Småtaskig recension

JennyW recenserar "Varför mördar man sin dotter?", och det här är en recension av recensionen..

JennyW som en framstående forskare, är rätt taskig och sågar det vetenskapliga genomförandet och analysen i boken. Som framstående feministforskare har man å ena sidan väl all rätt att göra det, och jag har stor förståelse för JennyW kan bli trött på att samhället inte uppmärksammar och ger skickligt utförd feministisk forskning all den cred den förtjänar, men är det konstruktivt?

Är det inte rätt taskigt mot en person som Emre Güngör som ändå gjort så mycket förbättringar för kvinnors och invandrares vardag att fokusera på dessa kvalitéer framför andra till så stor grad? Emre jobbar på ett annat sätt än JennyW, om hon är drottningen av metodik och olika vetenskapliga analytiska tillvägagångssätt, är han en kungen av att jobba inom relationerna på plats. På samma vis som JennyW kritiserar Emre för att han inte är en lika bra forskare som henne, något han ju inte utgett sig för att vara, är det lika sant att hon med största sannolikhet inte skulle klara av det konkreta förändringsarbetet inom relationerna på plats lika bra som Emre. På ett sätt är hans kanske inte alltid artikulerade, men ändock, förståelse av sammanhangen också helt i linje med forskning som rör ojämlika strukturer och förändringsarbete, där man just förordar ett förändringsarbete inom relationerna och varnar för ett alltför starkt odynamiskt moraliskt fördömande i avsaknad av förståelse, som snarare kan vara kontraproduktivt. JennyW uttalar sig utanför relationerna om relationerna för att försöka förändra dem, frågan är om det alltid bara är det bästa? Feministisk forskning omsatt i samhällsdebatt kanske kan lära sig i alla fall något av detta?

Som jag förstår Emre vill han ge ett nytt sätt att se på hedersproblematiken, och det lyckas han också med, genom att visa på just att hedersförövare inte alltid är annorlunda än "vanliga" hustrumördande män. Jag tror JennyW:s dock har sina poänger, att när Emre visar på detta också samtidigt ibland mot sin vilja, trots försök om att upprätthålla en skiljelinje mellan förståelse och acceptans, ändå någon gång har råkat svepas med i den starka svenska diskursen där man antar förövarens ursäkter, synsätt och verklighetsbeskrivningar och stundtals blir lite okritiskt blind och då råkar missa några saker som JennyW påpekar.

Men, att Emre som få, ändå lyckas visa på hur utländska hedersmördare och svenska hustrumördare ändå inte är så olika, att det går att prata med båda och att de inte är "monster", och att ånger kan existera inom kvinnoförtryck och ånger inte måste vara i en motsatsställning, är en nog så viktig förståelse för feminismen idag. Andra intressanta för feminismen viktiga kunskaper som kommit fram i den svenska offentligheten genom Emres bok är att dåden inte motiveras med Islam.

För den skulle är JennyW:s recension träffande intressant i flera stycken. Läs både recensionen och Emres bok och låt dem berika varandra.


Sämre än djur

I dokumentären Sämre än djur har Oscar Hedin och hans svenska film crew, valt att specifikt lyfta fram förtrycket av Hbt-personer under hedersrelaterade former i Sverige, ett land där våld mot Hbt-personer ökat de senaste åren. Filmen kommer visas inom kort x 5 gr på Svt, samt på biografer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Räkna med att detta kommer bli en ny Halal-tv debatt. Det ädla syftet att lyfta fram Hbt-personers utsatta situation, där dessa berövas sitt människovärde och förföljs, kommer dock på skam när man i filmen bortser från den största organiserade Arabiska HBT-gruppen i Sverige, Arabiskt Initiativ, erfarenheter och uppfattningar. Vilket visar på hur förtrycket också kommer från företrädarna för det "svenska hbt-vänliga samhället". Arabiskt Initiativ är starkt kritiska till filmen och menar att den bidrar till att förstärka negativa stereotyper av muslimer och araber där alla utmålas som förtryckare. Man menar att filmens retorik inte kommer att leda till att Hbt-personers levnadsvillkor kommer förbättras i Sverige, snarast tvärtom.

Man måste verkligen undra, varför har Oscar Hedin och Laika film som marknadsför filmen som "den största dokumentären någonsin om heder och Hbt", struntat i att tillfråga de man utger sig att göra en film om och av?

Läs Arabiskt Initiativs kommentar till filmen här.

Dokumentären "Se till mig som vuxen är"

En film av Charlotte Bergling om svårigheten för svenska unga kvinnor att bli tagna på allvar och få respekt för sina beslut. Filmen visar på att svenska unga kvinnor inte är så fria som det påstås inom familjerelationerna, om hur föräldrarna vill ha makt över kvinnorna och utövar påtryckningar. Och, att dessa fortfarande omfattar kvinnornas sexualitet och kropp, som vem de är tillsammans med, eller när de skaffar barn. Om att killen inte får vara mörkhyad.  10:52 in i filmen,

"Dottern: Jag tror att många är, jag tror att pappor är nogare med vems ens dotter träffar, och mammorna är nogare med vem ens son träffar. Jag tror papporna känner sig trygga om det är någon som, är som dom."

"Dottern: Att man inte dömmer folk man ser på stan som är svarta och vita och tillsammans, som att aa.. att man inte ska dömma folk innan man vet situationen, vet du vad jag menar.. kan man inte göra dom en tjänst"

Pappan: "Ärligt talat så, gör jag nog inte riktigt det de att jag dömmer nog inte dom så va.. men sen när det helt plötsligt drabbar en själv..med ens egen dotter, då blir man.. då skälver det i grundvalarna på nått sätt va.."

Mamman: "Det är jobbigt alltså, för det har aldrig hänt i vår generation nån gång tillbaka.. o det har aldrig hänt, jag vet inte vad jag vet inte nån jag känner inte nån som har den relationen i min bekant, jag vet inte nån.. men de men men nu tar vi det och det kan bli jättebra och det, det kan bli mycket bättre än om du kanske hade träffat en vit man o blitt o.. det vet man ju inte då" /.../

Dottern, till pappan: "du vill inte att vi ska förstå, du vill att vi ska vara och göra som du tycker är rätt /.../ det är inger ingen respekt pappa /.../ antingen gör man då så som du gör fast man inte egentligen, kväver sig själv, eller så måste man göra motsatsen för att själv känna att man, att man har sig själv kvar..o hitta sig själv.. /.../ man kan ju inte välja nån för att ens föräldrar vill de..sådär.. det har ju inte vi växt upp med, att det ska va så.."

Det är inte våld i sin fysiska bemärkelse, men vad är det som sker där i soffan, när dom bara fortsätter och fortsätter? Talet om (de svenska) värderingarna, bekantskapskretsens betydelse och rädslan för kollektivets dom, det här är beskrivningar av den svenska samtiden.

Mamman: "Alla tycker säkert som vi gör /.../ våran generation är lite sån /.../ hade hon kommit hem med en färgad kille från tanz, som din mamma hade hon inte tyckt det var så himla roligt, det e de in,de säger man kanske.." - 32.50.

Man kan ju inte välja nån för att ens föräldrar vill det, det har ju inte Vi svenska vita tjejer växt upp med, eller?

Rasism leder till sexism och vice versa.

Intressant artikel om killar och heder 

Som jag ser på det handlar det om att motarbeta rasism, att inte behandla invandrare som en ras som inte kan förändra sig utan där åsikter och värderingar är nästan nått biologiskt. Men p.g.a. att det nästan är tabu att motarbeta rasism i Sverige, så många som 2/3 av befolkningen påstår att rasism inte finns och har mycket svårt att sansat lyssna på andras erfarenheter av just rasism, kan Dilek Baladiz inte skriva detta. Det hon pekar på är i alla fall sambandet mellan rasism och sexism och hur förtryckande strukturer förstärker varandra.

Som jag skrivit tidigare, liknar den här blandningen av sexism och medmänskliga tankar om kvinnor, mycket den blandning av mycket motsägelsefulla rasistiska synsätt och alla människors lika värde som finns hos barn och ungdomar. Precis som när det gäller människor med rasistiska värderingar, ska man ta vara på de bra tankar som finns, för det finns nästan alltid något hos de flesta. Eftersom den förnekande inställningen till rasism, eller för dens skull ett samtal om ojämlikhet och feminism i praktiken, har gjort att samtals och diskussionutrymmet är ytterst begränsat är det alltså detta vi måste börja med.

Samtidigt ska man markera på ett politiskt plan, en organisering av dessa idéer är farlig. Ett strategiskt drag är alltså att i arbetet till en del skilja på det individuella planet och det samhälleliga politiska, samtidigt som man måste undersöka och vara medveten om hur sambandet ser ut mellan dessa.

Ur Invandrares eller Kvinnors perspektiv måste dock rätten att få delge sitt underordnade perspektiv alltid värnas, eftersom bristen på dessa perspektiv just är en del av rasismen och sexismen, och om dessa fortsätter vara underordnade kan omöjligt rasism och sexism upphöra, liksom att existensen av det ena ger det andra liv.

Emre Güngör, Nima Dervish & Dilek Baladiz

I dagarna kommer flera intressanta viktiga böcker som belyser hedersmord och hedersbegreppet med utgångspunkt i männens berättelse, dom visar nått som går på tvären emot gängse föreställningar om att hedersrelaterat våld hör samman med islam:

"Gemensamt för samtliga intervjuade förövare är att de, om än inte entydigt, på olika sätt, opponerar sig mot att just deras brott klassas som hedersmord. Samtalet med Sara Abed Alis kusin och mördare avslöjade att han inte var troende i den grad Nima Dervish föreställt sig. Under intervjun förklarade kusinen:

”Jag har gjort en grej och när en svensk hör det tänker han ’shit vilken taliban han är!’. Det är inte så, jag ser ner på muslimer mycket mer än vad svenskar gör. Jag är emot islam ... " länk

Även om männens berättelser behövs för att förstå och kunna motarbeta mord och hedersrelaterat våld, ska vi inte glömma kvinnornas upplevelser och erfarenheter, också när de går på tvärs mot männens. När man motarbetar diskriminering, våld och utsatthet, vare sig det är rasism, sexism eller något annat, är det viktigt att sätta offrets upplevelse i centrum, eftersom det är dens perspektiv som är underordnat. Att i svensk media dominerar mäns perspektiv på verkligheten är ett annat fakta som vi måste förhålla oss till.

Jag kan inte låta bli att se hur det enorma intresset för hedersrelaterat våld, även när det sker med goda intentioner och goda resultat, används för att samtidigt vrida fokus från Vita Svenska män som slår. Jag önskar att feministisk litteratur kunde sälja som smör i solsken, på samma vis som intresset för extrema hedershistorier gör. Det går inte att bortse från att utgivningen sker i ett land där rasistiska romaner om utsatthet för invandrares våld står på topp tio listorna i var och varannan mataffär.

Med det inte sagt att dessa böcker inte är ett viktigt steg för att bryta ner fördomar, men man ska samtidigt se till den samtid de ges ut i, i sammanhang där initiativ mot hedersrelaterat våld är något som har förstaprioritet hos högerregeringen och som kända maktpersoner som Kamprad och Kungen gärna poserar brevid - kan detsamma sägas om avskydda svenska kvinnojourer, vilken PR-status har de? Varför inte i sådant fall?

För att motarbeta rasism, som fördomarna blir ett uttryck för, är det minst lika viktigt att ifrågasätta och studera det klassamhälle där män är överordnade, som skapat rasismen.


Blandat: Om heder och om de första muslimska kvinnorna

Här kan man läsa intressant om i första hand hederskultur, också den Nordiska från 1300tal till 1900tal, och hedersmord, med mera ur lite andra inte lika uttjatade perspektiv. Bland annat:


"Av de kvinnor som faller offer för hedersmord i Jordanien idag och som obducerats, har det visat sig att mellan 90 och 95 procent är oskulder.27 Kvinnorna faller alltså inte bara offer för mord utan också för helt obefogade misstankar och ryktesspridning. Samtidigt indikerar detta faktum att hedersmord inte i första hand är en repressalie mot kvinnor som överskridit sexuella gränser. Hedersmord framstår istället som en korrigering av olydnad mot den patriarkala makten över huvud taget."



Det står också en del om Islam, 
Här står bland annat:

"Umar bin al-Khattab går så långt som till att påstå att det är kvinnorna som styrde i tidiga Islam. Han lär ha sagt:


"We the people of Quraish [den stam som även Profeten tillhörde]

were accustomed to ruling our women. But when we moved over

to the Ansar (the earliest believers and followers of Muhammad in

Islam) we found that among them it seemed to be the women that

ruled."

Angående Umars upplevelser, i en samtid när Islam skapades med ett utbrett kvinnoförtryck så kunde praktiserad jämställdhet upplevas som att kvinnor styrde - när den nya (jämlikare) maktbalansen känns ovan och man har lärt sig att en ojämlik maktfördelning till mäns fördel är det normala. Alltså, när man alltid har varit van vid ojämställdhet där män ska styra och ställa kan det upplevas som ojämställt när det egentligen blir jämställt.

(En liten koppling till nutida forskning, så upplever omgivningen att det är jämställt när män tar mer samtalsutrymme än kvinnor. Och att kvinnor tar för mycket plats när de tar lika mycket plats som männen. )


Hederstänkande i svenska kyrkan?

Återigen har jag kastat ett öga i Kyrkans tidning och hittade då en artikel som berättade en historia om två präster, en kvinna och man som är gifta, som hamnat i onåd hos Kyrkan. Ursprunget är att kvinnan anmält mannen för misshandel, med bland annat sparkar mot underlivet. Det jag stör mig på är hur Biskop Krook i artikeln inte verkar reflektera det minsta över den situation och vanmakt som kvinnor ofta befinner sig i, med både psykisk och fysisk kontroll, i en misshandelsrelation när hon bedömmer det som framkommer -vilket relationen mellan prästerna visar stora tecken på. Kvinnan berättar om att:

" makarna haft "trekant" under mer än två års tid - ett sexuellt beteende som hustrun sagt att hon inte ville fortsätta med, att det är maken som drivit detta och att hon gett med sig. "

När misshandeln ju troligen inte kan hållas mot kvinnan från Kyrkans sida (?), så verkar det alltså som att de trekanter kvinnan tvingats delta i kommer hållas mot henne och kan göra att hon förlorar arbetet. Det påminner onekligen om ett kollektivs fördömande av kvinnan baserat på någon form av hederstänkande, Krook säger enligt KT att: "De båda prästerna har skadat det anseende som en präst bör ha.".

Också artikeln "Israel: Aggressive campaign against secular women" från Women living under muslim laws påminner oss om att hederstänkandet inte är något genuint muslimskt. Det här kan vara bra att göra klart också för att det finns krafter som försöker mena att det "hedervärda" är något som är exklusivt förbehållet den egna religionen, och som använder detta som argument för att försvåra för kvinnor och deras rättigheter.


om det "heders"relaterade våldet

Lite halvt processade tankar appropå diskussion på ett annat ställe, tyckte jag likagärna kunde posta svaret här så kanske nån kan få ut nått av det och så kan alla bli lite klokare:

Jag pluggade en kurs på universitet och läste då om olika beskrivningar i litteratur och forskning om ämnet hedersrelaterat våld. Mina erfarenheter av "svensk" kultur jämfört med "invandrarkvinnornas" erfarenheter, från debatten och från forskningen, är inte så vitt skilda som vissa hedersdebattörer vill ge sken av och jag känner igen mig i delar av beskrivningarna. Min slutsats är att det inte finns den där absoluta gränsen mellan det ena eller det andra. Jag gjorde under min kurs en jämförelse punkt för punkt över likheter och skillnader mellan "svenskt mäns våld mot kvinnor" och hedersrelaterat våld i de beskrivningar av våldet som fanns, och det mesta var faktiskt likheter. Ett nog så provocerande konstaterande.


Det som kunde skilja var vem som utförde våldet, där det oftare fanns en beskrivning av familj eller klan i det som kallades för hedersrelaterat våld, dock,  och det var det intressanta, hade även våld som utfördes av en enskild man mot sin hustru som ville skilja sig, i statistiken kategoriserats som hedersvåld, trots att det inte fanns med en beskrivning av att det handlade om påtryckningar från familjen eller släkten. Invandrarmäns våld kallas i denna diskurs för hedersrelaterat våld, och svenska mäns våld mot en hustru som utmanat deras manliga heder och vill skilja sig och därför straffas våldsamt, kallas för "kvinnomisshandel". Dvs, det tycks finnas en tendens att kategorisera våld mot kvinnor som hedersrelaterat enbart baserat på mannens och kvinnans etnicitet.

Hedersbegreppet är alltså inte så snävt som vissa menar utan rymmer en större dynamik, och även överlappar de beskrivningar som finns av annat våld. Hedersbegreppet kan hjälpa till, men tillåts inte ett kritiskt förhållningssätt till begreppet riskerar alltid kvinnor hamna utanför mallen och feministiska och samhälleliga insatser.

 Min erfarenhet som kvinna i svenska sammanhang är att svenska män, både som individer och grupp, har en form av heder som man förväntar sig att kvinnor i omgivningen ska respektera och därför följa vissa outtalade regler som när så inte sker leder till mer eller mindre allvarliga påtryckningar. Ofta är dock den svenska medelklassmanligheten i så massivt överläge i förhållande till en ensam svensk tjej att våldet sällan krävs, tjejer fogar sitt beteende ändå. Det handlar om en kultur där det är acceptabelt att män förväntar sig denna respekt för sig själva tillhörande gruppen män. Detta är också en omständighet som kan vara en faktor bakom varför våldet blir grövre i marginaliserade miljöer. Våldet är ofta en sista utväg och en tecken på att maktförhållandena inte är tillräckligt effektiva, ett tecken på brist på makt i relationen som kan verka på andra sätt, likväl som en manifestation av makt.


Att samtidigt som det hedersrelaterade våldet diskuteras, beskriva mäns förtryck och våld mot kvinnor generellt är inte att släta över specifika våldshändelser som hedersrelaterat våld, som vissa debattörer påstår. Det är en förolämpning mot de kvinnor som är våldsutsatta att de inte är värda att uppmärksammas i samma utsträckning i förhållande till hur vanligt förekommande våldet är, bara för att det inte beskrivs i termer av "heder".


Till denna förståelse finns också en nyliberal beskrivning av svenskheten, som bestående av individer och inte av subkulturer, grupper, familjer, släkt, nätverk, statushierarkier m.m.  På detta sätt används debatten om hedersrelaterat våld för att förstärka uppdelningen mellan invandrare och svenskar, och det är dessa omständigheter som flera antirasistiska debattörer försöker förhålla sig till, för att de inte vill stärka rasismen mot invandrare för att man vet av erfarenhet hur begreppet utnyttjas. Att vrida detta till att man stödjer  hedersrelaterat våld är lika illa och förvirrat som att säga att de som menar att hedersrelaterat våld också handlar om kultur, skulle stödja svenska mäns våld mot svenska kvinnor. Från rasistiskt och sexistiskt håll är denna sammandrabbning mellan feminism och antirasism det högst önskvärda, och därför är det sorgligt när debatten rör sig mot en nivå där man börjar kasta ogrundade anklagelser mot varandra. Detta sker då på bekostnad av en seriös debatt där den verkliga konflikten finns som rör våldsutövare och offer, mellan antirasism och rasism, och antisexism och sexism.


Universialistiska synsätt som konstaterar att mäns våld mot kvinnor och våld mot hbt-personer finns i nästan hela världen är också en sann beskrivning som kan lära oss nånting om grundläggande samhälleliga strukturer, detta universialistiska konstaterande har stöd från fler än västerländska radikalfeminister. Det är också ett perspektiv att använda för  att inte förstå andra etniciteter som oförklarliga monster, som en delförklaring. Det kan vara en grund för ett samarbete mellan kvinnor från olika etniska grupper, på så vis kan det motverka både sexism och rasism.


 Utgångspunkten måste för dens skull inte vara att mäns våld mot kvinnor och hbt-personer alltid tar sig exakt samma uttryck i hur våldet utövas, samhällsstrukturer kan skilja sig åt, dynamiken kring våldet eller förövare kan variera, även inom det "heders"relaterade våldet.


Ett argument som används mot mer feministiska universialistiska analyser är att det hedersrelaterade våldet även riktar sig mot unga män och att en könsmaktsanalys därför inte kan tillföra förståelse. Men ofta rör detta hedersvåld hbt-män, dvs egentligen följer våldet återigen ett heterosexistiskt mönster, där hbt-personer är mer utsatta.  Och kan någon motsäga att det hedersrelaterade våldet inte också följer en sexistisk struktur genom att det oftare och hårdare drabbar unga kvinnor, även om vissa män också är utsatta?
I Sverige har vi Fadime Sahindahl, men har vi haft motsvarande så många manliga offer som drabbats lika hårt, som den analys som betonar "kultur" framför en könsmaktsanalys föreskriver? Helt klart är att även hederskulturen till stora delar följer samma sexistiska mönster som det övriga svenska samhället, dvs det riktar sig oftare mot och tar grövre former mot kvinnor och hbtpersoner. Eftersom jag inte funnit stöd för detta i den litteratur och forskning jag läst hittills, påstår någon att det är lika vanligt att äldre systrar bevakar sina yngre bröders sexualitet och livsstil? Detta borde vara vanligt förekommande enligt den förklaring som menar att det främst handlar om kultur? Man beskriver kulturer som om de saknade könsstrukturer, ocg man får inte jämföra kulturer med andra kulturella könsstrukturer- för att detta skulle vara att "släta över" det hedersrelaterade våldet? Nej det är inte rimligt på något vis.


Jag menar att hedersbegreppet inte går att avskriva helt, trots att gränsen mot andra former av mäns våld mot kvinnor och ett samhälleligt våld mot hbt-personer inte är absolut som vissa debattörer påstår eller att det inte kan förklaras utifrån att det ena våldet handlar om kollektiva processer medan det andra, trots sin i varierande utsträckning koppling till kollektiv av kvinnor och män, handlar om individer. Rent generellt drar analysen av mäns våld mot kvinnor och hbt-personer nytta av att inte förklaras utifrån individperspektivet, det vill säga precis vad som krävs för att förstå mekanismerna bakom "heders"våldet.


Hedersbegreppet kan främst användas för att det underlättar en förståelse av vissa sammanhang där våldet finns och för att effektivt kunna ingripa mot våldet, för offrets möjlighet att beskriva sina upplevelser och ska respekteras som sådant. Dock finns det även de som varit utsatta som menar att ett mord är ett mord och att det är att stödja förövarnas verklighetsbeskrivning och legitimera hedersbegreppet genom att använda begrepp som "heders"mord. Begreppet ifrågasätts och problematiseras alltså inte bara av västerländska radikalfeminister.


Svensk "hedersdebatt" får kritik

Turkiska sociologiprofessorn Yakin Ertûrk kritiserar den svenska "hedersdebatten" för att likställa våldet med muslimska mäns våld. Hon kritiserar också begreppet i sig som problematiskt genom att det exempelvis döljer incest.

Enligt aftonbladet ska Ertûrk ha sagt att det gäller att hantera skillnaden mellan lag och kultur och menar att det handlar om att se till orsakerna bakom.
Som jag tolkar det handlar det om att; genom att skapa speciella lagar utifrån de föreställningar, ofta fördomsfulla, om "hedersrelaterat våld" försvåras det feministiska arbetet och dess träffsäkerhet genom de generaliseringar om våldet och uteslutande av visst våld (ex incest, svenska mäns våld) som detta innebär.

Aftonbladet däremot vill med något som tycks vara en egen tolkning få det till att handla om en konflikt mellan jämlikhet och mångfald. Det hela liknar en släng av den så uttjatade "antimångfaldsrasismen", där samhället dels felaktigt och utan maktanalys beskrivs som ett mosaiksamhälle med kulturer vitt skilda från varandra och där denna påstådda "mångfald" är ett farligt hot och en tacksam syndabock till allt ont.
 
Aftonbladets skribent kan inte tas på allvar när denne menar att det "tassas" på tå. Kan inte hjälpa att se likheterna med hur rasisterna för sin martyrkampanj om att det är så synd om dem som får kritik när de sprider sin hatpropaganda och fördomar ikring sig, att det skulle tassas på tå kring det "egentliga" problemet mångkulturen vilket likställs med "invandrarna". Det har aldrig tassats på tå kring "invandrare", rasismen har varit ständigt aktuell, närvarande och påtaglig med psykiska och fysiska angrepp. Rasismen har inte tassat på tå inför varken "mångfald" eller "invandrare".

http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,845700,00.html


Sveriges kvinnolobby som var på plats tycks inte ha uppfattat Erûrk på samma sätt, vilket gör att det verkar som att Aftonbladets skribent tagit sig friheten att kila in lite av sin "antimångfaldsrasism" snarare. http://www.sverigeskvinnolobby.se/home/page.asp?sid=2357&mid=2&PageId=26440

Det som det har tassats på tå inför är snarare den svenska ojämställdheten, med enorm rädsla för att öppet diskutera att det faktiskt finns konflikter, att det handlar om makt. Det har tassats på tå för att det, faktiskt, pågår ett lågintensivt sk "könskrig", män mot kvinnor. Att ens påstå att denna motsättning finns, att inte jämställdhetsarbetet alls skett i samförstånd utan faktiskt med strid, motsättningar och arga gubbar på kvinnomöten är alltsedan den försmädliga SVT:såpan "Könskriget" närmast omöjligt att säga. I demokratier, där makten inte har samma tillgång till vapen och våld som i en diktatur, är propagandan desto viktigare i det att folket måste luras att tro att de har nån reell makt och styras att tycka "rätt". En stor del av den feministiska rörelsen lurades och gick i fällan och gör nu allt för att vara männen och makten till lags omedvetet styrda av denna smarta Könskrigs-kupp, i den naiva tron att med lite väna ord kommer de få möjligheter att förändra samhället. Att patriarkatet kommer hjälpa till att avskaffa sig självt. Nu tillåts det bara pratas om samförstånd, om schyssta svenska killar och "extremfeminister".

Det är inte så stor skillnad på Sverigedemokraternas "Vägra kallas rasist"-kampanj och SVT:s "Vägra erkänna ett pågående Könskrig". Och det kanske tåls att sägas en gång till, det handlar inte om manshat utan om en beskrivning av verkligheten. Så det tassas inte på tå, det är en modern form av krig som pågår.

Devrim Mavi

Ni vet väl att F! fått ihop de namnunderskrifter som behövs för att komma in i riksdagen.. Ännu ett steg närmare en röst på F! efter att ha läst denna intervju med Devrim Mavi..

http://www.internationalen.se/news.php?extend.129

"Det finns en risk att hedersbegreppet blir en del i unga invandrartjejers identitet; att benämna våldet ur ett hedersperspektiv blir det enda sättet att göra sig hörd och respekterad, menar hon.
- Jag märker tydligt att många unga tjejer identifierar sig med den här bilden– att de är offer. För en gångs skull är uppmärksamheten riktad mot dem, och att beskriva förtrycket och kontrollen i kulturella termer blir ett sätt att få bekräftelse av samhället. /.../ På så vis hamnar också svenska tjejer som utsätts för förtryck av sina pappor i ett vakuum. De antas inte kunna sätta etiketten ”hedersrelaterat våld” på vad som händer dem. "


Devrim Mavi   .. vem annars?  :)

Nu är det allvar

..för nu är de etniskt svenska männen i fara! Situationens allvar bestäms alltså av brottsoffrets etnicitet och kön. Skrämmande rasistiskt.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=514062&previousRenderType=2


DN har en agenda för vilka som tillåts publiceras, och i det här fallet skiljer sig inte DN:s rapportering åt det minsta från kvällspressens.
Rent allmänt får "hedersmorden" oproportionerligt mycket uppmärksamhet. Av 100-talet mord i Sverige uppskattar forskare att ca 1-3 är sk "hedersmord".  DN har alltså inte till fullo insett situationens allvar vad gäller 99% av de andra morden. Inte heller sänder TV något från konferenser om mäns våld mot kvinnor på samma sätt som det "hedersrelaterade våldet" har uppmärksammats.

"I mycket stora drag kan man säga att hedersmord i grund och botten handlar om att mannen vill äga och kontrollera kvinnan på alla områden. "      Detsamma gäller svenska mäns misshandel av sina fruar och flickvänner....

"I avsaknad av effektiva, legitima och tillförlitliga myndigheter i de samhällen där hedersmord har sitt ursprung vänder människorna sig till familjen och släkten för att få stöd och för att lösa sina problem. En enad och sammanhållen familj med allas villkorslösa lojalitet mot familjen blir livsavgörande för allas överlevnad. "
Svenska myndigheter och svenskt samhälle är inte effektiva, legitima och tillförlitliga utan rasistiska och skapar utanförskap och stärker alltså den här typen av familjegemenskaper. En stark feministisk stat som erbjuder alla sina medborgare värdighet och trygghet är nödvändig för att förhindra våldet på lång sikt.



Sharaf hjältar

Är modiga killar som arbetar mot hedersrelaterat våld . http://www.elektra.nu/db/artiklar/sharaf.htm

Synd att projektet bara riktar sig till invandrarkillar i förorter, det är ju som de flesta vet inte bara där som kvinnor misshandlas.

Projektledarna uttalar sig:
"De flesta svenskar tror sig leva i en demokrati. Men vår demokrati är inte fullständig så länge tiotusentals människor mitt ibland oss inte har tillgång till samma rättighetskatalog som etniska svenskar. Dessa människor förvägras rätten att bestämma över sina liv med hänvisning till religion, kultur eller tradition."
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,697848,00.html

Feminism måste tydligen vara generaliserande om etnicitet och kultur och spela på rasistiska synsätt för att få bidrag och finansiering. Kanske är det delvis ofrivilligt som projekten profilerar sig på detta sätt för att det är den enda utvägen för att få pengar?

Män som hjälper sina polare

Till de som menar att skillnaden mellan hedersrelaterat våld och "svenska mäns våld" är att det senare är enbart ett individuellt problem ->

http://www.expressen.se/index.jsp?a=490581

forts...

"Beskow är ingen släkt jag idag är stolt över att tillhöra. När mina föräldrar gifte sig tog dom avstånd från mamma för att min pappa inte var fin nog. En kusin till min mamma begick självmord efter att delar av fina släkten inte accepterat att hon ville gifta sig med en indier."
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,743142,00.html

Ånyo, svensk hedersproblematik.

Negerhoran - svensk heder besudlad

En liten jämförelse:

När det talas om hedersrelaterat våld hos invandrare talas det också oftast extremt idyliserande om "svenskheten". Flickan vill få leva som "en svensk flicka", gör hon det blir hon hyllad av medierna - hon är lyckad, men får inte och straffas av familjen, som styrs av patriarkerna och kan dela ut ansvar och göra modern straffskyldig för flickans-pojkens "heder". Familjen, som vill vårda nån form av upplevd "genuin" kultur-religion vill inte att flickan ska beblanda sig med andra kulturer, en form av rasistisk sexism, hon får alltså inte umgås med svenska män hur som helst. Hon ska kontrolleras och har få rättigheter. MEN, om hon anpassar sig till familjens/faderns åsikter blir hon älskvärt behandlad. Från hora till madonna.

Den här svenskheten framställs som rättigheten att helt oproblematiskt som tjej kunna gå i kortkort, dricka sprit och umgås med olika pojkvänner.
Men, om vi då faktiskt tänker efter, ärligt, hur ser svenskheten ut i praktiken? KAN alla svenska flickor helt oproblematiskt gå i kortkort kjol, dricka sprit och umgås med flera olika killar?  Nej, svaret på det vet vi redan, det kan dom inte. De blir kallade horor, slampor, lösaktiga med mera. De blir bestraffade i rättsystemet, en riktigt "svensk" flicka kan tydligen inte bli våldtagen i många fall, enligt svenska respekterade domare. De får dålig status (=heder?) i det sociala samspelet emellan svenskar, alltså en kollektiv status, en heder knutet till samspelet i en grupp. Den individuella svenskheten framstår nu tydligt som en lögn. Vi som tjejer får vår status, precis som killar, i en hierarki, i en grupp, i ett kollektiv. OCH, likheterna med det som ofta inräknas som hederskultur, ja de ser vi finns där helt klart.

Som detta med den sexistiska rasismen, hur många tjejer skulle inte bli hotade av sin familj om de kom hem med en muslimsk man. Nä, den svenska familjen har fortfarande att säga till om vem och hur den svenska dottern bör umgås med, annars åker älgstudsaren fram, HON har inte rätt att välja fritt, har inte reell möjlighet att obestraffat umgås med vilka män hon vill.
I denna sexistiska rasism spelar de rasistiska och nazistiska organisationerna en stor roll. Sverigedemokraterna och andra grupperingars affischer varnar oss för "de farliga invandrarmännen" som kommer och våldtar "våra" flickor. Det de är emot är lika mycket att "våra flickor" ska beblanda sig med de "sämre kulturellt olika". Våra flickor ska kontrolleras, de ska inte få ha sex med invandrarmän. Då blir de negerhoror. De förlorar alltså status i den rasistiska och nazistiska grupperingen, hedern, skulle man kunna säga, och att det sker bestraffning, även våldsam därefter. Uppenbart. Men, om de anpassar sig, och väljer den enkla vägen, den som också innebär minst stigmatisering annars i samhället, att de anpassar sig efter vad den manliga rasistiska och nazistiska grupperingen anser hon ska göra, bli tillsammans med en svensk, blir hon upphöjd och älskvärt behandlad, oftast. Från hora till madonna.

Skadlig kulturrelativism

"- Kvinnors rättigheter är inte kulturbundna. Det får inte finnas en lag för svenska kvinnor och en annan för invandrarkvinnor. Gränserna skapar en gråzon för unga kvinnor som kommer i kläm mellan normsystemen."  

Det finns skräckexempel på hur svenska socialsekreterare har testat 14-åriga oskuld åt föräldrarna, ett av flera skräckexempel på hur den svenska rasismen drabbar kvinnor på ett sexistiskt sätt:    
http://www.kvinnonet.org/essays/SV0065.html

Det handlar alltid om en balansgång, hur kunna ha förståelse för kulturella uttryck, respektera mångfald och samtidigt motverka kvinnoförtryck.

http://www2.amnesty.se/ap.nsf/0/A42609CF35748B4CC1256CB900521428?opendocument


Kanada är ett föregångsland: 
"Kanada är det enda land i världen som har tolkat 1951 års flyktingkonvention så att kvinnor utgör en specifik samhällsgrupp. Detta gör att en kvinna som utsätts för genusbaserat våld har rätt till flyktingstatus i konventionens mening."

Hedersmordsdebatten är inte en feministisk debatt

Det hävdar forskaren och doktoranden Anna Bredström som har studerat debatten i media:

"Det jag vill påstå är att debatten om hedersmord inte är en feministisk debatt. Det är inte en debatt där det "privata blir politiskt", där könsförtryck kommer upp till ytan. Debatten om hedersmord, menar jag, har helt andra konsekvenser. Förutom att den förskjuter patriarkatetet till Invandraren, skapar den en rasistisk hotbild om "de Andra".
http://www.uppmana.nu/?page=tidningen&issue=2002.02&article=MTI2

Har hedersdebatten alltså först och främst varit en rasistisk kulturdebatt snarare än en feministisk debatt?

Hedersrelaterat våld som främst drabbar kvinnor och tjejer eller bi-homosexuella män är en feministisk fråga anser jag.
Men, som debatten sett ut hittills anser jag nog att den debatt som funnits främst varit en sk kulturasistisk debatt, även om den kanske ibland haft feministiska ambitioner.


forts. den svenska hederskulturen

Jag har tidigare skrivit om en bekant vars pappa hotade att skjuta med älgstudsaren (henne eller honom) om hon kom hem med en "neger" till pojkvän. Så skedde aldrig, kanske eftersom hon anpassade sig sig till den sexistiska/rasistiska normen där svenska flickor ska bli tillsammans med svenska pojkar.

Nu läser jag i Aftonbladet om en svensk tjej som vägrade styras av sina föräldrars krav på vem hon ska eller inte ska bli tillsammans med, de blev arga när hon kom hem och berättade att hon var gravid med en med invandrarbakgrund.
Det är en hemsk berättelse, där de svenska föräldrarna attackerade och misshandlade dottern såpass grovt att dottern kort tid efter fick en abort. Domen blev skrämmande nog bara villkorlig med dagsböter.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,707762,00.html

Skulle samma straff utdömts om det var en kurdisk far som misshandlat sin dotter pga att hon ville bli tillsammans med en svensk?  Jag är faktiskt skrämmande nog tveksam till det.. Hetska stämminngar gentemot "Dom Andra", kurder, muslimer, m.m. hade föranlett för stort stoheej, krav på assimilering av invandrare, utvisning, att vi ska lära "dom"  "svenska värderingar" etc. 

Vi måste kanske också lära de svenska männen och kvinnorna dessa "svenska" värderingar?

När sådant här sker vet samhället inte hur det ska handskas med det eftersom det bryter mot den bild som det har byggt upp om hur svenska "normala" relationer inom familjen mellan far och dotter ser ut. En idealbild helt enkelt. Hade en kurdisk far slagit sin dotter med samma motivering, att hon var gravid med "fel" etnicitet, hade det troligen sett annorlunda ut på löpsedlarna: "Hedersvåldet tog hennes barn". "Vi måste stödja de stackars invandraflickorna" m.m.

Artikeln i aftonbladet konstaterar torrt våldets existens, och att utan sätta det hela i ett sammanhang, utan kulturell koppling som annars skulle finnas om det rörde "invandrare". Det rör sig om två individer, fadern och modern, inte en familjs agerande med motivering '"svensk stolthet" (läs : heder).
Detta är dock inget nytt. Så brukar nyhetsrapportering se ut. När det rör svenskars brottslighet handlar det om individrelaterade faktorer: psykisk ohälsa, alkoholmissbruk, hon irriterade honom och därför slog han, m.m.
När "invandrarens" våld skildras dras istället växlar på kultur, kollektiv och familj. 

Artikeln skriver inte heller ut det och fördömmer det som är så uppenbart, att det handlar om också rasistiskt våld, inte bara rasistiska tillmälen, och att våldet bör förstås som en del i det svenska samhället som genomsyras av rasistiska synsätt och värderingar. Det är och har varit lite fult och "jobbigt", en längre tid nu, för pk-präktigt att prata om rasism, detta märks här. Det tycks finnas en önskan om att lägga locket på och bara förneka.

Paralleller kan också göras som försöker belysa invandrarna som ett "integrationsproblem", ett överhängande hot.
Varför sker inte så i denna artikeln om den svenska familjens hedersrelaterade och rasistiska våld?
Var skedde brottet? Om jag inte erinrar mig fel, i den välmående förorten till Göteborg, Kungsbacka. Varför utmålas inte därmed, som motsvarande troligen skulle ske om det rörde en kurdisk far boende i en fattig "invandrarförort", den svensk etniskt segregerade förorten Kungsbacka som ett integrationsproblem? Att problemet är att den svenska familjen levt för segregerat och därmed världsfrånvänt kunnat odla ett hat gentemot "invandrarna", eftersom de aldrig ens träffat "några". Ja ni förstår liknelsen..


Nu bör det krävas av statliga och kommunala satsningar gentemot hedersrelaterat våld att dessa satsningar måste ha ett starkt antirasistiskt perspektiv och inte enbart rikta sig till "invandraflickor", eftersom dessa synsätt om att kontrollera kvinnors sexualitet och kontrollera den inom etniska gränser, förkommer i många etniska grupperingar, så även svenska uppenbarligen.

Glöm inte mordet på Fadime Sahindal, men glöm inte heller den svenska hedersproblematiken.

Svensk hederskultur

Jajjemen, den är här nu!  Eller nä, det har den varit länge. Magnus Ugglas den gamla räven har ju gjort en riktig hit med låten " Nu har pappa laddat bössan" som handlar om att pappa ska bestämma över sin dotter och vilka killar hon dejtar och hur det ska gå till. Riktig folklig populärkultur blev den också.
Jag skulle vilja säga att det är nånting som inporterats från Usa och deras "fadern är familjens överhuvud" kultur men så är det ju inte vet jag.

När jag var tonåring pratade jag och en tjej jag hängde med då om kärlek och relationer och sånt där som tjejer "ska". Det började bli väldigt viktigt det här med att skaffa pojkvän. Då berättar hon om sin pappa som sagt till henne att "kommer du hem med en neger då tar jag fram älgstudsaren". På fullaste allvar. Vem som skulle bli skjuten med älgstudsaren framgick inte, utan det hotet hängde lite sådär lagom i luften. Här ska inte vår blonda fina flicka gifta bort sig och skaffa barn med en "såndär", vi måste tänka på vår ariska heder och vår svenska kultur och på vad familjen säger. Ja för pappan var ju såklart inte den enda som var rasist i släkten fick jag veta. Det är svensk hederskultur.

Och det var synnerligen effektfullt. För hon blev kär i en snygg tuff asiat. Och han gillade henne. Så dom blev ihop och hon smög med sin relation ett tag, träffades bara hemma hos honom när hon ljög att hon var nån annanstans, tills hon inte orkade längre och gjorde slut. Hon visste att pappa aldrig skulle acceptera honom. Och efter det verkade hon acceptera sitt öde och började prata om att hon ville ha blonda blåögda barn och intressera sig mer för killar som såg "helsvenska" ut.
 
Så att svenska kvinnor har rätt och möjlighet att gifta sig med vem de vill? Och har sexuell frihet idag?  Så är det inte. Annars laddar pappa bössan.

Hedersmord lågprioriteras

Snacket om hedersmord och hur hemskt det är är mest snack, troligen i syfte att få svenskar att känna sig överlägsna. För det blir inget mer än just bara snack, och en integrationsminister (!) som beklagar sig över det som handlar mestadels om mäns våld mot kvinnor. Sverige måste börja uppmärksamma hedersrelaterat våld lika mycket som annat våld som män utför mot kvinnor. Hedersmord lågprioriteras nämligen idag:
http://www.sr.se/cgi-bin/sormland/nyheter/artikel.asp?artikel=677873


Så långt sträcker sig den svenska solidariteten. Vi anklagar gärna de dumma dumma invandrade männen för att vara sexistiska medeltida patriarker men att vi sedan själva ger de utsatta icke-svenska kvinnornasliv inget värde alls när det väl kommer till att öppna plånboken och hjälpa i praktiken, det hör liksom inte till....?


Och de få resurser som fördelas, fördelas sällan till organisationer för invandrare:
http://tidning.hd.se/20/hd0109.htm

Rasismen går alltså igen också här, invandrare behandlas som inkompetenta, som annars på arbetsmarknaden. För vem vet inte bäst om en svensk, alltid en svensk, även när det handlar om sånt som kanske framförallt berör kvinnor med icke-svensk bakgrund...  Det ÄR skamligt.


Tidigare inlägg