Sommarkonversation med far

...Jag: .. blabla.. så mamma och vi var ute på ön och badade..
Pappa: mhm.. hur ser hon ut?
Jag: mamma? Eh.. (försöker tolka honom som att han menar om hon ser frisk ut, eftersom hon är sjuk).. jo alltså ehm hon ser ju bättre ut, alltså friskare.. fått tillbaka en frisk färg igen, hon verkar må bättre.. det var kul att hon kunde följa med och..
Pappa: mm men hur ser hon ut.. hade hon bikini?
Pappas sambo från tv-rummet: haha.. men vad säger du?  
Pappa, till mig igen: alltså, simmar hon? är hon solbränd?
Jag: men... ((suck)) eh.. alltså nej.. det var bara jag som badade... hon ser friskare ut alltså, verkar må bättre
Pappa, tappar intresset: mm.. jaja.. ja det är väl bra att du gör saker med henne.

Till saken hör att min far, den underlige mannen, är väldigt populär både hos finfolk och andra mindre bemedlade - dom skrattar "haha din far är ju helt underbar, han är bara sig själv haha". Är dom liberala tycker dom att det är skönt att stå upp för "den minsta minoriteten i samhället", den underliga individen - att gilla pappa är att visa sig liberal. Inte pappa emot, han sticker gärna ut, men vi barn får bara prata om dom snällare tokroligheterna, han är medveten om sitt rykte. Pappa är vän med mannen som en gång slängde en levande katt på soptippen. På sista tiden har han börjat använda ordet neger om mörkhyade, ett ord som förut uppfattades som för grovt har nu getts en uppfriskande liberalkonservativ klang "jag säger vad jag vill". Sambon protesterar klentroget, förut var hon vänster , men röstade efter år av pappas övertalning blått i Eu-valet. Marit Paulsen. För mig försöker hon ursäkta sig, fast jag inte säger nånting: "ja haha jag kände att det kunde behövas en kärring i EU haha". Pappa ler för sig själv.

-----------------
Jag ser att Alex Schulman på pappabloggen hyllar underligheter hos sin svärfar som innefattar sånt som jag skulle beskriva som en olustig brist på empati... Alex gillar också underliga "karakttärsstarka" män. Det finns det fler unga män som gör, såklart, och inte bara han. Jag kan inte dra en annan slutsats än den att man kan tydligen vara nästan lite som man vill, man blir bara charmigare och lustigare i vissa kretsar om man beter sig lite illa - så länge man är man.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback