Manliga majoriteters perspektiv

Jag väljer att länka till en tankeväckande text av Professor Wadud på Internationella Kvinnodagen. Professor Wadud lyfter fram frågan om att en manlig majoritet påverkar tolkningen och utformningen. Även om den muslimska historien har varit fylld med framstående kvinnor i religiösa positioner är  det en spännande fråga värd att fundera över, har de varit tillräckligt många i förhållande till männen? Och om kvinnor förr haft mycket utrymme, hur stort utrymme får de idag? Vad har det för relevans för Sverige idag?
 
Utgångspunkten att en manlig eller kvinnlig majoritet, eller en blandad grupp, har betydelse för värderingarna och politiken som skapas har stöd i vetenskapen, det är inte svårt att se att det har varit en faktor att räkna med i samhällsutvecklingen. I Sverige har länge vissa frågor lyfts fram som exempelvis Kvinnofrågor, som vård och omsorg, och de har tenderat att få mindre resurser och hamna utanför diskussioner och beslutsfattande när majoriteten har varit män. Ur ett svenskt perspektiv så visar också de stora folkomröstningarna om EMU och kärnkraften, att mäns och kvinnors åsikter skiljt sig mycket åt. Kvinnorörelsen har traditionellt varit engagerad i t.ex. nykterhetsrörelsen, fredsfrågor, mot slaveriet och i att lyfta fram mäns våld mot kvinnor. På den politiska skalan är det oftast män som röstar på rasistiska, nationalistiska och högerextrema konservativa grupper, medan kvinnorna dominerar den vänstra sidan. Ser man till kommunernas insatser mot mäns våld mot kvinnor finns ett tydligt samband mellan antalet kvinnliga politiker och antalet insatser som görs, ju fler kvinnor desto fler insatser görs mot våldet (SOU 2005:66 "Makt att forma samhället och sitt eget liv", s. 75). Samtidigt finns en inställning inom myndigheterna som skiljer sig beroende på om det  är kvinno- och mansgrupper/jourer/kriscentrum, kvinnogrupper ses som politiska medan mansjourer och mansgrupper istället betraktas som ett neutralt välbehövligt tillskott.  

Så visst har kön betydelse för vad som sägs och görs.

Men på samma vis som forskning från Usa visat att motstånd och kritik av rasism  från en ensam Svart man i en grupp där majoriteten är Vita sällan är lönsamt, pga det motstånd och brist på insikt som finns inom den Vita majoritetsgruppen, så räcker det inte med en enstaka kvinna här och där. Själva mängden kvinnor, förhållandet mellan majoritet och minoritet, har också betydelse för vad som får och kan sägas. Och om de sållas ut av männen för att säga samma sak som den manliga majoriteten.

I den nuvarande borgerliga mansdominerade regeringen är det därför kanske inte heller så underligt att den politik som förs är manspolitik som bryter mot FN:s resolutioner, som när man struntar i kvinnliga perspektiv på konflikter och kriser:

"Organisationen Kvinna till kvinna har genom sin generalsekreterare Lena Ag redovisat att den svenske utrikesministern Carl Bildt fullständigt struntar i resolution 1 325 och den verklighet som resolutionen utgår från (DN Debatt 24/5). I Bildts tal, pressmeddelanden och blogg finns inga kvinnor. När Bildt reser till vissa konfliktregioner träffar han inga representanter för kvinnoorganisationer utan endast företrädare för den manliga makteliten.  /.../

Statsministern har vid olika tillfällen gjort uttalanden som visar att han inte tillmäter jämställdhetsfrågan någon större betydelse. Inför regeringsbildningen 2006 uttalade Fredrik Reinfeldt att en jämn fördelning av kvinnor och män i regeringen inte var av avgörande betydelse utan att det var kompetens som gällde. Ett klassiskt manligt förhållningssätt som också ledde till en manlig majoritet. Budskapet är att det inte finns tillräckligt många kompetenta kvinnor för att besätta hälften av statsrådsposterna."

Och det spelar ingen roll om regeringen försöker vinna poänger med att ta in lite kvinnliga alibin "med stor kompetens" till valet 2010, som moderaterna påpekar i pressmedelandet i radion. För Fredrik Reinfeldt med sin inställning är väl kvar?

Kvinnlig kompetens inom moderaterna innebär att vara som jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, dvs göra så lite som möjligt och inget för att ifrågasätta män som Carl Bildt när de bryter mot FN resolutioner och osynliggör kvinnors kompetens.

Överhuvudtaget hur moderaterna så ivrigt understryker att det ska vara kvinnor som "har kompetens" som ska tas in, som att någon inom moderaterna måste tystas som är väldigt avigt inställd till kvinnorepresentation, en uppfattning om att den kvinnliga befolkningen till stort saknar kompetens och därför ser en "kvotering" som ett hot om att kompetensen ska falla. Ja kanske inom moderaterna är det något som ständigt måste påpekas att Kvinnor Kan, det är väl i det ceklet dom befinner sig nu när man kom på det här med "Varannan damernas", ett och ett halvt decennium efter sossarna. Moderna nya moderaterna, som vill sålla fram s.k. "kompetens" också vid Varannan damernas på vallappen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback