Missa inte fortsättningen på Bayou..

Bayou. Del 1 och 2. Serien med en mörkhyad flicka på äventyr i en förvildad tid...

Negar Josephi

Negar Josephi sätter fingret på något viktigt såhär på minnesdagen av förintelsen. Sd försöker splittra ett antirasistiskt motstånd genom att hetsa grupper drabbade av rasism som fördomar, diskriminering och ekonomisk utsatthet etc, mot varandra. Dock vill jag tillägga, gäller detta ju inte enbart Sd, också socialt accepterade liberala politiker har valt att ställa muslimer och judar mot varandra och bortse från gemensamma intressen, för att kunna attackera muslimer under "antirasistisk" flagg. Fint att Josephi skriver en sån artikel på en dag som just förintelsens minnesdag, och på så vis sätter antisemitismen i sitt rättmätiga större sammanhang, där rasismen omfattar hela samhällsstrukturen och kulturen.

Högern är Sd:s Pr-byrå

"- Sverigedemokraterna har varit starkt exponerade före och under den här mätperioden. Det har varit en ordentlig marknadsföring av deras budskap. Partier som inte finns i riksdagen behöver uppmärksamhet för att nå fram, säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar".

Och utrymmet har dom fått tack vare högerblockets mediemedvetna kampanj som försökt, och lyckats, se till att Sverigedemokraterna normaliseras som parti och blivit några som, till skillnad från andra högerextrema partier, ska garanteras och förväntas få plats i medierna. Det har alltså inte blivit, precis som jag och många andra påpekade, så att genom att publicera Sd:s rasistiska politiska hållning i t.ex. Aftonbladet så har stödet minskat, för att som man har menat att sd:are är vilseledda snälla och bara har missförstått det rasistiska budskapet och att när de läser och hör rasism i ett nytt mer offentligt sammanhang ska det plötsligt gå upp ett välvillighetens ljus. Genom att ge Sd utrymme har man BARA hjälpt till att sprida och legitimera deras rasistiska åsikter och politik.

Det här normaliseringsprojektet som nu fått större spridning började med högerpartierna och deras förlängda ideologiska organ: Erik Ullenhag FP var inte sen efter att partiet går framåt i valet 06 att direkt bjuda upp till dans, Maud möter gärna Åkesson med känsloargument i en mysig SVT-morgonsoffa ioch  Agenda kommenterar hon just dessa schyssta svenskar som tror att Sd är ett rätt snällt parti som "bara är lite emot Invandrare". Vi ska alltså förstå Maud som att Centern menar att det är helt okej att "bara vara lite emot Invandrare"?

Det liberala konceptet Newsmill har varit med som en katalysator för dessa processer och garanterat att alla rasistiska åsikter ges maximalt med utrymme och liberala DN har gett dem sitt stöd och marknadsföringsutrymme. Kristdemokraterna kan tänka sig ett samarbete. Fredrik Reinfeldt svävar länge på målet och har mycket svårt att ta ett klart avstånd från ett samarbete med Sd. T.o.m. moderaten med ett namn som nog inte många i sd betraktar som svenskt Pehsaw Farek är påverkad av de moderata strömningarnas styrka inom partiet och får tacksamt nog agera deras megafon "Vi måste ta debatten med Sverigedemokraterna", "Sd ska bemötas i debatt". Enda gången en mörkhyad moderat eller folkpartist kommer fram är när man vill ge sig på Invandrare eller när man ska ska ge rasisterna mer utrymme - värdet på denna reklam kan väl någon reklambyrå räkna ut.. 

Den fd MUF:aren Jimmy Åkesson blir uppvaktad. Moderat Ungdomsförbundet har varit flitiga och man premiäröppnar med ett leende upp för rasisterna i Almedalen, och passar gärna på att på ungmoderatiskt klämkäckt "upproriskt" manéer likställa Sd med ett etablerat riksdagsparti: Vänsterpartiet, helt i enlighet med sin normaliseringsstrategi, som samtidigt är ett angrepp. Åh så finurligt. En högst osmaklig och historiskt felaktig jämförelse enligt andra.

Sverigedemokrater har själva märkt av de etablerade högerpartiernas kampanj och upplevt det som en morot: "- Alliansen är trevligare mot oss. Så är det nog över hela Sverige, säger sd-politikern Roger Hedlund i Gävle."

Och mycket riktigt, högerns välvilliga kampanj går så bra att många börjar få svårt att skilja partierna åt..

Vita Moderat Vellinge

Ja, vad skiljer egentligen Reinfeldts uppfattning om flyktingar från dom lokala moderata Vellingepolitikernas? Jag gör det lätt för er - inget alls.


Var vaksamma feminister

Feminismen eklaterades som död, många lovordade detta "faktum". Samtidigt började nya feminismer poppa upp som kantareller gör vilken dag som helst nu. Det som varit ute blir inne igen, och när nyliberalismen blivit helute och liberalismen alltmer börjar tvingas försvara sina förut förgivettagna utposter och gyllene kor, verkar istället feminismen praktiskt nog pånyttfödd inom vissa kretsar. En artikel i New York Times varnar oss än en gång för "de feministiska hökarna", och även om det finns anledningar till att kvinnliga anspråk på världen förtalas, så kanske det för en gångs skull ligger lite i de skrämmande orden, det verkar som att feminister måste bli vaksamma och varse vilka det är som försöker kidnappa feminismen.

"Like many conservatives, Horowitz appears to have come to feminist-hawkism after 9/11. /.../ The neat marriage of hawkish tendencies and feminist framing of issues does this quite effectively," Hwang explained to me in an e-mail message. Borrowing left-wing shibboleths is one way that "conservative ideas can make it big in a generally more liberal online social sphere," he wrote. Furthermore, to depict Islamic regimes less as terrorists than as repressors of civil liberties may appeal even to traditional isolationists, as it "plays off of the strong communities of libertarians that dominate some prominent spaces. /.../ This material is expected to help seal Horowitz's general case for the war on terror, though he has not yet changed the name of his cause to, say, the war on misogyny. "

Om orden att bekämpa kvinnoförtryck kan vara vackra och nog så viktiga, så visar oss Irak och dess kvinnors försämrade livsvillkor vad konservativas galna krigande åstadkommer i praktiken, vare sig det beskrivs som ett krig mot terror eller kvinnoförtryck.

Bayou

Har hittat serien "Bayou" av Jeremy Love tack vare en vän och vad passar inte bättre att vidareföra till bloggen. Med den mörkhyade flickan "Lee" i huvudrollen, för ovanlighetens skull. Serien skildrar bra hur rasismen representerar sig hos barn också idag, rasism och vänskap blandas omvartannat och utesluter inte nödvändigtvis varandra. Rasism som ekon från vuxenvärlden men ändå levande i relationen mellan barnen. I övrigt är serien hur spännande som helst med Alice i Underlandet-känsla blandat med zombieskräck. Läs!

forts. del 2 av 3 kommer i April. Man får ge sig till tåls..

Anti-arabism

Söker man på Wikipedia på anti-arabism finner man viktig och intressant information.

Kvinnliga länkar

Kvinnor som svenska feminister pratar alldeles för lite om och för lite med, kvinnorna i invandrarföreningarna som stärker kvinnor. Feminister kan bli bättre på att söka sig till dessa föreningar, bjuda in och bjuda till. Nya Bang-redaktionen ville visst få med invandrarkvinnoföreningarna, om det har hänt har jag missat det, gör man såna utåtriktade reportage och frågar?

Ibland tycker jag om att bara läsa om att dom finns,
nånstans därute i allmänheten och gör gott. Att det händer bra saker som jag inte fått veta om, att det finns bra människor jag aldrig mött. En liten injektion hopp. Så jag samlar lite länkar och modelerar lite i min omvärldsperception.

Kurdistans Kvinnoförbund i Sverige

Via Somaliska Kvinnoföreningen hittar jag en intressant text om kvinnlig könsstympning.

Läs om Arabiska kvinnoföreningen* och Dalala Abdelgani, Nora Al-Mauly och tjejgrupperna

Farzaneh Pashakhanlou, och Iranska kvinnoföreningar

Internationella kvinnoföreningen , och Internationella Qvinnoföreningen Karlstad

Romska kvinnoforum

Internationella Kvinnoförbundet

Bosnien och Hercigovinas Kvinnoriksförbund  

*  Klistra in länken i fönstret och öppna: minheder.nu/Arabiska%20kvinnoforeningen%20med%20projektet.doc

En judisk blogg om islamofobin i Israel

Så, tillbaka från utlandet och flängaöverallt förstår jag äntligen mer av rapporterna om situationen Israel-Palestina som visats under hela julhelgen på en lite för snabb och komplicerad polska. Deprimerad hör jag om tusentalet dödade och skadade palestinier, många civila, och ett drastiskt mindre antal på den Israeliska sidan. Sveriges Muslimska Råd skriver:


"Sveriges Muslimska Råd fördömer bombningar av civila och uppmanar alla goda krafter, att verka för att stoppa den senaste upptrappningen av våld i Mellanöstern. Vi uppmanar parterna till att avbryta militära aktioner och att man uppnår en ny vapenvila snarast möjligt för att möjliggöra medicinsk och humanitär hjälp till palestinska offer av bombningarna."


Jag inbillar mig inte att det finns bara ett enda neutralt sätt att beskriva situationen, eller att jag kan göra detta, och jag vill inte att denna blogg ska fastna i diskussionen Israel-Palestina konflikt och ockupation, som redan så många andra skriver om. Det finns tillräckligt att skriva om den svenska rasismen som är minst lika viktigt. Men det finns frågor också jag vill ställa nu. Hur kan detta  vara ett rimligt avvägt självförsvar från Israels sida? Hur olika kan man värdera människoliv, och fortfarande vara demokratisk? En fin religiös dröm om ett land och folk, och en kamp för en egen trygg etniskreligiös identitet blir fundamentalism när den tappar så mycket av respekten för människoliv och när den ser emellan fingrarna med rasismen mot muslimerna. Äntligen/förhoppningsvis skall FN gå till grunden med Israels handlingar. Mycket tackvare internet och bloggarna som splittrar den ensidiga propagandistiska bild som ett välmående Israel kan förmedla via supermedietränade representanter när journalisterna inte tillåts närvara och övervaka bombningarna och beskjutningen av Palestina.

Appropå just det vill jag lyfta fram en judisk blogg Jewschool jag hittade för några månader sedan, som ger en annan version än den officiella israeliska. Precis som denne bloggare är jag övertygad om att den religiösa/kulturella fundamentalismen, från både israeliskjudiska och islamistiska grupperingar, bara gynnas av våldsanvändningen. Och som vanligt drabbar fundamentalismen, större spridning av vapen och legitimerad våldsanvändning kvinnor och barn hårdast. 

För några månaders sedan diskuterade bloggen Jewschool den spridda Pew-rapporten som lyfte fram ökningen av både antisemitism och islamofobin i världen, och sambandet mellan rasismerna.   "There is a clear relationship between anti-Jewish and anti-Muslim attitudes," the report said. "(Those) that view Jews unfavourably also tend to see Muslims in a negative light." länk.  Han nämner också situationen i Sverige:


"Jews, Muslims, Hated in Europe Poll Says

by Diaspora Mentality · Sunday, September 21st, 2008

Negative attitudes against both Jews and Muslims have worsened lately in Europe, according to a recent world-wide survey that made the rounds in the news this past week.

Having grown up in Europe (Sweden) and being that my family still lives there and I visit often, none of this surprises me.

Let me start by saying that I am by no means trying to deny the fact that a lot of anti-Jewish sentiment in Europe comes from Muslim communities (and vice-versa, as we all well know). But, prejudice is not a zero-sum game, two wrongs do not make a right.


I often hear American and Israeli Jews bemoan the influx of Muslims in Europe. It drives me up the wall when I hear Jews talking about how "scary" Europe's new large communities of Muslims are. Obviously blanket statements about any group are never good. But such talk like also shows a total lack of understanding of the topography of prejudice in Europe.


Jews - even those of us who are born in Europe and hold European passports - are just as weird and foreign to the majority of Europeans as Muslims are. This is especially true in northern Europe where someone who is darker than the average German or Swede (as many Jews are) is immediately pegged as a foreigner.

The very same right-wing parties and individuals in Europe that talk about ousting Muslim immigrants often hate Jews even more. In fact some on the extreme right have been known to work with anti-Jewish Islamists. If Jews, American or otherwise, fuel Islamophobic flames unthinkingly we are only contributing to a fire that will ultimately burn European Jews too. "

I Pew-rapporten framkommer att islamofobin är större än antisemitismen. Båda är på frammarsch i Europa. Pew-apporten konstaterar dock också att antisemitism är stor i länderna runt Israel. En utmaning för muslimska grupper att ta itu med! Något jag däremot saknar, och förvånas över, är att rapporten inte samtidigt redogör för islamofobins utbredning i Israel. Det ges heller ingen förklaring till varför Israel inte tas med i statistiken över antisemitism och islamofobi i världen. Det är inte för långsökt att utgå från att som bloggen Jewschool ger exempel på, att rasism också finns i Israel. Att bara rasismens utbredning i Israels grannländer redovisas framställer det som att rasism enbart finns bland muslimska palestiner och deras muslimska grannar, bara denna ensidiga vinkling i sig kan ju uppfattas som islamofobi. Kunskap om islamofobins utbredning i Israel är också viktig för omvärlden! Inte minst för att förstå hur staten Israel prioriterar och agerar i Palestina idag.


Lite kul oxå får man ha

i fallande höstmörker och rusk, fattig efter semesterdivalaterna.. Idag 12 september utkommer Nisti Sterk, även känd som Zeyno i Zeynos värld och från showen För sverige i tiden (se klippen på hemsidan), med boken "Så länge Gud vill och rumpan håller". Säkert pepp som många kan behöva. Dessutom håller hon någon form av föreläsningsserie som det verkar, gratis. Och gratis är gott!

Nisti Sterk, komiker och skådespelare
Nisti Sterk  på hemsidan.  Kolla in videosarna. Hon måste ha haft en bra manlig förebild där också i sin fina farfar, som uppmuntrade henne att skapa sin egen lycka.

Vilket sätt att börja helgen på, va..





--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Plus extra extra, nyfiken på Ramadan: Ramadanbloggen

Måste bara

tyckte amerikanska ModernMuslimWoman sa det så bra om republikanernas humanistiska "framsteg":
 
"For the past eight years, they certainly have made the fine distinction between "radical" Muslims and "moderate" Muslims. When my hubby is profiled at the airport, no one says "Oh, wait, he is a moderate Muslim, let's leave him alone." The distinction certainly isn't made when villages in Iraq, Afghanistan, and Pakistan are bombed indiscriminately."

Självklart även applicerbart på svensk folkpartism.

Det var på den tiden... då skolan var mot rasism

- "Skolan ska inte vara neutral, sa skolminister (s) Ingegerd Wärnersson.
Skrämmande förändringar kan tyckas..

helt vanliga sekulariserade västerländska kvinnor..

som sitter på unika erfarenheter, skriver Linna Johansson om, det är muslimska kvinnor som tar av sig slöjan och kritiserar den. Och det är en bra artikel, men jag tycker ändå det är lite typiskt att det är just nu Roald och Ouis blir uppmärksammade, det är först när man har kritik mot slöjan som man har intressanta unika erfarenheter, eller? Följer inte det också ett gammalt reaktionsmönster? Det gamla vanliga beskrivs som det unika, som Fanny Ambjörnsson konstaterar kring hur den lesbiska tjejen som väljer att se ut som alla heteros belönas som unik.

Ja det är en bra artikel, men går det att bara ställa sig utanför konflikterna och tro att Nu väljer Vi att se allt objektivt, nu ska vi sluta sätta det ena emot det andra. Vem tror att den kan ställa sig utanför konflikterna och granska allt med rena ögon, där allt är flytande kvinnoliv som bara begränsas av patriarkatet: "Varför talar vi inte om att livsvillkoren gärna får bli större - för alla kvinnor?". Jag instämmer, hur kan man inte, det är såklart fel det där uppförandet att finta bort feminismen genom att tussa ihop det ena mot det andra. Men samtidigt är det nått lite för allmänhumanistiskt maktlöst över det hela, "låt oss göra allt bättre för alla": tjänar alla kvinnor på att inte låtsas om att det finns en konflikt där den muslimska kvinnan har fått vara den negativa motsatsen till den västerländska kvinnan? Måste inte detta vara en grund för diskussionen om kvinnoliv, eller så börjar den universiella kvinnan smyga sig in mellan raderna igen?

Kring Roalds och Ouis "resa" som konvertiter tänker jag, att när det religiösa uppvaknandet sker är det till det ultimata ljuset man söker sig, det renaste goda. De säger att de har haft en idealiserad bild av "islam". Att sedan upptäcka att muslimer också är människor och har brister, att kvinnoförtryck OCKSÅ finns bland muslimer - är det unikt? Har inte också muslimska kvinnor som bär slöja uppmärksammat att det finns de som försöker påtvinga slöjan, har inte också de gjort resor, visste Vi inte att det förekommer tvång sen innan? Det är just de västerländska kvinnorna som ska beskriva hur det "egentligen" är, från sin koloniala tur och returresa till det Okända andra, är känslan jag får av hur deras intervju har kommit att spelas ut. Nått lite småsunkigt bakom, en tanke om ett avslöjande från "bakom slöjan", den lite paranoida islamofoba misstanken om att alla muslimer konspiratoriskt försöker dölja något egentligen som det måste grävas mer i.. Jag tror "vi" inte har lyssnat tillräckligt på dessa kvinnor, som inte är dessa sekulariserade helt vanliga västerländska kvinnor  såsom Roald och Ouis i sina högt uppsatta positioner, och det är därför det hela kan upplevas så "uppfriskande".

Boktips

Har drabbats lite av läsfeber igen och läst en massa böcker på kort tid, och vill rekommendera två böcker som är rätt olika till karaktär och stil.

Deltagänget av Salka Sandén: Salka som gammal vänsteraktivist talar ut. Blev främst fascinerad av henne som kvinna, som en ovanlig kvinnopersonlighet, hon verkade så farlig och hård. När hon intervjuades om boken av journalisten Kajsa Ekis Ekman i Ordfront fick Salka Ekis att grina. Skrämmande och fascinerande tänkte jag, min vana trogen att dras till destruktiva kvinnor. Sen var inte matchoimagen så supergenomgående i boken utan det bjuds på mer djup än så, i det som verkar vara en rätt ärlig beskrivning. För hugade feminister vill jag rekommendera boken också för att den innehåller två mycket intressanta feministkapitel, min favorit varandes Man på spårvagn även om Möte med unga män på promenad också är stimulerande. Det mest förbjudna raseriet inför manssamhället kan vi prata mer om.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist som är en roman om vampyrer, är faktiskt också lite spännande feministiskt: vilka knep kan man använda för att skapa oro och osäkerhet hos skräckromansläsaren? Äcklig, men väldigt vacker dessutom. Ska nog inte avslöja mer.

--------        ------------ --------------            --------------               --------------------------------- --------- ---- --
Svensk invandrartjej som kommenterade:  du får jättegärna försöka med ny länk till din blogg.

Och fan vad bra JennyW skriver om det ständiga kravet på "rimlighet" i upplevelser och erfarenheter i mall med den manliga verklighetsbeskrivningen, den människan är så förbannat intelligent och skarp.

The 99

Då jag menar att Väst förvanskar och osynliggör den muslimska världens kvinnor och kvinnohistoria och genom sin islamofobiska kvinnosyn hjälper patriarkala muslimska samhällen att reproducera en förtryckande berättelse om den muslimska kvinnan, är det kul att kunna lyfta fram en muslimsk kulturell kontext där kvinnor är aktiva superhjältar precis som män. I den muslimska serietidningen "The 99", som läses över hela den muslimska världen, finns många delaktiga starka muslimska kvinnokaraktärer.




Att serien fyller ett behov med handlingskraftiga förebilder gäller dock inte bara kvinnor, inte minst den västerländska invationen av muslimska länder, med sin tortyr, orättfärdiga rättegångar och bristande respekt för mänskliga rättigheter tar ut sin rätt. Seriens skapare Naif al-Mutawa berättar i en intervju om utgångspunkten för serien:

" As a psychologist I worked with former POWs and Survivors of Torture. Because of my language skills, my patients were predominantly from the Islamic World. This led me to an empty feeling that our kids had no modern day heroes to emulate. I decided to create these heroes. "

Karaktärerna bygger på Allahs 99 egenskaper, som rättvisa, generositet m.m., men religiositet är annars inte central för serien. Efter att ha glott på alldeles för många amerikanska filmer om den galne muslimske extremisten och den amerikanska superhjälten kan "The 99", där the good guys är muslimer från 99 olika länder, bli det mångkulturella avbrott mot den Vita västcentrerade serietraditionen som vi ju vet behövs.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En längre recension kan man också läsa här.

Tack akuhujan för tipset om Muhammed Omars braiga artikel i aftonbladet, om någon nu mot förmodan inte redan läser hennes blogg vilket jag ju betvivlar.


Det var en gång..

Del 1. En gång kom pappa till skolan och ställde till med en scen, rätt pinsamt var det fast pappa hade rätt, han fick det berättat för sig senare på kvällen. Det var så att brorsan hade varit i bråk med nån annan på skolan, det gamla vanliga blivit kallad neger och så var slagsmålet igång. Pappa tyckte lärarna hade skött det riktigt dåligt. Ingen hade brytt sig om vad hans son varit med om för att han var svart. Istället skyllde man på sonen, brorsan, för att han inte bara gått därifrån, då hade det aldrig blivit nått slagsmål, och sa inte även han några hm.. hårda ord?


Lärarna försöker undvika pappan, tycker han är galen och helt fel ute. Det finns ingen som helst rasism på skolan, man ser ingen skillnad på ljus och mörk, ja egentligen är man helt färgblind på den här skolan nästan. Fast jo, såklart fanns det lite, man kan ju aldrig säga att det inte finns något alls i och för sig det vore oturligt att säga aldrig. Men var det egentligen inte någonting helt annat, ungar bråkar, eller var det mobbing? Mobbing är ju faktiskt en allvarlig fråga, men det tar ju mobbingteamet hand om, så hela den här diskussionen är väl egentligen onödig, eller hur?


Det är nyfikenhet, hets i korridoren, ingen vet riktigt vad men nått händer bestämt. Lärarna har retererat till lärarrummet, men det stoppar inte pappan. Han kliver in och avbryter utan pardon kaffedrickandet, argumenterar vilt på engelska med närmsta person. Brorsan försökte lugna ner pappa lite. Det funkar inte alls, det gör bara honom mer upprörd, mer villig att slåss för sin son. När han är arg funkar det mycket bättre med engelska, var är dom ansvariga? Väldigt "osvenskt" beteende tänker Margareta hemkunskapslärarinnan med avsmak om den så mörka mannen som hennes ögon vilar på, att skrika sådär argt och vifta med armarna, och har inte minsta tanke på hennes egen vanligtvis ljusbeiga men då högröda Leif på förlustmatchen kvällen innan. Pappan märker blickarna på honom, det gör honom bara mer förbannad, har deras vita stjärtar möglat fast på sofforna av allt kaffedrickande?


Man skakar på huvet inför lärarstudenterna, se vad vi får jobba med. De vita lärarstudententerna vet inte vad de ska säga, sånt här har dom inte läst om på lärarutbildningen, rasism ja vad det nu är egentligen, kulturkrockar har man ju hört talas om. Han ser väldigt arg ut faktiskt den där mannen. Bäst att inte blanda sig i andra dan på skolan, det finns säkert trygga rutiner för sånt här, jäm..jämn..jämlikhetsplaner, man sneglar runt, ska inte någon annan göra nånting, någon borde ju göra något, var är mentorerna? Pappan stormar ut igen, för att leta reda på den rätta läraren, han verkar inte finnas i lärarrummet. Man låser glasdörren efter pappan, glasdörren som ersatte den gamla tunga dörren i ekfaner och som ska visa på den öppna attityden mellan lärare och elever, ett modernt förhållningssätt. Men snart är han där igen, envis och grimaserande, nu skriker han och bankar på glasrutan. This is racism! Your society isn't civilized, you racist barbarians! Hör nån det på lärarrummet? Pappan kräver respekt, upprättelse! En ursäkt, en polisanmälning! Vänligt nog ringer lärarna polisen, och polisen som är väldigt förstående leder pappan ut från skolan. Då var det ur världen. Det är som om det aldrig har hänt. Förutom att Bosse med sina svaga nerver som särade på slagskämparna och satt i rummet brevid fikarummet tog kompledigt, han hade ändå bara en lektion kvar. Och brorsan skolkade resten av dan.


Del 2. Ofta känner han en underlig känsla när han träffar vita vanliga "hederliga" svenskar, alltså förutom den där störda nassebruden med ticks i skolan, som om dom ser ner på honom. Han kan inte alltid förklara känslan men vad ska han tro, man känner väl inte så utan en anledning, man måste väl lita på sin intuition, alla vita kan ju lita på sin intuition, nått är det. Eller så är alla vitas intution bättre än hans.. hans brunfärgade intuition, vadå tycker dom det eller? Han orkar inte tänka på det. Lärarna säger ofta åt honom att vara tyst även om det är flera vita som pratar också. Om man säger det till dom, att det är rasism, svarar dom direkt att dom behandlar alla lika. Dom låter både rädda och sårade, och så är det pedagogiska samtalet slut, då blir det ungefär omöjligt att fortsätta. Han vill inte bråka, han vill säga att det är fel. Dom suckar, kanske till och med vindlar lite vänligt med ögonen, och man blir tyst. En del vita säger inte ens det, verkar inte ha den inövade "jag är inte rasist"-reflexen, dom låtsas inte höra honom eller anstränger sig inte för att dölja att dom inte gillar honom, bara för att han är svart, eller för att han är svart och inte alltid nöjer sig med deras förklaringar. Han kommer ingenstans.


Två blonda bleka killar som småfrysande röker i utkanten av skolgården gömmer sina händer i gråslitna tröjmuddar. En grupp på fem, ingen är blond, flera har mörkare hy närmar sig dom. Han själv är mörkast, han tittar på den blonda killen, känner igen honom lite. Kanske stirrar. Den blonda killen försöker vända bort blicken. Med hög röst, som ett test, hälsar han på honom. Dom hälsar inte tillbaks. Han reagerar blixtsnabbt: "Jävla Rasist! Varför hälsar du inte! Ska du ha stryk?" skriker han till. De tittar på honom igen, nu lite rädda men de säger inget, det är ju två mot fem. Han skrattar till, åt dom, åt det. Allting är bara så underligt, dom kan inte ens hälsa, han fattar inte, eller jo han fattar. När dom blonda killarna inte säger nått fortsätter dom vidare. Haha dom vågar inte. Hans gäng skiter också i det, han skiter i dom, han fortsätter att gå. Har börjat prata om nått annat, fotboll.


Del 3. Dom blonda killarna tittar på varandra, när dom fem inte kan höra det längre "ha! vi svenskar är ju utsatta lika mycket för rasism". Händelsen blir sedan ett rykte bland dom svenska arbetarungdomarna, en levande myt, ett bevis för svenskarnas utsatthet, om den "omvända rasismen", och man får berätta historien om och om igen. Såfort någon av de som hört ryktet konfronteras med fakta om en arbetsmarknad som inte släpper in adopterade med mörk hy och "ickesvenska namn", tjejer som kallas filipinerluder på tunnelbanan av fulla äldre svenska män, nazister som sparkar ut tänderna på människor som ser lite för mörka ut, o så vidare allting allt elände allt tjat, kommer ryktet till pass. Det känns bra att ha nått att säga, man slipper känna sig anklagad fast man faktiskt har det svårt själv. Det och att bli kallad svenne, tycker ju inte om när invandrarna kallar en svenne. Kanske har man också förstått vad sverigedemokraterna pratar om, fast kanske är dom lite rasistiska och går lite för långt men ändå, dom säger nånting väl, det är inte lätt att vara svensk heller. Dom som pratar om all den där rasismen mot alla invandrare fattar ju inte bor inte här. Dom har inte föräldrar som inte jobbar, som räknar antalet köttbullar till maten och är det en bra dag får man kanske fyra.


Mina och Bella får också höra ryktet om invandrarkillarna som bara vill tjafsa. Bella som är adopterad från Sri Lanka skrattar, gu va löjligt sånt är säger hon. Hemma hos Bellas mamma Britt och pappa Göran pratar man inte om rasism så ofta. Det är inte bra att göra för stor grej av det, dom är galenpannor konstaterar man bara. Bella tycker alltså inte om att prata om rasism, man ska bara ignorera dom, hon är nöjd med vem hon är. Man är stolt över sin Bella. Hon är klassens snyggaste tjej och populär. Hennes vita svenskfödda tjejkompis Mina vet inte riktigt, jag fattar ingenting, vad håller dom på med, säger hon lite undrande, men kan inte låta bli att skratta när Bella gör det. Bella har kommit igång nu, "alltså en gång var jag vän med en rasist, han sa liksom såhär att alla invandrare förstörde Sverige, men jag tyckte han var snäll! Alltså, han var snäll mot mig i alla fall!" Hon skrattar igen, det låter så himla galet roligt alltihopa. Mina fnissar förtjust. Jag saknar ju honom!! Avslutar Bella sin mycket roliga historia, där lyckades hon verkligen.


Friheten?

Jag råkade återigen stöta på denna välkända bild och den var så intressant för jag tycker den så tydligt visar på de kulturella föreställningar som finns kring Kvinnan i "Väst", säkert har andra redan funderat kring detta men hursomhelst. En bild som senast ikväll analyserades p åtv, och som de flesta sett så många gånger förr i skolböckerna inte minst. Bilden föreställer arbetare som strider jämsides med adelsmän (mannen i hög hatt) under nationalismens fana (förtigandet av konflikten mellan klasser är grunden för nationalismprojektet), och i mitten av blickfånget den gudinnaliknande Kvinnan. Vad lär då oss denna västliga hyllning av nationalismen och "bild av friheten"?

E. Delacroix - Die Freiheit führt das Volk an
"Friheten på barrikaderna"  målad 1830 av Eugène Delacroix

Den kända målningen av Delacroix visar hur Väst politiserar och skapar Kvinnan som den ultimata symbolen och därav mittpunkten för konflikter, kvinnan vars gudomligt rena heder kan leda en politisk rörelse men som också gör att skändningen av kvinnan blir detsamma som att skända ett land, eller en familj osv, en kulturell laddning som så många kvinnor sedan i krig och konflikter fått lida bittert för. Det är alltså en fullt rimlig fråga att ställa om inte "Väst" med detta agerande, genom att skapa denna Kvinna, spridit och sprider, en kvinnosyn till andra kulturer som skapar ett hårdare kvinnoförtryck i de länder det koloniserat och försöker globalisera. Den makt över kulturen som Väst besitter skall inte underskattas, den kvinnobild som väst spridit har tyvärr påverkat även de kulturer som valt att ställa sig i opposition till Väst. Väst har med sin dominans lyckats manipulera och tvinga även de mest avståndstagande till att lägga allt större fokus på Kvinnan som den viktigaste symbolen: för kulturen, nationen och religionen, till alla kvinnors nackdel.

Något som denna bild också troligen varit avgörande för är den uppfattning om avkläddhet som Friheten som fått sådant genomslag i Väst idag, som bidrar till den nedlåtande attityden till beslöjade muslimska kvinnor. Det finns de som påstår att bröstet är blottat av en annan anledning än en erotisk laddning. Detta trots att Delacroix är en målare som så ofta under sin karriär målat nakna just kuvade kvinnor, nakna kvinnor i krigssammanhang som män våldför sig på, eller erotiska passiva kvinnor med nakna bröst, varför ska vi plötsligt tolka det bröst han blottat som något annat, som frihet? Delacroix och de i den kultur som sprider och hyllar denna kvinnobild bidrar alltså till att erotisera våldet, ett våld som sedan drabbar kvinnor.

Qui Jin

Qui Jin (1875 - 1907)

23481-5

Qui Jin sägs ha burit västerländska manliga kläder, även om det inte är det på bilden?

Bild Wikipedia.

 

Qui Jin var en kinesisk feminist, hon kämpade bland annat för kvinnors rätt att utbilda sig, att de själva skulle få bestämma över giftemål, samt mot snörning av kvinnors fötter- hon hade själv fått sina fötter snörda som barn. I sitt eget liv lämnade hon ett olyckligt äktenskap, och sina barn, för att resa bort och 1904 började hon studera i Japan. "I must study hard and quickly absorb new knowledge."  Här organiserade hon sig själv och andra kvinnliga studenter. När pengarna tog slut var hon dock tvungen att återvända till Kina, i syfte att spara ihop mer. Ideologiskt stod hon radikalt till vänster, och tillbaka i Kina så gick hon med i den underjordiska motståndsrörelsen Triaderna i deras kamp för att störta Qingdynastin och återge styret av landet till det kinesiska folket med en jämlik fördelning av jorden. Hon blev medlem i det revolutionära partiet och ordförande och strateg Baishan för en militant akademi, senare delaktig i mordförsöket på guvernören Anhuia. Qui Jin framhöll kvinnors rätt att anta roller som exempelvis soldater och läkare. Kroppen var för henne ett feministiskt revolutionsinstrument, till för att tränas till maximal styrka och förberedas för konfrontation. Krigaren Qui Jin hade också andra talanger, hon var en mycket bra och uttrycksfull talare, och under sitt liv skrev hon kontinuerligt, bland annat dikter, sångtexter och politiska texter. Nedan en av hennes dikter i engelsk översättning, man får tänka på att rim och rytm försvinner i översättningen.


 Crimson Flooding into the River

Just a short stay at the Capital
But it is already the mid autumn festival
Chrysanthemums infect the landscape
Fall is making its mark
The infernal isolation has become unbearable here
All eight years of it make me long for my home
It is the bitter guile of them forcing us women into femininity
We cannot win!
Despite our ability, men hold the highest rank
But while our hearts are pure, those of men are rank
My insides are afire in anger at such an outrage
How could vile men claim to know who I am?
Heroism is borne out of this kind of torment
To think that so putrid a society can provide no camaraderie
Brings me to tears!  



Triadernas uppror mot de styrande misslyckades dock och Qui Jin tillfångatogs och torterades i syfte att hon skulle lämna information. Qui Jin var en tough cookie och tortyren ledde inte fram till att hon berättade något. 32 år gammal avrättades hon i sin gamla hemby och blev genom detta hågkommen som revolutionens martyr.

 

Hon var en inspirationskälla och hjältinna för dåtidens kvinnor, och hennes påverkan är fortfarande stor inom kinesisk film, böcker, i skolmaterial. Hon utmanade den hegemoniska patriarkala kulturen och förändrade uppfattningen om kinesisk femininitet. I historieskrivningen är det Qui Jin personifierad som får gestalta gränsen mellan den gamla traditionella och den moderna kinesiska kvinnan.

   


Filmtipset. Det skall ha utkommit en film 1984 om henne, som heter Qui Jin, skriven och regisserad av Jin Xie.

 

Källor

Wikipedia


Abstract A Martyr for Modernity: Qui Jin - Feminist, Warrior and Revolutionary, The International Journal of History of Sport, Volume 18, Number 1/March 01 2001från   
Http://taylorandfrancis.metapress.com/content/2mwg37gnjrfa/  

A New Translation of Qiu Jin´s Crimson Flooding into the River, av Michael A. Mikita III, San Francisko State Universityhttp://userwww.sfsu.edu/~clsa/portals/index2.html 

http://chineseblast.com

Tanya Donelly

Det här är om Tanya Donelly, hon är en av 90-talets bortglömda kvinnor, alla minns Curt, alla minns Morrisey, hon är stjärnan ingen minns. Hon spelade i sitt egna band Belly. Hon spelade i The Breeders med Kim Deal från The Pixies, samtidigt som hon lira lite guitarr med Kristin Hirsh i Throwing Muses som hon startat bandet med 1981. Kristin Hirsh är föresten hennes styvsyster sedan Tanyas pappa och Kristins mamma blev ihop. Senare gick Tanya solo och spelar så än och är minst lika bra nu.
 Okej hang-up, ju mer jag tänker på det, blir jag förbannad. Jämför med Nirvana, bildades först 1988,  eller med samtida Smiths 1982-1987, eller  mansdominerade The Pixies 1985 -1993-, det är minst lika bra. Varje musikepok bör rymma mer än tre-fyra kända manliga fixstjärnor/mansband. Tanya Donelly och Kristin Hirshs öden spökar, grungens förmödrar, dom borde blivit så mycket större. Hade dom sett ut som Deborah HarryBlondie eller Nico kanske historien hade sett annorlunda ut.  Visst, Morrisey och Cobain var stiliga, men alldagliga The pixies-medlemmarna Black Francis, Dave Lovering och Joey Santiago lyckades ändå. Ska man behöva vara Marilyn Monroe* för att bli ihågkommen? 

*scrolla till den 12/11


Slut.Början

Inatt har jag rotat i det som varit, gamla blogginlägg och lyssnat på gamla melodier, och funnit nått alldeles nytt och fräscht.  ;)
http://tidskriftenslut.se/index.html


Kolla in redaktionen.. who´s your girl

Tidigare inlägg