sharazad

http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,712442,00.html

Dåligt förslag tycker jag. Kopplingen mellan nationalitet och kvinnlighet behöver inte bli starkare. Fast det var nog en fin tanke till att börja med, men ändå. Kvinnor ska inte firas som om vi vore några symboler för mänskligheten eller nationen (männen), som om vi var nån helgedom. Kvinnor är människor och ska varken sättas på piedestal eller ses som sämre, och det blir lätt det synsättet på kvinnor om det ska flaggas. Det finns bättre sätt att uppvärdera de orättfärdigt nedvärderade "kvinnliga" egenskaperna.

"- Kvinnors rättigheter är inte kulturbundna. Det får inte finnas en lag för svenska kvinnor och en annan för invandrarkvinnor. Gränserna skapar en gråzon för unga kvinnor som kommer i kläm mellan normsystemen."  

Det finns skräckexempel på hur svenska socialsekreterare har testat 14-åriga oskuld åt föräldrarna, ett av flera skräckexempel på hur den svenska rasismen drabbar kvinnor på ett sexistiskt sätt:     http://www.kvinnonet.org/essays/SV0065.html

Det handlar alltid om en balansgång, hur kunna ha förståelse för kulturella uttryck, respektera mångfald och samtidigt motverka kvinnoförtryck.

http://www2.amnesty.se/ap.nsf/0/A42609CF35748B4CC1256CB900521428?opendocument

Kanada är ett föregångsland: 
"Kanada är det enda land i världen som har tolkat 1951 års flyktingkonvention så att kvinnor utgör en specifik samhällsgrupp. Detta gör att en kvinna som utsätts för genusbaserat våld har rätt till flyktingstatus i konventionens mening."

Nu vill jag inte höra något mera gnäll från vita män om att feminister är så jävla onda som påpekar att de i egenskap av vita män får fördelar i samhället:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,714309,00.html

Och de som hamnade längst ner var som alltid invandrade kvinnor....

Ännu ett måste att läsa framöver Women Claim Islam av Miriam Cooke, om arabiska kvinnor som vågar tänka nytt:

http://www.worldfeminism.com/percevalislam.htm

"After reading Women Claim Islam, I had to wonder why I previously had so little knowledge of the strength and determination of women in Arab countries. Perhaps because their true roles were, and still are, so poorly understood." 
Hm, dåligt förstådda av vem? Vem är det som har dålig kunskap om arabiska kvinnor? Det västerländska subjektet som hittills gottat sig i stereotyper möjligtvis.


Precis det jag också ser som grundläggande:
"The enemy is silence, but as long as individual feminists fear community censure they will not dare to explore what is wrong in the society, and what is wrong will not be righted."

Den svenska feminismens (som fram tills ungefär senaste året enbart var kvinnor i princip) samförståndslösningar med "män" har fungerat bra på vissa sätt men sämre på andra. Den gamla godingen "vi måste våga höja våra röster", hade alltså verkligen en poäng.

Svenska feminister kan alltså tyvärr falla i den fällan som extremt samförståndstänkande kan leda till, tystnaden och avsaknaden av kritiken, i rädsla för att inte uppnå samförstånd direkt struntar dessa feminister i att höjja sina röster om vissa missförhållanden och vågar inte kritisera/ifrågasätta/undersöka längre i samma utsträckning.

På tv sa de att  Assia Djebar var en av få påtänkta kvinnor inför årets nobelpris i litteratur. Oj va bra hon måste vara då tänkte jag. Så ja googlade o hittade en beskrivning och recension av hennes bok Sultanbrudens skugga, recensenten verkar helt begeistrad och kallar det för "ett underbart verk". Måste verkligen läsa den:

http://www.dagensbok.com/index.asp?id=1322

Ett fängelse så stort  fanns med på bokmässan i Göteborg:  http://turture.abf.se/fonstret/arkivet/nr11,2002/artiklar/artikel5.html


Står mer om böcker av Djebar på denna länk:  http://www.sida.se/content/1/c6/01/68/41/varmalander.pdf

Det hävdar forskaren och doktoranden Anna Bredström som har studerat debatten i media:

"Det jag vill påstå är att debatten om hedersmord inte är en feministisk debatt. Det är inte en debatt där det "privata blir politiskt", där könsförtryck kommer upp till ytan. Debatten om hedersmord, menar jag, har helt andra konsekvenser. Förutom att den förskjuter patriarkatetet till Invandraren, skapar den en rasistisk hotbild om "de Andra". "  http://www.uppmana.nu/?page=tidningen&issue=2002.02&article=MTI2

Har hedersdebatten alltså först och främst varit en rasistisk kulturdebatt snarare än en feministisk debatt?

Hedersrelaterat våld som främst drabbar kvinnor och tjejer eller bi-homosexuella män är en feministisk fråga anser jag.
Men, som debatten sett ut hittills anser jag nog att den debatt som funnits främst varit en sk kulturasistisk debatt, även om den kanske ibland haft feministiska ambitioner.

I den här artikeln menar Anki Bengtsson att:
 "Maktordningars fäste är beroende av varandra. Krossande av könsmaktordningen är i fokus för feminister, men för att den ska rubbas måste andra maktordningar också halshuggas."
http://www.uppmana.nu/?page=tidningen&issue=2003.03&article=NTQx

Är det alltså ens möjligt att skapa ett jämställd feministiskt samhälle utan att också samtidigt ha fått andra former av maktordning och förtryck att försvinna? Jag tvivlar på det. Hur tänker du?

(Mana är föresten en väldigt bra antirasistisk tidskrift som jag kommer att återkomma till mer.. ett litet guldfynd)

det klagades på för lite starka kvinnliga förebilder.. så här kommer en till:

Sophie Scholl var tillsammans med ett ca 6 andra människor med i den antinazistiska motståndsgruppen i München som hette Vita rosen under åren 1942-43. Hon gjorde motstånd mot de nazistiska lagarna och spred flygblad med antinazistisk propaganda. Hon fångades av Gestapo och avrättades för "landsförräderi", blott 21 år gammal student, men lever kvar som en symbol för motstånd och mod.
Här finns en bild på Sophie:
http://www.granser.se/index.php?cat=41&fid=127


Det har gjorts film om henne, gå på bio nu:
 
Lite oklart vad den heter, antingen Sophie Scholl - de sista dagarna, Recension nedan:
http://www.aftonbladet.se/puls/film/recension/0,1300,2000048814,00.html

Eller så heter den Sophie Scholl - Den Sanna Historien, här står mer:  http://www.atlanticfilm.se/showMovie.aspx?id=1368&cookie_test=true

Det finns också en bok om henne skriven av Hermann Vinke "Sophie Scholls korta liv".


Vad vi lär oss av detta?  Good girls don´t make history. Civil olydnad är rätt ibland. Vad vill du bli odödligt ihågkommen för?

Jag har tidigare skrivit om en bekant vars pappa hotade att skjuta med älgstudsaren (henne eller honom) om hon kom hem med en "neger" till pojkvän. Så skedde aldrig, kanske eftersom hon anpassade sig sig till den sexistiska/rasistiska normen där svenska flickor ska bli tillsammans med svenska pojkar.

Nu läser jag i Aftonbladet om en svensk tjej som vägrade styras av sina föräldrars krav på vem hon ska eller inte ska bli tillsammans med, de blev arga när hon kom hem och berättade att hon var gravid med en med invandrarbakgrund.
Det är en hemsk berättelse, där de svenska föräldrarna attackerade och misshandlade dottern såpass grovt att dottern kort tid efter fick en abort. Domen blev skrämmande nog bara villkorlig med dagsböter.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,707762,00.html

Skulle samma straff utdömts om det var en kurdisk far som misshandlat sin dotter pga att hon ville bli tillsammans med en svensk?  Jag är faktiskt skrämmande nog tveksam till det.. Hetska stämminngar gentemot "Dom Andra", kurder, muslimer, m.m. hade föranlett för stort stoheej, krav på assimilering av invandrare, utvisning, att vi ska lära "dom"  "svenska värderingar" etc. 

Vi måste kanske också lära de svenska männen och kvinnorna dessa "svenska" värderingar?

När sådant här sker vet samhället inte hur det ska handskas med det eftersom det bryter mot den bild som det har byggt upp om hur svenska "normala" relationer inom familjen mellan far och dotter ser ut. En idealbild helt enkelt. Hade en kurdisk far slagit sin dotter med samma motivering, att hon var gravid med "fel" etnicitet, hade det troligen sett annorlunda ut på löpsedlarna: "Hedersvåldet tog hennes barn". "Vi måste stödja de stackars invandraflickorna" m.m.

Artikeln i aftonbladet konstaterar torrt våldets existens, och att utan sätta det hela i ett sammanhang, utan kulturell koppling som annars skulle finnas om det rörde "invandrare". Det rör sig om två individer, fadern och modern, inte en familjs agerande med motivering '"svensk stolthet" (läs : heder).
Detta är dock inget nytt. Så brukar nyhetsrapportering se ut. När det rör svenskars brottslighet handlar det om individrelaterade faktorer: psykisk ohälsa, alkoholmissbruk, hon irriterade honom och därför slog han, m.m.
När "invandrarens" våld skildras dras istället växlar på kultur, kollektiv och familj. 

Artikeln skriver inte heller ut det och fördömmer det som är så uppenbart, att det handlar om också rasistiskt våld, inte bara rasistiska tillmälen, och att våldet bör förstås som en del i det svenska samhället som genomsyras av rasistiska synsätt och värderingar. Det är och har varit lite fult och "jobbigt", en längre tid nu, för pk-präktigt att prata om rasism, detta märks här. Det tycks finnas en önskan om att lägga locket på och bara förneka.

Paralleller kan också göras som försöker belysa invandrarna som ett "integrationsproblem", ett överhängande hot.
Varför sker inte så i denna artikeln om den svenska familjens hedersrelaterade och rasistiska våld?
Var skedde brottet? Om jag inte erinrar mig fel, i den välmående förorten till Göteborg, Kungsbacka. Varför utmålas inte därmed, som motsvarande troligen skulle ske om det rörde en kurdisk far boende i en fattig "invandrarförort", den svensk etniskt segregerade förorten Kungsbacka som ett integrationsproblem? Att problemet är att den svenska familjen levt för segregerat och därmed världsfrånvänt kunnat odla ett hat gentemot "invandrarna", eftersom de aldrig ens träffat "några". Ja ni förstår liknelsen..

Nu bör det krävas av statliga och kommunala satsningar gentemot hedersrelaterat våld att dessa satsningar måste ha ett starkt antirasistiskt perspektiv och inte enbart rikta sig till "invandraflickor", eftersom dessa synsätt om att kontrollera kvinnors sexualitet och kontrollera den inom etniska gränser, förkommer i många etniska grupperingar, så även svenska uppenbarligen.

Glöm inte mordet på Fadime Sahindal, men glöm inte heller den svenska hedersproblematiken.

OCH, må vi icke förglömma Leila El Khalifi. 
Who?  Leila K in tha house.  Rappade och gjorde electro, född 1971, hon gjorde skivdebut 1989. Omskriven, förlöjligad och hyllad. En fascinerande person som gjorde musik som var decennier före sin tid. Undrar vad hon gör nu. Är hon fortfarande hemlös?

I intervju med Strage ska hon ha sagt:
”I USA skjuter skivbolagen rapparna för att rensa upp bland dem, förklarar hon. Det borde de göra i Sverige också så att vi slapp alla sugiga rappare. Det finns alldeles för många irriterande kryp som bara tar space på scenen. Tänk vad skönt att bara kunna säga ”sorry, Ken, vi måste tyvärr avliva dig, pang”. Jag vet att jag låter som en hemsk människa när jag säger sådana här saker men jag kan inte hjälpa det. I´m down with the truth! Då får man många fiender. Publiken är det enda som räknas. Man säljer sin själ till publiken för att kunna köpa Ralph Lauren. Sedan har man star quality ett tag. Sedan är man plötsligt 30 och har bara överskottsfett”.
http://www.miljomagasinet.se/dokument/arkiv/kultur/hip_15.html

Köp nått med Leila K på auktion fram till 5 okt och 11 okt.:
http://www.tradera.com/search/imp.aspx?search=leila+k&catid=210813&county=&l_desc=

Finns att lyssna på under Musikfliken på:

http://paparkaka.com/

Är inte sådär jättepålyssnad på Hip Hop men det låter "äkta".. varmt och genuint.