sharazad

skriven av Hadiya, Islam, fred och vardag, 24 år gammal och aktiv i den nya svenskmuslimska fredsrörelsen. Hadiya har bland annat skrivit ett väldigt träffande inlägg om hur islamofobin inte bara tar sig uttryck i fördomar och okunskap, utan i en total brist på vanlig respekt och hyfs i vanliga mellanmänskliga relationer som människor förväntas uppvisa i alla andra situationer:

"Idag tycks det råda ett allmänt samtycke att det är okej att ogilla islam och muslimer. Saker som för mig som muslim framstår som rent bisarra att säga är helt okej att kasta ur sig.
Senast på jobbet för någon vecka sen hamnade jag i ett samtal med en av mina kollegor varav hon säger följande till mig:

 -" Ja du kommer säkert ogilla mig för att jag säger detta" (redan här undrar man ju varför hon då säger det) " men jag ska säga dig att jag har sagt till mina två tonårsdöttrar att vad de än gör så tolererar jag inte att de tar med en muslim hem"."

Just såhär har jag hört så många uttrycka sig. Som jag ser det handlar det i grund och botten om rasismens vanliga syn på vissa som mindre värda som ger denna brist på grundläggande normgivande social artighet, och den totala oförmågan och oviljan att se saker ur Den Andras perspektiv, eftersom den ju är nått helt annat omöjligt att förstå eller vilja förstå. Det liknar också den traditionella rasismen, se forskning om afroamerikaners upplevelser i Usa bl.a som visar på just det asociala beteendet som ett viktigt instrument för att förstå vardagsrasismen.

Appropå kvinnan i citatet, så får jag även en anledning att återknyta till några av mina äldre inlägg om Svensk hederskultur, Om det hedersrelaterade våldet och svensk heder besudlad,