sharazad

när jag hör och ser alla dessa kvinnor som kämpar. Jag blir rörd när jag hör att de antifeministiska invändningarna från omgivningen inte skiljer sig så mycket åt vart man än kommer.  Om invändningarna är liknande tolkar jag det också som att  förtryckets grund är liknande. Motståndet säger något om förtrycket, och vi får tydligen ofta höra samma kommentarer, konstaterar jag efter att ha hört intervjuer med arabiska jämlikhetskämpar, som Wajiha Al-Huweidar , eller Zaynab Hifni som får föra sin talan i ett arabiskt tv-program :

"Men överdriver inte du nu?" 

"Men om dom har det så hemskt, varför går dom inte bara då, varför protesterar dom inte?" 

"Ser du ner på hemmafruar / kvinnor som bär slöja/  osv?"

"Förstår du inte att du inte är omtyckt feminist?" 

Min kille berättade om en intervju med en svensk feminist och reaktionerna från svenska killar, framförallt unga killar, vårt hopp i den nya "jämställda generationen", som efter föreläsningarna kommer fram till henne och frågar henne hur mycket hon tar för en avsugning och om hon vill ha kuk.  Eller, som en av mina f.d. studiekamrater som berättade om bemötandet på jämställdhetsföreläsningarna i kriminalvården, hur hela horden av män, hela den svenska manliga publiken vänder sig mot henne när hon tvingas gå tillbaka till det allra mest grundläggande igen för att hitta en plattform för en gemensam disskussion, "men ni vill väl ändå att kvinnor ska vara jämställda med män?", och alla säger nej och hånar henne.