Islam, brudar och paljetter
Inom svensk forskning om islam finns en beskrivning av islam och muslimer i Sverige som Blågul-islam. Beteckningen används för att beskriva hur religionen islam och muslimer integrerats i det svenska samhället och "den svenska kulturen", att muslimskheten måste förstås utifrån och som beroende av den svenska kontexten. Det är visserligen ett fullt förståligt och välmotiverat förhållningssätt, kontexten är ju såklart viktig, självklart är muslimskheten beroende av och påverkas av resten av samhället.
Men att det är så viktigt detta med "svenskheten", att få stämpla Blågul på Islam, det har ju såklart med islamofobin att göra och rasism allmänt i Sverige, allt som inte är svenskt och svenskstämplat (vare det kött eller islam) betraktas som sämre. Det är ett sätt att hantera rasismen och islamofobin att beskriva islam och muslimskhet som Blågul, men samtidigt så spelar man på synsättet, diskursen, om svenskhet som något bättre. Det är därfrån man försöker hämta positiv laddning som motvikt till islamofobin. Men om mycket av det som beskrivs också händer bland muslimer i andra länder, om feministiska strävanden bland muslimer finns inom alla länder, hur svenskt är det då? Synd att det finns ett behov att stämpla saker med blågult, istället för ekologiskt odlat, reformistiskt eller feministiskt.
Dagens nyutgivet: Ingmarie Froman har intervjuat muslimska kvinnor och muslimska organisationsföreträdare i Sverige, Frankrike och Storbrittanien i boken Islam, brudar och paljetter , Ordfront.
det vore egendomligt om islam inte tog intryck av sverige. det finns också svenska muslimer. en hybridkultur positiv.
Svensk Islam finns det mycket om;
Mohammed Omar
www.mohamedomar.se/
Tidskriften Minaret
www.mohamedomar.se/index.php?id=5
Svenska Islamska Samfundet
www.svenskaislamska.org (verkar ha försvunnit från nätet)
Som Sidekick påpekar i sitt blogginlägg, så har så kallad blå gul islam sin motsvarighet i andra länder. Sålunda finns det också tysk, fransk, belgisk islam osv.
Anledningen är förstås att religionsanhängare alltid tvingas att nytolka sin religon, när de hamnar i en ny kontext. De kan helt enkelt inte utöva den på samma sätt som i ursprungssammanhanget och tar ofelbart intryck av den annorlunda omgivande kontexten.
Det är ett fel som islamofoberna om och om igen gör sig skyldiga till: föreställningen att islam i Sverige skulle vara samma som i den muslimska världen. Misstaget hänger förstås samman med de islamhatandes syn på islam som en entitet med ett oföränderligt väsen, en essens som aldrig kan utvecklas eller bli annorlunda.