En känsla..

"Jag vet inte riktigt vad jag finner så lockande med att täcka mig, men kanske är det för att det skulle kunna vara ett sätt att spegla en inre verklighet till omgivningen."

Från bloggen
Det jag tänker

Låtsasproblem och låtsaslösningar

Mer diskriminering mot och dumheter om slöjbärande kvinnor: http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article6490757.ab

Sedan när används niqaber eller burkor till terrorism - och vilken terrorism föresten? Vilka terrorister har använt burka - han killen på planet till Usa, inte hade han niqab eller burka, inte hade 11/9-terroristerna det heller. I det stora hela är det alltså påhittade problem för att kunna använda beslöjade muslimska kvinnor som samhällets syndbockar. Vilka är så lättlurade att dom går på dessa låtsasproblem och låtsaslösningar?

Balsam för trasiga kvinnosjälar?

Inte för att jag gillar Anna Anka, men när jag via parodierna på Hollywoodfruarna råkade halka in på ett youtube-klipp på några länkar kunde jag dels lägga märke till att polackhatet var alive and kicking.

"Anna åk hem till Polen!"


"HA HA She is a polack pretending to be a swede...

Anna Anka - en polsk fattiglapp!!!"


"den hemska människan är ju adopterad från polen och har noll kontakt med sina föräldrar i sverige, de har inte ens fått träffa barnbarnen. bra jobbat anna.."


"And Yes, Polish people are in general quite rude."


"Well, fact is that she is adopted from Poland.. Swedes are much more nicer!!"


"So her mom is Polish...now you know where she gets it from."


"She is not swedish, polish ugly whore and of course stupid ..I wonder if all poles are this dumb?"


och så fick jag ändra min uppfattning delvis om Anna Anka. En egensinnig person hade kommenterat, och på sätt och vis kan jag hålla med:

"Gud, vad skön hon är. Impulsiv, orättvis, arg på allt o alla. Det är som om Lilla My hade stigit ut ur Tove Janssons sagovärld. Balsam för trasiga kvinnosjälar."


Men det är bara rabiata kvinnor som hyser ett kvinnohat som får sådant genomslag hos anti-pk ivrarna och i medierna.

Hursomhelst.

Uppsala Kommun i rasistkandal

Häromdagen såg jag en liberal film på den liberala kanal 8 om en liberal journalist kamp mot den förtryckande staten i Sydafrika under apartheidtiden - "Ett rop på frihet" hette den. Varför jag poängterar det liberala, är för att kanal 8 själv gjorde en stor affär av den liberala antirasismens liberalism. Den liberale "antirasistiske" journalisten, som filmen handlade om, utmålades som den individuelle hjälten som får göra de verkliga uppoffringarna, i en saga där Svarta och Vita gemensamt förtryckte Svarta och Vita. Att den liberala familjen övervakas av säkerhetspolisen, men trots det kan åka på badutflykter och lever gott i ett stort hus, men kan flyga iväg över gränserna i specialchartrat flygplan och med FN:s uppbackning, något som inte är alla IckeVita flyktingar förunnat, gavs samma dignitet i filmen som militärens dödskjutningar och jakt på den demonstrerande Svarta folkmassan.

Rasismen presenterades alltså inte som den Vita överklassens makt och privilegier över Svarta människor, utan som en samling individer som antingen stod på "rätt" (individens) eller "fel" (statens) sida. Den liberale Vite antirasisten hade därför inget emot att ha en Svart kvinna som hushållsarbeterska för familjen, som möjliggjorde att modern kunde åka på badutflykter och spela piano dagarna i enda. Skildringen av relationen mellan den Svarta husan, den muttrande, småvresiga och lite plumpa karikatyren som tycktes sakna egna familjerelationer, och den Vita finare och belevade pianospelande liberala familjen lämnade kvar en obehaglig känsla hos mig. Genom att ställa en extremt våldsam rasism från apartheid mot en mer dold, klasssamhällets där Svarta/Invandrare inte lämnas något annat val för sin överlevnad än att passa upp på Vita, blev Svartas samhällsställning som uppppassare plötsligt något acceptabelt. Det är detta budskap kanal 8:as liberala antirasism egentligen ville förmedla, "Invandrade underbetalda städerskor åt rika Svenskar är frihet". Jämför med högerns vurm för pigsamhället, och invandrade underbetalda barnflickor hos densamma. Det kan påpekas att det är samma högerliberala kanal som bjuder in Sveridemokraternas ordförande till entimmes långa intervjuer där denne ges utrymme att bre ut sig och sina rastistiska åsikter, liksom Ny Demokratis Wachtmeister, och stenkonservativa Anna Anka. Liberalismens tolerans vet absolut inga gränser.


Ett fall som dock är mer enkelt för de flesta att uppfatta, och som därigenom visar hur rasismen är på frammarsch därför att det ändå lämnas därhän, är diskrimineringen i vårt eget nutida post-rasforsknings svenska Uppsala kommuns hantering av rasistiska trakasserier. Budskapet går inte att förstå på annat sätt än att det är rätt att göra skillnad utifrån ras-kriterier.

Läs om rasistskandalen i Uppsala kommun

Det är så uppenbart att de kvinnodominerade vårdyrkena håller på att förvandlas till pigyrken igen, vad som döljs bakom chefens "det goda mötet i vardagen" är inget bättre än den stenåldriga traditionen där en piga inte ska synas och höras och saknar alla rättigheter och värdighet. Eller varför inte slaveriet. För 150 år sedan hade man rätt att aga pigan , och nu verkar det åter bli något som tjänstefolk ska få stå ut med i förnöjsamhet.

Den här historien visar, som jag skrev om tidigare på Södertälje sjukhus, att rasismen är ett problem som kan fortgå endast tack vare de högre skikten i samhället tillåtande och accepterande inställning. Kvinnans son som trakasserar och hotar vårdpersonalen som hotas och misshandlas av Kvinnan, är till yrket Jurist och tycks känna sig bekväm att utifrån denna samhällsposition tillrättavisa en av samhällets mest utsatta yrkesgrupper med minst rättigheter.

Uppsala kommun och dess högre tjänstemän döljer det extremt ansträngda läget inom vården med personalbrist som följd, där personalen saknar stöd, som tvingat den mörkhyade vårdpersonalen att betjäna en kvinna som försöker misshandla henne när hon utför sina arbetsuppgifter och skriker rasistiska glåpord till henne, genom att beskylla personalen för den uppkomna situationen. Ett solklart exempel på hur klass, kön och rasism samverkar. Vem som helst med minsta vett i skallen inser vad ett borttaget LAS Lagen om anställningsskydd, det som högern driver som den ständiga lösningen på arbetslösheten, kommer att innebära för dessa mest utsatta inom kvinnoyrkena.

Kyrksysters bloggpaus

förtjänar att omnämnas..

"/... / men det blir nästan omöjligt för mig att existera om jag inte tar ett steg bakåt inåt och blir en blomma i tapeten /.../ det är nog så att jag alltmer upptäcker att det är svårt att få arbete, sammanhang, gemenskap och vänner omen det blir nästan omöjligt för mig att existera om jag inte tar ett steg bakåt inåt och blir en blomma i tapeten"

Återigen den där gemenskapen som kräver kvinnlig självutplåning, att kvinnor som säger sanningar och kräver rättvisa måste tystna. Är det verkligen ingen annan som bryr sig om det i lilla jämställda Sverige?


Plain girls

Rebellious Arab Girl skriver om dom plain girls som nöjer sig med att bara vara söta och fina gifta flickor, inget kantigt som sticker ut och är annorlunda, den här formskapade karaktärslösheten som jag skrivit om tidigare, och den typen känner väl vi igen härifrån Sverige också? Dom fascinerar mig, hur funkar dom? Om vi bortser från att dom gör det lättare för männen att kontrollera dom -  är det att leva ett ansvarsfullt liv att alltid göra det SÅ lätt för sig, att egentligen, strunta i omvärlden, eller i alla fall inte lära sig tillräckligt om den för att kunna göra en vettig insats? 

Sen antar jag väl att det här inlägget lika mycket handlar om mig och min underliga karaktär..  ;)  men jag iakttar hur det påverkar livsförloppen, för de kvinnorna som gör det oförskämt lätt för kontrollerande män och oss som inte gör det..


Slumpen?


Kvinnlig könsstympning som får hyllas av Väst:  
Intressant recension som frågar om inte kvinnohat, som när kvinnor skildras negativt i sammanhang där män sedan länge praktiserat rättigheter, möjligheter och val helt oproblematiskt inom kulturen, ska förstås som ett grundfundament istället för en nästan alltid närvarande slump. Hur ofta kan en slump upprepas, under hur många tusentals år innan den slutar vara bara just en slump?

Med detta inte sagt att kvinnoporträtt aldrig ska kunna skildra onda kvinnor, eller kvinnor med brister som gör fel, och vara en kritik och uppgörelser med kvinnors handlingar. Om det vore så väl, inom rimlighetens gränser och inte inom skräckkabinettets extremismer, skulle kvinnor kanske oftare kunna utvecklas till större människor, till något mer än förställda pipröster och ansvarsbefriade bleka skuggor och våga leva i den verkliga världen, också när män är närvarande? Det blir kvinnohat när manliga regissörer främst använder filmen som visuellt maktinstrument för att bestraffa kvinnor, eller bara vältra sig i kvinnohat gränsen flyter ihop, gång på gång, att se ännu ett kvinnolik, en våldtäkt eller en plågad kvinna i en film framkallar inte ens en gäspning längre, samtidigt som mansroller i filmer skildras som människor, som sympatiska men med fel och brister, när filmen blir ett sätt att uppifrån en manlig överhöghet uppfostra kvinnor och bestraffa dem när de beträder samma områden som männen sedan årtusenden haft, männens priviligerade samhällsområden. 

Detta ska inte läsas alltför svartvitt kulturfundamentalistiskt:
från muslimska kvinnorrörelser/ feminismer har det förekommit kritik mot västliga kvinnorörelser/ feminism, att denna alltför mycket fokuserar på sexualitet. Nidbilder av västlig feminism har varit att denna i sig själv egentligen "är pornografi", kanske kan denna kritik också förstås som bristande förståelse för det samhälle som Västliga feminismer verkat i. Min fundering gentemot denna kritik, är att den västliga feminismen självklart är en uppgörelse med västliga kulturer, och Västliga kulturer är i ökande grad visuellt uppbyggda, och sexualitet har gjorts väldigt central: västliga feminismer är sjävklart en produkt av detta samhälle, ett svar ibland snarare än en ny formulering, verkar inom dessa kulturer samtidigt som det är en uppgörelse och en kritik av detsamma. Oavsett hur sympatiskt det är att det ibland finns en strävan efter det andliga som står över ytligheter inom vissa muslimska feminismer, kan likställande av västlig feminism med pornografi alltså förstås som någon form av kulturell bristande förståelse (inte illvilja i första hand) för de villkor som oftast råder, som kvinnor faktiskt lever i i Väst och som de försöker förhålla sig till, delvis som offer för och delvis medvetna aktörer. Det är ju lättare, som det ju oftast är, att kritisera kulturens underhuggare, kvinnorna, än främst kulturen i sig själv, och kanske snarast de med maktpositionerna? 

Bristande förståelse från Västs kvinnorörelser för vissa muslimska kvinnorrörelser är väl sedan länge välkänd.

Nu ska jag gå och syra polsk gurka. Sedan ska jag göra min samhällstjänst.. alltså jobba. ;) Ha det gött.

Sommarkonversation med far

...Jag: .. blabla.. så mamma och vi var ute på ön och badade..
Pappa: mhm.. hur ser hon ut?
Jag: mamma? Eh.. (försöker tolka honom som att han menar om hon ser frisk ut, eftersom hon är sjuk).. jo alltså ehm hon ser ju bättre ut, alltså friskare.. fått tillbaka en frisk färg igen, hon verkar må bättre.. det var kul att hon kunde följa med och..
Pappa: mm men hur ser hon ut.. hade hon bikini?
Pappas sambo från tv-rummet: haha.. men vad säger du?  
Pappa, till mig igen: alltså, simmar hon? är hon solbränd?
Jag: men... ((suck)) eh.. alltså nej.. det var bara jag som badade... hon ser friskare ut alltså, verkar må bättre
Pappa, tappar intresset: mm.. jaja.. ja det är väl bra att du gör saker med henne.

Till saken hör att min far, den underlige mannen, är väldigt populär både hos finfolk och andra mindre bemedlade - dom skrattar "haha din far är ju helt underbar, han är bara sig själv haha". Är dom liberala tycker dom att det är skönt att stå upp för "den minsta minoriteten i samhället", den underliga individen - att gilla pappa är att visa sig liberal. Inte pappa emot, han sticker gärna ut, men vi barn får bara prata om dom snällare tokroligheterna, han är medveten om sitt rykte. Pappa är vän med mannen som en gång slängde en levande katt på soptippen. På sista tiden har han börjat använda ordet neger om mörkhyade, ett ord som förut uppfattades som för grovt har nu getts en uppfriskande liberalkonservativ klang "jag säger vad jag vill". Sambon protesterar klentroget, förut var hon vänster , men röstade efter år av pappas övertalning blått i Eu-valet. Marit Paulsen. För mig försöker hon ursäkta sig, fast jag inte säger nånting: "ja haha jag kände att det kunde behövas en kärring i EU haha". Pappa ler för sig själv.

-----------------
Jag ser att Alex Schulman på pappabloggen hyllar underligheter hos sin svärfar som innefattar sånt som jag skulle beskriva som en olustig brist på empati... Alex gillar också underliga "karakttärsstarka" män. Det finns det fler unga män som gör, såklart, och inte bara han. Jag kan inte dra en annan slutsats än den att man kan tydligen vara nästan lite som man vill, man blir bara charmigare och lustigare i vissa kretsar om man beter sig lite illa - så länge man är man.


skadade människor

Hittade det här youtube-klippet som vi kan behöva bli påminda om för att inte måla oss en alltför svartvit bild av världen där alla palestinier är antisemiter och israelerna balanserade jämlikhetssträvare, Sabbah postar om rasism i Israel, och för den delen lite kvinno och böghat inblandat dessutom, man vill ju inte va en pussy öh va liksom. Nazism är inte okej, men rasism verkar inte vara några som helst problem.. Okej dom är fulla, men bara alkoholintag kan inte bortförklara beteendet, varken rasismen eller kvinnohatet.


Och hur många misslyckanden till krävs det innan vi vågar börja prata om det marknadsliberala experimentets totala misslyckande? Oavsett vem som är systemets alibi.

Hur är kvinnorna för Sverige i Eu?

Javetinte. Ibland så kan man ju tappa musten, man ska va så rätt och duktig. känner ni igen fenomenet? Utbrändhetskänningar eller vanlig uppgivenhet. men när det inte finns nån annan som kan göra det, eller gör det, så ja, vad ska man göra. varför ska jag bry mig så mycket om "kvinnors väl"? Det är ju förbannat fånigt egentligen ju. Omodernt. Kvinnor tycks vilja bli plågade, förgjorda, så varför kan jag inte bara acceptera undergivenhetsdansen. Jag försöker ibland faktiskt för att stå ut en stund och vara normalare, men i längden kan jag bara inte låtsas om det så långa stunder. Och det finns tydligen, japp ja träffade en, muslimer som röstar på fp, trots deras senaste utspel. Och invandrarkillar som dissar feminister och feminister som dissar invandrare och vette fasikens. En kamp mot alla och allt och man känner att "jaha nämen då skiter vi i det här då, om ni vill ha det jobbigt så varsegod. Tids nog när ni tröttnar på att våldtas, utnyttjas och underordndas säger ni ifrån. Om ni vill.". Jodå jag upplever motsatsen också, bra här och där, men ibland vet man att man offrar en massa genom att vara så "medveten", eftertänksam och känslig och lyssnande och, omöjlig. Speciellt eftersom man samtidigt hela tiden just inte försöker vara alls omöjlig. Det finns ingen plats för det i den här världen, eller? Ja ni hör ju så ja låter. Håhå jaja varför är ja och alla inte bara mer som Malin... Cissi Wallin (metro 09-06-01) beskrev den moderna svenska liberala kvinnligheten bra, som kontrast till de pretantiösa männen som har så mycket rum:

"Den moderna kvinnan ska däremot vara lättsam, rättfram, rå och iskall. /.../ alla gillar en lite mer bara man är som en kombo av Malin i "Saltkråkan" och Jeanne d´Arc. Söt men hård fast absolut inte flumpretto. För det epitetet har den moderne mannen något slags patent på."

Som Filippa Reinfeldt. Ella Bohlin. Adliga Corazza-Bildt försöker väl tupera sig till söthet. Och fp-marit bakar söta svenska vetebröd att truga med istället. Nassarna har ett ord för det kvinnoidealet som liberalerna praktiserar - sköldmöer. Sveriges sköldmöer i Eu. Hm ja vi bryter ju verkligen inte mot dom nationalistiska vindarna i eu.parlamentet..

Men sd kom inte in parlamentet, sd blev snuvade på pengar, skadeglädje i detta. Lite mer saker kan jag kan alla göra, det finns små energidepåer här och där ändå, dom ska bara disponeras väl. Det blir både bättre och sämre. Både och, och lite av varje och det går inte alltid att skilja åt. Och man kan känna sig som ett såkallat rö för vinden, en liten småsten som virvlar runt i bränningen, med viss tyngd men inte tillräckligt. Ibland är det jobbigt men jag har alltmer börjat uppskatta känslan, att tappa kontakten med bottnen och en stund ibland att bara flyta i stillhet och betrakta molnen ovanför.


Äh.

Modest Mouse -Dramamine

Recensioner och mikrolån

Intressant recension av Sveland av kanske i min och mångas  tycke, världens bästa författare, Joyce Carol Oates. Instämmer delvis med kritiken mot Oates utbrott mot en lite väl generell beteckning av feministers bitterhet och otäckhet. Samtidigt har väl alla stunder då man ibland generaliserar lite för lättvindigt och vädrar ut frustrationen. Men tycker ändå det ligger nått träffande i Oates kritik mot den sortens kanske främst vit medelklass pose-feminism, också svensk, som yttrar sig i att:
"Vad spelar det för roll om världen håller på att upplösas, om folk svälter ihjäl, så länge bara de strävsamma unga kvinnor som prenumererar på Ms lär sig att locka fram fysiska spasmer i sina kroppar ... och högt förklarar sitt muntra oberoende av män."
Enligt mina erfarenheter är det också träffande för rätt många svenska feminister. Men visst fastnar också Oates i denna posefeminism, som medelålders medelklass som främst tycks bry sig om vad det ska bli till middag hela tiden och skryter om sitt konstintresse m.m.?
 
Att jag ger Oates delvis rätt i sin kommentar innebär självklart inte att jag menar att kvinnor aldrig ska kunna bry sig om sitt eget välmående. Eller att jag gärna hade sett att hon lyfte fram den manliga motsvarigheten, att män faktiskt kunde bry sig mer om det gemensamma, världens elände och att majoriteten som svälter är kvinnor och barn osv. Erikshjälpen och andra organisationer som försöker hjälpa fattigare länder att klara sig själva har erfarenheten att:

"Traditionellt sett har mikrokrediter oftast getts till kvinnor. Det är Marjorie erfarenhet att kvinnor i högre grad än män betalar tillbaka det lånade och också i högre grad låter intäkterna komma hela familjen till godo."
  Erikshjälpen


"Dessa hus ägs rent juridiskt av kvinnorna själva. Vi har fokuserat på kvinnorna eftersom vi upptäckt att lån till kvinnor ger flest fördelar till familjen som helhet. /.../ Kvinnorna som är våra låntagare, har nästan alltid givit barnen högsta prioritet."  - Fredspristagaren Muhammad Yunus


Om man vill kan man utifrån kunskaper som dessa, om hur pengar inom familjer fördelas beroende på om kvinnan eller mannen får ansvaret för dem som biståndsorganisationerna berättar om,  också välja att förstå den muslimska uppmaningen till män att ta ansvaret för barnen som familjeförsörjare, och inte bara tänka på sig själva? Mönstret är detsamma i Sverige som i fattigare länder, kvinnor lägger mer på det gemensamma, män på sig själva:

"En outtalad tanke bakom sådana kalkyler är att inkomsterna delas lika mellan makar, vilket ofta förutsätter omfördelning av pengar inom hushållet. En sådan omfördelning tycks också äga rum inom de flesta hushåll, men resultatet är inte alltid en ekonomisk jämlikhet. Istället har kvinnan ofta mindre pengar att spendera på egen konsumtion än mannen. Många gånger förklaras detta med att den som tjänar mest pengar, vilket oftast är mannen, också bestämmer hur pengarna ska användas och därmed har större möjligheter att tillgodose sina egna behov. Vi menar att den bilden är förenklad.


Ett typiskt sätt att fördela pengar i svenska hushåll tycks vara att i slutet av varje månad, efter att räkningarna betalats, se till att båda parter har lika mycket pengar att röra sig med. Man delar alltså lika. Vad som sedan händer är att medan mannen använder sina pengar till privata utgifter, spenderar kvinnan en del av sina pengar på saker som egentligen hör till hushållets gemensamma konsumtion. Det kan röra sig om extrainköp av mat, heminredning eller kläder till barnen. Att det blir på det här sättet kan naturligtvis bero på att mannen inte prioriterar denna typ av utgifter och därför inte heller vill se dem som gemensamma. Men våra intervjuer visar också att kvinnor ser dessa utgifter som sitt område. Genom att slå vakt om en typisk könsuppdelning av olika ansvarsområden bidrar kvinnor till att upprätthålla en ojämn fördelning av resurser inom familjen." 

Text av Björn Halleröd är professor i sociologi och Anne Grönlund fil. dr, Sociologiska institutionen, Umeå universitet

Sedan finns det såklart alltid avvikelser från mönstret, oavsiktlighet etc, men det förstår väl ändå alla (?) ryms inom ett mönster, så att det är onödigt och rent av underligt att därför alltid bara fokusera på avvikelserna och strunta i mönstret.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Läs också mer om muslimska och icke-muslimska feminister


men Ja märker ju inget

Sen när blev ignorans och obildning ett argument? Jag förstår ärligt talat inte hur kvinnor säger att de inte märker att de blir diskriminerade, att det finns kvinnoförtryck? Okej, självklart, om man är "lagom" och ung och inte försöker sticka ut, bara "råkar" se ut exakt som man ska se ut som kvinna och göra det man förväntas enligt samhällsnormen: inte intresserar sig för politik, att läsa och tänka, diskutera och tycka till, så kommer man självklart inte möta på lika mycket motstånd. Kanske bara det där motståndet som man redan är normaliserad till att acceptera som vettigt och riktigt. Men det förhindrar väl inte att man inte kan sätta sig in i andra kvinnors situation, som faktiskt har någon sorts åsikt och karaktär och inte bara är utfyllnadspratiga? Det där pratet ingen minns sen - man tänker tillbaka på farmor och kommer på - hade hon överhuvudtaget en åsikt om nånting? Vem var hon egentligen? Man minns ju bara hur hon städade och diskade som gammal sliten tant, bokstavligen in i döden slet hon, och männen satt och lät hennes kropp slitas ner medan de förde diskussioner som inte ledde någon vart. Förutom att det gjorde så att farmor fick jobba mer. Dessa kvinnor som säger att de inte märker något, det handlar ju inte om kvinnor som är analfabeter, blinda och döva som påstår detta, som kan ha missat alla nyheter och undersökning på undersökning. Som den här undersökningen som ju är lite för kul, kvinnor som är tillräckligt gamla mammor duger helt enkelt inte.

Kvinnor som inte är utfyllnadspratiga utan för intelligenta logiska resonemang som är väl förankrade och ställer rimliga frågor inom det område de diskuterar, bemötandet de får från män är detsamma oavsett område, förminskanden "lilla du", oförskämdheter och kränkningar, män som tar sig rätten att påstå att de saknar begåvning. När det inte räcker med att nonchalera kvinnor, när kvinnor syns/hörs vidtas åtgärder. Kvinnors bloggar, dessa mer privata utrymmen på nätet, är tillåtna att invadera och bete sig hur som helst inom, tycks dessa män resonera. Denna likhet blir tydlig när man anlägger ett "genderperspektiv", dvs att man väljer att titta på om män och kvinnor behandlas lika bra och ges samma värde oavsett kön. En genusanalys som också kan visa om kvinnor och män får lika bra sjukvård. En genusanalys om kvinnor och män behandlas som lika mycket värda i diskussioner kring religiösa frågor. Om löneskillnader ökar eller minskar etc, helt enkelt om hur saker ting är idag 2009, innan diskussionen tar vid hur det borde vara.


Bild av Patricia Curtan, från Japonisme.
Bild från Japonisme.

Visst drabbar det alla kvinnor

Den liberala lobbyn som arbetar så hårt för att legalisera torsken och Köp av Sex, har de senaste dagarna gjort sig lustiga över tanken att legaliserat Sexköp skulle vara något som skulle kunna drabba kvinnor rent allmänt (i form av att prostitution kan liknas med ett kärnkraftverk som läcker  etc. där man valt att feltolka forskaren Jenny Westerstrand). Man har sin föreställning om den sexköpande mannen klar, en trevlig man som inte besvärar någon kvinna och som inte har några problem med sin kvinnosyn, och vars kvinnosyn begränsar sig till honom som individ och inte påverkar någon annan i omgivningen.

Hur blir det då, när många sexköpande män samlas på en och samma plats, vad händer? Vilken kultur skapas? Hur behandlas kvinnorna, eller i det här fallet, flickorna. I Aftonbladet beskriver Monika Keller vad som händer  i minisamhället på en Riga-färja:

"Så åker vi iväg, jag, min man, vår 13-åriga dotter och hennes kompis. Flickorna är som tjejer i den åldern och vill utforska på egen hand. Friheten varade dock inte länge. Redan efter middagen var många (män) berusade och uppvaktningen av våra unga flickor började.

Att vara flicka, kvinna, innebär att inse att rörelsefriheten i samhället är begränsad, och det gäller i allra högsta grad på Silja Lines Riga-färja. Tjejerna kunde inte röra sig ensamma utan tafsande händer och oanständiga förslag. De blev till sist så äcklade och rädda att de valde varandras sällskap i hytten i stället. Då slapp de tack och lov att se vad som utspelade sig senare under kvällen."

Prostitutionsförespråkarna pratar om att kvinnor måste bli fria att bestämma över sina kroppar - för dem är det att kvinnor tar betalt för sex, vad det innebär i praktiken ser vi exempel på på Rigafärjorna - alla kvinnor påverkas av prostitutionen, alla kvinnokroppar blir tillgängliga och möjliga att köpa i den låtgå-kultur som skapas bland männen, alla kvinnors rörelseutrymmen minskas betydligt. Dessutom tycker prostitutionsförespråkarna att det är egoistiskt och dumt av oss feminister som tänker på hur alla kvinnor påverkas, som vill skydda 13åriga flickor från tafsande män som ger dem förslag på förslag, och som vill veta hur det känns för dem att tvingas låsa in sig i hytterna. De enda vi ska lyssna på menar prostitutionsförespråkarna är ju de lyckliga hororna - de är de enda som kan förstå vad prostitution innebär.
 
Vad kan vi dra för slutsats? Ja, varför inte bara inse att det inte går att försvara prostitution som samhällsfenomen och torskens rätt att köpa, och samtidigt värna kvinnors frihet.


Det är heeeeeeelt naturligt

Hittade en rolig bok på bibblan om det kvinnliga könsorganet som hette Lilla Snippa-Boken. Förutom en massa roliga/hemska/knasiga ord på det kvinnliga könsorganet, såsom exempelvis saker som Pälsburgare, Slangklämma och Kebab, stod det också lite om muslimer och sex som ifrågasätter fördomar man ju faktiskt hört här och där, jag tänker specifikt på en Folkpartists blogg men jag gissar att det finns fler:

" -Många tror att vi inte pratar om sex bara för att vi är muslimer. Jag pratar ofta med mina väninnor om sånt, men det är ingenting som män eller andra utanför vår grupp någonsin får veta. Jag berättar mycket mer för mina väninnor än för min man.

-Vad jag hört pratar vi mycket mer öppet om sex och våra könsorgan än vad svenska kvinnor gör. Här i Sverige är kvinnorna mycket mer pryda och försiktiga än vad ryktet säger att de ska vara. Det står ju väldigt mycket om sex i tidningar, men det verkar göra att man pratar mindre om det."
(sid. 21)

Säger Amina från Marocko som bor i Sverige.
 
Det kanske redan är självklart för de flesta, eller? Sådär "Wake Up!" Morgonsoffan.. Men pryd och att man har svårt att prata om sex tror jag inte, vad jag känner igen, ingår i den "gemene svenskens" uppfattning om svenskheten. Fast när jag tänker efter så, jo jaa.. Det är väl därför Snippa-böcker skrivs om det kvinnliga "namnlösa" könsorganet, för att man just varit så dålig på att prata om det.


Grattis alla mammor

till lägre pensioner och diskriminering om ni är hemma med barn. Vem ni ska tacka? Manssamhället såklart (men var snälla mot dom snälla männen som nu protesterar med er.. eller va sjutton, ingen protesterar, dvs alla är snälla).

Jag -  bitter? JAvisst. Men bitter med glimten i ögat! ;)


Om Svt Debatt: Rasismen på Södertälje Sjukhus

Blev riktigt upprörd när jag lyssnade på Debatt nyss.

Invandrare utsätts för livsfara och livsviktig vård uteblir eller försenas, invandrare trakasseras och hånas, genom att medvetet undanhålla smärtstillande medel utsätts invandrare för fysiska smärtor som lätt kan undvikas - kan man kalla det för tortyr?

"Man blir så stressad pressad så man säger saker man inte menar", säger ett landstingsråd för Vänsterpartiet. Det här är en ovidkommande inställning inför problemet. Det intressanta är inte vad man inte menar, utan effekten. Se ovan.

"Det har inte inkommit avvikelserapporter säger Chefen, som en invändning för att fortsatt inte göra något. "Jag kan inte anklaga någon för rasism anonymt. ". Tonvikten läggs på anklagelsen, inte på den vanvård som drabbar invandrarna. Vad kan en avvikelserapport tillföra, hur ska någon förstå att det är en avvikelserapport som behövs, när beteendet inte är en avvikelse utan vardag, vardagsrasism?

Södertälje Chefs krav på att personer ensamma ickeanonymt ska kritisera överordnade och grupper visar på den totala inkompetens som finns inför rasismen -  som en maktstruktur och mobbingprocess där makt och status används för att spela ut individer och invandrare som grupp, och omöjliggöra kritik. I vilket mobbingärende läggs ansvaret och skulden på den som rapporterar om mobbingen? Hur kan de stå ut, undrar Peter Magnusson, om invandrare som är anställda. Ja, de har inget val, om de ska kunna vara anställda. Vad händer med den invandrare som öppet vågar ifrågasätta rasistiska kommentarer, och som kanske inte är begåvad med en enorm social kompetens och utstrålning som kan charma även minihitler? Vad händer om en svensk vågar säga emot?

"Du ska veta att Peter Magnusson är helt rökt på avdelningen" är kommentaren från Informationschefen. Peter har utpekat mobbaren, rasisterna, och nu vänds det mot honom.

När Chefer, landstingsråd i kommunen och omgivningen har denna inställning och ger sådana svar på problemet visar det att det just inte handlar om enskilda tillfällen, att det inte är en kultur begränsad exempelvis till bara en liten del av nattpersonalen. Deras agerande är just en del av den rasistiska kulturen, som leder till att inget sker för att effektivt motverka rasismen, och därför blir en del av den.

Det är intressant att det inte är från arbetarklassen, utan från universitet och högskoleutbildade sjuksköterskor som den aggressivaste konfrontativa rasismen kommer, och genom en aktiv handlingsförlamning legitimeras av chefer och landstingsråd. Det visar att det är en myt att rasism är något vulgärt som kommer från arbetarklassen.

Tänk om Sabuni kunde tyckt det här hade varit extremism viktig nog att hålla presskonferens om istället? Men det beror ju på vilken sida om taggtråden man befinner sig såklart.

Skägglös kompetens

En liten intervju med skägglös kompetens.
http://www.metro.se/se/article/2007/04/11/19/5643-45/index.xml

Så ska jag väl kunna få ihop nått längre inlägg längre fram.

För mina blå ögons skull. Reflektioner kring E.

Jag ska berätta lite om E, en person i bekantskapskretsen. Det är inget speciellt med E egentligen, hans mamma är svensk och hans pappa, som han inte haft någon kontakt med alls, är från Tunisien. E säger sig inte alls sakna att ha en pappa, ändå pratar han om honom varje gång han blir packad. E kan inte heller identifiera sig det minsta med Invandrare, inte ens som en kollektiv strategi för att beteckna underordningen.  Han är svensk, född och uppfostrad av sin svenska mor, och han är villig att ta till våld om någon ens frågar om han bara är svensk. E har också ambitioner att vara en riktigt tuff man, han skryter om att han har varit mobbare och att han är i gänget som bestämmer på arbetsplatsen. Han har helt enkelt en innerlig önskan om att få vara den som dominerar, helt enkelt svensk.
 
Nu i helgen var E återigen nära att starta storbråk i bekanskapen, genom att kalla en person för finnjävel. Finnen i fråga, svenskfödd med finsk mor, hotade E och sa ungefär att: "kallar du mig för Finnjävel kallar du inte bara mig för finnjävel utan hela min släkt för det.. Säger du Finnjävel en gång till så kommer jag strypa dig.."
"Vad menar du", undrade E, "alla vi kallar ju dig för Finnjävel, vi skämtar ju alltid om det!"
Det här är dock inte sant, naturligtvis. Ingen i bekantskapskretsen förutom E har kallat Finnen för finnjävel de senaste 20 åren (småbarnsåren borträknade). Ändå har denna illusion seglat upp inom E.

Såhär är det dock ofta. Helgen innan satt E och beklagade sig över "Invandrare", zigenare, som flyttade in i bostadsområdet. Stals det nånting i grannskapet menade E att det var "Invandrare". Invandrare var också främst den man som hade bettet sig underligt och ringt på E:s dörr mitt i måndagsnatten och frågat om han hade en flaska sprit. När vi undrade om Mannen snarare inte främst var en Alkoholist, kunde E inte koppla detta riktigt "vadå alkoholist- han var ju Invandrare"! Att E själv dömts för att ha kört rattfull en gång, självklart för att han kan hantera alkohol som en riktig Svensk, tycktes dock inte ha med sammanhanget att göra. Det senare blev istället en snyftig historia att broderligt bonda över med en annan manlig svensk rattfyllerist under kvällens avslutning.

Såhär tycker jag det verkar. Det är så tydligt att föraktet för invandraren har att göra med E:s frånvarande Invandrarpappa. Men också för att när E tror att alla säger Finnjävel är det för att han upplever att alla sägar Invandrarjävel. Att hela kulturen skriker Invandrarjävel. Och det är därför han gör allt för att vara mest Svensk herre på Täppan av alla, han vill inte vara Invandrarjäveln. Men det går inte för sånt är inte Sverige, och då kan E bara gråta och slåss, i frustration över sin självbild och omgivningens.

Jag skrev att det egentligen inte är nått speciellt med E, för att jag själv, och jag tror att det är många många som E som mig, som under majoriteten av sitt liv haft problem att förlikas med sin invandrarbakgrund i Sverige, som alltid kämpat med skammen över invandrarskapet. Det är först de senaste åren det har börjat funka för mig. Hos mig tog det sig bland annat uttryck som att jag vägrade prata Polska offentligt. Under tonåren på tunnelbanan kunde jag t.ex. gå framför mamma och hennes väninnor för att slippa behöva prata, eller ens kanske förknippas med polackerna. Jag skämdes nått gruvligt! Och hela min uppväxt har vi bara pratat svenska hemma. Mamma har någon gång i början frågat på Polska och jag har svarat på Svenska och tyckt det var jobbigt med Polskan. Nått jag tror har varit jobbigt för min mamma att bära i längden.

Det har också handlat om att jag velat framhäva mina blå ögon, med smink, örhängen och kläder. "Svenska ögon" är ju blå. Även om både min polska morfar och moster har blå ögon och den blå genen måste ju komma också från brunögda mamma. Mina blå ögon har alltid kunnat ge mig viss status och väcka positiv uppmärksamhet, i motsats till Invandrarskapet. Jag vet att jag ibland nästan instinktivt kan falla tillbaka i det där, om jag känner mig hotad, om det ser ut som att det är en nazist jag möter på gatan. Som att jag vill rikta mina blå ögon mot dem och bara liksom "få passera i frid". Fånigt ja vet, men ändå intressant som reaktion.

Den tryggheten tror jag finns hos de flesta opolitiska blonda svenskar, kanske inte som en artikulerad medvetenhet, men i ryggmärgen som en självklarhet. Man kan ogilla nazister och tycka att dom är obehagliga för det plötsliga outtalade kravet på ställningstagande man ställs inför i allt "nonsenstalk", för att man är orolig över att allt det man upplever som ett fridfullt samhälle ska kompliceras. Men man är inte rädd för Sin Egen skull. Man är medveten om att man själv är Vit och Blond och "ser svensk" ut, och är tyst, och vad det innebär när man möter nazister - även om man inte pratar om det. Så man kallar rasismen för ett annat sätt att tänka, så handskas man med och avfärdar snabbt  "komplikationen", men man kallar den inte för ett Hot.

Jag tänker jag på dom som aldrig ens har den grundtryggheten, som inte kan slappna av varje gång de möter ett gäng hårda kortklippta män på gatan. Som kanske ständigt upplever sig vara ifrågasatta och utpekade, jagade. Och jag blir förbannad på dessa Blonda Svensson-Svenskar som umgås med nazister, sverigedemokrater eller vanliga bonnrasister och menar att de inte alls är så farliga. Det blir bara ännu ett tillfälle att trycka ned invandrarna när man sedan berättar att det faktiskt är synd om sverigedemokraten på grund av dennes dåliga uppväxt. Man visar Nazisterna så mycket medkänsla, men bryr man sig om den man berättar denna Sanning för? Bryr man sig om någon annan än sin egen självbild som "Balanserad"? Är det nått som ger mig avsmak är det just det här "förnuftiga medkännandet" man tycker sig ge prov på, som man känner sig exklusiv i, för att man har grundtryggheten i sitt "Svenska Utseende" och privilegiet.

När det gäller överlevnadsinstinkter, inför hot och om man är utsatt, också efter att själva ha drabbats av rasism, tror jag det tyvärr är en grundläggande psykologisk mekanism för många människor, även oss med invandrarbakgrund, att slå på de som redan är samhällets syndabockar, invandrare och kvinnor. Det blir en krock att plötsligt identifiera sig med dom som har sämre chanser. Det är bara inget som Vanligt Folk pratar om, förutom just Undantaget Freaket och Litteraturskildringen Lasermannen. Det är vanligt att Vi med Invandrarbakgrund befinner oss under sådan stark press att till och med om vi är de starkaste Rasismkritikerna, vi hatar det vi känner in på bara skinnet och systemet som är bakgrunden till det, är vi samtidigt fast i en galenskap som gör oss till hatiska Rasister. Vi vill inte vara längst ner.

Så det är många som är beredda att stödja attacker på Invandrare som grupp för att man själv ska få bli den utvalda duktiga NästanSvensken. Men det handlar om rädsla och behov att hävda sig. Att acceptera Misstron mot Invandrare. Som för att bevisa sin flit, arbetsvilja och lydighet inför dom som ständigt misstror Dig som Invandrare, för att vinna lite trygghet för sig själv, är beredda att attackera Kollektivet. Om jag säger Samma Sak som Dom kommer Dom säkert att börja behandla mig som en av Dom. Man kan då göra som E och vara den som först tar upp hetsen mot Invandrare. Att säga det man tror omgivningen vill höra och brukar belöna, och stå längst fram istället för att vara den som Hetsen riktar sig mot. 

Medan Den Vita Svenska Medelklassen spelar sin fördelaktiga roll som förnuftigt lyssnande medmänniska gentemot både rasister och Invandrare.

Liberalerna i Väst och Barnen

Vad vill Västs liberala fundamentalism våra Barn? Läste en artikel och kom att tänka på några andra, som jag tycker hänger samman med allt som kommer från nyliberalerna.

Som försvarar konkurrensen som mänsklighetens yttersta mål och menar att skönhetshetsen är den ultimata fria jämställdheten:

"- Vill du inte vinna?, frågar mamma lilla Brileigh om och om igen när flickan gnyr och vrider sig undan sminkningen.

Därefter, mellan sammanbitna tänder, det ingen utomstående ska höra:

- Jag lovar, du får smisk om du inte skärper dig nu.

/.../

- Det är inget konstigt med det. Barnen lär sig tidigt att livet är en hård tävling. De lär sig att ta för sig och bli självsäkra.

Det ska visa sig att Anettes svar inte bara är hennes. Så gott som alla föräldrar vi talar med säger samma sak. " länk


Från förtingligade flickdockor och äldre manlige bedömmaren, till nyliberalerna som menar att prostitution är något för barn som utnyttjats av pedofiler: BunnyJ

Dom finns ofta där dom manliga kommentatorerna, dom är ofta samma personer, samma grupper, samma kultur som försvarar konkurrensen och Individens frihet att gå under i densamma.. 

Läs Björns alla viktiga texter om konkurrensskolan där det är meningen att vissa barn ska slås ut, och inte att alla ska fortsätta utvecklas.

Varför mörkar dom Pris?

Prostitutionsförespråkarna som gillar glamour håller på och uttalar sig för alla prostituerade och mörkar samtidigt existensen av Pris. Jag tycker dock man ska lyssna på Pris-kvinnorna, faktiskt mer på dem istället för på Sans-männen och de sammanhang som de dominerar. Varför ska Sans-männen ens lägga sig i debatten om kvinnors ägande av sin egen sexualitet och kropp? Jag önskar man kunde läsa mer från den sidan där män som köpare inte ingår, utan där prostituerade och fd prostituerade är fria att tala för sin speciella plats i prostitutionen, som Pris. Som alla feminister vet är det ju bevisat att i sammanhang där män ingår tenderar männen att dominera samtalet, och vad som får sägas och inte sägas. Det finns tom belagt i forskningen, om någon bryr sig. Men av någon anledning har den tanken inte slagit de annars så kritiska sk feministerna när de hejjar på manliga torsknätverket Sans. Sexköpande män tycks per automatik bli könsneutrala och jämställda i nätverket Sans [i]. Denna brist på sammanhang motsäger att det skulle röra sig om en vänsteranalys.


Trots att Sans dessutom utgett sig för att vara Pris, ger prostitutionsförespråkarna dem trovärdighet och fortsätter okritiskt försvara dem. Det är dags att våga se förbi det lättsmälta glamourglattiga, sluta anpassa sig till karlarna och orka lyssna på de alla de kvinnor som varit och är prostituerade, som är medlemmar i Pris. Som Nina:

"Det finns få saker som gör mig så rasande som när jag hör människor ljuga om prostitution. De utformar det till att bli något kliniskt, något som kan vara som "vilket yrke som helst" bara förhållandena är korrekta, bara det finns handdukar, avtal och chefer. Jag skulle kanske tro dem, om jag inte visste hur det var. Det räcker med att jag återgår till något av mina minnen.
/.../
Jag kan verkligen förstå hur man kan vara prostituerad och säga "jag har valt det själv." På ett sätt har jag också valt det, jag kunde ju ha låtit bli, ingen tvingade mig. Men när jag tänker tillbaka önskar jag att någon tagit tag i mig och sagt: Gör inte detta! Det skulle sparat mig många bekymmer idag. Det man inte fattar medan man håller på, och det kan jag säga till er systrar som läser detta och som prostituerar sig just nu, är att man kanske är hård för tillfället, men det kommer en tid då man slappnar av och blir mjuk igen. "

Nina skriver på http://www.natverketpris.se/texter.html.

På Pris hemsida finns också bra länkar. Via länken jag bland annat om hur problematiskt den kliniskt instrumentella uppdelningen i antingen frivilligt eller ofrivilligt prostitution slår mot kvinnorna, synsätt som tyvärr också går att känna igen alltför väl som stommen i de argument prostitutionsförespråkarna driver:

"I praktiken blir det bara aningslösa flickor som kan vara

offer för människohandel och därmed ha rätt till skydd och stöd medan de som

redan är i prostitution per definition inte kan vara offer och därmed förverkat

sina mänskliga rättigheter till skydd och rättshjälp. Uppdelningen i påtvingad och

frivillig prostitution har alltså sammanfallit med uppdelningen i oskyldiga och

skyldiga kvinnor, mellan "madonnor"och "horor".

Detta antingen-eller tillstånd för att beskriva prostitutionen tycks nämligen enbart finnas som ett retoriskt liberalt vapen, som man inte tvekar för att använda urskiljningslöst och hårt.


Man får nämligen inte enligt prostitutionsglamoriserarnas liberala högeragenda se prostitution som ett socialt tillstånd, ett sammanhang där allt är av betydelse - regeln är att man bara ska få prata om prostitutionens härliga sidor och om hur bra det är i termen av Ett fritt val. Det gör också att förespråkarna genast hänvisar alla problem som kan uppkomma till "det som inte är prostitution". Problem får inte beskrivas ha det minsta att göra med prostitutionen, även om det bevisligen innefattar att kvinnor säljer tillgången till sina kroppar, eftersom kvinnan inte fritt valt just problemenen. Att problemet är beroende av den sociala situationen och relationerna som prostitutionen är, och inte existerar i ett vakuum, osynliggörs därmed. Det gör det svårare för kvinnor inom prostitution att förbättra sina villkor, när enbart det bra får diskuteras eller ens benämnas som prostitution. Det prostitutionsförespråkarna gör är helt enkelt att försöka stjäla språket och möjligheterna från kvinnorna.


Kvinnokroppar till salu, trots allt

Likaväl som de liberala glamourförespråkarna manipulativt vrider sig mot att få åsikten tillskriven att de skulle mena att prostitution är "vilket yrke som helst", återkommer de motsägelsefullt nog ändå till denna underliga slutsats under nätdiskussionerna. Först hävdar man att kroppen inte har något med prostitutionen alls att göra, att det är en Tjänst friställd från kvinnans fysiska jag och kroppsliga sexualitet som säljs, för att sekunden efteråt ändå tvingas medge att det ändå är en kroppslighet som är till salu och kan hyras - men då plötsligt som kroppslighet som den i vilket yrke som helst. Och så har man gått varvet runt. Det går helt enkelt inte att ta prostitutionsförespråkarna seriöst, målet som är att förhärliga prostitution är viktigast av allt, och därefter anpassas och ändras argumenten fram och tillbaka för att målet ska uppnås. En konsekvent argumentation saknar värde när glamouriseringen är det viktigaste.


"Prostitutionsfierad konservatism"

Ger man sig in i debatten märker man snart att det inte någonsin kommer kritik mot manligheten och dess krävande krav, kvinnor ska passa upp enligt den gamla konservativa traditionen och vårda män, och framförallt våldtäktsmän sexuellt, detta är Sansarnas "sexiga" frihetsanalys. Våldtäkt är inte ett manligt problem egentligen enligt Sans-anhängarna, utan främst ett kvinnligt misslyckande att uppbära samhällsansvar, att ställa upp på männen när de önskar, och att sätta gränser. Om bara kvinnorna passade upp på männen mer sexuellt skulle inte männen våldta, hävdar den ena liberala frihetsdebattören efter den andra, och världen skulle bli en varmare mer rosenskimrande plats.


Det sipprar fram mellan bloggraderna att det ändå är en socialt varmare och tryggare värld många prostituerade förespråkare också de drömmer om, karriären kan t.ex ha inletts för att männen inte har gett dem den kärlek de ville ha. Eller som Östergren uttrycker det: "Ska männen få sex gratis?" [ii] Men deras väg till drömmen är underligt nog att göra motsatsen - undvika att blanda in genuina varma känslor i "yrkesarbetet" och skärma av sig bakom ännu mer kliniska gränser, att delta i nyliberalismens destruktiva utbredning, och att med sina kroppar stå i frontlinjen för att omvända de, enligt dem men i motsats till vad forskningen visar, "ensamma våldtäktsmännen".
 

Och påhejarna vill inte vara "sexualfientliga" och kritisera denna bland Sansarna spridda uppfattning och vålla oordning i den så "sexiga frihetskampen" man vill uppfatta sig företräda. Kanske är de värst egentligen.


Finns det några fler manliga intresseföreningar påhejarna stödjer lika helhjärtat? Kanske den liberala föreningen för "män- som -vill- slippa -anstränga -sig -att- städa -och -deras-billiga- städerskor -som -inte -käftar-emot"? Intressekonflikt? Nej, inte enligt den liberala Sanslogiken. Så prostitutionsförespråkarna påstår sig vara vänster, även fast man agerar tvärs emot vänsterns analys av intressemotsättningar.


Slutligen vill jag uppmärksamma en recension av en intressant studie hos systrar.net.


"Förutsättningen för att något eller någon ska kunna framstå som gränsöverskridande är att det finns en gräns att överskrida. För att framstå som sexuellt gränsöverskridande behöver pornografin föra fram en puritansk sexualsyn [...] och därmed kunna framstå som frigjord när man sedan överskrider den" skriver Gerda Christenson i "Sex & media = pornofierad puritanism". Studiens utgångspunkt är att pornografi och puritanism är sammanlänkat- ju mer utbredd pornografin blir desto mer utbrett borde det puritanska förhållningsättet gentemot sexualitet bli."


Jag vill hävda att samma sak gäller för Sans:arna och deras liberala anhängare - för att få tillfredställa sitt uppmärksamhetsbehov av att känna sig sexigt gränsöverskridande frihetlig är det enbart gentemot angrepp från konservativa religiösa krafter man påstår sig vara ansatt av, man vill definiera sig emot. 


Det tar sig uttryck genom att nästan alla som kritiserar glamouriseringen och den liberala antingen-eller-uppdelningen av prostitutionen får möta vilt utslängda anklagelser om en sexualfientlig konservativism, och man ger sig inte och vill inte tro något annat även när inget ens i närheten av konservativism framkommer, det sprids lögner, det är nästan som en besatthet. Konservativismen verkar alltså, för att sno över slutsatsen från Sex & Media = Pornofierad puritanism, tydligen högst välbehövlig för att några liberala ungstroppar utan verklighetsförankring, eller kulturvänsterjournalister utan vänsteranalys som vill ge karriären en kick, själva ska få känna sig sexigt upproriska och aktuella.



[i] Saker jag grunnar på, är Sans egentligen inte bara en skuggridå för vanlig koppleriverksamhet?


[ii] Åtrå har inte med saken att göra eller är självändamålet, uppenbarligen.


 Följdfrågorna blir: Ska män få städning gratis? Som liberal motivering för hushållsnära tjänster till övre medelklass och överklass.  Och vidare..


Tycker ni Östergrens tankesätt är Psykiskt Sunt? :  Ska män få en kram gratis? Ska män tilltalas gratis? Ska män få tillit gratis? Ska män få vänskap gratis? Ska män få barn gratis? Ska män ha några som helst relationer gratis? Osv.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ni har inte heller missat att Syrran har uppdaterat på samma tema.


Tidigare inlägg