pelargoner

Med omtänksamhet om mina röda pelargoner som jag planterat idag på balkongen tänkte jag titta om de tål eventuell frost. Av någon anledning hade jag fått för mig att pelargonen är så himla ursvensk, men icke.

"
Pelargonerna kommer ursprungligen från savannen i södra Afrika, där många växer som buskar med tjock stam och kraftiga rötter, som lagrar vatten för torrperioden på vintern."

Se där. En buske från Afrikas savanner. Det blir bra på min och N:s balkong. Up yours Sverigedemokrater.


If I fall..

The world is a dangerous place but you won´t admit

O snart är sommarn här, så gott det är. Stekvarma torg och rödfnasiga pojkvänner. Härligt härligt.. men farligt farligt.
Be careful.

humor på arbetsintervjun

Chefen frågar: "Kan du sova själv?" Jag fattar inte frågan, ja (självklart) kan jag sova själv ???. Kommer på först sen att den underliggande för alla utom mig självklara frågan såklart är, kan du sova själv bland invandrarmän som alla är rabiata livsfarliga våldtäktsmän. Chefen:  ja haha nej jag menade såklart att det kan spöka ha  ha ha


När jag är pretantiös..

.. tror jag ibland att jag kan tänka trots att jag är kvinna.
När jag är pretantiös väntar jag ibland på responsen. I bästa fall får jag en godmodighet och tystnad.

från en diskussion på
björns blogg "alltså om jag ska tala utifrån mig själv så är väl inte förtrycket konstant överallt, men själva medvetenheten om förtryckets frånvaro, eller om vi så säger mildare omedvetna uttryck, blir lätt en ny form av eller en naturlig del i förtrycket, känslan av att allting kan brista när som helst, osäkerheten över hur fast denna ö är egentligen är det granit eller lera (mycket bra liknelse!), av att säkerheten är villkorad och att dessa villkor för de inblandade trots den på ytan synes stillheten ändå inte blir jämnlika, att denna andningspaus är på nåder och i verkligheten bara blir en förnimelse av det man hela tiden inte egentligen har rätt till. I denna andningspaus bär man sedan hela tiden med sig medvetenheten om förtrycket, det som format en som person, förtrycket finns med i allt man gör och vem man blivit och är man medveten därom existerar aldrig frizonen eftersom det ju inte går att undfly sig själv och det sedementerade förtrycket och göra historien ogjord. Frizonen existerar också utifrån att ingen väljer att beröra förtrycket för att skapa känslan av frihet från förtrycket, men och det är den som inte upplevt förtrycket riktat mot sig själv som lättast upplever frizonen som just fri, den andra upplever detta villkor både som en illusion av frihet men också som ett ansvar för situationen och för den tystnad den troligen kräver, för att bibehålla det opolitiska. Jag skulle alltså inte säga att det finns frizoner med jämlika förutsättningar för hur frizonen utvecklas, däremot finns det förtryck som man kan uppleva som acceptabla och till och med njutningsfulla, och det är väl dessa vi längtar till.
Patriarkatet är till stor uppbyggt och beroende av dessa frizoner för sitt vidmakthållande. Kvinnan stannar hos mannen som slår just för att det finns stunder av kärlek och värme, och sedan hoppet därom. Patriarkatet funkar både med morot och piska, och i spänningspelet mellan direkta förtryck och det som synes vara frizoner."

För att man skriver ord på lappar när man ligger och inte kan andas i hårt knuten fosterställning i det som kallas för frizoner. För att man ler eller är tyst när frizonen kommer för att man inte vill störa. För att man ser lapparna nån dag senare, en morgon när man vaknat med ett klart lätt huvud, ligga där i morgonsolskenet brevid sängen först uppoch nedvända och sedan rättvända då man tittar på lapparna och gör en min av avsmak och vänder på dem igen.


Utmanad

Jag antar härmed Björns utmaning om att berätta sju sanningar om mig själv.

Reglerna är som följer:

* Länka till den som utmanat dig
* Berätta sju sanningar om dig själv
* Utmana sju personer
* Lämna ett meddelande till dem du utmanar


1. Jag har varit kär i en som gillade Bush och dom amerikanska vapenlagarna.
Blev jag kär vid förstaögonkastet i en yngling från Seattle, förälskelsen var så stark att den gjorde mig mentalt handikappad så att jag inte visste vad mina händer sysslade med och utsatte mig för hälsofara på arbetet. Den starkaste känsla jag nånsin kännt, helt utom min kontroll och förnuft (uppenbarligen), tycker ändå det är rätt ballt att ha kunnat känna så utan illegala substanser eftersom jag tror alltför många aldrig upplever något sånt.

2. Har en syster som ska bli sjuksköterska. Är mäkta stolt.

3. Fysiskt beroende av te, just nu persiskt med jasmine i... mmm.

4. Har ensam skällt ut en uppretad mobb bestående av ca 10 karlar i 40-50 års åldern som kom utrustade med stora träpåkar för att misshandla och vräka mig och mina kollektivmedboende på Dublins farligaste gata efter att de slagit till min dåvarande pojkvän. De blev så paffa att de bara gick därifrån.

5. Enda film jag gråtit till i myndig ålder är Dancer in the Dark.

6. Jag kan inte och vågar inte dyka.

7. Jag har blivit kysst av Ebbot.


Jag utmanar bloggarna Red Metal och Ilsemarie .

Nåväl, jag skötte mig väl någotsånär.

Premenstruella kvinnor och barn..

Dagarna före mens. Gotta love it. Gråt, elände, helvete. Inget underbart självknarkande. Det är bara barn och premenstruella kvinnor som säger sanningen, remember.


Nu ska vi glömma allt. Nu ska vi vara dom storsinta av oss. (Vill inte) Lägga saker bakom oss. (Kan inte) Det är nya tider, ni är nya människor. (Ni vill inte komma ihåg er själva för några år sen.) Ni har mognat. (Det är vi som inte orkar klaga längre, era vuxna Jag är mer lätthanterade.) Ni har fått insikter. (Vi orkar inte säga emot. Man får inte skrika när man är vuxen.) Evolutionen har gått framåt. Vi ska glömma det som varit. Vi ska leva som om det alltid har varit såhär, öppet, tolerant, som om alla alltid varit genomsyrade av antirasism och feminism, medvetna toleranta öppna MODERNA människor. (Gud vad jag hatar det ordet.. Jag var nog ensam idiot, något jag alltid misstänkt. ) Vi ska lita på er. (Jag litar inte på mig själv.)  Som om ni var födda igår, fast på ett bra sätt, men politiker av idag. Problemet finns hos oss i våra hjärnor, fastnaglade små minnen som borde släppa taget. (japp) Det är vi som inte kan vara jämlika för vi fick aldrig lära oss hur (syntax errorbruden, inget nytt det är du som är problemet), det är vi som är problemet, det är ni som är dom öppna och toleranta människorna, det är ni som evolverats, det är vi som är kvar där vi var och där vi alltid varit.


Vi ska glömma det som varit! Framtiden är vår! Utvecklingen går framåt! På en massa höga poster sitter en massa toleranta, moderna och öppna människor som ska hjälpa oss och speciellt Dig!

Imponerande saker och hemska tankar från en rätt snäll kvinna

Att vara snäll mot en små-autistisk man som begagnar sig av härskartekniker.

 

Du sitter där, fula man

Manchesterbyxorna är uppdragna till armhålorna

Håret är fett och tänderna står ut åt alla håll

Du har precis försökt imponera med att berätta detaljerat om snurrhastigheterna på lpskivorna, med historiska utläggningar

Du säger 'nu ska jag tala om hur det är för dig'

Jag tänker 'ditt jävla miffo, jag borde säga åt dig hur störd du är, men jag tycker ju synd om dig, och dessutom orkar jag inte bry mig tillräckligt. Det är faktiskt synd om dig, för du är ensam och ser ut som fulhetens stereotyp där du vinglar fram med din rosa cykelhjälm, glasögon tjocka som flaskbottnar och bruna sandaler'

Istället nickar jag och försöker le lite och hoppas tiden ska gå fort, man slår ju inte på de redan svaga

Du tar en ny bit av kakan jag bakat, utan att kommentera att den var fucking underbar

Biten du tar är ungefär halva kakan, fast du är fet redan och trycker in den i din fula ointressanta babblande mun

Trots att du har någon form av autism har du i alla fall lärt dig använda de grundläggande sociala härskarteknikerna mot kvinnor. Det är det enda som imponerar på mig. För det är ju så! Det är så inrotat så varenda med mentalt funktionshinder har fattat det, saknar du all form av social kompetens har du i alla fall fattat det, det är som en naturlag kvinnoförtrycket, som gravitationen eller nånting. Du kan heta BennyBalans, nu gör ju inte just du det utan en annan stjärna men i alla fall, och vara killen som är 45 år och fortfarande cyklar med stödhjul, ÄNDÅ har du fattat det. Det ÄR imponerande.

 

Sen får jag berättat om en stark kvinna som bodde i ett hus här förr i tiden. Hennes man hängde sig i ett träd i närheten, efter kanske 14 års äktenskap och massa barn. När hon upptäckte det gick hon bara rakryggad ut, plockade ner honom ur trädet, och bar självmant in honom till huset igen i sin famn. Då är man stark.


Sällan har en jäifare kommit med så bra kritik

http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?fid=3&mid=242056
vet jag av egen pissig erfarenhet, och kanske desto mer smärtsamt är det när det rör de som snackar "systerskap" och feminism, att det "privata är politiskt", som man lurats nära men sedan när det händer vränger alla konstens regler för att undvika att diskutera det privata som politiskt...

Det är inte illojalitet, det är överlevnad

om jag som kvinna snackar bakom din antirasistiska mansrygg om dina manliga beteenden med mina feministiska systrar så är det inte illojalitet, det är överlevnad, det är antingen det eller total tystnad, ingen kamp och inget alls. Och fattar du inte det, antirasistiska man, ska du inte kalla dig feminist.

Att höra till

Jag känner mig inte hemma i blonda sällskap. Allting från min barndoms eftermiddagsfika hos farmor som vänligt berättade att jag hade så vackra färger - mörk - till alla blonda kusiner och kusinbarn, kommentarer om att man har så fint mörkt hår. Till konfrontationer på arbetsplatsen första dan..
Kvinna drygt 50 år, bossig: "Jag måste fråga, du som är så mörk, är du svensk? "
Jag: "ja...ja vet inte, alltså, vad är svensk?"
Kvinna: "ja är du född här?"
Jag: "ja.. "
Kvinna:"jamen då är du svensk, det var bara det att du var så mörk."
Jag: "men ja vet inte, min mamma kommer från Polen men min pappa är svensk och han är lika mörk, han har haft typ svart hår.. spelar det nån roll.."
Kvinnan:  "Ja jag var tvungen att fråga för att du var så mörk." Hon går iväg.
Iransk kvinna som jag arbetar med ser glad ut av att jag ifrågasatte den bossiga kvinnan: "Ja precis! varför är det så viktigt att vara svensk?
Jag till iranska kvinnan: "Känner du dig svensk?"
Hon stolt: "nejnej jag är iranier."

Jag kände det som att komma hem när jag var i Dublin i ett år. Där sa för första gången folk att jag hörde till "du ser ut som en riktig irländare!".  "Du ser precis ut som irländare, med sånt mörkt hår och ljus hy !" Vilken känsla! Jag fullkomligt frossade i tillhörighetens och självklarhetens existensberättigande..
Så är det fest med antirasistiska eliten, jag hamnar i någon form av extas att återigen tillhöra, spriten gör sitt till, att inte sticka ut som den mörka.. mörka vackra människor omkring mig..jag är mer hemma med totalt okända än vad jag nånsin kännt på släktmiddagarna..

Det här är ju rena rama väldfärdsproblemen, rena bortskämdheter, jag borde nästan skämmas, folk har så mycket större problem, jag har inte ens mörk hy! Men det är fan som en drog att tillhöra, att vara självklar, det är som ett lugn, en mjuk dimma, som en förälskelse, för vissa en självklarhet för andra ett stort sökande som narkomanen bär i sitt hjärta.


Mångfald råder.

Hade handledning idag på den förbenade uppsatsen. Anyhow, tyckte min handledare var lite rolig vi snackade såklart etnicitet, han påpekade att enligt en statistisk undersökning som integrationsverket gjort, tycker en stor del att man blir svensk först när man "gör rätt för sig", och att man därför kunde anta att den svenska nuvarande regeringen med sina skumraskaffärer är att betrakta som invandrare allihopa! Tilläggas bör kanske att han själv inte är vit heletnisk svensk heller, vi FÅR alltså skämta såhär haha! 
:P Roligt värre.
Nu. tillbaks till uppsatsen.

http://www.youtube.com/watch?v=6dWlFTZGNK0

Svensk pojkvän

Min syster ringde precis och grät. Dom hade bråkat hon och hennes pojkvän. Det hade börjat med att han tyckt hon var sur för länge, hela dan, och då tyckte han att han hade rätt att få värsta utbrottet på henne och kalla henne värdelös och köra med lite olika härskartekniker som att torna upp sig över henne med sin längd så hon blev rädd. Hon hade sagt åt honom att hon inte ville att han skrek på henne. Det hade slutat med att hon gick in på toaletten och skar sig i armarna. När han har blivit arg någon gång innan har han slagit näven i väggen, precis brevid henne så hon blir rädd, fast hon säger att hon vet att han aldrig skulle slå henne, så då är det ju okej? Så har ju min fd också gjort, hål i väggen. Det här är en av de vettigaste killarna jag träffat i Sverige, så hur är de dåliga?

Mät den akademiska mandomen

..vilken dag, hur står ni ut med det manliga skitsnacket? Finns det män som kan samtala i grupp utan att "tävla" med varandra och försöka brilliera? MÅSTE det vara en tävling hela tiden? Lite omsorgsrationalitet emellanåt istället vill jag ha. Ni är så otroligt tröttsamma och förutsägbara. Jag orkar verkligen inte ibland. T.o.m. om vi snackar feminism och jämställdhet blir det en tävling, såklart vet ni schyssta grabbar hur det "är" och tycker inte nånting själva.  Och homosocialiteten, hur det glimmar i era ögon när "den" mannen ser på er och ni vänder er mot honom, står nära och börjar röra er själva nästan sensuellt kanske i 5 sekunder innan ni kommer på er själva. Och de präktiga mansvänliga kvinnorna, som ska gifta sig och är lagom och inte går till överdrift och har en genomtänkt outfit varje dag och babblar om ingenting så beigt de bara kan, som ett mysigt bakgrundssorl till grabbarna, som en auditativ väggdekoration. Och män berättar om era psykiska sjukdomar och jag lyssnar och det är så synd så synd om er, på ett strindberg-aktigt spännande sätt är ni galna, likt jesus är ert lidande poetiskt, och ni är så smarta och jag beundrar era mänskliga kvalitéer, ni är kommunister som bara läser Norén och Strindberg och vet bättre men tycker om att höja rösten och sätta autistiske Bengt på plats. Och ungefär där är det stop. Det går bara åt ena hållet. 

ödesmättat

Svält mig och jag kommer revoltera
Slå mig och en dag kommer jag slå tillbaka
Jag har redan börjat slagit tillbaka
En dag kommer jag slå tillbaka mot era uppdelningar
ni har skrivit er egen dödsattest med erat hyllande av de långa ljusa överlägsna
av folk med kuk
som i Rwanda, som folkmordet i Rwanda som ni lyckades undkomma med en hårsmån
är dom gränser ni dragit sylvassa och kommer skära er
en dag om ni inte vaknar upp
om ni vill vakna upp igen
det har redan börjat röra sig i skuggorna
och ljuset har avslöjat er
det är svårt att dölja i ljuset att ni står några decimeter över oss

"I wont be an object
you dirty old man
I won´t be a victim
so take off your hand
...
You´re such a sucker
just want to kick
Your shiteating grin
and your dirty old dick"   Kamikatze - Killerskirt -
http://www.kamikatze.se/

Lasermannenkvinnan

Det går en lasermannenkvinna i min klass. Hon har superblonderat hår och blå linser, men genom linserna ser man, när det är ljust lyser hennes misstänkta blattejag igenom, pupillen blir mindre och det blå får en rund brun ring allra innerst. Hon är lite läskig faktisk. Hon pratar överdrivet välartikulerat och är inte alls sådär mjukt kvinnligt lagombildad utan vet en massa konstiga ord och böjningar och hur orden heter på franska och latin. Hon fattar inte heller hur konstigt det är när hon briljerar med sina kunskaper på lektionerna. Hon är en riktig lasermannenkvinna. Hur gärna hon vill kommer hon aldrig passa in. Hon har inte det där lugna att falla tillbaks i, det märks att hon inte är självklar. Om 10 år kommer hon fortfarande vara sönderblekt i håret men också utbränd och hysterisk.

Smarta feminister

Surfade in på IQ-föreningen Mensas hemsida och hittade ett test där.  Egentligen tror jag inte på intelligenstest som sådana men likväl. Mensa-testet var intressant för det testade förmågan att se mönster och samband. Jag scorade helt okej. Då började jag fundera, är det så att feminister är personer som lättare ser mönster i sin omgivning; som strukturer till exempel, än sina medmänniskor? Alltså, min teori är att feminister är smartare än andra människor enligt Mensas - mönster och sambands definition av IQ. :) Jag har i alla fall aldrig träffat en feminist som inte jag uppfattade som smartare eller mycket smartare än genomsnittet.
Det är den roliga slutsatsen, den sorgliga slutsatsen blir att en tvingas ställa sig frågan om feminismen som rörelse är dömd att misslyckas - kommer vissa alltid att vara för dumma för att någonsin lyckas se sambanden och mönstren? Eller, kan förhoppningsvis alla lära sig se mönster och samband lika bra? Jag hoppas på det sista såklart.

I samband med detta hyllande av smarta feminister vill jag rekommendera bloggen
http://www.dinbibel.blogspot.com. Mycket läsvärd.

Det var det, från eders elit-über-extrem-feminist. ;)

Då brast det

Min vän gjorde en kortfilm om dragkings, om unga kvinnor som gestaltar män. Kvinnorna gestaltande män spelade biljard och hånade homosexualitet och var matcho, precis som de flesta kvinnor som kör drag för första gången gör, för det är den bilden av manlighet männen och samhället gett dem. Allra mest provocerande var när en av dem åmade sig runt biljardkön och gjorde "hårdrocks Kiss" cirkelrörelser runt den med tungan, som om den var en penis, och såg jävligt kaxig ut. Som en osnuten dryg tonårskille som vill provocera och skämta om bögar. Sedan visades den lilla lilla kortfilmen på Svt.

Och oj oj oj, blev de nerringda. De på Svt berättade att ingen kortfilm tidigare hade gjort att de blivit nerringda av så många gamla ursinniga gubbar  som undrade vad faan det var de hade visat. Hur faan de kunde visa sånt där? Ursinniga, arga skällandes. Många. Vita svenska män som kände sig träffade. Som inte är vana att bli drivna med, att bli gestaltade och tolkade av andra i offentligheten, alldeles speciellt inte av unga kvinnor utan den minsta respekt, utan den minsta försköning, som tog den plats annars bara förunnad män. Då brast det för 1000 svenska vita män och de blev heligt förbannade.

Jag tänkte på det nyss när jag såg dokumentären på ettan om den iranska kvinnan som målade nakenbilder med religiösa (muslimska) motiv och blev mordhotad för detta.

Hade det inte brustit för åter 1000 vita svenska män om manliga biskopar målats nakna med stort stånd sittandes framför svenska altare? Hade de kunnat hålla sig från att ringa och hota och skälla och kräva sin rätt att definiera och bestämma?
 
Jag tror inte det. De gör det redan idag för mindre.. 
http://www.folkbladet.se/%5CGEN_Utmatning.asp?CategoryID=148&ArticleID=1055703&ArticleOutputTemplateID=23&ArticleStateID=2
Det handlade om ett konstärligt taget arrangerat kort i en kyrkolokal, som en protest mot Åke Greens homohat.

Gringo igen

Jag bara tänker såhär, Gringo-tidningen är ju rätt rolig och så på många sätt och vis men, sen började jag tänka på hur "den svarte mannen" dvs "den andre" gestaltas i filmer oftast. "Den svarte mannen" får oftast vara sidekick (!) och spela schablonbilden som en clown, som nått extremt annorlunda. Är det inte lite det Gringo gör på ett sätt, spelar clown och exotiserar sig själva? Och i såna fall har ju Gringo-konceptet inte lyft fram så mycket nytt under himlen utan spelar på precis de villkor som "den vite mannen" sedan länge tillåtit "dom andra" att spela på, som exotisk, annorlunda och clownaktigt roliga.

Den vite mannens oclowniga seriösa uppförande är förbehållet honom själv, kvinnor och invandrare får inte inta samma roll.

Bara en fundering..

en liten kärleksförklaring

till Xiomara, en bloggförälskelse. http://xiomara.wordpress.com/  Och för att rättfärdiga länkandet dit så kan det sägas att det finns bra länkar där och en bra konstruktiv debattanda om Gringo bland annat.

mycket snickelisnackesnack

Jag tycker att svenska män är bra på att snacka jämställdet, säga politiskt korrekta saker, säga "jamen det är väl klart jag är för jämställdhet". De är bra på att snacka, ja tom många svenska manliga feminister som är utmärkt bra på att snacka, så att de till och med ofta inte märker att de totalt glömt att lyssna på hur de som är underordnade upplever saker och ting. Svenska män är ju så överlägset bra, tycker de själva, tom på jämställdhet så de vet redan allting, inte behöver väl de lyssna på kvinnorna?

Så, vad har egentligen då förändrats? Inte undra på att inget ändras i statistiken, snarare tvärtom, att lönediskrimineringen emellan könen ökar osv...  Det är för mycket snickelisnackesnack och för lite blod, svett och tårar. Jag vill se svenska män gråta jämställdhet. I wanna see em in action, annars är det inget värt.

Tidigare inlägg