tv3 Insider om rymmande kvinnor
Men, "skräck"klippet med "Om mannen är frikänd bryr jag mig inte om", gör att jag undrar, menar Insider att läkare ska ta hänsyn till domstolsbeslut när de gör bedömningar av skador, ska de inte bara bedömma skadorna? Som den ena läkaren uttryckte sig, det är ju inte hennes uppgift att agera som dömmande instans, hon ska ställa en diagnos och göra en egen bedömning oavsett vad domstolen säger.
Aschberg ifrågasatte den feministiska sidan F! och representationen från föreningen ATSUB, Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn, hur de kan veta att kvinnan som de ger stöd inte ljuger. Skulle det inte va rimligt att samma fråga också riktades till representanten för föreningen Män som ger stöd till pappor som är anklagade för incest. Det skedde såklart inte. Stödjer denna mansförening alltid oskyldiga? Hur vet de det? Stödjer föreningen rentav män som senare döms för incest?
Och det där ordvalet "rymmer" som Aschberg väljer har jag alltid haft svårt för när det gäller kvinnor som lämnar män, eftersom det applicerar mannens äganderätt till kvinnan. Så som min far alltid brukar kommentera att mamma skiljde sig från honom. Det är lite liknande känsla här. Barn som rymmer från föräldrar, ungdomar som rymmer från behandlingshem, fångar som rymmer från fängelset. Man rymmer alltid från någon och något.
halal-tv
För det första måste jag klargöra, att min första spontana reaktion såfort jag hör ordet Stening är avsky, och vilket hemskt lidande och hemsk död det är för den som drabbas av detta brott mot de mänskliga rättigheterna, och bristen på empati och medkänsla hos dem som utför handlingen. Det är också så jag skulle önska att alla reagerade inför stening, och andra dödsstraff. Då skulle jag lättare tro att de tydligt tog avstånd från detta.
Men för dens skull tycker jag ändå att man får reflektera och ifrågasätta vad Cherin Awads uttalanden, och vad som skrivits om henne, kan betyda och innebära.
Kulturellt missförstånd? Får Awad "the opportunity of a doubt"?
När man läser Cherin Awads "första" uttalande för 5 år sedan är det ju inte speciellt långsökt att som svensk tolka det just som ett stöd för Stening som straff. Men jag vill ifrågasätta om man måste förstå intervjusituationen på detta sätt, eller om det finns alternativa sätt att förstå den. Inte för att jag säger att det är på det ena eller andra sättet, men för att det är så man brukar förhålla sig till när Vita Svenskar ibland säger en groda eller två, att man reflekterar över om det kan vara på något annat sätt, att man ofta ger personen "the opportunity of a doubt".
Nu är det närmast ett kaos i bloggosfären, med vissa uppenbara små förvängningar, och svårt att försök att reda ut vad som hänt och vad som sagts, och det är i denna förvirring jag är kritisk till hur tvärsäkra vissa av de mest hetsande bloggarna är på att det bara kan vara på ett visst sätt, i motsats till vad Awad själv nu säger att det var. Det är som att dessa bloggare snarare vill bygga en version och driva en jakt, enligt en viss mall, än att reflektera kritiskt över hur det kan vara, och vad det kan betyda.
Awad har sagt att hon inte menade att hon är för dödsstraff, och att hon alltid har varit emot dödsstraff. På Fredrik Malms hemsida framgår det också att Cherin Awad via en reporter förmedlat att hon tycker att Svt felaktigt skildrat hennes ställningstagande i programmet för 5 år sedan. Genast menar flera konspirationsteoretiker att hon ljuger, och kanske gör hon det, vem vet. Det jag menar är att Awads uttalande kan förstås på fler sätt och att när det gäller ickemuslimer som uttalar sig underligt ges dessa en andra chans och deras uttalanden ges också mening i förhållande till det personen sedan säger att den hade för avsikt med uttalandet.
När Awad hävdar att dagens Svenska lagstiftning är fullt förenlig med ett muslimskt levnadssätt kan man läsa det som just ett motstånd mot dödsstraff. "- En muslim ska följa lagarna i det land där hon bor, men också islam. I Sverige finns det inga konflikter." Svenska lagar innefattar inte Stening. Det som Awad tycks ha sagt i Existens är att: "Hon ser de stränga straffen i den muslimsk lagen mer som en markering. - Lagarna visar att otrohet är avskyvärt! ". Saxat från Fredrik Malms blogg ursprungligen ur Existens. Som en moralisk markering alltså, om att otrohet är fel. Men är det inte en väldig skillnad på att utläsa en moralisk markering, och att vara för ett införande av Stening i praktiken i lagen? Är det inte som just moraliska markeringar också många kristna läser bibeln. Awad ifrågasätter inte den svenska lagstiftningen.
När jag läser intervjun där hon uttalat sig kontroversiellt är det första Awad gör också att använda sig av en vanlig muslimsk strategi för att visa ett avståndstagande från en viss tolkning - hon framhäver det orimliga i att något skulle kunna ske om denna tolkning följdes till punkt och pricka. Själva markerandet av Orimligheten blir en form av avståndstagande. Sedan går det att ifrågasätta hur väl detta stämmer med verkligheten och det som faktiskt sker i verkligheten. Men det är ändå värt att notera för en fullständigare bild att hennes ursprungliga uttalanden kan ses som en form av just avståndstagande i ett specifikt kulturellt sammanhang, som kanske också är den enda fungerande vägen i dessa sammanhang.
Det går att förstå Awad som att hon ger sitt stöd åt den kvinna som i ett väldigt hetsigt klimat, säkerligen med risk för sitt eget liv, var med att se till att en Steningsdom upphävdes, och att detta är och var den centrala betydelsen i sammanhanget. Det kan vara så att Existens inte lyckades fånga denna mening som det centrala: ett motstånd format efter de villkor det verkar inom. Att frågan var ställd på ett rotlöst universialistiskt sätt, när Awads kommentar förhöll sig till omständigheterna. Som under svenska omständigheter kan ha framstått som något annat, rentav motsatsen.
Sedan under intervjun sker något som jag menar även kan förstås som att reportern som det tycks på Awads reaktion, med grund i ett antimuslimskt samhällsklimat, försöker pressa och tvinga Awad att närmast ta avstånd från sin tro - varvid hon tycks känna sig tvungen att markera att hon tror på Guds ord och inte människornas. Detta kan också förstås som att Awad menar att det är upp till Gud att avgöra och inte människorna att verkställa straff. Skulle man välja att lägga minsta betydelse vid att det skulle kunna vara såhär blir hennes senare klargörande att hon är emot dödsstraff inte lika underligt. Det går alltså att försöka läsa och förstå på två sätt, bara leta efter det motsägande, eller också se om det finns en överensstämmande tråd.
När det annars är så populärt att tala om kulturkrockar, mestadels till svenskars fördelar och som ursäkt för rasism, tycks det som i det här fallet att det inte slagit någon att det också skulle kunna röra sig om detta i det här fallet, och att Awad visst visade ett avståndstagande, men att: att ta avstånd kan se olika ut inom olika grupper och motiveras på olika sätt.
Är det då viktigast att lyfta fram avståndstagandet, eller att alltid slå ner på skillnader för hur detta tar sig uttryck - om man vill möjliggöra en global utveckling till gagn för alla jordens kvinnor, och samtidigt kunna verka i nuet?
Var hon nånsin Kvinnofientlig?
Flera debattörer har också förvanskat, vridit och vänt och fabricerat uttalanden med Awad som går ut på att Awad skulle vara för just Stening av kvinnor. Något som citatet och intervjun helt klart inte ger stöd för då frågan som besvaras av Awad gällde BÅDE män och kvinnor. Awad gör inte skillnad på män och kvinnor i citatet. Kanske är och var Awad inte helhjärtat mot stening oavsett kön, jag kan inte veta, dock gjorde hon inte skillnad på män och kvinnor.
Det här visar också på att det just handlar om att vilja skapa en version bland vissa bloggare och debattörer, som är i enlighet med en islamofobiskt förgivettagande om Islam som kvinnofientlig, snarare än att reflektera med en öppen inställning.
En evig sekulär dom?
Men visst, så kan man välja att mena att det inte fanns någon form av avståndstagande i den första intervjun. Frågan blir då ändå, efter Awads senare upprepade tydliga avståndstagande, enligt vilken måttstock ska vi dömma henne.
Ska hon ges en chans i yrkeslivet överhuvudtaget? Ska ett yttrande från tonåren hänga med henne för evigt oavsett vad hon gör, säger och lever nu? Får man lov att åtminstone ge Awad en chans att visa vad hon går för nuförtiden? Kan det här Text Text också säga något om vem Cherin Awad är och vad hon nuförtiden står för? Även om Awad som person uttalat sig stötande kanske programmet i sig kan bidra till att nya intressanta perspektiv kan komma fram, som gör mer nytta än skada för fler kvinnor. Eller är jakten på Cherin Awad viktigast? För vem i sådant fall.
Se efter ditt eget hus - gäller samma måttstockar?
Vad gäller att Cherin Awad skulle hysa kontroversiella åsikter nu, så har dessa i sådant fall främst kommit till ytan för att hon är muslim och att man därför granskar henne hårdare. För att det är så att det är många fler som hyser underliga åsikter, för dödsstraff eller kvinnofientliga åsikter, förståelse för mäns våld mot kvinnor som varit otrogna. Det är rätt uppenbart att om man bara bemödar sig eller vågar finna detta intressant att granska hos andra än muslimer skulle mycket mer komma upp till ytan. Jag menar, hur ofta frågar du män i din närhet hur de ser på mäns våld mot kvinnor? Det här är något muslimer nästan tvingas svara och bemöta till vardags, och där alla formuleringar självklart tolkas ur ett visst bestämt antimuslimskt perspektiv.
Motsatsen gäller för andra, vi tar det igen - Vita svenskar, där ursäkten "men det var inte så han menade ju" är rätt vanlig.
Där det alltid gäller att inte förhålla sig för bokstavligt till det män har sagt utan där det nästan alltid finns utrymme för att personen menade något annat än vad som vid en viss tidpunkt hoppade ur munnen. Då finns det skämt och ironi. Det får finnas andra avsikter och "meningar". Det finns ett socialt sammanhang där och då - kanske var personen pressad i intervjusituationen? Man resonerar då ofta som så att det ju är schyssta män, vet alla, och därför har man närmast en social plikt att försöka tolka det de säger på det för dem schysstaste sättet. Eller urskulda dem med att, "det är ju en bra kille han menar inte så, jag har kännt honom hur länge som helst". Sägs det på fyllan räknas det överhuvudtaget inte alls och är inget som har med personen som säger det att göra.
Skulle motsvarande granskning och vikt som gäller muslimer läggas vid vad svenska personer säger så skulle också fler underliga åsikter och uttalanden komma upp till ytan, och fler yrkesutövningar ifrågasättas. En person som ser ut som en vanlig schysst svensk vit man behöver inte lika ofta ta tag i sina egna kanske inte så välfungerande funderingar. Högsta Domstolens man Bo Svensson säger angående en man som mördade en kvinna med kniv i sömnen:
"- Det finns hemskt gräsliga mord, som helt klart ska ge livstid. Och så det nu aktuella fallet som snarast är ett crime passionnel (passionsmord) där en man blir förtvivlad över att hans kvinna är på väg att lämna honom och tappar huvudet. Det handlar om ett ögonblicks verk och offret hinner inte känna något lidande, säger Svensson."
Lägg märke till hur ingen av juristerna eller journalisten riktar direkt kritik mot Bo Svenssons resonemang. Tror ni reportaget, eller reaktionerna, skulle sett likadanta ut om det hade varit en muslim som sagt detta eller något liknande?
Jag vidhåller att till stor del finns det inte en omtanke om kvinnor från folkpartisternas sida, som samtidigt tycker militanta antifeministiska uttalanden är bra. Tyvärr är det rent krasst sett främst en chans för dem att angripa sitt hatobjekt SVT. Det som avslöjar dem är just oviljan att kritisera andra grodor, riktigt kvinnofientliga sådana, och beredvilligheten att skapa Kvinnofientlighet av det som uppenbarligen rör båda könen och inte specifikt kvinnor.
Samtidigt som män ofta kan fortsätta och göra karriär oavsett vad de säger och faktiskt gör mot kvinnor eller andra oönskade grupper.
Allmänt om Stening som företeelse
Slutligen, eftersom Awads uttalanden har föranlett debattörer att börja klippa och klistra i de teologiska källorna, vill jag lyfta fram att stening som företeelse har sitt ursprung i gamla testamentet, och denna tradition därmed har sitt ursprung och koppling både till Judendom och Kristendom. Insomnade Grottisbloggen lyfter fram hur det står om hedersmord i Gamla Testamentet: "
"Jag har gift mig med denna kvinna, men när jag låg med henne upptäckte jag att hon inte var oskuld",
... då skall....om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld,... flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel. Du skall utrota det onda ur folket."
5 Mos 22:14-21
Stening nämns inte ens i Koranen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Johannes Forsberg har trots allt rimliga ifrågasättanden, om vem som ska sägas få representera muslimer. Går det ens är väl frågan. Och vilka individer /grupper ska uteslutas och inte få föra sin egen talan utan riskeras att enbart skildras av Andra och myter? Svt:s svar på kritiken.
Svt:s egen presentation av programmet Halal-tv.
Ett nej är inte ett nej
Kanske borde någon berätta detta om den svenska lagen för kvinnorna som invandrar, ett nytt standardkoncept jämte att lära sig små grodorna och att äta smörgåsbord i integrationsarbetet?
Rättens ordförande Sven Cavallin uttrycker kvinnans fatala misslyckande såhär: " /.../ har till en början med sin kulturella bakgrund uppenbarligen inte förmått att till XX tillräckligt tydligt förmedla att hon avvisade hans inviter." Låter som något föreningen Sans kunde sagt om kvinnans ansvar att sätta ordentliga gränser. Är Cavallin medlem där kanske?
Militant antifeminism är också terrorism
Jag funderar på hur våldshuliganen Paolo Roberto, numera även homfobisk familjefar, kan vara både för jämställdhet och citat "militant antifeminist", han säger militant appropå Schyman i intervju i dagens P3. Och jag kan inte sluta tänka på de mordhot som Schyman och Rosenberg utsattes för under valkampanjen 2006, de ständiga livvakterna, och inte finna det minsta roliga i ordet militant. Helt enkelt, det demokratiska Sverige som tvingade Rosenberg att hoppa av den politiska banan. Tycker alltså Roberto att detta beteende är okej? Han kallar sig för demokrat i samma intervju nämligen. En militant demokrat således. Och han hyllas av andra folkpartistiska demokrater, som inte tar avstånd för hans hyllande av våld mot feminister, som ju oftast är kvinnor. Samma folkpartister upprörs DOCK nu nått väldigt över sverigedemokrater som hoppar av uppdrag efter hot. Då kallas det terrorism och folkpartisterna "visar sin avsky". När det handlar om våld och hot mot kvinnor, och feminister, kallas det dock "militant antifeminism", inte terrorism, inte "ett hot mot demokratin" - och folkpartisterna tycker det är läckert.
Den svenska kvinnofientliga kulturen lever alltså och frodas. För att sammanfatta.
Jag ska återkomma till Halal-tv skandalen och tankar kring detta, det finns anledning till kritik och ifrågasättande, men ber er alla att så länge hålla huvet kallt i den hysteri som piskas upp. Till största del handlar det inte om omtanke om kvinnor från folkpartisternas sida, (som sagt militant antifeminism i form av hot och våld är chict enligt samma kritiker) utan det är främst en chans för dem att angripa sitt hatobjekt SVT. NEj, ja kanske återkommer, men nu ska jag sova och sen imorgon ska jag arbeta 10 h. So i need me strenght..
Varför mörkar dom Pris?
Prostitutionsförespråkarna som gillar glamour håller på och uttalar sig för alla prostituerade och mörkar samtidigt existensen av Pris. Jag tycker dock man ska lyssna på Pris-kvinnorna, faktiskt mer på dem istället för på Sans-männen och de sammanhang som de dominerar. Varför ska Sans-männen ens lägga sig i debatten om kvinnors ägande av sin egen sexualitet och kropp? Jag önskar man kunde läsa mer från den sidan där män som köpare inte ingår, utan där prostituerade och fd prostituerade är fria att tala för sin speciella plats i prostitutionen, som Pris. Som alla feminister vet är det ju bevisat att i sammanhang där män ingår tenderar männen att dominera samtalet, och vad som får sägas och inte sägas. Det finns tom belagt i forskningen, om någon bryr sig. Men av någon anledning har den tanken inte slagit de annars så kritiska sk feministerna när de hejjar på manliga torsknätverket Sans. Sexköpande män tycks per automatik bli könsneutrala och jämställda i nätverket Sans [i]. Denna brist på sammanhang motsäger att det skulle röra sig om en vänsteranalys.
Trots att Sans dessutom utgett sig för att vara Pris, ger prostitutionsförespråkarna dem trovärdighet och fortsätter okritiskt försvara dem. Det är dags att våga se förbi det lättsmälta glamourglattiga, sluta anpassa sig till karlarna och orka lyssna på de alla de kvinnor som varit och är prostituerade, som är medlemmar i Pris. Som Nina:
"Det finns få saker som gör mig så rasande som när jag hör människor ljuga om prostitution. De utformar det till att bli något kliniskt, något som kan vara som "vilket yrke som helst" bara förhållandena är korrekta, bara det finns handdukar, avtal och chefer. Jag skulle kanske tro dem, om jag inte visste hur det var. Det räcker med att jag återgår till något av mina minnen.
/.../
Jag kan verkligen förstå hur man kan vara prostituerad och säga "jag har valt det själv." På ett sätt har jag också valt det, jag kunde ju ha låtit bli, ingen tvingade mig. Men när jag tänker tillbaka önskar jag att någon tagit tag i mig och sagt: Gör inte detta! Det skulle sparat mig många bekymmer idag. Det man inte fattar medan man håller på, och det kan jag säga till er systrar som läser detta och som prostituerar sig just nu, är att man kanske är hård för tillfället, men det kommer en tid då man slappnar av och blir mjuk igen. "
Nina skriver på http://www.natverketpris.se/texter.html.
På Pris hemsida finns också bra länkar. Via länken jag bland annat om hur problematiskt den kliniskt instrumentella uppdelningen i antingen frivilligt eller ofrivilligt prostitution slår mot kvinnorna, synsätt som tyvärr också går att känna igen alltför väl som stommen i de argument prostitutionsförespråkarna driver:
"I praktiken blir det bara aningslösa flickor som kan vara
offer för människohandel och därmed ha rätt till skydd och stöd medan de som
redan är i prostitution per definition inte kan vara offer och därmed förverkat
sina mänskliga rättigheter till skydd och rättshjälp. Uppdelningen i påtvingad och
frivillig prostitution har alltså sammanfallit med uppdelningen i oskyldiga och
skyldiga kvinnor, mellan "madonnor"och "horor".
Detta antingen-eller tillstånd för att beskriva prostitutionen tycks nämligen enbart finnas som ett retoriskt liberalt vapen, som man inte tvekar för att använda urskiljningslöst och hårt.
Man får nämligen inte enligt prostitutionsglamoriserarnas liberala högeragenda se prostitution som ett socialt tillstånd, ett sammanhang där allt är av betydelse - regeln är att man bara ska få prata om prostitutionens härliga sidor och om hur bra det är i termen av Ett fritt val. Det gör också att förespråkarna genast hänvisar alla problem som kan uppkomma till "det som inte är prostitution". Problem får inte beskrivas ha det minsta att göra med prostitutionen, även om det bevisligen innefattar att kvinnor säljer tillgången till sina kroppar, eftersom kvinnan inte fritt valt just problemenen. Att problemet är beroende av den sociala situationen och relationerna som prostitutionen är, och inte existerar i ett vakuum, osynliggörs därmed. Det gör det svårare för kvinnor inom prostitution att förbättra sina villkor, när enbart det bra får diskuteras eller ens benämnas som prostitution. Det prostitutionsförespråkarna gör är helt enkelt att försöka stjäla språket och möjligheterna från kvinnorna.
Kvinnokroppar till salu, trots allt
Likaväl som de liberala glamourförespråkarna manipulativt vrider sig mot att få åsikten tillskriven att de skulle mena att prostitution är "vilket yrke som helst", återkommer de motsägelsefullt nog ändå till denna underliga slutsats under nätdiskussionerna. Först hävdar man att kroppen inte har något med prostitutionen alls att göra, att det är en Tjänst friställd från kvinnans fysiska jag och kroppsliga sexualitet som säljs, för att sekunden efteråt ändå tvingas medge att det ändå är en kroppslighet som är till salu och kan hyras - men då plötsligt som kroppslighet som den i vilket yrke som helst. Och så har man gått varvet runt. Det går helt enkelt inte att ta prostitutionsförespråkarna seriöst, målet som är att förhärliga prostitution är viktigast av allt, och därefter anpassas och ändras argumenten fram och tillbaka för att målet ska uppnås. En konsekvent argumentation saknar värde när glamouriseringen är det viktigaste.
"Prostitutionsfierad konservatism"
Ger man sig in i debatten märker man snart att det inte någonsin kommer kritik mot manligheten och dess krävande krav, kvinnor ska passa upp enligt den gamla konservativa traditionen och vårda män, och framförallt våldtäktsmän sexuellt, detta är Sansarnas "sexiga" frihetsanalys. Våldtäkt är inte ett manligt problem egentligen enligt Sans-anhängarna, utan främst ett kvinnligt misslyckande att uppbära samhällsansvar, att ställa upp på männen när de önskar, och att sätta gränser. Om bara kvinnorna passade upp på männen mer sexuellt skulle inte männen våldta, hävdar den ena liberala frihetsdebattören efter den andra, och världen skulle bli en varmare mer rosenskimrande plats.
Det sipprar fram mellan bloggraderna att det ändå är en socialt varmare och tryggare värld många prostituerade förespråkare också de drömmer om, karriären kan t.ex ha inletts för att männen inte har gett dem den kärlek de ville ha. Eller som Östergren uttrycker det: "Ska männen få sex gratis?" [ii] Men deras väg till drömmen är underligt nog att göra motsatsen - undvika att blanda in genuina varma känslor i "yrkesarbetet" och skärma av sig bakom ännu mer kliniska gränser, att delta i nyliberalismens destruktiva utbredning, och att med sina kroppar stå i frontlinjen för att omvända de, enligt dem men i motsats till vad forskningen visar, "ensamma våldtäktsmännen".
Och påhejarna vill inte vara "sexualfientliga" och kritisera denna bland Sansarna spridda uppfattning och vålla oordning i den så "sexiga frihetskampen" man vill uppfatta sig företräda. Kanske är de värst egentligen.
Finns det några fler manliga intresseföreningar påhejarna stödjer lika helhjärtat? Kanske den liberala föreningen för "män- som -vill- slippa -anstränga -sig -att- städa -och -deras-billiga- städerskor -som -inte -käftar-emot"? Intressekonflikt? Nej, inte enligt den liberala Sanslogiken. Så prostitutionsförespråkarna påstår sig vara vänster, även fast man agerar tvärs emot vänsterns analys av intressemotsättningar.
Slutligen vill jag uppmärksamma en recension av en intressant studie hos systrar.net.
"Förutsättningen för att något eller någon ska kunna framstå som gränsöverskridande är att det finns en gräns att överskrida. För att framstå som sexuellt gränsöverskridande behöver pornografin föra fram en puritansk sexualsyn [...] och därmed kunna framstå som frigjord när man sedan överskrider den" skriver Gerda Christenson i "Sex & media = pornofierad puritanism". Studiens utgångspunkt är att pornografi och puritanism är sammanlänkat- ju mer utbredd pornografin blir desto mer utbrett borde det puritanska förhållningsättet gentemot sexualitet bli."
Jag vill hävda att samma sak gäller för Sans:arna och deras liberala anhängare - för att få tillfredställa sitt uppmärksamhetsbehov av att känna sig sexigt gränsöverskridande frihetlig är det enbart gentemot angrepp från konservativa religiösa krafter man påstår sig vara ansatt av, man vill definiera sig emot.
Det tar sig uttryck genom att nästan alla som kritiserar glamouriseringen och den liberala antingen-eller-uppdelningen av prostitutionen får möta vilt utslängda anklagelser om en sexualfientlig konservativism, och man ger sig inte och vill inte tro något annat även när inget ens i närheten av konservativism framkommer, det sprids lögner, det är nästan som en besatthet. Konservativismen verkar alltså, för att sno över slutsatsen från Sex & Media = Pornofierad puritanism, tydligen högst välbehövlig för att några liberala ungstroppar utan verklighetsförankring, eller kulturvänsterjournalister utan vänsteranalys som vill ge karriären en kick, själva ska få känna sig sexigt upproriska och aktuella.
[i] Saker jag grunnar på, är Sans egentligen inte bara en skuggridå för vanlig koppleriverksamhet?
[ii] Åtrå har inte med saken att göra eller är självändamålet, uppenbarligen.
Följdfrågorna blir: Ska män få städning gratis? Som liberal motivering för hushållsnära tjänster till övre medelklass och överklass. Och vidare..
Tycker ni Östergrens tankesätt är Psykiskt Sunt? : Ska män få en kram gratis? Ska män tilltalas gratis? Ska män få tillit gratis? Ska män få vänskap gratis? Ska män få barn gratis? Ska män ha några som helst relationer gratis? Osv.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ni har inte heller missat att Syrran har uppdaterat på samma tema.