sharazad

Turkiska sociologiprofessorn Yakin Ertûrk kritiserar den svenska "hedersdebatten" för att likställa våldet med muslimska mäns våld. Hon kritiserar också begreppet i sig som problematiskt genom att det exempelvis döljer incest.

Enligt aftonbladet ska Ertûrk ha sagt att det gäller att hantera skillnaden mellan lag och kultur och menar att det handlar om att se till orsakerna bakom.
Som jag tolkar det handlar det om att; genom att skapa speciella lagar utifrån de föreställningar, ofta fördomsfulla, om "hedersrelaterat våld" försvåras det feministiska arbetet och dess träffsäkerhet genom de generaliseringar om våldet och uteslutande av visst våld (ex incest, svenska mäns våld) som detta innebär.

Aftonbladet däremot vill med något som tycks vara en egen tolkning få det till att handla om en konflikt mellan jämlikhet och mångfald. Det hela liknar en släng av den så uttjatade "antimångfaldsrasismen", där samhället dels felaktigt och utan maktanalys beskrivs som ett mosaiksamhälle med kulturer vitt skilda från varandra och där denna påstådda "mångfald" är ett farligt hot och en tacksam syndabock till allt ont.
 
Aftonbladets skribent kan inte tas på allvar när denne menar att det "tassas" på tå. Kan inte hjälpa att se likheterna med hur rasisterna för sin martyrkampanj om att det är så synd om dem som får kritik när de sprider sin hatpropaganda och fördomar ikring sig, att det skulle tassas på tå kring det "egentliga" problemet mångkulturen vilket likställs med "invandrarna". Det har aldrig tassats på tå kring "invandrare", rasismen har varit ständigt aktuell, närvarande och påtaglig med psykiska och fysiska angrepp. Rasismen har inte tassat på tå inför varken "mångfald" eller "invandrare".
http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,845700,00.html

Sveriges kvinnolobby som var på plats tycks inte ha uppfattat Erûrk på samma sätt, vilket gör att det verkar som att Aftonbladets skribent tagit sig friheten att kila in lite av sin "antimångfaldsrasism" snarare. http://www.sverigeskvinnolobby.se/home/page.asp?sid=2357&mid=2&PageId=26440

Det som det har tassats på tå inför är snarare den svenska ojämställdheten, med enorm rädsla för att öppet diskutera att det faktiskt finns konflikter, att det handlar om makt. Det har tassats på tå för att det, faktiskt, pågår ett lågintensivt sk "könskrig", män mot kvinnor. Att ens påstå att denna motsättning finns, att inte jämställdhetsarbetet alls skett i samförstånd utan faktiskt med strid, motsättningar och arga gubbar på kvinnomöten är alltsedan den försmädliga SVT:såpan "Könskriget" närmast omöjligt att säga. I demokratier, där makten inte har samma tillgång till vapen och våld som i en diktatur, är propagandan desto viktigare i det att folket måste luras att tro att de har nån reell makt och styras att tycka "rätt". En stor del av den feministiska rörelsen lurades och gick i fällan och gör nu allt för att vara männen och makten till lags omedvetet styrda av denna smarta Könskrigs-kupp, i den naiva tron att med lite väna ord kommer de få möjligheter att förändra samhället. Att patriarkatet kommer hjälpa till att avskaffa sig självt. Nu tillåts det bara pratas om samförstånd, om schyssta svenska killar och "extremfeminister".

Det är inte så stor skillnad på Sverigedemokraternas "Vägra kallas rasist"-kampanj och SVT:s "Vägra erkänna ett pågående Könskrig". Och det kanske tåls att sägas en gång till, det handlar inte om manshat utan om en beskrivning av verkligheten. Så det tassas inte på tå, det är en modern form av krig som pågår.