Gordana Malesevic och minst 8000 andra
Malesevic riktar uppmärksamheten mot de forskningsresultat Mohammad Akram Nadwi gjort. Han har studerat kvinnors roll i muslimska samhällen 1400 år tillbaka och till våra dagar och funnit inte mindre än 8000 kvinnor med betydande religösa positioner, beslutsfattare, uttolkare etc. al-Muhaddithât : the Women Scholars in Islam, finns på arabiska och på engelska f.o.m. 15 juli, med tanke på omfattningen är detta det enda du hinner läsa i sommar.
Akram argumenterar bland annat såhär:
´´Barring Muslim women from education and religious authority, is akin to the pre-Islamic custom of burying girls alive. ´´I tell people, ´´God has given girls qualities and potential, ´´If they aren´t allowed to develop them, if they aren´t provided with opportunities to study and learn, it´s basically a live burial.´´
Det är bara tvål, men ändå inte
Ja det var appropå den störiga flytande tvålens reklamkampanj med välretuscherade fd/nuvarande något äldre modellkvinnor som ska se till att den lönsamma kvinnoutseendeångesten håller i sig så långt upp i åren det går, ty denna tvål kan bara användas av kvinnor, de som kanske var lite för unga och inte fångades upp av alla de snorsmala väst-idealen i Sex and the city och Housewifes-serien. Det i alla fall jag har sett fram emot i min ålderdom är till stor del att bara njuta, äta mycket kakor och bullar och kanske se ut som en liten babuschka, kanske med huckle, inte att bli en kroppsångestpiffig tant. Men det vete fan om min plan går vägen, nu med alla dessa fantastiska produkter kan man ju försöka se ut som 22 upp till 70, och all den press det skapar. Den där queerigheten som märks alltmer uppåt åren är lite läskig kanske, gubbarnas bröst växer och gummor som trimmar hakan med rakapparaten varje dag (rätt vanligt) men ju rikare desto längre kan vi hålla på med den eviga fajten, och nästan alla har ju råd med flytande tvål. bilden Det är något speciellt med dessa småqueeriga babuschkor som brer ut sig i offentligheten utan att konsumera, självklara i sig själva på något sätt. Jag saknar dem här.
Och så tycker jag ni ska lyssna på "The Teatcher" med The Baboon Show.
ursäkta om jag upprepar mig igen
men är det inte en till islamofob-karriärist?
Verkar det som efter att ha läst en recension av Irshad Manjis bok, på superliberala feminetik lades nyligen upp en länk till henne vilket föranleder detta inlägg och kommentarer kring hennes förehavanden. Hon är tydligen feminist och kallar sig för muslim för att hon tror att ?det är det enda sättet hon kan få prata med afghanska kvinnor?, en underlig inställning redan där. Hade Manjis bok bara velat diskutera ?islam? med betoning på andlighet så visst, men det verkar inte vara det som är tanken med denna utgivning. Hur kommer det då sig att just Manjis bok får sådan spridning och uppmärksamhet? Det säljande receptet är alltså det gamla vanliga, en dos islamofobi kombinerat med inskränkthet och förnekande gentemot den postkoloniala vittnesbörden, kryddat med en vurm för Usa:s nuvarande utrikespolitik, slakt av palestinier, kapitalism och den naiva tilltron till individualismen. Manjis mun är övertejpad på bokens framsida och skiljer sig inte heller på denna punkt från litteratur på temat ?islam? distribuerad via den amerikanska högern, där utgångspunkten för diskussionen som en tvångstanke måste vara bilder på kvinnor bakom galler med slöjan som en skrämmande symbol. Den övertejpade munnen ska också symbolisera att det här skulle vara den första ifrågasättande diskussionen i sitt slag kring ?islams? natur, det är felaktigt såklart och en härskarteknik i sig. Med den enorma pr-kampanj hon har i ryggen så vore Manji med en megafon i näven mer passande.
kan man läsa en intressant intervju om framstegen i muslimska Marocko. Den skärpta kvinnan överlistar journalisten och tar makten över intervjun.Sedan är reklamgrejerna som hamnar på den här bloggen så himla roliga ibland, vad tusan är Gud handel? Klicka bara inte på skiten..