den lilla vardagliga nivån och den stora samhälleliga så har sättet att prata om muslimer även inom delar av vänstern blivit en del i kedjan som behövs för att återskapa det rasistiska samhället. Det handlar inte om att man inte kan diskutera och ifrågasätta religion och religiösa praktiker, utan om hur man gör det, och hur man gör det i förhållande till hur rasismen reproduceras i samhället vid denna tidpunkt. Om högern i stort dominerar hur det offentliga samtalet kring islam förs så menar jag att vänstern och arbetarklassen har ett stort ansvar på den vardagliga nivån som rör muslimers villkor i skolor och på arbetsplatser.
Jag tänker bland annat på när det blir helt acceptabelt med mytbildning och att bygga kritiken av muslimer på rena faktafel och grova generaliseringar, och när det blir tabu att ifrågasätta den kritik som bygger på faktafel för att den presenteras som religionskritik. Det är något som kräver en djupare reflektion, när ens egen ateistiska kritik av religion alltid bara blir en ensidig kritik av muslimer, vad är det för samhälleliga processer som gör att det blir så? I denna fullkomligt oseriösa , historielösa och faktiskt, oftast i avsaknad av klassperspektiv, muslimkritik finns inte heller minsta diskussion kring hur svårt det kan vara att skilja religion från kultur (om det går). Därför sammanflyter hela tiden religionskritiken med kulturrasismen, och bidrar till de rasistiska processerna. Att klass till viss utsträckning även styrs av religionstillhörighet är något vänstern måste förhålla sig till.
Kolla länken
Det muslimska queera nätzinet Huriyah
Det queera nätverket och stödgruppen Imaan
Mycket intressant att läsa!
Polistrakasserier
Jag visste inte det var riktigt så illa faktiskt, jag vit kvinna, men nu har jag faktiskt läst på lite, om svensk polis trakasserier mot svarta och invandrare. Rädda Barnens undersökning bland svenska unga svarta människor visar bland annat att regelbundna trakasserier från polisen är en vanlig rasism-variant för svarta unga män. Kanske ska man därför tolka det här som ett sätt att bättra på jämställdheten? Nu är det hemligstämplat.
Furaha
Källa. Kyrkans Tidning 20-26 sept 2007.
Liberalernas desperata skrik på att muslimerna hotar yttrandefriheten och därför bör tystas, och de här "ta avstånd och avsäg dig Islam"kampanjer som dragits igång och de rassestämningar man lyckas skapa, är det verkliga hotet mot yttrandefriheten och alla andra friheter också för den delen. Man skapar bara ett extremt polariserat klimat som omöjliggör all diskussion, och utveckling och som absolut kommer skapa mer extremism och fundamentalism.
Jag förstår att traumatiserade människor från ex Iran som upplevt religiös fundamentalisms värsta sidor känner ett stort behov av att förhindra att något liknande händer igen, men man kan inte låta dessa reaktioner ta över heller. När kommunister som flytt från Iran ställer upp jämsides med folkpartisters hetskampanjer mot muslimer vet man att nånting är väldigt fel, där kan man snacka om en ohelig allians. Krav på att muslimer ska avsäga sig sin muslimskhet, sitt "islam", sin bakgrund, är det som kommer dra järngränser mellan "feminism", "demokrati" och "Islam". Man måste släppa den här liberala inställningen att allt kan lösas en gång för alla genom att bara "ta ställning emot" och sedan driva hetskampanj på de som vill diskutera och som har en mer pluralistisk syn på världen. Risken är som sagt att man kommer skapa mer fundamentalister.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Till något roligare. Kolla in Furaha Jättekul att hon och hennes familj kommit tillbaka till sverige igen! Ser fram emot galna upptåg med henne.
Maratoninlägg om Abort inom Islam
I en rad muslimska länder är aborträtten inskränkt och straffbar, precis som i flera andra av världens ickemuslimska länder. I exempelvis Saudi Arabien tillåts abort enbart om det är för att skydda kvinnans liv eller fysiska hälsa. I Algeriet tillåts abort för att skydda kvinnans mentala och fysiska hälsa eller om hennes liv är i fara. Men det finns också muslimska länder med en öppnare inställning där det räcker med kvinnans efterfrågan för att få göra abort. Tunisien, Turkmenistan, Kazakhstan, Albanien, Azerbajdzjan, alla med 12 veckors gräns, tillhör dessa. I Turkiet finns en 12 veckors gräns där utgångspunkten är kvinnans önskan, men här efterfrågas även föräldrars eller makes medgivande. I många muslimska länder, som Indonesien och Malaysia, pågår också diskussioner i riktning mot att stärka kvinnors rätt till att göra abort. Även i Iran röstade parlamentet nyligen igenom förslag i riktning mot att tillåta kvinnor att göra abort under vissa omständigheter, denna utveckling stoppades dessvärre av Väktarrådet.
Den religiösa diskussionen fyller en viktig roll i många kvinnors liv och välmående, så det finns en anledning för även icketroende att upplysa sig tillräckligt för att allra minst undvika att sprida fördomar om muslimer och Islam som sedan drabbar dessa kvinnor.
Så, hur kan diskussionen se ut? Som alltid när man talar om islam är det viktigt att inse att muslimer tolkar islam olika. Sa'diyya Shaikh[4] har skrivit en intressant text, som jag citerar ur om inte annat nämns, där det bland annat redogörs för några olika tolkningar som finns i det hen kallar för de ´klassiska´ islamiska skolorna. Texten och mycket av diskussionen kretsar kring en koransk vers som också finns beskriven i en hadith vilket flera islamiska skolor bygger sin tolkning på:´O mankind! if ye have a doubt about the Resurrection, (consider) that We created you out of dust, then out of sperm, then out of a leech-like clot, then out of a morsel of flesh, partly formed and partly unformed, in order that We may manifest (our power) to you; and We cause whom We will to rest in the wombs for an appointed term, then do We bring you out as babes, then (foster you) that ye may reach your age of full strength; and some of you are called to die, and some are sent back to the feeblest old age, so that they know nothing after having known (much), and (further), thou seest the earth barren and lifeless, but when We pour down rain on it, it is stirred (to life), it swells, and it puts forth every kind of beautiful growth (in pairs). (Koranen, 22:5)´
Återberättaren Abdullah: ´Allah's Apostle, the true and truly inspired said, "(as regards your creation), every one of you is collected in the womb of his mother for the first forty days, and then he becomes a clot for an other forty days, and then a piece of flesh for an other forty days. Then Allah sends an angel to write four words: He writes his deeds, time of his death, means of his livelihood, and whether he will be wretched or blessed (in religion). Then the soul is breathed into his body.´ (Sahih Al-Bukhari, Volume 4, Book 55, Number 549)´
Dessa dagar av oformat och format kött, skapar en tidsperiod av 120 dagar, dvs 17 veckor och en dag. De klassiska skolornas förhållningssätt är enligt Shaihk, summerat av Shaykh Jad al-Haq, inom denna 120-dagars period:
´1) Unconditional permission to terminate a pregnancy without a justification or fetal defect. This view is adopted by the Zaydi school, and some Hanafi and Shafi'i scholars. The Hanbali school allows abortion through the use of oral abortifacients within 40 days of conception.
2) Conditional permission to abort because of an acceptable justification. If there is an abortion without a valid reason in this period it is considered to be disapproved (makruh) but not forbidden (haram). This is the opinion of the majority of Hanafi and Shafi'i scholars
3) Abortion is strongly disapproved (makruh). This is the view held by some Maliki jurists
4) Abortion is unconditionally prohibited (haram). This reflects the other Maliki view, as well as the Zahiri, Ibadiyya and Imamiyya legal schools´
Det detta slår fast är att det inte finns ett absolut eller enhetligt Nej i frågan inom Islam, utan att det snarare är en pågående diskussion i den muslimska världen. Det visar också att abort har varit en realitet i islamiska samhällen sedan länge eftersom olika abortframkallande medel finns beskrivna och har diskuterats sedan lång tid tillbaka. Avgörande är också vilken helhetsuppfattning som finns om Islam som religion. Sa'diyya Shaikh som beskriver Islam som en religion vars kärna är medkännande och barmhärtighet (compassion) resonerar därför på följande sätt: ´Islam teaches the sanctity of human life and shows a profound respect for that the potential for human life. Nonetheless, the rightful concern for a fetus needs to be situated in a larger context, juxtaposed and weighted in relation to broader wellbeing of the mother, the family as well as the society. Islam is a religion of balance and moderation that seeks to maximize the wellbeing of all elements in a society.´
Eftersom vi nu kan jämföra globalt hur det ser ut i världen utifrån tillgången till legala och säkra aborter vet vi utifrån ett samhälleligt perspektiv med säkerhet vilket lidande, kränkningar, övergrepp, kvinnoförtryck och massdöd som förbud eller inskränkningar i aborträtten skapar, som dessutom alltid drabbar de redan svagaste och mest utsatta allra hårdast. En syn på Islam som en medkännandets och barmhärtighetens religion förutsätter en medvetenhet och medkännande också med hur kvinnor har det, och en respekt för kvinnans liv där religionen byggs till hälften på Kvinnan (såsom sägs i en Hadith). Det är i denna muslimska medkännandets medvetenhet muslimska feminister spelar en så viktig roll, med ny kunskap, klargöranden och erfarenheter, där respekten för livet också innebär en respekt för Kvinnors liv, och deras egna val.
Sa'diyya Shaikh beskriver hur kvinnor kan agera inom Islam: ´Islamically, the freedom to act as the khalifah is intrinsically accompanied by accountability and responsibilities at the personal, social and religious levels. Often the specifics of a given context determine what the most responsible alternative is. Given these consideration, from within the Islamic perspective there is room for a pro-choice perspective where the individual khalifah engages all sources of Islamic guidance i.e. the Qur'an the prophetic traditions, the legal positions, as well as his or her own intellectual, moral and ethical capacities to inform a decision about abortion.´
De problematiska karlarna
Men tyvärr finns det dessa misogyna karlar, på vissa svenska muslimska sajter, som för att hävda sin egen åsikt i frågan medvetet undanhåller kvinnor denna diskussion och kunskap. Dessa karlars svar är varken medkännande eller barmhärtiga. Ett sådant typiskt Manligt antiabortuttalande är det korthuggna om att det inte är för Kvinnan att avgöra vad Allah har bestämt ska ske med hennes kropp utan att hon bör underkasta sig graviditeten[6]. I samband med dessa resonemang nämner dock inte dessa allvetandets karlar något om förbud för alla andra medicinska ingrepp i kroppen, kan tänkas för att detta skulle beröra karlarnas egna kroppar?
Jag är mer än tveksam till att dessa fördömmandets män själva tackar nej till en egen cancerbehandling mot eventuella snabbväxande cellklumpar. Eller vägrar sina gamla föräldrar, eller sina barn den? Struntar de själva i alla former av medicin, sprutor, dieter, drycker och salvor som kan hjälpa dem vid sjukdom eller lidande, drar de inte ut ett föremål, som en spik, som mot deras vilja råkat penetrera deras hud och kött, allt som kan på något sätt genom deras egna mänskliga handlande påverka deras kropp, är de också konsekventa i alla dessa situationer, som rör deras egen kropp och mänskligt handlande, praktiserande underkastelseargumentet? Jag ser fram emot att dessa män fullföljer sina egna råd om underkastelse för att undvika minsta lilla mänskliga påverkan på sina egna kroppar. Då ju all form av eget handlande självklart påverkar kroppen återstår för dem att ligga helt stilla, tysta och göra ingenting. [7]
Och vetenskapen?Något jag märkt när jag surfat nätet för information är att den teologiska diskussionen ofta lägger stor tyngd vid vad vetenskapen anser. Det märks att i de fall där koranen och hadith är otydliga eller inte har någon klar ståndpunkt, men också vid tolkningen i övrigt, finns ofta en önskan om att visa att koranen stämmer väl överrens med forskningen, och leta argument härifrån. Här har alltså också den västerländska vetenskapens patriarkala traditioner haft utrymme att ge tyngd åt ett patriarkalt muslimskt tänkande kring koranen, graviditeten, livet och kvinnans kropp. Till exempel är det värt att fundera över vilken betydelse det haft att det i vetenskapens manliga domäner gjorts skillnad på vård för kvinnor i samband med abort och övrig sjukvård.
Sisters in Islam
Så till mitt senaste tillskott på länklistan, Sisters in Islam är en muslimsk feministisk organisation. Som Sisters in Islam påpekar handlar diskussionen om abort om tolkningar, och övertolkningar. Bland annat klargör systrarna att det i Koranen inte uttryckligen finns ett förbud mot varken abort eller preventinmedel.
´From intensive studies and extensive consultations with contemporary 'Ulama no verse in the Qur'an (nass) can be found which forbids a husband or wife to space their pregnancies or limit the number according to their physical, economic or cultural abilities... In fact the Prophet warned against a woman getting pregnant during the period of breast-feeding calling it al-ghayl, ghaylah or gheyal (assault on the child) ...as al-azl (coitus interruptus or withdrawal) was permitted so by analogical reasoning (qiyas), other methods that can pregnancy are allowed.´ (in 'Contraception, Abortion and Reproductive Issues in the Legacy of Islam', Late Dr Abdel Rahim Omran)Islam tycks alltså snarare påbjuda kvinnans handlingskraft och kontroll över sin graviditet än en handlingsförlamad och ansvarsbefriad ´underkastelse´, kvinnans agerande står i fokus. Jag avslutar med följande citat från Sisters in Islams hemsida:
´Muslim women, like all women of the world, have the need for and the entitlement to good reproductive and sexual health, to be able to make independent decisions on their reproductive and sexual lives (as well as decisions made mutually in consultation or shared with their partners). Muslim reformists and feminists who value the principles of justice and equality, and believe that these principles are enshrined in the Qur'an, see a parallel, rather than a contradiction with the universal social justice values intrinsic to human rights. Individual choice as the core of sexual and reproductive rights and gender equality, is interpreted as compatible with Islamic values. ´. (in 'Reproductive Health and Rights: The Importance for Muslim Women', Rashidah Abdullah)
[2] Jämför med Norge och Danmark som har en 12 veckors gräns, i båda länderna finns också krav på föräldrars medgivande. I Finland tillåts abort för att skydda kvinnans mentala och fysiska hälsa, till följd av våldtäkt, om fostret är missbildat eller för att skydda kvinnans liv, den finska lagen tillåter alltså inte abort uteslutande på kvinnans egna efterfrågan.
[3] I den undersökning från 1999 som jag tittat på tillåts abort i Malaysia för att rädda kvinnans liv, och ifall kvinnans fysiska eller mentala hälsa är hotad. Men kanske har förslagen redan gått igenom, eftersom undersökningen är lite gammal,?
[5] Det är till exempel inte helt ovanligt att flickor/kvinnor som blivit våldtagna är i sådan chock att de hamnar i ett psykiskt tillstånd av förnekelse kring vad som hänt så att de inte upptäcker att de är gravida förrän mycket sent.
[7] När jag surfade nätet läste jag också om en hadith där det görs en liknelse kring Guds makt över livet, att liv skulle kunna uppstå från sädesvätska om den så utspillts på en sten om Allah önskade detta, ungefär ?Varde liv?. Det kan förstås som att om det är meningen att Kvinnan ska föda barnet gör hon det oavsett om hon försökt sig på en abort eller inte.
Gordana Malesevic och minst 8000 andra
Malesevic riktar uppmärksamheten mot de forskningsresultat Mohammad Akram Nadwi gjort. Han har studerat kvinnors roll i muslimska samhällen 1400 år tillbaka och till våra dagar och funnit inte mindre än 8000 kvinnor med betydande religösa positioner, beslutsfattare, uttolkare etc. al-Muhaddithât : the Women Scholars in Islam, finns på arabiska och på engelska f.o.m. 15 juli, med tanke på omfattningen är detta det enda du hinner läsa i sommar.
Akram argumenterar bland annat såhär:
´´Barring Muslim women from education and religious authority, is akin to the pre-Islamic custom of burying girls alive. ´´I tell people, ´´God has given girls qualities and potential, ´´If they aren´t allowed to develop them, if they aren´t provided with opportunities to study and learn, it´s basically a live burial.´´
ursäkta om jag upprepar mig igen
men är det inte en till islamofob-karriärist?
Verkar det som efter att ha läst en recension av Irshad Manjis bok, på superliberala feminetik lades nyligen upp en länk till henne vilket föranleder detta inlägg och kommentarer kring hennes förehavanden. Hon är tydligen feminist och kallar sig för muslim för att hon tror att ?det är det enda sättet hon kan få prata med afghanska kvinnor?, en underlig inställning redan där. Hade Manjis bok bara velat diskutera ?islam? med betoning på andlighet så visst, men det verkar inte vara det som är tanken med denna utgivning. Hur kommer det då sig att just Manjis bok får sådan spridning och uppmärksamhet? Det säljande receptet är alltså det gamla vanliga, en dos islamofobi kombinerat med inskränkthet och förnekande gentemot den postkoloniala vittnesbörden, kryddat med en vurm för Usa:s nuvarande utrikespolitik, slakt av palestinier, kapitalism och den naiva tilltron till individualismen. Manjis mun är övertejpad på bokens framsida och skiljer sig inte heller på denna punkt från litteratur på temat ?islam? distribuerad via den amerikanska högern, där utgångspunkten för diskussionen som en tvångstanke måste vara bilder på kvinnor bakom galler med slöjan som en skrämmande symbol. Den övertejpade munnen ska också symbolisera att det här skulle vara den första ifrågasättande diskussionen i sitt slag kring ?islams? natur, det är felaktigt såklart och en härskarteknik i sig. Med den enorma pr-kampanj hon har i ryggen så vore Manji med en megafon i näven mer passande.
kan man läsa en intressant intervju om framstegen i muslimska Marocko. Den skärpta kvinnan överlistar journalisten och tar makten över intervjun.Sedan är reklamgrejerna som hamnar på den här bloggen så himla roliga ibland, vad tusan är Gud handel? Klicka bara inte på skiten..
Ett annat Iran
Här tänkte jag skriva lite om 'Iran', därför att 'Iran' ofta används som ett exempel på vad ett muslimskt land ska vara. För det första, vad är 'Iran'? I dagstal skiljer man inte på den diktatoriska regimen och befolkningen, på det påtvingade muslimska och det frivilliga. Jag kan inte förstå hur presentationen, eller monsterbilden av 'Iran', föreställningen om att det finns ett 'Iran', som den tar form i de berättelser den ingår i här i Väst, kan fungera annat än förfrämligande, som en rasistisk symbol, en motor i den västerländska nedlåtenheten. Det finns andra bilder av Iran, som gör att bilden måste nyanseras. Ekots utrikeskorrespondent Caroline Salzinger säger såhär i intervjun i Kyrkans Tidning:
'- Vi utgår från att dessa människor är så annorlunda. Men livets stora och små frågor är desamma för dem som för oss. De oroar sig för sina barns betyg, längtar efter den stora kärleken. Och de har en otrolig koll på oss, på vad som händer i omvärlden, på modetrender och musik. Trots att de lever i diktaturer.Inte heller kvinnornas verklighet var fullt så nattsvart som vi utgår från här i väst. Hon träffade förvisso många som levde under starkt hedersförtryck, men också tuffa, häftiga kvinnor. Iranska filmare och konstnärer, till exempel.
- Tack vare att det faktiskt finns vidsynta män i de här länderna så kan också deras fruar och döttrar få positioner som annars vore omöjliga.' [1]
Det finns förtryck och grymheter i 'Iran', diskussionen handlar inte om att förneka detta faktum, men om det finns andra sätt att förstå och prata om förtrycket. Syrran gjorde för några dar sen en snygg klassanalys av den iranska regimen och tillståndet i 'Iran' som är ett bra exempel.
Det jag ofast fastnar för vid kritiken av 'Iran' är hur det starka förtrycket beskrivs som ett status quo, som ett naturgivet tillstånd, och som därför beroende på de egenskaper som tillskrivs förtrycket, anses lämpligt att ordna i skalor gentemot andra länder. Kan ett alternativt sätt vara att förstå det starka förtrycket som bevis för socialismens och motståndets förankring bland iranierna? De öppna sammandrabbningarna som ett tecken på arbetarklassens och kvinnokampens okuvliga vitalitet, för maktens rädsla? Varför får inte 'Iran' vara en symbol för det aldrig döende motståndet?
Man skulle när man diskuterar 'Iran' kunna lägga mer fokus på den historiskt i tiden näraliggande brytpunkten i och med den Islamiska revolutionen där det var nära att socialisterna hade fått stort inflytande som utgångspunkt för beskrivningen av regimens hårda förtryck, snarare än alltid och bara de enskilda brotten i sig. Kanske skulle en sån beskrivning av den historiska utvecklingen vara mer meningsskapande än 'konstateranden' arrangerade i skalor med rangordning fullständigt lösryckta på historiskt sammanhang? Också för att dessa rangordnande skalor kan förstärka intrycket av kulturer som fixa enheter, som kan ses som ett byggelement och förutsättning för kulturrasismen.
I antologin Orientalism på svenska (Ordfront 2005) skriver Mohammad Fazlhashemi i texten'Post-islamiskt nytänkande' övergripande om 'Irans' historia och några av Irans/Persiens stora demokrati- diskussioner som förs och förts, om inte annat anges är det till denna text jag hädanefter hänvisar. Skulle inte många perser/iranier välja att, när kritik av dagens 'Iran' framförs, sätta förhållandena nu i sitt större historiska sammanhang? Fazlhashemi skriver om hur en positiv inställning mot 'Väst' i det osmanska riket, Turkiet, Egypten och Persien/Iran, ändrades till följd av misslyckade försök att införa en 'europeisk modell' av demokratin.
De vid denna tidpunkt utbredda demokratisträvandena och självkritiska diskussion motarbetades och bromsades först av de europeiska kolonialmakterna[2] och senare var det USA som lade näsan i blöt, som Fazlhashemi så fint uttrycker det 'eftersom dessa stater satte sina egna politiska och ekonomiska intressen före demokratiseringsprocessen i de muslimska länderna.' Dåvarande Irans premiärminister Musaddeq, som motsatte sig britternas inflytande över oljeindustrin och gjorde försök att förstatliga den, störtades 1953 i en statskupp som finansierades av USA. Ersättare blev den USA/Väst vänlige diktatorn shahen. Västifieringsprogram tillsattes, dessa hade utgångspunkten att muslimerna befann sig längre ner på 'utvecklingsskalan'. Nu skulle man göra upp med den muslimska identiteten och det fort!
Lösningen var bland annat att vanligt folk plötsligt skulle slänga sina gamla paltor och köpa nya västerländska moderna kläder, ja eller de som hade råd med detta självfallet. I dessa marknadsekonomiskt präglade tvångsprogram, som överhettade ekonomin och ökade klassklyftorna[3], var demokrati och medborgerliga rättigheter oviktiga, men däremot industriell utveckling, urbanisering och den aggressiva avislamiseringskampanjen mycket viktiga.
Kanske skulle man kunnat förutse att majoriteten av den iranska befolkningen inte blev så imponerade av den västerländska demokratimodellen. Det man såg i form av den vålds och porrfixerade mediekulturen imponerade inte heller på alla[4]. Därigenom lades grunden för antivästliga, och antisocialistiska, oppositionella rörelser som kunde bana väg för dagens förtryckande regim.
Så när det västerländska samhället upprepar kritik av den iranska diktatoriska regimens förbrytelser idag i ett ickehistoriskt perspektiv är det i det långa loppet ett klurigt sätt att slippa all självkritik och ansvarstagande.
Avslutande ska tilläggas, då det är det bärande temat i texten, att Fazlhashemi hyser en optimistisk syn på utvecklingen, att de occidentala västfientliga strömningarna återigen lättar i det han kallar för det post-islamiska nytänkandet. Förhoppningsvis låter de västliga stormakterna bli att fucka upp det den här gången också.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Andra motbilder vi behöver veta mer om: Kyrkans tidning har i senaste numret med en intervju med kulturpellen Mohamed Omar, där bland annat islam som en del i och fortsättning på kristendomen diskuteras, lite annorlunda än den konfliktorienterade relation mellan islam och kristendom som Usas kristna extremhöger driver.
[1] Kyrkans tidning 26 april - 2 maj. Dessa jämställdhetens män imponerar föresten mer än gnälliga svennar a la Ronnie Sandahl som mest tycker så jävla synd om sig själva? järnspikars den mannen alltså..
[2] Framförallt britterna invaderade självfallet lite sådär som är brukligt.
[3] Bonniers lexikon.
[4] här i Sverige i den filmiska traditionen gestaltat i form av stora svenska falukorvar, bara svenskt kött såklart, som trycktes in i betydligt mindre kroppsöppningar på kvinnor en folkkär och omhuldad del i den svenska 'lite gladare' jämställdhetsmodellen som istället för bibel eller koran ofta tronar på en helig plats i sverigedemokratens filmhylla
Media och slöjan
Kvinnor med slöja på nyhetsrapporteringen. Kameramannen står en bit ifrån, av någon anledning så tyds allt bättre på flera meters avstånd, det känns som att vi och kameramannen smygkikar gemensamt på dom från ett perspektiv långtifrån där dom omöjligt kan märka oss. Rapport/Aktuellt har återigen skildrat det politiska livet i Turkiet, med samma tacksamma fokus på en kvinnas klädval, en folkvald mans frus klädval. Det nämns också i förbigående att beslöjade kvinnor inte får läsa på universitet i Turkiet. Det är ju precis som i Frankrike tänker jag, visst ett gemensamt drag i en internationell utveckling, men det talas det inte om, av någon anledning oväsentligt. Fokus på slöjan igen alltså, som det verkar det viktigaste i andra länders politiska spel.
Vilka tjänar egentligen på att beslöjade muslimska kvinnor vägras tillträde till universitet? Är det dom ?ondskefulla muslimska männen? som vill förtrycka ?sina? kvinnor, eller verkar det inte vara några andra krafter bakom nu faktiskt, som anser att dessa kvinnor ska hållas på plats? Jag säger till mig själv att jag måste ta reda på om det funnits inträdeskrav från EUs sida, om brister i demokratin, om kvinnor som borde få tillträde till universiteten. Självklart har väl kritik riktats av EU mot Frankrike och Turkiets skollagar, eller? Som sagt, är det inte information Rapport eller Aktuellt bistår med.
Någon dag senare, den kletiga röran av deprimerande och förvirrande intryck, av fraser som limmar sig fast på min hjärna som napalm, som får mig att begrava mig i kroppsligt arbete. I all sin vidsynthet säger han först ena dagen. ?Det är ju förjävligt med dom där slöjorna, titta på dom, så barbariskt, jävla araber?. Dagen efter. ?En bra sak måste man i alla fall säga om dom där araberna, dom vet i alla fall att hålla ordning på sina fruntimmer.? Två uttalanden som för mig rent logisktpraktiskt tillsammans egentligen borde vara fel men som vi båda förstår hör ihop, är en kommentar på dagen innan. Är en del i vår psykologiska kamp, i hans dominans över mig, och är en del av det större. Jag kommer ihåg Fatema Mernissi som berättat om den Västerländske mannens behov och psykologiska tillfredställelse av den Andra förtryckta kvinnan. Den västerländska kulturen är inte som den själv vill påstå logisk, förnuftig och behärskad, utan passionerad, på samma sätt som sadomasochism, njutningslystet offrar den och förvrider logiken.
Rapportmännens outtalade kulturella samförstånd med oss alla, en dold sinnesretning i dramatiseringen med de talande manliga reportrarna vandrandes i studion och de beslöjade kvinnorna som aldrig gör det. Fatema Mernissi om den tvångsmässiga rapporteringen. "I tried to explain that focusing on this unexpected emergence of women in the oil-rich Arab Gulf is more significant an indicator than the veils of the Moslem migrant community, but the Spanish journalists were trapped in their own veil and terror.?[1]
--------------------------------------------------------------------------
Hitlistan. Säkert! - Allt som är ditt.
[1] The Rise of Women as Key Players in the Arab Gulf Communication Strategies
av Fatema Mernissi. Det går att läsa utdrag på www.mernissi.net
Nu märkte jag att Khadidja skriver om ungefär samma sak om slöjhetsdebatten i Danmark, och om hur vi borde införa ett slipsförbud..
Khadidja
Det är alltså fascinerande sannerligen hur begreppet Väst kan användas som ett frälsningord, Vi i väst, syftar på alla boende i typ europa och nordamerika någon form av geografiskt samlingsnamn över miljontals individer, samtidigt som det alltså egentligen måste hänsyfta alla vi som är genomjämställda och perfekta (hur många är det, någon, inte jag i alla fall jag är påverkad som bara den, jag är skeptisk), vilket alltså på något fantastiskt sätt alltså lyckas ge en liten gloria över alla som räknar sig själva till väst eller av andra räknas dit hur störda i huvudet de än må vara, som bara råkar vara födda på denna avsedda lilla geografiska yta av slumpen, vare det kristdemokrater, nazister eller något annat pack, får de lite guldstoft över sig, som de självklart icke gjort sig förtjänta av. Alltså, alla vi Väst, braaaaa, alla ni andra, dååååååligt. Upprepa tills det blir en självuppfyllande profetia. Kan ni detta är ni alltså fulllärda experter, bänka er i närmsta mediastation och bara ge allt ni har enligt mallen ovan, låt munlädret bli riktigt mört och it will go well ty kan man detta har man skådat DET ljuset. Lycka till.
Behållningen var då istället den unga muslimska kvinnan Khadidja som kommenterade. Hon har också en blogg där hon bland annat i ett inlägg uttrycker sin frustration över underrepresentationen av kvinnliga imamer och över den mansdominerade debatten (hohojaja det känner man ju igen ifrån typ överallt..). Hon kritiserar också debattklimatet här i Sverige som försöker inmåla allting i två läger - läs hennes intressanta inlägg.
Intressant var också att lyssna till den kvinnliga svenska imamen Suad Mohammed som berättade om varför kvinnliga imamer skulle fylla en viktig roll i den sociala dimension som imamen innehar, hon menade att fler kvinnliga imamer skulle ge ökad förståelse mellan imamen och övriga muslimer, att fler skulle våga och vilja anförtro sig till imamen, och motiverade sin tolkning utifrån profeten mohammeds hustru Aisha som själv agerade böneledare. Profetens Mohammeds hustrur var ju mycket riktigt kända för att vara aktiva kvinnor också i offentligheten, bland annat på det politiska området. osv.
Del 2 Lite till om slöjans olika betydelser och debatten.
Bara som ett litet exempel, samhällsdebattören Haideh Daragahi, som är med i Kvinnors Nätverk och har invandrat från ett muslimskt styrt samhälle. För henne är slöjan en symbol för mannens äganderätt av kvinnan. Hon ser den som en del i ett kvinnoförtryck som också yttrar sig i tvångsgifte och hedersmord och menar att varje kvinna som frivilligt bär slöja har internaliserat bilden av sig själv som en sexuell vara. Kvinnoförtryck, i form av exempelvis slöjan, tillåts eftersom det drabbar "De andras" kvinnor, och detta är i sig en rasistisk diskriminering. Daragahi hävdar att svenska staten diskriminerar utländska och muslimska kvinnor: ?under sken av att vara i deras eget intresse. Men denna form av `multikulturalism` är i invandrarnas intresse enbart om de definieras av sina mest bakåtsträvande element.? [1] Å ena sidan kan man då hävda att det kanske är dessa kritiker som gör enbart de mest bakåtsträvande tolkningarna av olika former av kulturell praktik (å andra sidan så har den här kritiken tyvärr visst fog, som jag tidigare skrivit en del om här).
Slöjdebatten har av vissa auktoriteter på området avfärdats som rasistisk snarare än feministisk (och visst har debatten också ofta varit det). Och rasistiska alibin är ju numera standardarsenal hos de högerextrema och inåt mitten, vilket Daragahi och liknande skulle kunna uppfattas som men, jag menar ändå att det finns en poäng i att inte avfärda kritiken alltför lättvindigt, för att den såklart är en reaktion på vissa patriarkala synsätt på slöjan, visserligen tyvärr ofta formulerade på väl generaliserande vis, men min tanke är att kanske en mångfald synsätt i debatten rätt återgivna och positionerade motverkar kulturrasismen.
Kulturrasism framställer "de andras" kultur väldigt förenklat utan politiska konflikter och inre motsättningar och likställer den med dess mest "negativa" uttryck (såsom de uppfattas), den berövas sin komplexitet, intellektualitet och utvecklingspotential (frågar du tex. en Svensk vad svensk kultur är har han svårt att svara eftersom dennas hjärnprojektion genast fylls av så många olika intryck av det den upplevt av Sverige, men denna kan ändå lätt uttala sig om "arabernas" kultur utan att någonsin ens ha vistats i ett arabiskt land). Hur banalt det än kan verka så är det fortfarande en nyhet för många att en kritisk diskussion och ifrågasättande inte bara sker i "vår" kulturtradition, så det är lika bra att skriva det igen, om och om igen.
Väst har orättfärdigt tenderat att göra muslimska feminister till anhängare av Västs humanism och feministiska värderingar, som om alla positivt laddade idéers vagga finns i Väst, något som försvårat för kvinnokämparna i de länder de verkat i. Debatten om slöjans betydelser har sedan länge funnits emellan muslimer, muslimska och islamiska feminister - om slöjan innebär kvinnoförtryck eller inte, och vilket religiöst stöd som finns eller om det snarare handlar om sammanblandning med traditioner etc. Därför måste man vara försiktig att också ställa de som ifrågasätter olika former av slöjanvändande och vill ha en kritisk diskussion, som hävdar att slöjan också är en feministisk fråga, utanför "sin" kultur och mena att de måste vara någon form av drabanter åt rasistiska ideologier i Väst. Motstånd mot slöjan måste alltså inte komma från islamofobin eller Väst, åsikter och synsätt liknande Daragahis kan alltså vara inspirerade och härstamma från olika muslimska och islamistiska feministiska rörelser och diskurser.
Det hela kompliceras av att det återigen handlar om vem som har rätten att positionera men hursomhelst, kanske är inte positioneringen så enkel som den vid en första anblick kan verka och ett mer dynamiskt synsätt på "islamofobin" kanske är värt risken i syfte att i längden också motverka densamma? Med en mångfald synsätt på slöjan där det synliggörs att diskussionen pågår inom flera samhällen och kulturer, så kommer förhoppningsvis också stelbenta kulturella gränsdragningar lättare ifrågasättas.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Annars tänkte jag förklara varför det varit så tyst här och det beror delvis på att jag inte har bredband längre, istället bor jag för tillfället på landet i någon form av meditativ hemmafrutillvaro, kollar på snödroppar, studerar könsrollerna hos hönsen (där återstår stora revolutioner), har uppringt dyrt Internet osv. och väntar på bättre dagar. Ska ändå försöka posta lite då och då. Hoppas ni haft en bra och givande Internationella kvinnodagen!
Dagens pepplåt Drowsy - Fight Back
Slöjan som motstånd
Ironiskt nog skulle kunna tyckas, fast just därför inte alls i en historisk återblick, har vi lärt oss uppfatta det västliga kontrollredskapet som den ultimata humanistiska friheten. Jag tänker att man kan se den genomskinliga moderniteten som en fortsättning på detta, den används i byggandet av nya skolmiljöer för att ha eleverna under uppsikt, svensk designs rena enkla linjer, stora glasytor där luft och ljus genomtränger och lyser upp varje vrå. Perfekta stadsmiljöer där allt är genomtänkt in i detalj, här lämnas inget utrymme åt kaos eller slumpen, ibland känner jag mig kvävd av svensk stadsmiljös perfektion. Här tillåts inget förfalla eller åldras, murbruket som sitter lika perfekt som sminket på de offentliga kvinnornas ansikten. De ansikten som syns är unga och starka, de byggnader som står kvar är likaså, det är samhällets seger över döden. Här står avvikande personer och objekt tydligt ut och kan sållas bort. Det synliga ska vara lätt att förutsäga, utan obehagliga överraskningar. Myllret, oregelbundenhet och en alltför överdådig social mosaik skapar hotfulla känslor hos den med kontrollbehov, där finns få möjligheter för makten att överblicka och skapa linjära skeenden. Det som händer nu med ungdomshuset i Danmark handlar till del om detta, stadsmiljön "harmoniseras", ungdomshuset ska inlemmas och likriktas, och ofarliggöras. Västlig kapitalistisk kulturs överlägsenhet, styrka och dominans ska principfast signaleras.
Så lär oss Västs kultur att lättklädda kvinnor är mer jämställda än andra, lättkläddhet är frihetens markör. En tillgänglig kvinna som inbjuder till beskådande är en modern västlig frigjord kvinna. Pornografins granskning av varje millimeter kvinnokropp, en närstudie med infallsvinklar som de älskande inte själva kan uppnå, är här den ultimata sexuella frigörelsen. Strippans lek med avkläddheten kittlar mannens kontrollbehov, en lek som alltid ska sluta med att mannens åtrå stillas med insikt och insyn. Därför uppfattas Östs beslöjade kvinna som ett hot och förtryck, för att hon skymmer sikten mot det som mannen och makten bestämt hör ihop med humanism, modernitet och frihet i Västlig kultur.
Meyda Yegenoglu har studerat kolonialism ur ett genusperspektiv, hon beskriver hur fascination och fantasier om vad som befinner sig bakom Östs kvinnors slöjor har varit grundläggande för den västerländska mannen och kvinnans identitetsskapande som subjekt. Hon skriver om hur fokus på just muslimska kvinnor och slöjan gett en känsla av fiktiv enhet och kontroll över den egna upplevelsen. Fantasin om vad som rymmer sig bakom slöjan är just fantasi och inte vetskap, däri behovet av att fokusera på slöjan. I den anti-koloniala kampen har slöjan möjliggjort subjektivitet för "De andras" kvinnor, genom att skapa ett annanstans utanför och gentemot den koloniala maktens visuella kontroll. Det föll sig naturligt för Väst att med tvång avslöja kvinnorna i namn av upplysning och jämställdhet påstods det, kanske i skräck för en bomb från motståndsrörelsen eller osäkerhet om slöjbärarens verkliga identitet, och lyckades därmed som effekt politisera slöjan och befästa dess betydelse.
Tygsjok som döljer kroppens rörelser, kroppsdelar som växer och brer ut sig ohejdbart utan hänsyn till kvinnlighetens gränser bortom kommersiella trender. En grupp klädda i slöjor närmar sig dig, en ansiktslös oidentifierbar massa, tygens böljande gör det svårt att avskilja deras kroppar från varandra. Dom kan se dig tydligt. Du syns men du ser inte, du är ett objekt om vilket information inhämtas men inbjuds inte att vara subjekt i en kommunikation.