sharazad

Intressant recension av Sveland av kanske i min och mångas  tycke, världens bästa författare, Joyce Carol Oates. Instämmer delvis med kritiken mot Oates utbrott mot en lite väl generell beteckning av feministers bitterhet och otäckhet. Samtidigt har väl alla stunder då man ibland generaliserar lite för lättvindigt och vädrar ut frustrationen. Men tycker ändå det ligger nått träffande i Oates kritik mot den sortens kanske främst vit medelklass pose-feminism, också svensk, som yttrar sig i att:
"Vad spelar det för roll om världen håller på att upplösas, om folk svälter ihjäl, så länge bara de strävsamma unga kvinnor som prenumererar på Ms lär sig att locka fram fysiska spasmer i sina kroppar ... och högt förklarar sitt muntra oberoende av män."
Enligt mina erfarenheter är det också träffande för rätt många svenska feminister. Men visst fastnar också Oates i denna posefeminism, som medelålders medelklass som främst tycks bry sig om vad det ska bli till middag hela tiden och skryter om sitt konstintresse m.m.?
 
Att jag ger Oates delvis rätt i sin kommentar innebär självklart inte att jag menar att kvinnor aldrig ska kunna bry sig om sitt eget välmående. Eller att jag gärna hade sett att hon lyfte fram den manliga motsvarigheten, att män faktiskt kunde bry sig mer om det gemensamma, världens elände och att majoriteten som svälter är kvinnor och barn osv. Erikshjälpen och andra organisationer som försöker hjälpa fattigare länder att klara sig själva har erfarenheten att:

"Traditionellt sett har mikrokrediter oftast getts till kvinnor. Det är Marjorie erfarenhet att kvinnor i högre grad än män betalar tillbaka det lånade och också i högre grad låter intäkterna komma hela familjen till godo."  Erikshjälpen


"Dessa hus ägs rent juridiskt av kvinnorna själva. Vi har fokuserat på kvinnorna eftersom vi upptäckt att lån till kvinnor ger flest fördelar till familjen som helhet. /.../ Kvinnorna som är våra låntagare, har nästan alltid givit barnen högsta prioritet."  - Fredspristagaren Muhammad Yunus


Om man vill kan man utifrån kunskaper som dessa, om hur pengar inom familjer fördelas beroende på om kvinnan eller mannen får ansvaret för dem som biståndsorganisationerna berättar om,  också välja att förstå den muslimska uppmaningen till män att ta ansvaret för barnen som familjeförsörjare, och inte bara tänka på sig själva? Mönstret är detsamma i Sverige som i fattigare länder, kvinnor lägger mer på det gemensamma, män på sig själva:

"En outtalad tanke bakom sådana kalkyler är att inkomsterna delas lika mellan makar, vilket ofta förutsätter omfördelning av pengar inom hushållet. En sådan omfördelning tycks också äga rum inom de flesta hushåll, men resultatet är inte alltid en ekonomisk jämlikhet. Istället har kvinnan ofta mindre pengar att spendera på egen konsumtion än mannen. Många gånger förklaras detta med att den som tjänar mest pengar, vilket oftast är mannen, också bestämmer hur pengarna ska användas och därmed har större möjligheter att tillgodose sina egna behov. Vi menar att den bilden är förenklad.

Ett typiskt sätt att fördela pengar i svenska hushåll tycks vara att i slutet av varje månad, efter att räkningarna betalats, se till att båda parter har lika mycket pengar att röra sig med. Man delar alltså lika. Vad som sedan händer är att medan mannen använder sina pengar till privata utgifter, spenderar kvinnan en del av sina pengar på saker som egentligen hör till hushållets gemensamma konsumtion. Det kan röra sig om extrainköp av mat, heminredning eller kläder till barnen. Att det blir på det här sättet kan naturligtvis bero på att mannen inte prioriterar denna typ av utgifter och därför inte heller vill se dem som gemensamma. Men våra intervjuer visar också att kvinnor ser dessa utgifter som sitt område. Genom att slå vakt om en typisk könsuppdelning av olika ansvarsområden bidrar kvinnor till att upprätthålla en ojämn fördelning av resurser inom familjen." 

Text av Björn Halleröd är professor i sociologi och Anne Grönlund fil. dr, Sociologiska institutionen, Umeå universitet

Sedan finns det såklart alltid avvikelser från mönstret, oavsiktlighet etc, men det förstår väl ändå alla (?) ryms inom ett mönster, så att det är onödigt och rent av underligt att därför alltid bara fokusera på avvikelserna och strunta i mönstret.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Läs också mer om muslimska och icke-muslimska feminister

Tillbaka från Spanien och solen, hur superskönt som helst.. tapas tapas tapas etc. ;)

Men i Svedala verkar det inte ha hänt så mycket sen sist.

Som att ingen tycks ha efterfrågat ett genusperspektiv på händelsen där den 13åriga flickan tog livet av sig efter att först ha våldtagits av en man och sedan trakasserats av en massa pojkar på hemmet? Ett utbrett luddigt riktat folkligt missnöje som vanligt, bra på sätt och vis, men vad gör den liberala ledstjärnan då? DN väljer osynliggörande linjen: "Under den korta tid hon bodde där var hon flera gånger i konflikt med andra ungdomar och utsattes för misshandel." Pojkar är ungdomar. Flicka är dock klart och tydligt en flicka, en ensam flicka.
 
Inget förvånande så kan man därför från hemmets sida, som jag hörde på radion bland annat, utifrån samhällets liberala synsätt, förklara pojkgängets trakasserier som så, att alla bråkar med alla  "...förekom det knuffar och bråk mellan henne och de äldre grabbarna. - Men det var inga slagsmål utan mer bus": alla individer bråkade med varandra, flickan bråkade med pojkarna och pojkarna med flickan och att det inte var nått speciellt med det. Lite oturligt hur det slutade bara ungefär, när killarna bråkade med tjejer som killar ska. Att flickan var ensam, mot ett gäng pojkar tycks inte vara det minsta slående eller intressant?

Menar föreståndaren att det är lika odds, en yngre ensam tjej mot ja, hur många pojkar då, som går ihop i ett gäng? Som passivt ger sin acceptans genom den manliga hirarkin när de äldsta grabbarna i toppen hackar på tjejen. På vilket sätt skulle hon vara problematisk mot den manliga grupperingen, helt själv? En flicka som är utåtagerande efter att ha varit med om jobbiga grejer, får tydligen förvänta sig att bli trakasserad av en massa unga män i gäng, när hon försökte reagera på vad hon har varit med om, ta sig ur offerrollen, ser killgänget till att hon åter blir den utsatta. Det är alltså inte feminismen som gör flickan till offret. Hemmets föreståndare, som nu tar "time-out", Curt-Rune Roos är också moderat politiker, alltså liberalismens förfäktare. Som alla vet har ju moderaterna alltid skytt maktanalyser kring bland annat kön - och se vad det leder till. Då är det inget konstigt att sätta in dom på gemensamma hem, flickor som våldtagits och pojkgäng som våldtar eller misshandlar - det är ju bara liberala individer allihopa. 

När jag för några år sedan arbetade inom en statlig verksamhet hände det sig att jag läste om hur ungdomsvården såg ut förr i tiden, för ett 40tal år sedan, underlag för tvångsinläggning. Könsskillnaderna märktes skapligt tydligt. En flicka omhändertogs för att hon umgicks med pojkar och drack mellanöl, en pojke för att han mördat en annan. Dom här mögliga skillnaderna för när kvinnor och män upplevs som bråkiga och provocerande lever tydligen kvar på hemmen.

Debatt tar upp händelserna ikväll.

Att polisen beter sig illa ute förorterna mot fattiga invandrare och menar att det är vilket ord som helst att säga neger till en mörkhyad individ, att Södertälje sjukhus menar att rasismen istället är ett individproblem hos den person som påtalar denna, att man på vårdhemmen menar att kön inte har någon betydelse alls att man enbart ska ha ett individperspektiv, är bara de förväntade spåren efter den liberala ideologins framsprång. Då känns det rättså uppgivet, som den största ondskan, när självutnämnda manliga förstå-sig-påare från vänster till höger och från blandade trosinriktningar, istället älskar att lägga ner energi på att hata ett odefinierat spöke som de kallar "feminister". När det är feministerna som ger sitt bidrag, i form av frivilligt arbete, sin tid, tankekraft och pengar på att hjälpa dom som är längst ner och utsatta för det manliga våldet, och som tack utsätts för hot och förföljelser. Det är bara tomma ord när man beter sig så men samtidigt påstår att man älskar och värnar kvinnor/kvinnan. Manligt tomt smicker som tyvärr alltför lätt och ofta kollrar bort kritiska analyser ur huvet på många kvinnor. Fokus tack, inte spökerier och smicker.