Tänk om alla gjorde ALLT vad de tänkte

"Vi säger vad ni tänker" är ett slagord som använts inom sverigedemokratisk propaganda. Steget efter blir rätt självklart att även göra det, även om man vill ge sken av att det bara handlar om att vädra förtryckta tankar, kommer definitivt det bli mer än att saker bara diskuteras. Det som sägs får oftast fysiska och materiella effekter, och det kommer drabba de människor som rasismen alltid drabbat.

Syftet för de parlamentariska rasisterna är självklart att locka fram fördomarna i ljuset  och säga att de är okej, speciellt de fördomar som sverigedemokraterna i samarbete med nazistiska organisationer de senaste årtiondena sett till att sprida och plantera i så många hjärnor som möjligt, med etablerad medias hjälp.  Alla de fördomar som individen länge gått och burit på i smyg och skämts över: för att den vetat innerst inne att det är något som inte är helt rätt med dem, för att de hör till "the Dark side", vill Sd locka fram. Tänker någon efter då, vad skulle hända om alla gjorde allt man tänkte? Visst finns det anledning till att vissa saker bara tänks men aldrig bör göras/höras.

Jag är inte en bättre människa än att jag har tänkt många hemska tankar: jag har önskat livet ur folk i stunder av djup frustration, jag har fantiserat om att tortera människor som jag tycker är vidriga typer, jag har dragits åt att skita i all medkänsla och bara tänka på mig själv och även lekt med tanken på att överge min närmaste krävande familj, men för dens skull skulle jag aldrig komma på tanken att göra parti och sak av allt detta som finns inom mig som människa. Sveridedemokraterna vill locka fram just alla dessa hemska sidor som de flesta människor har, och det är något väldigt sjukt med att vilja bygga ett samhälle på att uppmuntra människans sämsta sidor och sålla bort en sedlighet och förnuft som förhindrar många människor från att fortsätta att sprida det tankegift som de fått i sig och brottas med, som ju bland annat rasismen är.

Jag har såklart också fördomar, jag har såklart också rasistiska ramsor som triggas igång under vissa förutsättningar, med vissa tankenycklar. Till stora delar yttrar sig rasismen inom mig som tvångstankar. Jag vill inte ha dom, men det är omöjligt att glömma det man redan matats med sen barnsben. Däremot kan jag ta ansvar för att det inte sprids vidare. Därför vill jag inte ens skriva ut de hemska sakerna jag tänkt här när jag diskuterar just detta, för att jag vet att de fastnar i andra människors minnen, vare sig de vill eller inte, för att de gör det på mig.

Rasisternas propaganda är på detta sätt mycket effektiv, därför måste vi som individer ta ansvar för våra tankar och fundera över hur det kommer sig att vissa saker om "invandrare" och mörkhyade dom bara "vet" vi , och varför vi känner igen påståenden om dessa människor även om vi helt omöjligtvis ens kan ha träffat en promille av människorna i de grupper vi pratar om, och hur vi tillåter oss själva att lägga så stor vikt vid all hörsägen. Det är alltid lättare att låta stereotyper förklara allt man ser än att behöva tänka nytt och ifrågasätta Varför. Därför kan man inte bara strunta i rasismen, rasismen har i stereotyperna ett övertag i att det kan rida på människors bekvämlighet, därför kräver rasismen alltid någon form av motstånd - individuellt och kollektivt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback