sharazad

Monjia är en annan bloggande muslimska. Appropå hennes shejk-fobi - igenkänningsfaktorn med Svenska Vita manligheter är ju rätt hög kan man väl påstå, det synes vara ett globalt problem detta. Monjia skriver nått som många män skulle kunna bli lite bättre människor  om de efterlevde: 

"En riktig shejk (jorå, de finns) lever med profeten Mohammed som exempel, även när han lagade sina egna kläder, beundrade arbetarens händer eller ödmjukt talade om att han inte hade all kunskap. En riktig shejk tar lärdom av 'Umar som låg och sov under ett träd när han var kalif, utan vakter, utan att utmärka sig från alla andra till det yttre. Eller som lyssnade och konstaterade att han hade fel och kvinnan som protesterade hade rätt."

Den sistnämnda poängen tycks oftast vara den svåraste.

Men jag vill faktisk vara optimist, jag vill se också de bra sakerna. Så jag tipsar henne gärna om en shejka, Sheikha Mozah bint Nasser al-Missned. Nasser al-Missned nämner bland annat Nusaybah bint Ka'ab. Hon var lite som muslimernas hyllade Jeanne d'Arc, ja med skillnaden att hon inte avrättades för sina insatser som var tacken Jeanne d Árc fick, vilket Väst tycks glömma bort när man framhåller henne som ett bevis för Västs sedan urminnes tider goda kvinnosyn. Nusaybah bint Ka'ab hade en aktiv och rätt aggressiv kvinnoroll där hon stred jämsides och tillsammans med männen och ledde muslimerna till seger i det som höll på att bli ett nederlag. När man fördjupar sig i den muslimska historien finner man direkt hur den accepterar och värderar komplexa och mångfacetterade kvinnokaraktärer högt, kvinnor som människor med många olika personlighetsdrag.

"Believers in Islam come from all over the world, with different practices and understanding of the religion. When we put things into perspective and look at the injustices of these women's lives and the fact that it was done by men, usually men close to them and in places where it was condoned by the version of Islam practiced there. When I think of it like that then I understand how the religion gets blamed. I know it's not Islam and you might know that but when your abuser keeps saying I can do this because God gives me the right, then logically when I get over the fact that according to the abuser I will be condemned to hell, I'll turn around and hate both the Abuser and his God.

We have to face the fact that people do things that are unacceptable in Islam. We have to accept that these things happen and we have to stop covering it up. As human beings, we have an obligation to say yeah, this happens and it's unacceptable and that it is not ordained in the religion and then educate about what Islam is.

I am over the cover up.

A lot of men dominate and abuse in the name of Islam. This must stop and the way it will stop is for us as a community to rat these people out and expose them. Too many men believe that Islam gives them rights over women, be it their mothers, daughters or wives. As women we need to raise our sons to behave differently and as men we need to set a good example to the younger men out there. As a community we must say NO.

When the "West" says that there are unequal rights between men and women in Islam, we all get on our high horse and get deeply offended, me firstly. It's in recent times I have had to sit back and look at the examples that they have of Islam. Let's take Saudi for example, Saudi is meant to be run by Shariah, it should be running according to Islamic Law and yet it falls short on too many occasions. So for me, before I get on my high horse, I need to start to change things in my own community first.

Recently we had a march against the illegal state of Israel and there were a few speeches before the march. This guy was shouting SHAME SHAME ISRAEL! and the crowd shouted after him and he listed their crimes and he shouts SHAME, SHAME SAUDI for a comment made by a Saudi spokesperson on the situation in Gaza and the crowd went crazy shouting and condemning Saudi and the guy continued on and says, SHAME ON SAUDI WHO DON"T TREAT WOMEN EQUALLY and the crowd went silent. I can't exactly remember what he said but it had to do with women voting and the crowd who was deafening two minutes ago went silent for two non-Muslims and myself. People turned to look at me, I betrayed the Muslims.

I didn't, facts are facts. We need to stop pretending to the outside world that we are perfect, we are not perfect because we are Muslims and we need to face this. Islam is perfect, but Muslims are human, humans who err.

We had a community meeting of mainly Imams with a government agency awhile back and it was being discussed that domestic violence in the community is a problem that needs to be addressed. The Imams sat in silence or said we don't have such a problem in our community. One Imam decided to speak out, he spoke out about how Muslim Women hit their husbands and that it is a problem that we need to face. You might even think this is a joke but he sat there straight faced and said one man came to him crying because his wife wanted to stab him and this needs to be addressed. Don't get me wrong, women can abuse men but FFS! My jaw dropped. I was stunned into silence for a good few minutes before I gave them all a piece of my mind which again gave me disapproving looks that would have killed me if looks could kill."

Självklart kan jag förstå också om man inte orkar vara storsint och empatisk med dom som har fördomar och diskriminerar. Men någonstans går en gräns, tappas balansen, när man upprepade gånger väljer att inte på minsta sätt försöka förstå kvinnors utsatthet, och deras reaktioner utifrån deras utsatthet. Det måste finnas utrymme för kvinnor att formulera sina erfarenheter, utifrån deras liv. Men det är skillnad på att försöka formulera det svåraste av allt - att sätta ord på övergrepp -  och att göra rasistisk politik i en överordnad maktposition - något jag inte tror någon kan påstå kvinnor som varit med om grova övergrepp oftast talar utifrån, och reaktionerna och kritiken måste ta hänsyn till om det är formuleringar av övergrepp och/eller bara en rasistisk politik. På samma vis måste Vita Svenska feminister lyssna mer på muslimska kvinnors syn på islam, utifrån deras erfarenheter, också när man vid en första slarvig anblick tolkar in sexism. Här menar jag att det handlar om den där balansen som jag vet att fler med mig som också tar övergrepp mot kvinnor på allvar, upplever som en utmaning. Den där strävan att inte direkt dömma utan också försöka förstå, men samtidigt kräva respekt. Att där i diset där man i stunder av klarsyn ibland kan ana hur balansen balanserar sig, finns både problemen och lösningarna, som samtidigt som de är varandras motpoler också samtidigt är i symbios och samspel. Där finns vägen framåt tror jag. 

Dagen till ära när ännu ett rasistiskt parti, under en högerregerings famlande i kristider, Sd, vinner terräng (ungdomsförbundet har nått upp i ett tillräckligt stort medlemsantal för att få partistöd), kan det passa med en uppgörelse med det Sverigedemokraterna har uppfunnit som de valt att kalla "Svenskfientlighet".

Ett uttryck som jag aldrig någonsin hört vanligt folk använda sig av. Ett uttryck som nästan uteslutande hörts från sverigedemokrater de senaste åren och, just det, nazister. Både nazister och sverigedemokrater delar ju en rasistisk vanföreställning om en svenskhet under belägring, om att svenskar inte får "vara svenskar". Självklart banar sverigedemokraterna, genom att överta den nazistiska verklighetsbeskrivningen, på så vis vägen också för nazisternas mer militanta propaganda. Föga förvånande gjorde P1:s Kalibers avslöjanden av partiets försök att tysta journalisters yttrandefrihet,  och att antidemokratiska  nazistiska sånger sjungs av Sverigedemokraterna på deras partimöten, också av partiledaren Jimmy.

När jag försöker komma på vilka villfarelser som kan dölja sig bakom användet av uttrycket måste jag undra, vem som vill får inte fira svenska traditioner i Sverige? Äter man inte sill och tar en nubbe till om man vill på midsommarafton, har nån någonsin hört talas om muslimer som stormat smörgåsborden? Har inte miljoner svenskar knackat ägg för brinnande livet i påskhelgen? Vilka svenska hembygdsföreningar upplever de trakasserier invandrarföreningar kan drabbas av?

Visst, visst har det funnits någon invandrare som sagt svennejävel nån gång, eller rättare sagt, jag har främst hört det som ett ironiskt skämt, som ett rykte, mellan svenskar. För att hålla vanföreställningen om en utbredd fientlighet mot Svenskar vid liv är det grundläggande att bara se vad som händer från ett håll, absolut inte vad som sades och gjordes mot invandraren innan denne reagerade och kanske sa "svennejävel". Om en ung invandrarkille utan någon som helst samhällsmakt säger "svennejävel" till någon, efter flera års rasistiska trakasserier, hån och osynliggörande från Svenskar, är det kanske jobbigt att höra -men det är inte ett samhällsproblem. Det är däremot ett samhällsproblem när diskrimineringen av Invandrare märks i all statistisk - från hälsotal, självmordsförsök, boendemiljöer, diskriminering i nöjeslivet, på arbetsmarknad, i rättsväsendet och hos polisen, och blir en klassfråga.

I denna min lilla miniuppgörelse med Sd:s lögn om "Svenskfientligheten" tänkte jag återkomma till två av media uppblåsta lokala avvikelser som sverigedemokraterna inför förra valet , i brist på något annat, försökte knåpa ihop till en allmän och enormt utbredd hotande "Svenskfientlighet", som de också nyligen hänvisade till i bland annat Josefssons Debatt. Dessa  lokala händelser var bland annat att:  

1) Under en begränsad tid förekom rån mot svenskar från ett litet antal ungdomar med invandrarbakgrund i Malmö, en tid efter valet hade dock gänget upphört med rånen. 

Petra Åkesson skrev en C-uppsats där hon intervjuade dessa ungdomar, vilken uppmärksammades duktigt i media, och användes för att motivera högerpolitik, som DN-artikeln visar. Läste man intervjuerna noga visade det dock sig att rånen främst var resultat av en frustration inför rasismen, man kände att man gav tillbaka eftersom: "Dom hatar ju oss" . Ett exempel på vardagsrasismen ständiga brist på att ge människor lika värde och värdigt bemötande framkommer hos en intervjuad kille: "När en svensk handlar i Pressbyrån får han pengar tillbaka i handen, damen bakom disken ser honom i ögonen och ler. När vi handlar lägger hon pengarna långt ifrån sig på disken och tittar åt sidan.". Vid en första anblick kanske man kan fnysa åt det hela, vifta bort det. Men om man tänker efter, den mobbing som leder till att flera ungdomar varje år tar livet av sig, som nöter ner människor, sker inte heller bara med extremt våld, utan ibland bara med subtila signaler och osynliggörande. I längden är kanske det också värst, det lilla som finns hela tiden i vardagen och som det inte riktigt är tillåtet eller riktigt går att säga ifrån till.

De intervjuade ungdomarnas kaxighet och maktanspråk och rånen visade snarare på att de som Invandrare och ungdomar saknade all annan makt, rånandet var det enda som gjorde dem sedda och gav dem, om man nu kan kalla det, det närmaste "respekt" från omgivningen de troligen någonsin upplevt. De gick inte längre att inte låtsas om, att inte hälsas på, att inte tilltalas och omtalas, den roll som rasismen gav dem.

Men en liknande analys ges inte plats i DN:n artikeln, trots att citaten finns där. Man tar inte med en något mer bevandrad forskare i ämnet, som hade kunnat analysera dessa tendenser. Istället låter man en C-uppsatsstudent få allt uttrymme (att en c-uppsats överhuvudtaget får denna uppmärksamhet på detta sätt är mycket ovanligt), och väljer att överbetona en tonårings provocerande svar i sin rubrik om "krig mot svenskar". Det de flesta ungdomar säger i tonårig upproriskhet är ju inte annars något som slås upp stort på DN:s sidor som en obestridliga sanning.

Citatet från intervjuerna visade också att rånen trots allt inte riktade sig mot alla svenskar, och att denna studie alltså inte alls gav det entydiga beviset för en allmän "svenskfientlighet", Dn:S rubrik till trots. De som rånades var en viss grupp med svenskar, de rika, de som har råd med statusprylar: En kille säger: "Nej, när vi ser några svenskar som verkar rika eller har bra mobiler så rånar vi dom." Rånen riktades mot de man kände sig dominerad av. Man rånade alltså inte de svenskar som man uppfattade som fattiga arbetare. Men DN valde såklart bort en analys som innefattade klasstillhörighet och klassstatus. Och Sverigedemokraterna valde att tysta diskussionen om klassmotsättningar, till förmån för de rika svenskarna, "svenskhet", nationalismen. Liberala finkulturella DN gjorde alltså här exakt samma klasslösa vinkling som Sverigedemokraterna. Det förankrade myten brett, om denna klick i Malmö som sedan länge slutat råna, och myten lever kvar. Att som arbetare stödja ett arbetarfientligt parti som Sd, som gång på gång bevisligen misslyckas med att lyfta fram klassaspekten där denna varit aktuell, kan inte betraktas som något annat än arbetarklassens utdragna självplågeri.

2) Ett annat vinnande kort för sverigedemokraterna var den stora skräckhysterin kring att några svenskar i ett litet antal skolor sakligt  ifrågasatt om det var i enlighet med svensk skollag att en kristen psalm, visserligen en gammal tradition men ändå kristen, ska sjungas i den svenska skolan som ska vara neutral vad gäller religion. I de sedan decennier söndagsfolktomma kyrkosalarnas Sverige, var detta det stora farliga angreppet på "svenskheten"? Helt klart var att det i inte var den farliga mörka hord av invandrade muslimer, som sverigedemokrater och nazister har en gemensam föreställning om, som tvingat fram denna sansade och seriösa reflektion över skollagens tillämpning. Från invandrares håll kom olika reaktioner, många sa att de tyckte psalmen gärna kunde vara kvar och att det var en fin psalm och tradition, att de inte brydde sig om sakfrågan.  Eller så diskuterade man frågan utifrån en allmän tanke om religionsfrihet jämsides med svenska kritiker. De som främst formulerade det som en attack på "svenskheten" var återigen främst nazisterna - och sd.

3) För om man ska vara sanningsenlig, har de flesta invandrade viktigare saker att kämpa med, något Sd och nazister inte vill prata högt om, nämligen att Invandrare är överrepresenterade som brottsoffer, visar BRÅ:s statistik. 

 - Troligen är invandrare ännu mer överrepresenterade som brottsoffer än vad som märks i just denna statistik, det är ju nämligen kännt att brottsoffer med invandrarbakgrund har svårare att bli trodda och uppmärksammade av polis med svensk majoritet.

- det politiska våldet mot Invandrare, och Hbt-personer ökar också, dvs Svenskars våld MOT invandrare är så pass utbrett och ökar så mycket att det märks statistiskt.

Istället körs mantrat om och om igen om Invandrare som svenskfientliga brottslingar, självklart blir högstadiebarnen till slut påverkade om de aldrig får veta sanningen om Invandrarna som brottsoffren, på klassamhällets botten.

Från Japonisme

Liten pausmusik.