sharazad

Prostitutionsförespråkarna som gillar glamour håller på och uttalar sig för alla prostituerade och mörkar samtidigt existensen av Pris. Jag tycker dock man ska lyssna på Pris-kvinnorna, faktiskt mer på dem istället för på Sans-männen och de sammanhang som de dominerar. Varför ska Sans-männen ens lägga sig i debatten om kvinnors ägande av sin egen sexualitet och kropp? Jag önskar man kunde läsa mer från den sidan där män som köpare inte ingår, utan där prostituerade och fd prostituerade är fria att tala för sin speciella plats i prostitutionen, som Pris. Som alla feminister vet är det ju bevisat att i sammanhang där män ingår tenderar männen att dominera samtalet, och vad som får sägas och inte sägas. Det finns tom belagt i forskningen, om någon bryr sig. Men av någon anledning har den tanken inte slagit de annars så kritiska sk feministerna när de hejjar på manliga torsknätverket Sans. Sexköpande män tycks per automatik bli könsneutrala och jämställda i nätverket Sans [i]. Denna brist på sammanhang motsäger att det skulle röra sig om en vänsteranalys.

Trots att Sans dessutom utgett sig för att vara Pris, ger prostitutionsförespråkarna dem trovärdighet och fortsätter okritiskt försvara dem. Det är dags att våga se förbi det lättsmälta glamourglattiga, sluta anpassa sig till karlarna och orka lyssna på de alla de kvinnor som varit och är prostituerade, som är medlemmar i Pris. Som Nina:

"Det finns få saker som gör mig så rasande som när jag hör människor ljuga om prostitution. De utformar det till att bli något kliniskt, något som kan vara som "vilket yrke som helst" bara förhållandena är korrekta, bara det finns handdukar, avtal och chefer. Jag skulle kanske tro dem, om jag inte visste hur det var. Det räcker med att jag återgår till något av mina minnen.
/.../
Jag kan verkligen förstå hur man kan vara prostituerad och säga "jag har valt det själv." På ett sätt har jag också valt det, jag kunde ju ha låtit bli, ingen tvingade mig. Men när jag tänker tillbaka önskar jag att någon tagit tag i mig och sagt: Gör inte detta! Det skulle sparat mig många bekymmer idag. Det man inte fattar medan man håller på, och det kan jag säga till er systrar som läser detta och som prostituerar sig just nu, är att man kanske är hård för tillfället, men det kommer en tid då man slappnar av och blir mjuk igen. "

Nina skriver på http://www.natverketpris.se/texter.html.

På Pris hemsida finns också bra länkar. Via länken jag bland annat om hur problematiskt den kliniskt instrumentella uppdelningen i antingen frivilligt eller ofrivilligt prostitution slår mot kvinnorna, synsätt som tyvärr också går att känna igen alltför väl som stommen i de argument prostitutionsförespråkarna driver:

"I praktiken blir det bara aningslösa flickor som kan vara

offer för människohandel och därmed ha rätt till skydd och stöd medan de som

redan är i prostitution per definition inte kan vara offer och därmed förverkat

sina mänskliga rättigheter till skydd och rättshjälp. Uppdelningen i påtvingad och

frivillig prostitution har alltså sammanfallit med uppdelningen i oskyldiga och

skyldiga kvinnor, mellan "madonnor"och "horor".

Detta antingen-eller tillstånd för att beskriva prostitutionen tycks nämligen enbart finnas som ett retoriskt liberalt vapen, som man inte tvekar för att använda urskiljningslöst och hårt.

Man får nämligen inte enligt prostitutionsglamoriserarnas liberala högeragenda se prostitution som ett socialt tillstånd, ett sammanhang där allt är av betydelse - regeln är att man bara ska få prata om prostitutionens härliga sidor och om hur bra det är i termen av Ett fritt val. Det gör också att förespråkarna genast hänvisar alla problem som kan uppkomma till "det som inte är prostitution". Problem får inte beskrivas ha det minsta att göra med prostitutionen, även om det bevisligen innefattar att kvinnor säljer tillgången till sina kroppar, eftersom kvinnan inte fritt valt just problemenen. Att problemet är beroende av den sociala situationen och relationerna som prostitutionen är, och inte existerar i ett vakuum, osynliggörs därmed. Det gör det svårare för kvinnor inom prostitution att förbättra sina villkor, när enbart det bra får diskuteras eller ens benämnas som prostitution. Det prostitutionsförespråkarna gör är helt enkelt att försöka stjäla språket och möjligheterna från kvinnorna.

Kvinnokroppar till salu, trots allt
Likaväl som de liberala glamourförespråkarna manipulativt vrider sig mot att få åsikten tillskriven att de skulle mena att prostitution är "vilket yrke som helst", återkommer de motsägelsefullt nog ändå till denna underliga slutsats under nätdiskussionerna. Först hävdar man att kroppen inte har något med prostitutionen alls att göra, att det är en Tjänst friställd från kvinnans fysiska jag och kroppsliga sexualitet som säljs, för att sekunden efteråt ändå tvingas medge att det ändå är en kroppslighet som är till salu och kan hyras - men då plötsligt som kroppslighet som den i vilket yrke som helst. Och så har man gått varvet runt. Det går helt enkelt inte att ta prostitutionsförespråkarna seriöst, målet som är att förhärliga prostitution är viktigast av allt, och därefter anpassas och ändras argumenten fram och tillbaka för att målet ska uppnås. En konsekvent argumentation saknar värde när glamouriseringen är det viktigaste.

"Prostitutionsfierad konservatism"

Ger man sig in i debatten märker man snart att det inte någonsin kommer kritik mot manligheten och dess krävande krav, kvinnor ska passa upp enligt den gamla konservativa traditionen och vårda män, och framförallt våldtäktsmän sexuellt, detta är Sansarnas "sexiga" frihetsanalys. Våldtäkt är inte ett manligt problem egentligen enligt Sans-anhängarna, utan främst ett kvinnligt misslyckande att uppbära samhällsansvar, att ställa upp på männen när de önskar, och att sätta gränser. Om bara kvinnorna passade upp på männen mer sexuellt skulle inte männen våldta, hävdar den ena liberala frihetsdebattören efter den andra, och världen skulle bli en varmare mer rosenskimrande plats.

Det sipprar fram mellan bloggraderna att det ändå är en socialt varmare och tryggare värld många prostituerade förespråkare också de drömmer om, karriären kan t.ex ha inletts för att männen inte har gett dem den kärlek de ville ha. Eller som Östergren uttrycker det: "Ska männen få sex gratis?" [ii] Men deras väg till drömmen är underligt nog att göra motsatsen - undvika att blanda in genuina varma känslor i "yrkesarbetet" och skärma av sig bakom ännu mer kliniska gränser, att delta i nyliberalismens destruktiva utbredning, och att med sina kroppar stå i frontlinjen för att omvända de, enligt dem men i motsats till vad forskningen visar, "ensamma våldtäktsmännen".
 

Och påhejarna vill inte vara "sexualfientliga" och kritisera denna bland Sansarna spridda uppfattning och vålla oordning i den så "sexiga frihetskampen" man vill uppfatta sig företräda. Kanske är de värst egentligen.

Finns det några fler manliga intresseföreningar påhejarna stödjer lika helhjärtat? Kanske den liberala föreningen för "män- som -vill- slippa -anstränga -sig -att- städa -och -deras-billiga- städerskor -som -inte -käftar-emot"? Intressekonflikt? Nej, inte enligt den liberala Sanslogiken. Så prostitutionsförespråkarna påstår sig vara vänster, även fast man agerar tvärs emot vänsterns analys av intressemotsättningar.

Slutligen vill jag uppmärksamma en recension av en intressant studie hos systrar.net.

"Förutsättningen för att något eller någon ska kunna framstå som gränsöverskridande är att det finns en gräns att överskrida. För att framstå som sexuellt gränsöverskridande behöver pornografin föra fram en puritansk sexualsyn [...] och därmed kunna framstå som frigjord när man sedan överskrider den" skriver Gerda Christenson i "Sex & media = pornofierad puritanism". Studiens utgångspunkt är att pornografi och puritanism är sammanlänkat- ju mer utbredd pornografin blir desto mer utbrett borde det puritanska förhållningsättet gentemot sexualitet bli."

Jag vill hävda att samma sak gäller för Sans:arna och deras liberala anhängare - för att få tillfredställa sitt uppmärksamhetsbehov av att känna sig sexigt gränsöverskridande frihetlig är det enbart gentemot angrepp från konservativa religiösa krafter man påstår sig vara ansatt av, man vill definiera sig emot. 

Det tar sig uttryck genom att nästan alla som kritiserar glamouriseringen och den liberala antingen-eller-uppdelningen av prostitutionen får möta vilt utslängda anklagelser om en sexualfientlig konservativism, och man ger sig inte och vill inte tro något annat även när inget ens i närheten av konservativism framkommer, det sprids lögner, det är nästan som en besatthet. Konservativismen verkar alltså, för att sno över slutsatsen från Sex & Media = Pornofierad puritanism, tydligen högst välbehövlig för att några liberala ungstroppar utan verklighetsförankring, eller kulturvänsterjournalister utan vänsteranalys som vill ge karriären en kick, själva ska få känna sig sexigt upproriska och aktuella.

[i] Saker jag grunnar på, är Sans egentligen inte bara en skuggridå för vanlig koppleriverksamhet?

[ii] Åtrå har inte med saken att göra eller är självändamålet, uppenbarligen.

 Följdfrågorna blir: Ska män få städning gratis? Som liberal motivering för hushållsnära tjänster till övre medelklass och överklass.  Och vidare..

Tycker ni Östergrens tankesätt är Psykiskt Sunt? :  Ska män få en kram gratis? Ska män tilltalas gratis? Ska män få tillit gratis? Ska män få vänskap gratis? Ska män få barn gratis? Ska män ha några som helst relationer gratis? Osv.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ni har inte heller missat att Syrran har uppdaterat på samma tema.