Dilsas Mygg och Kameler
Dilsa Demirbag-Sten må ha vissa poänger i vad som kan tolkas som eller ifrågasättas för att vara antisemitism i olika sammanhang, också inom Vänstern. Men problemet är ju när hennes väldigt dömande analytiskhet med ovilja att ens beakta någon annan förståelse, som i de fall det ofta gäller gränsfrågor är extremt okonstruktiv och gör att det inte kan finnas utrymme för reflektion utan bara en självförsvarsställning, och av någon underlig anledning inte omfattar hennes egna plumpa islamofoba uttalanden. Som när hon använder burkinin som ett sätt för att skapa en association med muslimskhet som något negativt, som förtal. Hänvisningen till burkini-grejen är annars helt ologisk, så den måste fylla en kulturell mening. Vill Dilsa att Salam Abu-Iseifan ska skämmas för att ha lanserat burkinin, tillsammans med sin syster Lama? Varför är det relevant att ta upp i diskussionen? Ska Salam skämmas för att hon är muslim? Ska muslimska kvinnor som vill ha burkini skämmas?
Dilsa försöker spela på just den kulturella signal om den Moderna Västerländska Kvinnan som Paulina de los Reyes tar upp i nyaste Bang-numret, som ingår i Israels mediedramaturgiska strategi: vi ska förstå att någon som är med och marknadsför en burkini per automatik måste vara en medeltidskvinna, ett muslimskt hot mot alla Västerländska Moderna Vita kvinnor. Av bara farten hjälper Dilsa till att återigen kasta in Kvinnokroppen i centrum för krigsskådeplatsen.
Frågan är inte alltid om något är eller inte är antisemitiskt eller islamofobiskt. De som förstår sig på antirasism, inser att rasismens omfattning kräver att man gör konstruktiva bedömningar för sitt handlande, utgångspunkten kan inte vara att alltid sila mygg och svälja kameler. Och speciellt inte inom ett hetsprogram som Debatt. Eller som i Dilsas fall, svälja islamofobiska kameler och sila antisemitiska mygg. Och utmåla den grupp som har minst antisemitism enligt statistiska undersökningar, Vänstern, som det stora problemet. Det kan aldrig vara ett konstruktivt sätt att närma sig rasism som problem, och mycket riktigt ökar all sorts rasism i Sverige, som jag menar, till följd av dylika prioteringar, som värderar olika gruppers rasism enligt skilda oproportioneliga måttstockar. Tyvärr finns det antisemitiska föreställningar hos vissa som demonstrerar mot Israels politik. Men jag vet också folkpartistiska politiker som deltagit i Israelvännernas fester, i demonstrationer för Israels politik och hållit tal, utan problem!, som använt sig av rasbiologiska föresatser för att ifrågasätta muslimers reproduktion (att muslimer ska få skaffa barn) i sin politiska profilering! Retro-rashygien. Hur kan det i tystnad accepteras av Israelvännerna och högern?
Appropå feministpristagaren-Jenny W:s kommentar.
Dilsa försöker spela på just den kulturella signal om den Moderna Västerländska Kvinnan som Paulina de los Reyes tar upp i nyaste Bang-numret, som ingår i Israels mediedramaturgiska strategi: vi ska förstå att någon som är med och marknadsför en burkini per automatik måste vara en medeltidskvinna, ett muslimskt hot mot alla Västerländska Moderna Vita kvinnor. Av bara farten hjälper Dilsa till att återigen kasta in Kvinnokroppen i centrum för krigsskådeplatsen.
Frågan är inte alltid om något är eller inte är antisemitiskt eller islamofobiskt. De som förstår sig på antirasism, inser att rasismens omfattning kräver att man gör konstruktiva bedömningar för sitt handlande, utgångspunkten kan inte vara att alltid sila mygg och svälja kameler. Och speciellt inte inom ett hetsprogram som Debatt. Eller som i Dilsas fall, svälja islamofobiska kameler och sila antisemitiska mygg. Och utmåla den grupp som har minst antisemitism enligt statistiska undersökningar, Vänstern, som det stora problemet. Det kan aldrig vara ett konstruktivt sätt att närma sig rasism som problem, och mycket riktigt ökar all sorts rasism i Sverige, som jag menar, till följd av dylika prioteringar, som värderar olika gruppers rasism enligt skilda oproportioneliga måttstockar. Tyvärr finns det antisemitiska föreställningar hos vissa som demonstrerar mot Israels politik. Men jag vet också folkpartistiska politiker som deltagit i Israelvännernas fester, i demonstrationer för Israels politik och hållit tal, utan problem!, som använt sig av rasbiologiska föresatser för att ifrågasätta muslimers reproduktion (att muslimer ska få skaffa barn) i sin politiska profilering! Retro-rashygien. Hur kan det i tystnad accepteras av Israelvännerna och högern?
Appropå feministpristagaren-Jenny W:s kommentar.
Kommentarer
Trackback