sharazad

Ja, vad skiljer egentligen Reinfeldts uppfattning om flyktingar från dom lokala moderata Vellingepolitikernas? Jag gör det lätt för er - inget alls.

Om högern ska sänka skatter, så att framförallt män blir allt rikare - måste pengarna in från annat håll - underligt nog blir det typiskt kvinnliga områden man tar ifrån så att man kan bekosta skattesänkningarna.

JennyW recenserar "Varför mördar man sin dotter?", och det här är en recension av recensionen..

JennyW som en framstående forskare, är rätt taskig och sågar det vetenskapliga genomförandet och analysen i boken. Som framstående feministforskare har man å ena sidan väl all rätt att göra det, och jag har stor förståelse för JennyW kan bli trött på att samhället inte uppmärksammar och ger skickligt utförd feministisk forskning all den cred den förtjänar, men är det konstruktivt?

Är det inte rätt taskigt mot en person som Emre Güngör som ändå gjort så mycket förbättringar för kvinnors och invandrares vardag att fokusera på dessa kvalitéer framför andra till så stor grad? Emre jobbar på ett annat sätt än JennyW, om hon är drottningen av metodik och olika vetenskapliga analytiska tillvägagångssätt, är han en kungen av att jobba inom relationerna på plats. På samma vis som JennyW kritiserar Emre för att han inte är en lika bra forskare som henne, något han ju inte utgett sig för att vara, är det lika sant att hon med största sannolikhet inte skulle klara av det konkreta förändringsarbetet inom relationerna på plats lika bra som Emre. På ett sätt är hans kanske inte alltid artikulerade, men ändock, förståelse av sammanhangen också helt i linje med forskning som rör ojämlika strukturer och förändringsarbete, där man just förordar ett förändringsarbete inom relationerna och varnar för ett alltför starkt odynamiskt moraliskt fördömande i avsaknad av förståelse, som snarare kan vara kontraproduktivt. JennyW uttalar sig utanför relationerna om relationerna för att försöka förändra dem, frågan är om det alltid bara är det bästa? Feministisk forskning omsatt i samhällsdebatt kanske kan lära sig i alla fall något av detta?

Som jag förstår Emre vill han ge ett nytt sätt att se på hedersproblematiken, och det lyckas han också med, genom att visa på just att hedersförövare inte alltid är annorlunda än "vanliga" hustrumördande män. Jag tror JennyW:s dock har sina poänger, att när Emre visar på detta också samtidigt ibland mot sin vilja, trots försök om att upprätthålla en skiljelinje mellan förståelse och acceptans, ändå någon gång har råkat svepas med i den starka svenska diskursen där man antar förövarens ursäkter, synsätt och verklighetsbeskrivningar och stundtals blir lite okritiskt blind och då råkar missa några saker som JennyW påpekar.

Men, att Emre som få, ändå lyckas visa på hur utländska hedersmördare och svenska hustrumördare ändå inte är så olika, att det går att prata med båda och att de inte är "monster", och att ånger kan existera inom kvinnoförtryck och ånger inte måste vara i en motsatsställning, är en nog så viktig förståelse för feminismen idag. Andra intressanta för feminismen viktiga kunskaper som kommit fram i den svenska offentligheten genom Emres bok är att dåden inte motiveras med Islam.

För den skulle är JennyW:s recension träffande intressant i flera stycken. Läs både recensionen och Emres bok och låt dem berika varandra.

En fördom är att alla feminister är hårda och maskulina med maskulina intressen.

Visst finns det såna, kanske fler med olika skiftande sidor av personligheten inom feministgruppen än i andra grupper. Samtidigt kan den kvinna som utåt presenterar sig som vän och söt ofta vara den elakaste hårdaste bitchen, kanske är det inte en motsättning rent av: att tävla i kvinnlighet för att trycka ner andra kvinnor.

Min erfarenhet av feminister är att det samtidigt är en överrepresentation med kvinnor som är softisar. Många blir feminister för att deras personlighet med det som uppfattas som en för mjuk kvinnlighet /ickemanligt: en för tunn ljus röst, en för söt personlighet, en för vek kroppsbyggnad, kvinnliga intressen som virkning och pyssel, värderas som sämre i samhället.  Det är för att kvinnokultur nedvärderas som deras ögon öppnats för feminismen. Men för dens skull vill de inte begränsa de kvinnor som är annorlunda än dem..

Feminist och mjukis är inte en motsättning.  ;)

Kul bildspel om feministfördomar

"Den första flickan som berättade, hur mår hon i dag?

– Hon gick tillbaka till dem. Hon hjälpte dem att sätta mig i fängelse, mot betalning. Som många offer för tvångsprostitution har hon lärt sig att följa makten."


Lydia Cacho har som kvinnojoursledare  gjort sin hjältebragd - genom att lyssna och ta flickornas och pojkens berättelse på allvar. Utan den här feministiska kvinnojourskvinnan skulle dessa barn vara kvar i prostitutionen. Hon hyllas, helt rätt, i finmedia.

Men, när svenska kvinnor på kvinnojourer lyssnar och tar flickors och kvinnors berättelser på allvar porträtteras de dock som skurkar, de fängslas för att de sätter barnets bästa först, och blir sedan förföljda av män och kvinnor som sprider smädelser mot kvinnornas arbete, man sprider förtal, myter och skvaller om kvinnorna, rena häxjakter helt enkelt.. när ska svenska kvinnojourskvinnor hyllas i finmedia? Tror man inte det finns pedofiler i Sverige? Varför behandlas feminister och kvinnojourer i Sverige som paria, medan feminister och kvinnorjourskvinnor från utlandet kan hyllas?

Istället görs allt för att försvåra kvinnojourernas arbete med utgångspunkt i skrämselpropaganda om det man påstår är "feminismen", vilket leder till lidande för många utsatta kvinnor, och pojkar. Men för vissa, framförallt män verkar det som om man läser kommentarer på nätet, står den förvridna njutningen att feminist-basha kvinnor över ALLT, över ALLA flickornas, kvinnornas och pojkarnas lidande. Det är helt okej att sprida påhittad smörja och lögner om "de onda feministerna" som sliter på kvinnorjourerna och hjälper utsatta att göra sina röster hörda och få hjälp och upprättelse - man upplever t.o.m. en njutning under "jakten". Det är skamligt, bara skamligt.

Rebellious Arab Girl skriver om dom plain girls som nöjer sig med att bara vara söta och fina gifta flickor, inget kantigt som sticker ut och är annorlunda, den här formskapade karaktärslösheten som jag skrivit om tidigare, och den typen känner väl vi igen härifrån Sverige också? Dom fascinerar mig, hur funkar dom? Om vi bortser från att dom gör det lättare för männen att kontrollera dom -  är det att leva ett ansvarsfullt liv att alltid göra det SÅ lätt för sig, att egentligen, strunta i omvärlden, eller i alla fall inte lära sig tillräckligt om den för att kunna göra en vettig insats? 

Sen antar jag väl att det här inlägget lika mycket handlar om mig och min underliga karaktär..  ;)  men jag iakttar hur det påverkar livsförloppen, för de kvinnorna som gör det oförskämt lätt för kontrollerande män och oss som inte gör det..