Recensioner och mikrolån
"Vad spelar det för roll om världen håller på att upplösas, om folk svälter ihjäl, så länge bara de strävsamma unga kvinnor som prenumererar på Ms lär sig att locka fram fysiska spasmer i sina kroppar ... och högt förklarar sitt muntra oberoende av män."
Enligt mina erfarenheter är det också träffande för rätt många svenska feminister. Men visst fastnar också Oates i denna posefeminism, som medelålders medelklass som främst tycks bry sig om vad det ska bli till middag hela tiden och skryter om sitt konstintresse m.m.?
Att jag ger Oates delvis rätt i sin kommentar innebär självklart inte att jag menar att kvinnor aldrig ska kunna bry sig om sitt eget välmående. Eller att jag gärna hade sett att hon lyfte fram den manliga motsvarigheten, att män faktiskt kunde bry sig mer om det gemensamma, världens elände och att majoriteten som svälter är kvinnor och barn osv. Erikshjälpen och andra organisationer som försöker hjälpa fattigare länder att klara sig själva har erfarenheten att:
"Traditionellt sett har mikrokrediter oftast getts till kvinnor. Det är Marjorie erfarenhet att kvinnor i högre grad än män betalar tillbaka det lånade och också i högre grad låter intäkterna komma hela familjen till godo." Erikshjälpen
"Dessa hus ägs rent juridiskt av kvinnorna själva. Vi har fokuserat på kvinnorna eftersom vi upptäckt att lån till kvinnor ger flest fördelar till familjen som helhet. /.../ Kvinnorna som är våra låntagare, har nästan alltid givit barnen högsta prioritet." - Fredspristagaren Muhammad Yunus
Om man vill kan man utifrån kunskaper som dessa, om hur pengar inom familjer fördelas beroende på om kvinnan eller mannen får ansvaret för dem som biståndsorganisationerna berättar om, också välja att förstå den muslimska uppmaningen till män att ta ansvaret för barnen som familjeförsörjare, och inte bara tänka på sig själva? Mönstret är detsamma i Sverige som i fattigare länder, kvinnor lägger mer på det gemensamma, män på sig själva:
"En outtalad tanke bakom sådana kalkyler är att inkomsterna delas lika mellan makar, vilket ofta förutsätter omfördelning av pengar inom hushållet. En sådan omfördelning tycks också äga rum inom de flesta hushåll, men resultatet är inte alltid en ekonomisk jämlikhet. Istället har kvinnan ofta mindre pengar att spendera på egen konsumtion än mannen. Många gånger förklaras detta med att den som tjänar mest pengar, vilket oftast är mannen, också bestämmer hur pengarna ska användas och därmed har större möjligheter att tillgodose sina egna behov. Vi menar att den bilden är förenklad.
Ett typiskt sätt att fördela pengar i svenska hushåll tycks vara att i slutet av varje månad, efter att räkningarna betalats, se till att båda parter har lika mycket pengar att röra sig med. Man delar alltså lika. Vad som sedan händer är att medan mannen använder sina pengar till privata utgifter, spenderar kvinnan en del av sina pengar på saker som egentligen hör till hushållets gemensamma konsumtion. Det kan röra sig om extrainköp av mat, heminredning eller kläder till barnen. Att det blir på det här sättet kan naturligtvis bero på att mannen inte prioriterar denna typ av utgifter och därför inte heller vill se dem som gemensamma. Men våra intervjuer visar också att kvinnor ser dessa utgifter som sitt område. Genom att slå vakt om en typisk könsuppdelning av olika ansvarsområden bidrar kvinnor till att upprätthålla en ojämn fördelning av resurser inom familjen."
Text av Björn Halleröd är professor i sociologi och Anne Grönlund fil. dr, Sociologiska institutionen, Umeå universitet
Sedan finns det såklart alltid avvikelser från mönstret, oavsiktlighet etc, men det förstår väl ändå alla (?) ryms inom ett mönster, så att det är onödigt och rent av underligt att därför alltid bara fokusera på avvikelserna och strunta i mönstret.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Läs också mer om muslimska och icke-muslimska feminister