Kyrksysters bloggpaus

förtjänar att omnämnas..

"/... / men det blir nästan omöjligt för mig att existera om jag inte tar ett steg bakåt inåt och blir en blomma i tapeten /.../ det är nog så att jag alltmer upptäcker att det är svårt att få arbete, sammanhang, gemenskap och vänner omen det blir nästan omöjligt för mig att existera om jag inte tar ett steg bakåt inåt och blir en blomma i tapeten"

Återigen den där gemenskapen som kräver kvinnlig självutplåning, att kvinnor som säger sanningar och kräver rättvisa måste tystna. Är det verkligen ingen annan som bryr sig om det i lilla jämställda Sverige?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback