sharazad

Feminismen eklaterades som död, många lovordade detta "faktum". Samtidigt började nya feminismer poppa upp som kantareller gör vilken dag som helst nu. Det som varit ute blir inne igen, och när nyliberalismen blivit helute och liberalismen alltmer börjar tvingas försvara sina förut förgivettagna utposter och gyllene kor, verkar istället feminismen praktiskt nog pånyttfödd inom vissa kretsar. En artikel i New York Times varnar oss än en gång för "de feministiska hökarna", och även om det finns anledningar till att kvinnliga anspråk på världen förtalas, så kanske det för en gångs skull ligger lite i de skrämmande orden, det verkar som att feminister måste bli vaksamma och varse vilka det är som försöker kidnappa feminismen.

"Like many conservatives, Horowitz appears to have come to feminist-hawkism after 9/11. /.../ The neat marriage of hawkish tendencies and feminist framing of issues does this quite effectively," Hwang explained to me in an e-mail message. Borrowing left-wing shibboleths is one way that "conservative ideas can make it big in a generally more liberal online social sphere," he wrote. Furthermore, to depict Islamic regimes less as terrorists than as repressors of civil liberties may appeal even to traditional isolationists, as it "plays off of the strong communities of libertarians that dominate some prominent spaces. /.../ This material is expected to help seal Horowitz's general case for the war on terror, though he has not yet changed the name of his cause to, say, the war on misogyny. "

Om orden att bekämpa kvinnoförtryck kan vara vackra och nog så viktiga, så visar oss Irak och dess kvinnors försämrade livsvillkor vad konservativas galna krigande åstadkommer i praktiken, vare sig det beskrivs som ett krig mot terror eller kvinnoförtryck.

så kallad svart humor.. Muslimerna firar Ramadan och jag hittade ett Ramadan e-kort via omvägar via en favoritbloggerska Saaleha. Säger kanske tyvärr rättså mycket om vardagen för många muslimer..  tänkvärt för oss andra.

Har hittat serien "Bayou" av Jeremy Love tack vare en vän och vad passar inte bättre att vidareföra till bloggen. Med den mörkhyade flickan "Lee" i huvudrollen, för ovanlighetens skull. Serien skildrar bra hur rasismen representerar sig hos barn också idag, rasism och vänskap blandas omvartannat och utesluter inte nödvändigtvis varandra. Rasism som ekon från vuxenvärlden men ändå levande i relationen mellan barnen. I övrigt är serien hur spännande som helst med Alice i Underlandet-känsla blandat med zombieskräck. Läs!

forts. del 2 av 3 kommer i April. Man får ge sig till tåls..

Kvinnlig könsstympning som får hyllas av Väst:  Intressant recension som frågar om inte kvinnohat, som när kvinnor skildras negativt i sammanhang där män sedan länge praktiserat rättigheter, möjligheter och val helt oproblematiskt inom kulturen, ska förstås som ett grundfundament istället för en nästan alltid närvarande slump. Hur ofta kan en slump upprepas, under hur många tusentals år innan den slutar vara bara just en slump?

Med detta inte sagt att kvinnoporträtt aldrig ska kunna skildra onda kvinnor, eller kvinnor med brister som gör fel, och vara en kritik och uppgörelser med kvinnors handlingar. Om det vore så väl, inom rimlighetens gränser och inte inom skräckkabinettets extremismer, skulle kvinnor kanske oftare kunna utvecklas till större människor, till något mer än förställda pipröster och ansvarsbefriade bleka skuggor och våga leva i den verkliga världen, också när män är närvarande? Det blir kvinnohat när manliga regissörer främst använder filmen som visuellt maktinstrument för att bestraffa kvinnor, eller bara vältra sig i kvinnohat gränsen flyter ihop, gång på gång, att se ännu ett kvinnolik, en våldtäkt eller en plågad kvinna i en film framkallar inte ens en gäspning längre, samtidigt som mansroller i filmer skildras som människor, som sympatiska men med fel och brister, när filmen blir ett sätt att uppifrån en manlig överhöghet uppfostra kvinnor och bestraffa dem när de beträder samma områden som männen sedan årtusenden haft, männens priviligerade samhällsområden. 

Detta ska inte läsas alltför svartvitt kulturfundamentalistiskt:
från muslimska kvinnorrörelser/ feminismer har det förekommit kritik mot västliga kvinnorörelser/ feminism, att denna alltför mycket fokuserar på sexualitet. Nidbilder av västlig feminism har varit att denna i sig själv egentligen "är pornografi", kanske kan denna kritik också förstås som bristande förståelse för det samhälle som Västliga feminismer verkat i. Min fundering gentemot denna kritik, är att den västliga feminismen självklart är en uppgörelse med västliga kulturer, och Västliga kulturer är i ökande grad visuellt uppbyggda, och sexualitet har gjorts väldigt central: västliga feminismer är sjävklart en produkt av detta samhälle, ett svar ibland snarare än en ny formulering, verkar inom dessa kulturer samtidigt som det är en uppgörelse och en kritik av detsamma. Oavsett hur sympatiskt det är att det ibland finns en strävan efter det andliga som står över ytligheter inom vissa muslimska feminismer, kan likställande av västlig feminism med pornografi alltså förstås som någon form av kulturell bristande förståelse (inte illvilja i första hand) för de villkor som oftast råder, som kvinnor faktiskt lever i i Väst och som de försöker förhålla sig till, delvis som offer för och delvis medvetna aktörer. Det är ju lättare, som det ju oftast är, att kritisera kulturens underhuggare, kvinnorna, än främst kulturen i sig själv, och kanske snarast de med maktpositionerna? 

Bristande förståelse från Västs kvinnorörelser för vissa muslimska kvinnorrörelser är väl sedan länge välkänd.

Nu ska jag gå och syra polsk gurka. Sedan ska jag göra min samhällstjänst.. alltså jobba. ;) Ha det gött.