Emre Güngör, Nima Dervish & Dilek Baladiz
I dagarna kommer flera intressanta viktiga böcker som belyser hedersmord och hedersbegreppet med utgångspunkt i männens berättelse, dom visar nått som går på tvären emot gängse föreställningar om att hedersrelaterat våld hör samman med islam:
"Gemensamt för samtliga intervjuade förövare är att de, om än inte entydigt, på olika sätt, opponerar sig mot att just deras brott klassas som hedersmord. Samtalet med Sara Abed Alis kusin och mördare avslöjade att han inte var troende i den grad Nima Dervish föreställt sig. Under intervjun förklarade kusinen:
”Jag har gjort en grej och när en svensk hör det tänker han ’shit vilken taliban han är!’. Det är inte så, jag ser ner på muslimer mycket mer än vad svenskar gör. Jag är emot islam ... " länk
Även om männens berättelser behövs för att förstå och kunna motarbeta mord och hedersrelaterat våld, ska vi inte glömma kvinnornas upplevelser och erfarenheter, också när de går på tvärs mot männens. När man motarbetar diskriminering, våld och utsatthet, vare sig det är rasism, sexism eller något annat, är det viktigt att sätta offrets upplevelse i centrum, eftersom det är dens perspektiv som är underordnat. Att i svensk media dominerar mäns perspektiv på verkligheten är ett annat fakta som vi måste förhålla oss till.
Jag kan inte låta bli att se hur det enorma intresset för hedersrelaterat våld, även när det sker med goda intentioner och goda resultat, används för att samtidigt vrida fokus från Vita Svenska män som slår. Jag önskar att feministisk litteratur kunde sälja som smör i solsken, på samma vis som intresset för extrema hedershistorier gör. Det går inte att bortse från att utgivningen sker i ett land där rasistiska romaner om utsatthet för invandrares våld står på topp tio listorna i var och varannan mataffär.
Med det inte sagt att dessa böcker inte är ett viktigt steg för att bryta ner fördomar, men man ska samtidigt se till den samtid de ges ut i, i sammanhang där initiativ mot hedersrelaterat våld är något som har förstaprioritet hos högerregeringen och som kända maktpersoner som Kamprad och Kungen gärna poserar brevid - kan detsamma sägas om avskydda svenska kvinnojourer, vilken PR-status har de? Varför inte i sådant fall?
För att motarbeta rasism, som fördomarna blir ett uttryck för, är det minst lika viktigt att ifrågasätta och studera det klassamhälle där män är överordnade, som skapat rasismen.