Skamligt uppträdande av Svenskar
Annars vill jag lyfta fram rapporten om vardagen för slöjbärande muslimska kvinnor: "Hemma och främmande i staden - kvinnor med slöja berättar", som blir effekten av att sd:s ideologi förärats alltmer utrymme.
Uppsala Kommun i rasistkandal
Rasismen presenterades alltså inte som den Vita överklassens makt och privilegier över Svarta människor, utan som en samling individer som antingen stod på "rätt" (individens) eller "fel" (statens) sida. Den liberale Vite antirasisten hade därför inget emot att ha en Svart kvinna som hushållsarbeterska för familjen, som möjliggjorde att modern kunde åka på badutflykter och spela piano dagarna i enda. Skildringen av relationen mellan den Svarta husan, den muttrande, småvresiga och lite plumpa karikatyren som tycktes sakna egna familjerelationer, och den Vita finare och belevade pianospelande liberala familjen lämnade kvar en obehaglig känsla hos mig. Genom att ställa en extremt våldsam rasism från apartheid mot en mer dold, klasssamhällets där Svarta/Invandrare inte lämnas något annat val för sin överlevnad än att passa upp på Vita, blev Svartas samhällsställning som uppppassare plötsligt något acceptabelt. Det är detta budskap kanal 8:as liberala antirasism egentligen ville förmedla, "Invandrade underbetalda städerskor åt rika Svenskar är frihet". Jämför med högerns vurm för pigsamhället, och invandrade underbetalda barnflickor hos densamma. Det kan påpekas att det är samma högerliberala kanal som bjuder in Sveridemokraternas ordförande till entimmes långa intervjuer där denne ges utrymme att bre ut sig och sina rastistiska åsikter, liksom Ny Demokratis Wachtmeister, och stenkonservativa Anna Anka. Liberalismens tolerans vet absolut inga gränser.
Ett fall som dock är mer enkelt för de flesta att uppfatta, och som därigenom visar hur rasismen är på frammarsch därför att det ändå lämnas därhän, är diskrimineringen i vårt eget nutida post-rasforsknings svenska Uppsala kommuns hantering av rasistiska trakasserier. Budskapet går inte att förstå på annat sätt än att det är rätt att göra skillnad utifrån ras-kriterier.
Läs om rasistskandalen i Uppsala kommun
Det är så uppenbart att de kvinnodominerade vårdyrkena håller på att förvandlas till pigyrken igen, vad som döljs bakom chefens "det goda mötet i vardagen" är inget bättre än den stenåldriga traditionen där en piga inte ska synas och höras och saknar alla rättigheter och värdighet. Eller varför inte slaveriet. För 150 år sedan hade man rätt att aga pigan , och nu verkar det åter bli något som tjänstefolk ska få stå ut med i förnöjsamhet.
Den här historien visar, som jag skrev om tidigare på Södertälje sjukhus, att rasismen är ett problem som kan fortgå endast tack vare de högre skikten i samhället tillåtande och accepterande inställning. Kvinnans son som trakasserar och hotar vårdpersonalen som hotas och misshandlas av Kvinnan, är till yrket Jurist och tycks känna sig bekväm att utifrån denna samhällsposition tillrättavisa en av samhällets mest utsatta yrkesgrupper med minst rättigheter.
Uppsala kommun och dess högre tjänstemän döljer det extremt ansträngda läget inom vården med personalbrist som följd, där personalen saknar stöd, som tvingat den mörkhyade vårdpersonalen att betjäna en kvinna som försöker misshandla henne när hon utför sina arbetsuppgifter och skriker rasistiska glåpord till henne, genom att beskylla personalen för den uppkomna situationen. Ett solklart exempel på hur klass, kön och rasism samverkar. Vem som helst med minsta vett i skallen inser vad ett borttaget LAS Lagen om anställningsskydd, det som högern driver som den ständiga lösningen på arbetslösheten, kommer att innebära för dessa mest utsatta inom kvinnoyrkena.
Tamas är så medveten..
Förstår precis Gellert Tamas nästan sjukliga behov att vederlägga exakt på minuten när något hände, vilket han får kritik för som stilistiskt grepp. Men så är det att skriva eller säga något om rasism i offentliga Sverige idag, det är inte en fråga om stilism, han är så medveten om det klimatet när han skriver "klockan var exakt 5:43 när...”, så medveten säger jag er. Så allsmäktig är den rasistiska makten, den genomsyrar kontrollen över minuterna, en minut fel och allt annat du sagt betyder ingenting. En minut fel och du är körd och den rasistiska lynchmobben över dig. Fast vi är mer "toleranta" nu, vi genomför "toleranta" lynchningar, precis som vi genomför "toleranta" avvisningar av flyktingbarnen.
Småtaskig recension
JennyW recenserar "Varför mördar man sin dotter?", och det här är en recension av recensionen..
JennyW som en framstående forskare, är rätt taskig och sågar det vetenskapliga genomförandet och analysen i boken. Som framstående feministforskare har man å ena sidan väl all rätt att göra det, och jag har stor förståelse för JennyW kan bli trött på att samhället inte uppmärksammar och ger skickligt utförd feministisk forskning all den cred den förtjänar, men är det konstruktivt?
Är det inte rätt taskigt mot en person som Emre Güngör som ändå gjort så mycket förbättringar för kvinnors och invandrares vardag att fokusera på dessa kvalitéer framför andra till så stor grad? Emre jobbar på ett annat sätt än JennyW, om hon är drottningen av metodik och olika vetenskapliga analytiska tillvägagångssätt, är han en kungen av att jobba inom relationerna på plats. På samma vis som JennyW kritiserar Emre för att han inte är en lika bra forskare som henne, något han ju inte utgett sig för att vara, är det lika sant att hon med största sannolikhet inte skulle klara av det konkreta förändringsarbetet inom relationerna på plats lika bra som Emre. På ett sätt är hans kanske inte alltid artikulerade, men ändock, förståelse av sammanhangen också helt i linje med forskning som rör ojämlika strukturer och förändringsarbete, där man just förordar ett förändringsarbete inom relationerna och varnar för ett alltför starkt odynamiskt moraliskt fördömande i avsaknad av förståelse, som snarare kan vara kontraproduktivt. JennyW uttalar sig utanför relationerna om relationerna för att försöka förändra dem, frågan är om det alltid bara är det bästa? Feministisk forskning omsatt i samhällsdebatt kanske kan lära sig i alla fall något av detta?
Som jag förstår Emre vill han ge ett nytt sätt att se på hedersproblematiken, och det lyckas han också med, genom att visa på just att hedersförövare inte alltid är annorlunda än "vanliga" hustrumördande män. Jag tror JennyW:s dock har sina poänger, att när Emre visar på detta också samtidigt ibland mot sin vilja, trots försök om att upprätthålla en skiljelinje mellan förståelse och acceptans, ändå någon gång har råkat svepas med i den starka svenska diskursen där man antar förövarens ursäkter, synsätt och verklighetsbeskrivningar och stundtals blir lite okritiskt blind och då råkar missa några saker som JennyW påpekar.
Men, att Emre som få, ändå lyckas visa på hur utländska hedersmördare och svenska hustrumördare ändå inte är så olika, att det går att prata med båda och att de inte är "monster", och att ånger kan existera inom kvinnoförtryck och ånger inte måste vara i en motsatsställning, är en nog så viktig förståelse för feminismen idag. Andra intressanta för feminismen viktiga kunskaper som kommit fram i den svenska offentligheten genom Emres bok är att dåden inte motiveras med Islam.
För den skulle är JennyW:s recension träffande intressant i flera stycken. Läs både recensionen och Emres bok och låt dem berika varandra.