sharazad

Dagen till ära när ännu ett rasistiskt parti, under en högerregerings famlande i kristider, Sd, vinner terräng (ungdomsförbundet har nått upp i ett tillräckligt stort medlemsantal för att få partistöd), kan det passa med en uppgörelse med det Sverigedemokraterna har uppfunnit som de valt att kalla "Svenskfientlighet".

Ett uttryck som jag aldrig någonsin hört vanligt folk använda sig av. Ett uttryck som nästan uteslutande hörts från sverigedemokrater de senaste åren och, just det, nazister. Både nazister och sverigedemokrater delar ju en rasistisk vanföreställning om en svenskhet under belägring, om att svenskar inte får "vara svenskar". Självklart banar sverigedemokraterna, genom att överta den nazistiska verklighetsbeskrivningen, på så vis vägen också för nazisternas mer militanta propaganda. Föga förvånande gjorde P1:s Kalibers avslöjanden av partiets försök att tysta journalisters yttrandefrihet,  och att antidemokratiska  nazistiska sånger sjungs av Sverigedemokraterna på deras partimöten, också av partiledaren Jimmy.

När jag försöker komma på vilka villfarelser som kan dölja sig bakom användet av uttrycket måste jag undra, vem som vill får inte fira svenska traditioner i Sverige? Äter man inte sill och tar en nubbe till om man vill på midsommarafton, har nån någonsin hört talas om muslimer som stormat smörgåsborden? Har inte miljoner svenskar knackat ägg för brinnande livet i påskhelgen? Vilka svenska hembygdsföreningar upplever de trakasserier invandrarföreningar kan drabbas av?

Visst, visst har det funnits någon invandrare som sagt svennejävel nån gång, eller rättare sagt, jag har främst hört det som ett ironiskt skämt, som ett rykte, mellan svenskar. För att hålla vanföreställningen om en utbredd fientlighet mot Svenskar vid liv är det grundläggande att bara se vad som händer från ett håll, absolut inte vad som sades och gjordes mot invandraren innan denne reagerade och kanske sa "svennejävel". Om en ung invandrarkille utan någon som helst samhällsmakt säger "svennejävel" till någon, efter flera års rasistiska trakasserier, hån och osynliggörande från Svenskar, är det kanske jobbigt att höra -men det är inte ett samhällsproblem. Det är däremot ett samhällsproblem när diskrimineringen av Invandrare märks i all statistisk - från hälsotal, självmordsförsök, boendemiljöer, diskriminering i nöjeslivet, på arbetsmarknad, i rättsväsendet och hos polisen, och blir en klassfråga.

I denna min lilla miniuppgörelse med Sd:s lögn om "Svenskfientligheten" tänkte jag återkomma till två av media uppblåsta lokala avvikelser som sverigedemokraterna inför förra valet , i brist på något annat, försökte knåpa ihop till en allmän och enormt utbredd hotande "Svenskfientlighet", som de också nyligen hänvisade till i bland annat Josefssons Debatt. Dessa  lokala händelser var bland annat att:  

1) Under en begränsad tid förekom rån mot svenskar från ett litet antal ungdomar med invandrarbakgrund i Malmö, en tid efter valet hade dock gänget upphört med rånen. 

Petra Åkesson skrev en C-uppsats där hon intervjuade dessa ungdomar, vilken uppmärksammades duktigt i media, och användes för att motivera högerpolitik, som DN-artikeln visar. Läste man intervjuerna noga visade det dock sig att rånen främst var resultat av en frustration inför rasismen, man kände att man gav tillbaka eftersom: "Dom hatar ju oss" . Ett exempel på vardagsrasismen ständiga brist på att ge människor lika värde och värdigt bemötande framkommer hos en intervjuad kille: "När en svensk handlar i Pressbyrån får han pengar tillbaka i handen, damen bakom disken ser honom i ögonen och ler. När vi handlar lägger hon pengarna långt ifrån sig på disken och tittar åt sidan.". Vid en första anblick kanske man kan fnysa åt det hela, vifta bort det. Men om man tänker efter, den mobbing som leder till att flera ungdomar varje år tar livet av sig, som nöter ner människor, sker inte heller bara med extremt våld, utan ibland bara med subtila signaler och osynliggörande. I längden är kanske det också värst, det lilla som finns hela tiden i vardagen och som det inte riktigt är tillåtet eller riktigt går att säga ifrån till.

De intervjuade ungdomarnas kaxighet och maktanspråk och rånen visade snarare på att de som Invandrare och ungdomar saknade all annan makt, rånandet var det enda som gjorde dem sedda och gav dem, om man nu kan kalla det, det närmaste "respekt" från omgivningen de troligen någonsin upplevt. De gick inte längre att inte låtsas om, att inte hälsas på, att inte tilltalas och omtalas, den roll som rasismen gav dem.

Men en liknande analys ges inte plats i DN:n artikeln, trots att citaten finns där. Man tar inte med en något mer bevandrad forskare i ämnet, som hade kunnat analysera dessa tendenser. Istället låter man en C-uppsatsstudent få allt uttrymme (att en c-uppsats överhuvudtaget får denna uppmärksamhet på detta sätt är mycket ovanligt), och väljer att överbetona en tonårings provocerande svar i sin rubrik om "krig mot svenskar". Det de flesta ungdomar säger i tonårig upproriskhet är ju inte annars något som slås upp stort på DN:s sidor som en obestridliga sanning.

Citatet från intervjuerna visade också att rånen trots allt inte riktade sig mot alla svenskar, och att denna studie alltså inte alls gav det entydiga beviset för en allmän "svenskfientlighet", Dn:S rubrik till trots. De som rånades var en viss grupp med svenskar, de rika, de som har råd med statusprylar: En kille säger: "Nej, när vi ser några svenskar som verkar rika eller har bra mobiler så rånar vi dom." Rånen riktades mot de man kände sig dominerad av. Man rånade alltså inte de svenskar som man uppfattade som fattiga arbetare. Men DN valde såklart bort en analys som innefattade klasstillhörighet och klassstatus. Och Sverigedemokraterna valde att tysta diskussionen om klassmotsättningar, till förmån för de rika svenskarna, "svenskhet", nationalismen. Liberala finkulturella DN gjorde alltså här exakt samma klasslösa vinkling som Sverigedemokraterna. Det förankrade myten brett, om denna klick i Malmö som sedan länge slutat råna, och myten lever kvar. Att som arbetare stödja ett arbetarfientligt parti som Sd, som gång på gång bevisligen misslyckas med att lyfta fram klassaspekten där denna varit aktuell, kan inte betraktas som något annat än arbetarklassens utdragna självplågeri.

2) Ett annat vinnande kort för sverigedemokraterna var den stora skräckhysterin kring att några svenskar i ett litet antal skolor sakligt  ifrågasatt om det var i enlighet med svensk skollag att en kristen psalm, visserligen en gammal tradition men ändå kristen, ska sjungas i den svenska skolan som ska vara neutral vad gäller religion. I de sedan decennier söndagsfolktomma kyrkosalarnas Sverige, var detta det stora farliga angreppet på "svenskheten"? Helt klart var att det i inte var den farliga mörka hord av invandrade muslimer, som sverigedemokrater och nazister har en gemensam föreställning om, som tvingat fram denna sansade och seriösa reflektion över skollagens tillämpning. Från invandrares håll kom olika reaktioner, många sa att de tyckte psalmen gärna kunde vara kvar och att det var en fin psalm och tradition, att de inte brydde sig om sakfrågan.  Eller så diskuterade man frågan utifrån en allmän tanke om religionsfrihet jämsides med svenska kritiker. De som främst formulerade det som en attack på "svenskheten" var återigen främst nazisterna - och sd.

3) För om man ska vara sanningsenlig, har de flesta invandrade viktigare saker att kämpa med, något Sd och nazister inte vill prata högt om, nämligen att Invandrare är överrepresenterade som brottsoffer, visar BRÅ:s statistik. 

 - Troligen är invandrare ännu mer överrepresenterade som brottsoffer än vad som märks i just denna statistik, det är ju nämligen kännt att brottsoffer med invandrarbakgrund har svårare att bli trodda och uppmärksammade av polis med svensk majoritet.

- det politiska våldet mot Invandrare, och Hbt-personer ökar också, dvs Svenskars våld MOT invandrare är så pass utbrett och ökar så mycket att det märks statistiskt.

Istället körs mantrat om och om igen om Invandrare som svenskfientliga brottslingar, självklart blir högstadiebarnen till slut påverkade om de aldrig får veta sanningen om Invandrarna som brottsoffren, på klassamhällets botten.