sharazad

Kvinnlig könsstympning som får hyllas av Väst:  Intressant recension som frågar om inte kvinnohat, som när kvinnor skildras negativt i sammanhang där män sedan länge praktiserat rättigheter, möjligheter och val helt oproblematiskt inom kulturen, ska förstås som ett grundfundament istället för en nästan alltid närvarande slump. Hur ofta kan en slump upprepas, under hur många tusentals år innan den slutar vara bara just en slump?

Med detta inte sagt att kvinnoporträtt aldrig ska kunna skildra onda kvinnor, eller kvinnor med brister som gör fel, och vara en kritik och uppgörelser med kvinnors handlingar. Om det vore så väl, inom rimlighetens gränser och inte inom skräckkabinettets extremismer, skulle kvinnor kanske oftare kunna utvecklas till större människor, till något mer än förställda pipröster och ansvarsbefriade bleka skuggor och våga leva i den verkliga världen, också när män är närvarande? Det blir kvinnohat när manliga regissörer främst använder filmen som visuellt maktinstrument för att bestraffa kvinnor, eller bara vältra sig i kvinnohat gränsen flyter ihop, gång på gång, att se ännu ett kvinnolik, en våldtäkt eller en plågad kvinna i en film framkallar inte ens en gäspning längre, samtidigt som mansroller i filmer skildras som människor, som sympatiska men med fel och brister, när filmen blir ett sätt att uppifrån en manlig överhöghet uppfostra kvinnor och bestraffa dem när de beträder samma områden som männen sedan årtusenden haft, männens priviligerade samhällsområden. 

Detta ska inte läsas alltför svartvitt kulturfundamentalistiskt:
från muslimska kvinnorrörelser/ feminismer har det förekommit kritik mot västliga kvinnorörelser/ feminism, att denna alltför mycket fokuserar på sexualitet. Nidbilder av västlig feminism har varit att denna i sig själv egentligen "är pornografi", kanske kan denna kritik också förstås som bristande förståelse för det samhälle som Västliga feminismer verkat i. Min fundering gentemot denna kritik, är att den västliga feminismen självklart är en uppgörelse med västliga kulturer, och Västliga kulturer är i ökande grad visuellt uppbyggda, och sexualitet har gjorts väldigt central: västliga feminismer är sjävklart en produkt av detta samhälle, ett svar ibland snarare än en ny formulering, verkar inom dessa kulturer samtidigt som det är en uppgörelse och en kritik av detsamma. Oavsett hur sympatiskt det är att det ibland finns en strävan efter det andliga som står över ytligheter inom vissa muslimska feminismer, kan likställande av västlig feminism med pornografi alltså förstås som någon form av kulturell bristande förståelse (inte illvilja i första hand) för de villkor som oftast råder, som kvinnor faktiskt lever i i Väst och som de försöker förhålla sig till, delvis som offer för och delvis medvetna aktörer. Det är ju lättare, som det ju oftast är, att kritisera kulturens underhuggare, kvinnorna, än främst kulturen i sig själv, och kanske snarast de med maktpositionerna? 

Bristande förståelse från Västs kvinnorörelser för vissa muslimska kvinnorrörelser är väl sedan länge välkänd.

Nu ska jag gå och syra polsk gurka. Sedan ska jag göra min samhällstjänst.. alltså jobba. ;) Ha det gött.