Småtaskig recension
JennyW recenserar "Varför mördar man sin dotter?", och det här är en recension av recensionen..
JennyW som en framstående forskare, är rätt taskig och sågar det vetenskapliga genomförandet och analysen i boken. Som framstående feministforskare har man å ena sidan väl all rätt att göra det, och jag har stor förståelse för JennyW kan bli trött på att samhället inte uppmärksammar och ger skickligt utförd feministisk forskning all den cred den förtjänar, men är det konstruktivt?
Är det inte rätt taskigt mot en person som Emre Güngör som ändå gjort så mycket förbättringar för kvinnors och invandrares vardag att fokusera på dessa kvalitéer framför andra till så stor grad? Emre jobbar på ett annat sätt än JennyW, om hon är drottningen av metodik och olika vetenskapliga analytiska tillvägagångssätt, är han en kungen av att jobba inom relationerna på plats. På samma vis som JennyW kritiserar Emre för att han inte är en lika bra forskare som henne, något han ju inte utgett sig för att vara, är det lika sant att hon med största sannolikhet inte skulle klara av det konkreta förändringsarbetet inom relationerna på plats lika bra som Emre. På ett sätt är hans kanske inte alltid artikulerade, men ändock, förståelse av sammanhangen också helt i linje med forskning som rör ojämlika strukturer och förändringsarbete, där man just förordar ett förändringsarbete inom relationerna och varnar för ett alltför starkt odynamiskt moraliskt fördömande i avsaknad av förståelse, som snarare kan vara kontraproduktivt. JennyW uttalar sig utanför relationerna om relationerna för att försöka förändra dem, frågan är om det alltid bara är det bästa? Feministisk forskning omsatt i samhällsdebatt kanske kan lära sig i alla fall något av detta?
Som jag förstår Emre vill han ge ett nytt sätt att se på hedersproblematiken, och det lyckas han också med, genom att visa på just att hedersförövare inte alltid är annorlunda än "vanliga" hustrumördande män. Jag tror JennyW:s dock har sina poänger, att när Emre visar på detta också samtidigt ibland mot sin vilja, trots försök om att upprätthålla en skiljelinje mellan förståelse och acceptans, ändå någon gång har råkat svepas med i den starka svenska diskursen där man antar förövarens ursäkter, synsätt och verklighetsbeskrivningar och stundtals blir lite okritiskt blind och då råkar missa några saker som JennyW påpekar.
Men, att Emre som få, ändå lyckas visa på hur utländska hedersmördare och svenska hustrumördare ändå inte är så olika, att det går att prata med båda och att de inte är "monster", och att ånger kan existera inom kvinnoförtryck och ånger inte måste vara i en motsatsställning, är en nog så viktig förståelse för feminismen idag. Andra intressanta för feminismen viktiga kunskaper som kommit fram i den svenska offentligheten genom Emres bok är att dåden inte motiveras med Islam.
För den skulle är JennyW:s recension träffande intressant i flera stycken. Läs både recensionen och Emres bok och låt dem berika varandra.