Vad tänker den västerländske mannen?

Vad rör sig längst inne i hans hjärnas vindlingar, vad drömmer han om? Vad är det han antyder med sina tystnader, med sina självsäkra små leenden, sarkasmer och ironier?

Jag kan inte släppa den, så himla intressant bok. Egentligen vill jag inte dela med mig, jag vill att den ska vara min min, precis som jag inte under ett års tid berättade för någon om exakt hur bra Shins första skiva var. Min, en brilliant hjärna att låna tankar av, att njuta av att veta att det finns någon som är så himla bra, så himla bra att den kan åstadkomma nått sånt här, att känna som att jag äger en stjärna en kort stund eller bär på den underbaraste hemligheten, att med fuktade ögon bära vetskapen om den vackraste källan i djungelns hetta.

” Tydligen var västerlänningarnas harem en orgiastisk fest där männen fick njuta av ett sannskyldigt underverk: att få sexuell tillfredställelse utan motstånd eller besvär från de kvinnor de gjort till slavinnor. I muslimska harem räknar männen med att deras förslavade kvinnor ska kämpa emot av alla krafter och få deras förväntningar på njutning att komma till korta. Västerlänningarna tänkte också främst på bilder av haremsliv som man kan se i konsten och på film, medan jag såg för mig själva platsen – harem byggda med höga murar och i riktig sten, av mäktiga män som kalifer, sultaner och rika köpmän. Mitt harem associerade till den historiska verkligheten. Deras hörde ihop med bilder skapade av berömda målare som Ingres, Matisse, Delacroix och Picasso – som reducerade kvinnor till odalisker (ett turkiskt ord som betyder slavinna) – eller av skickliga hollywoodregissörer som framställde kvinnor i harem i form av minimalt klädda magdansöser villiga att betjäna sina erövrare. En del journalister nämnde också operor som Verdis Aida eller baletter som Djagilevs Sheherazade. Men vilken bild journalisterna än syftade på, beskrev de alltid harem som ett vällustigt underland indränkt med ohejdat sex som påbjöds av svaga, nakna kvinnor, lyckliga att hållas inspärrade.” s. 21-22 

ur  ”Shaharazad reser västerut” av Fatima Mernissi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback