Svensk kristendom: sekter och kristdemokrater
Birgitta Ohlsson är inte sen att uttnyttja förorts-muslim dokumentären i Svt och visar sin okunnighet om islamism. Islamism måste inte alls innebära kvinnoförtryck, politiserad muslimsk feminism exempelvis.
http://expressen.se/index.jsp?d=1180&a=575021
"Men lika stark som kritiken varit här, lika svag är den mot stockkonservativa ideal i Sverige, hos patriarkat eller religion utanför "svensk norm". "
Vilket ju inte stämmer, det görs ju inte annat i media och runt fikaborden än att kritisera, granska och skryta med sin okunnighet om muslimer. Motsatsen mot det Birgitta skriver är regeln i Sverige.
"Vi har i det tysta accepterat framväxt av könsapartheid, där jämställdhetsribban ligger olika högt beroende på var en kvinna är född i världen."
Visst har hon en poäng att kulturrelativismen kan bli kvinnofientlig men att använda detta just som propaganda emot muslimer är inget än vanlig islamofobi, kvinnoförtryck är inget som är exklusivt för muslimska kulturer. Birgitta Ohlssons utspel är bara ytterligare ett i folkpartiets linje med entydiga negativa problematiserande förhållningssätt eller direkt skräckpropaganda om muslimer och islam. Liknande kampanjer finns inte mot kristen eller buddhistisk patriarkal fundamentalism.
Att sedan antyda att könsapartheid är nått som importerats och växt fram nyligen är också alldeles uppåt väggarna, svensk arbetsmarknad och gymnasieinriktning är extremt könsuppdelat, det är inget som kommit "utifrån" som Ohlsson insinuerar, utan är traditionell svensk kultur som många svenskar är nöjda med. Det handlar inte om nått som vuxit fram på senaste tid som importerats hit utan som alltid funnits i Sverige. Ohlssons text utgår från den rasistiska hotbilden av muslimska invandrare som skulle komma till ett "jämställt" Sverige.
Kopplingen Knutby -religionen Kristendom görs aldrig eftersom den halvkristne medelsvensson inte vill känna sig ifrågasatt, istället blir det viktigt för Birgitta Ohlsson att påpeka att det handlar om en sekt och inte kristendom. Hon gör istället sig lustig över de som feministkritiskt kan tänkas sätta Knutbyhändelserna i ett större svenskkristet sammanhang. Kristenfundamentalism ses inte alls som ett hot i Sverige, även om personer som granskat denna, som Irma Irlinger, menar att den är på frammarsch i Sverige. Den feministiska granskningen av Knutby som en del av svensk kristendom var då, som jag minns den, och inte alls som Birgitta påstår, obefintlig i media. Kritiken skiljde sig milsvida från den som rör allt som har med muslimer att göra, skillnaden var och är den mellan dokussåpa-uppståndelse och indignerad domedagsprofetia (det sistnämnda händer alltid såfort muslimers ojämställdhet avhandlas.).
Men i valtider gäller det såklart att undvika all sådan kritisk granskning av patriarkal kristendom, och särskiljande på kvinnor och män inom kristendomen, eftersom det riskerar att innebära en granskning av kd. Det blir desto viktigare att förlöjliga sådana försök av feminister som gör detta och antyda att det enbart rör sig om enstaka Knutby-sekter. Birgitta Ohlsson vill ha mer ifrågasättande:
"Varför anses män mer lämpade som religiösa ledare om kvinnor är lika mycket värda?"
Men gäller detta inte inom svenska kyrkan också?
"Avslöja dubbelmoral och särbehandling! Varför gäller vissa regler män och andra kvinnor?"
Ja, varför inte helt enkelt införa delad föräldraledighet? Varför låta kristna fundamentalistiska värderingar ha spelrum? Vad finns det för särartssyn inom de borgerliga partierna motsätter sig detta? Varför opponerar sig kristdemokraterna så mot homoadoptioner? Var är kritiken Birgitta Ohlsson?
http://expressen.se/index.jsp?d=1180&a=575021
"Men lika stark som kritiken varit här, lika svag är den mot stockkonservativa ideal i Sverige, hos patriarkat eller religion utanför "svensk norm". "
Vilket ju inte stämmer, det görs ju inte annat i media och runt fikaborden än att kritisera, granska och skryta med sin okunnighet om muslimer. Motsatsen mot det Birgitta skriver är regeln i Sverige.
"Vi har i det tysta accepterat framväxt av könsapartheid, där jämställdhetsribban ligger olika högt beroende på var en kvinna är född i världen."
Visst har hon en poäng att kulturrelativismen kan bli kvinnofientlig men att använda detta just som propaganda emot muslimer är inget än vanlig islamofobi, kvinnoförtryck är inget som är exklusivt för muslimska kulturer. Birgitta Ohlssons utspel är bara ytterligare ett i folkpartiets linje med entydiga negativa problematiserande förhållningssätt eller direkt skräckpropaganda om muslimer och islam. Liknande kampanjer finns inte mot kristen eller buddhistisk patriarkal fundamentalism.
Att sedan antyda att könsapartheid är nått som importerats och växt fram nyligen är också alldeles uppåt väggarna, svensk arbetsmarknad och gymnasieinriktning är extremt könsuppdelat, det är inget som kommit "utifrån" som Ohlsson insinuerar, utan är traditionell svensk kultur som många svenskar är nöjda med. Det handlar inte om nått som vuxit fram på senaste tid som importerats hit utan som alltid funnits i Sverige. Ohlssons text utgår från den rasistiska hotbilden av muslimska invandrare som skulle komma till ett "jämställt" Sverige.
Kopplingen Knutby -religionen Kristendom görs aldrig eftersom den halvkristne medelsvensson inte vill känna sig ifrågasatt, istället blir det viktigt för Birgitta Ohlsson att påpeka att det handlar om en sekt och inte kristendom. Hon gör istället sig lustig över de som feministkritiskt kan tänkas sätta Knutbyhändelserna i ett större svenskkristet sammanhang. Kristenfundamentalism ses inte alls som ett hot i Sverige, även om personer som granskat denna, som Irma Irlinger, menar att den är på frammarsch i Sverige. Den feministiska granskningen av Knutby som en del av svensk kristendom var då, som jag minns den, och inte alls som Birgitta påstår, obefintlig i media. Kritiken skiljde sig milsvida från den som rör allt som har med muslimer att göra, skillnaden var och är den mellan dokussåpa-uppståndelse och indignerad domedagsprofetia (det sistnämnda händer alltid såfort muslimers ojämställdhet avhandlas.).
Men i valtider gäller det såklart att undvika all sådan kritisk granskning av patriarkal kristendom, och särskiljande på kvinnor och män inom kristendomen, eftersom det riskerar att innebära en granskning av kd. Det blir desto viktigare att förlöjliga sådana försök av feminister som gör detta och antyda att det enbart rör sig om enstaka Knutby-sekter. Birgitta Ohlsson vill ha mer ifrågasättande:
"Varför anses män mer lämpade som religiösa ledare om kvinnor är lika mycket värda?"
Men gäller detta inte inom svenska kyrkan också?
"Avslöja dubbelmoral och särbehandling! Varför gäller vissa regler män och andra kvinnor?"
Ja, varför inte helt enkelt införa delad föräldraledighet? Varför låta kristna fundamentalistiska värderingar ha spelrum? Vad finns det för särartssyn inom de borgerliga partierna motsätter sig detta? Varför opponerar sig kristdemokraterna så mot homoadoptioner? Var är kritiken Birgitta Ohlsson?
(Folkpartiet upprepar sig och så gör jag.. tröttsamt..)
Kommentarer
Trackback