Vänstern och islamofobin
Förkärleken till islamofobin inom högern har jag uppmärksammat tidigare och är inget som överraskar, däremot är det kanske dags att skriva lite om det som tyvärr gör det (i alla fall mig), islamofobin inom vänstern. Islamophobia-watch som bevakar islamofobiska uttryck över stora delar av världen har skrivit flera notiser om detta. En utmärkt sida som tyvärr också synliggör hur islamofobin sprids och fortplantar sig effektivt över nationsgränserna, inte minst tackvare de inflytelserika nyliberala tankesmedjor som effektivt sprider islamofobisk propaganda, som Timbros Johan Norberg som ger muslimska invandrare skulden och makten över klasssamhället och dess desperata uttryck etc. I Sverige har Neo bland annat bjudit in islamofobiska talare till oemotsagda fantasifulla utsvävningar till högerns extatiska applåder.
Men tillbaka till den vänstra sidan, och förhoppningsvis till dess potential. I Storbritannien märks framförallt hur "vänster"nationalismen underbyggs av fördomar om muslimer och islamofobi. Inte alldeles olikt den svenska rasistiska organisationen under namnet Sverigedemokraterna som själva utger sig för att vara ett alternativ till socialdemokraterna, trots att deras ekonomiska och sociala politik är klassiskt högerkonservativ.
Men, sverigedemokraterna i all vanära, det finns tecken på islamofobi även inom den riktiga vänstern i Sverige. Om rasismen kan förstås som komplicerade processer som sker mellan den lilla vardagliga nivån och den stora samhälleliga så har sättet att prata om muslimer även inom delar av vänstern blivit en del i kedjan som behövs för att återskapa det rasistiska samhället. Det handlar inte om att man inte kan diskutera och ifrågasätta religion och religiösa praktiker, utan om hur man gör det, och hur man gör det i förhållande till hur rasismen reproduceras i samhället vid denna tidpunkt. Om högern i stort dominerar hur det offentliga samtalet kring islam förs så menar jag att vänstern och arbetarklassen har ett stort ansvar på den vardagliga nivån som rör muslimers villkor i skolor och på arbetsplatser.
Jag tänker bland annat på när det blir helt acceptabelt med mytbildning och att bygga kritiken av muslimer på rena faktafel och grova generaliseringar, och när det blir tabu att ifrågasätta den kritik som bygger på faktafel för att den presenteras som religionskritik. Det är något som kräver en djupare reflektion, när ens egen ateistiska kritik av religion alltid bara blir en ensidig kritik av muslimer, vad är det för samhälleliga processer som gör att det blir så? I denna fullkomligt oseriösa , historielösa och faktiskt, oftast i avsaknad av klassperspektiv, muslimkritik finns inte heller minsta diskussion kring hur svårt det kan vara att skilja religion från kultur (om det går). Därför sammanflyter hela tiden religionskritiken med kulturrasismen, och bidrar till de rasistiska processerna. Att klass till viss utsträckning även styrs av religionstillhörighet är något vänstern måste förhålla sig till.
Utmanad
Reglerna är som följer:
* Länka till den som utmanat dig
* Berätta sju sanningar om dig själv
* Utmana sju personer
* Lämna ett meddelande till dem du utmanar
1. Jag har varit kär i en som gillade Bush och dom amerikanska vapenlagarna.
Blev jag kär vid förstaögonkastet i en yngling från Seattle, förälskelsen var så stark att den gjorde mig mentalt handikappad så att jag inte visste vad mina händer sysslade med och utsatte mig för hälsofara på arbetet. Den starkaste känsla jag nånsin kännt, helt utom min kontroll och förnuft (uppenbarligen), tycker ändå det är rätt ballt att ha kunnat känna så utan illegala substanser eftersom jag tror alltför många aldrig upplever något sånt.
2. Har en syster som ska bli sjuksköterska. Är mäkta stolt.
3. Fysiskt beroende av te, just nu persiskt med jasmine i... mmm.
4. Har ensam skällt ut en uppretad mobb bestående av ca 10 karlar i 40-50 års åldern som kom utrustade med stora träpåkar för att misshandla och vräka mig och mina kollektivmedboende på Dublins farligaste gata efter att de slagit till min dåvarande pojkvän. De blev så paffa att de bara gick därifrån.
5. Enda film jag gråtit till i myndig ålder är Dancer in the Dark.
6. Jag kan inte och vågar inte dyka.
7. Jag har blivit kysst av Ebbot.
Jag utmanar bloggarna Red Metal och Ilsemarie .
Nåväl, jag skötte mig väl någotsånär.
Censur av antirasistiska tidskriften Mana
satt och lyssnade på weezer häromdagen..
"... I want a girl who laughs for no one else
when I´m away she puts her make up on the shelf
when I´m away she never leaves the house
I want a girl who laughs for no one else ... "
No one else - Weezer
Fräscht tänkte jag samtidigt som jag engagerat sjöng med. Sen att sångaren och skribenten Rivers Cuomo har vanan att begagna sig av prostituerade är för mig i sammanhanget inte alls förvånande men säkert för alla "sexliberaler" där ute som äh äh älskar torskarna och menar att sann respekt för kvinnor bäst uppnås i form av att göra det hela till ett litet företag, där vet vi ju alla att den sanna demokratin ska sökas. Med denna låttext alltså ett litet exempel på hur torsken kan se på kvinnan, passar ju inte den "sexliberala" ideologin, men så är det mycket som inte gör det.
grammislammis
: Likaledes Sophia Somajo.
Och, Jaquee släppte dessutom skiva 2007. Nöjesguiden rankar den på 18:e plats.
The 99
Då jag menar att Väst förvanskar och osynliggör den muslimska världens kvinnor och kvinnohistoria och genom sin islamofobiska kvinnosyn hjälper patriarkala muslimska samhällen att reproducera en förtryckande berättelse om den muslimska kvinnan, är det kul att kunna lyfta fram en muslimsk kulturell kontext där kvinnor är aktiva superhjältar precis som män. I den muslimska serietidningen "The 99", som läses över hela den muslimska världen, finns många delaktiga starka muslimska kvinnokaraktärer.
Att serien fyller ett behov med handlingskraftiga förebilder gäller dock inte bara kvinnor, inte minst den västerländska invationen av muslimska länder, med sin tortyr, orättfärdiga rättegångar och bristande respekt för mänskliga rättigheter tar ut sin rätt. Seriens skapare Naif al-Mutawa berättar i en intervju om utgångspunkten för serien:
" As a psychologist I worked with former POWs and Survivors of Torture. Because of my language skills, my patients were predominantly from the Islamic World. This led me to an empty feeling that our kids had no modern day heroes to emulate. I decided to create these heroes. "
Karaktärerna bygger på Allahs 99 egenskaper, som rättvisa, generositet m.m., men religiositet är annars inte central för serien. Efter att ha glott på alldeles för många amerikanska filmer om den galne muslimske extremisten och den amerikanska superhjälten kan "The 99", där the good guys är muslimer från 99 olika länder, bli det mångkulturella avbrott mot den Vita västcentrerade serietraditionen som vi ju vet behövs.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En längre recension kan man också läsa här.
Tack akuhujan för tipset om Muhammed Omars braiga artikel i aftonbladet, om någon nu mot förmodan inte redan läser hennes blogg vilket jag ju betvivlar.