..
http://www.mavisstaples.com/
http://www.anti.com/artist.php?id=44
http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2007-05-25&Artikel=1386932
Imponerande saker och hemska tankar från en rätt snäll kvinna
Att vara snäll mot en små-autistisk man som begagnar sig av härskartekniker.
Du sitter där, fula man
Manchesterbyxorna är uppdragna till armhålorna
Håret är fett och tänderna står ut åt alla håll
Du har precis försökt imponera med att berätta detaljerat om snurrhastigheterna på lpskivorna, med historiska utläggningar
Du säger 'nu ska jag tala om hur det är för dig'
Jag tänker 'ditt jävla miffo, jag borde säga åt dig hur störd du är, men jag tycker ju synd om dig, och dessutom orkar jag inte bry mig tillräckligt. Det är faktiskt synd om dig, för du är ensam och ser ut som fulhetens stereotyp där du vinglar fram med din rosa cykelhjälm, glasögon tjocka som flaskbottnar och bruna sandaler'
Istället nickar jag och försöker le lite och hoppas tiden ska gå fort, man slår ju inte på de redan svaga
Du tar en ny bit av kakan jag bakat, utan att kommentera att den var fucking underbar
Biten du tar är ungefär halva kakan, fast du är fet redan och trycker in den i din fula ointressanta babblande mun
Trots att du har någon form av autism har du i alla fall lärt dig använda de grundläggande sociala härskarteknikerna mot kvinnor. Det är det enda som imponerar på mig. För det är ju så! Det är så inrotat så varenda med mentalt funktionshinder har fattat det, saknar du all form av social kompetens har du i alla fall fattat det, det är som en naturlag kvinnoförtrycket, som gravitationen eller nånting. Du kan heta BennyBalans, nu gör ju inte just du det utan en annan stjärna men i alla fall, och vara killen som är 45 år och fortfarande cyklar med stödhjul, ÄNDÅ har du fattat det. Det ÄR imponerande.
Sen får jag berättat om en stark kvinna som bodde i ett hus här förr i tiden. Hennes man hängde sig i ett träd i närheten, efter kanske 14 års äktenskap och massa barn. När hon upptäckte det gick hon bara rakryggad ut, plockade ner honom ur trädet, och bar självmant in honom till huset igen i sin famn. Då är man stark.
Ett annat Iran
Här tänkte jag skriva lite om 'Iran', därför att 'Iran' ofta används som ett exempel på vad ett muslimskt land ska vara. För det första, vad är 'Iran'? I dagstal skiljer man inte på den diktatoriska regimen och befolkningen, på det påtvingade muslimska och det frivilliga. Jag kan inte förstå hur presentationen, eller monsterbilden av 'Iran', föreställningen om att det finns ett 'Iran', som den tar form i de berättelser den ingår i här i Väst, kan fungera annat än förfrämligande, som en rasistisk symbol, en motor i den västerländska nedlåtenheten. Det finns andra bilder av Iran, som gör att bilden måste nyanseras. Ekots utrikeskorrespondent Caroline Salzinger säger såhär i intervjun i Kyrkans Tidning:
'- Vi utgår från att dessa människor är så annorlunda. Men livets stora och små frågor är desamma för dem som för oss. De oroar sig för sina barns betyg, längtar efter den stora kärleken. Och de har en otrolig koll på oss, på vad som händer i omvärlden, på modetrender och musik. Trots att de lever i diktaturer.Inte heller kvinnornas verklighet var fullt så nattsvart som vi utgår från här i väst. Hon träffade förvisso många som levde under starkt hedersförtryck, men också tuffa, häftiga kvinnor. Iranska filmare och konstnärer, till exempel.
- Tack vare att det faktiskt finns vidsynta män i de här länderna så kan också deras fruar och döttrar få positioner som annars vore omöjliga.' [1]
Det finns förtryck och grymheter i 'Iran', diskussionen handlar inte om att förneka detta faktum, men om det finns andra sätt att förstå och prata om förtrycket. Syrran gjorde för några dar sen en snygg klassanalys av den iranska regimen och tillståndet i 'Iran' som är ett bra exempel.
Det jag ofast fastnar för vid kritiken av 'Iran' är hur det starka förtrycket beskrivs som ett status quo, som ett naturgivet tillstånd, och som därför beroende på de egenskaper som tillskrivs förtrycket, anses lämpligt att ordna i skalor gentemot andra länder. Kan ett alternativt sätt vara att förstå det starka förtrycket som bevis för socialismens och motståndets förankring bland iranierna? De öppna sammandrabbningarna som ett tecken på arbetarklassens och kvinnokampens okuvliga vitalitet, för maktens rädsla? Varför får inte 'Iran' vara en symbol för det aldrig döende motståndet?
Man skulle när man diskuterar 'Iran' kunna lägga mer fokus på den historiskt i tiden näraliggande brytpunkten i och med den Islamiska revolutionen där det var nära att socialisterna hade fått stort inflytande som utgångspunkt för beskrivningen av regimens hårda förtryck, snarare än alltid och bara de enskilda brotten i sig. Kanske skulle en sån beskrivning av den historiska utvecklingen vara mer meningsskapande än 'konstateranden' arrangerade i skalor med rangordning fullständigt lösryckta på historiskt sammanhang? Också för att dessa rangordnande skalor kan förstärka intrycket av kulturer som fixa enheter, som kan ses som ett byggelement och förutsättning för kulturrasismen.
I antologin Orientalism på svenska (Ordfront 2005) skriver Mohammad Fazlhashemi i texten'Post-islamiskt nytänkande' övergripande om 'Irans' historia och några av Irans/Persiens stora demokrati- diskussioner som förs och förts, om inte annat anges är det till denna text jag hädanefter hänvisar. Skulle inte många perser/iranier välja att, när kritik av dagens 'Iran' framförs, sätta förhållandena nu i sitt större historiska sammanhang? Fazlhashemi skriver om hur en positiv inställning mot 'Väst' i det osmanska riket, Turkiet, Egypten och Persien/Iran, ändrades till följd av misslyckade försök att införa en 'europeisk modell' av demokratin.
De vid denna tidpunkt utbredda demokratisträvandena och självkritiska diskussion motarbetades och bromsades först av de europeiska kolonialmakterna[2] och senare var det USA som lade näsan i blöt, som Fazlhashemi så fint uttrycker det 'eftersom dessa stater satte sina egna politiska och ekonomiska intressen före demokratiseringsprocessen i de muslimska länderna.' Dåvarande Irans premiärminister Musaddeq, som motsatte sig britternas inflytande över oljeindustrin och gjorde försök att förstatliga den, störtades 1953 i en statskupp som finansierades av USA. Ersättare blev den USA/Väst vänlige diktatorn shahen. Västifieringsprogram tillsattes, dessa hade utgångspunkten att muslimerna befann sig längre ner på 'utvecklingsskalan'. Nu skulle man göra upp med den muslimska identiteten och det fort!
Lösningen var bland annat att vanligt folk plötsligt skulle slänga sina gamla paltor och köpa nya västerländska moderna kläder, ja eller de som hade råd med detta självfallet. I dessa marknadsekonomiskt präglade tvångsprogram, som överhettade ekonomin och ökade klassklyftorna[3], var demokrati och medborgerliga rättigheter oviktiga, men däremot industriell utveckling, urbanisering och den aggressiva avislamiseringskampanjen mycket viktiga.
Kanske skulle man kunnat förutse att majoriteten av den iranska befolkningen inte blev så imponerade av den västerländska demokratimodellen. Det man såg i form av den vålds och porrfixerade mediekulturen imponerade inte heller på alla[4]. Därigenom lades grunden för antivästliga, och antisocialistiska, oppositionella rörelser som kunde bana väg för dagens förtryckande regim.
Så när det västerländska samhället upprepar kritik av den iranska diktatoriska regimens förbrytelser idag i ett ickehistoriskt perspektiv är det i det långa loppet ett klurigt sätt att slippa all självkritik och ansvarstagande.
Avslutande ska tilläggas, då det är det bärande temat i texten, att Fazlhashemi hyser en optimistisk syn på utvecklingen, att de occidentala västfientliga strömningarna återigen lättar i det han kallar för det post-islamiska nytänkandet. Förhoppningsvis låter de västliga stormakterna bli att fucka upp det den här gången också.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Andra motbilder vi behöver veta mer om: Kyrkans tidning har i senaste numret med en intervju med kulturpellen Mohamed Omar, där bland annat islam som en del i och fortsättning på kristendomen diskuteras, lite annorlunda än den konfliktorienterade relation mellan islam och kristendom som Usas kristna extremhöger driver.
[1] Kyrkans tidning 26 april - 2 maj. Dessa jämställdhetens män imponerar föresten mer än gnälliga svennar a la Ronnie Sandahl som mest tycker så jävla synd om sig själva? järnspikars den mannen alltså..
[2] Framförallt britterna invaderade självfallet lite sådär som är brukligt.
[3] Bonniers lexikon.
[4] här i Sverige i den filmiska traditionen gestaltat i form av stora svenska falukorvar, bara svenskt kött såklart, som trycktes in i betydligt mindre kroppsöppningar på kvinnor en folkkär och omhuldad del i den svenska 'lite gladare' jämställdhetsmodellen som istället för bibel eller koran ofta tronar på en helig plats i sverigedemokratens filmhylla
Media och slöjan
Kvinnor med slöja på nyhetsrapporteringen. Kameramannen står en bit ifrån, av någon anledning så tyds allt bättre på flera meters avstånd, det känns som att vi och kameramannen smygkikar gemensamt på dom från ett perspektiv långtifrån där dom omöjligt kan märka oss. Rapport/Aktuellt har återigen skildrat det politiska livet i Turkiet, med samma tacksamma fokus på en kvinnas klädval, en folkvald mans frus klädval. Det nämns också i förbigående att beslöjade kvinnor inte får läsa på universitet i Turkiet. Det är ju precis som i Frankrike tänker jag, visst ett gemensamt drag i en internationell utveckling, men det talas det inte om, av någon anledning oväsentligt. Fokus på slöjan igen alltså, som det verkar det viktigaste i andra länders politiska spel.
Vilka tjänar egentligen på att beslöjade muslimska kvinnor vägras tillträde till universitet? Är det dom ?ondskefulla muslimska männen? som vill förtrycka ?sina? kvinnor, eller verkar det inte vara några andra krafter bakom nu faktiskt, som anser att dessa kvinnor ska hållas på plats? Jag säger till mig själv att jag måste ta reda på om det funnits inträdeskrav från EUs sida, om brister i demokratin, om kvinnor som borde få tillträde till universiteten. Självklart har väl kritik riktats av EU mot Frankrike och Turkiets skollagar, eller? Som sagt, är det inte information Rapport eller Aktuellt bistår med.
Någon dag senare, den kletiga röran av deprimerande och förvirrande intryck, av fraser som limmar sig fast på min hjärna som napalm, som får mig att begrava mig i kroppsligt arbete. I all sin vidsynthet säger han först ena dagen. ?Det är ju förjävligt med dom där slöjorna, titta på dom, så barbariskt, jävla araber?. Dagen efter. ?En bra sak måste man i alla fall säga om dom där araberna, dom vet i alla fall att hålla ordning på sina fruntimmer.? Två uttalanden som för mig rent logisktpraktiskt tillsammans egentligen borde vara fel men som vi båda förstår hör ihop, är en kommentar på dagen innan. Är en del i vår psykologiska kamp, i hans dominans över mig, och är en del av det större. Jag kommer ihåg Fatema Mernissi som berättat om den Västerländske mannens behov och psykologiska tillfredställelse av den Andra förtryckta kvinnan. Den västerländska kulturen är inte som den själv vill påstå logisk, förnuftig och behärskad, utan passionerad, på samma sätt som sadomasochism, njutningslystet offrar den och förvrider logiken.
Rapportmännens outtalade kulturella samförstånd med oss alla, en dold sinnesretning i dramatiseringen med de talande manliga reportrarna vandrandes i studion och de beslöjade kvinnorna som aldrig gör det. Fatema Mernissi om den tvångsmässiga rapporteringen. "I tried to explain that focusing on this unexpected emergence of women in the oil-rich Arab Gulf is more significant an indicator than the veils of the Moslem migrant community, but the Spanish journalists were trapped in their own veil and terror.?[1]
--------------------------------------------------------------------------
Hitlistan. Säkert! - Allt som är ditt.
[1] The Rise of Women as Key Players in the Arab Gulf Communication Strategies
av Fatema Mernissi. Det går att läsa utdrag på www.mernissi.net
Nu märkte jag att Khadidja skriver om ungefär samma sak om slöjhetsdebatten i Danmark, och om hur vi borde införa ett slipsförbud..