Slöjan som motstånd

Att avslöja, att avtäcka, att genomskåda, i det västerländska kulturarvet är det visuella centralt i frågan om makt och kontroll. Foucault skriver om det västerländska samhällets disciplinering genom kontrollmekanismen i panoptikon, det hela presenterades som en humanistisk triumf bortom plågsamma kroppsstraff. En cirkelrund byggnad med ett torn med en övervakare i mitten där inspärrade bevakas i avskiljda celler, utan insyn till varandra. Den inspärrade "syns, men han ser inte; han är ett objekt om vilket information inhämtas, men han är aldrig subjekt i en kommunikation." [1] 


Ironiskt nog skulle kunna tyckas, fast just därför inte alls i en historisk återblick, har vi lärt oss uppfatta det västliga kontrollredskapet som den ultimata humanistiska friheten. Jag tänker att man kan se den genomskinliga moderniteten som en fortsättning på detta, den används i byggandet av nya skolmiljöer för att ha eleverna under uppsikt, svensk designs rena enkla linjer, stora glasytor där luft och ljus genomtränger och lyser upp varje vrå. Perfekta stadsmiljöer där allt är genomtänkt in i detalj, här lämnas inget utrymme åt kaos eller slumpen, ibland känner jag mig kvävd av svensk stadsmiljös perfektion. Här tillåts inget förfalla eller åldras, murbruket som sitter lika perfekt som sminket på de offentliga kvinnornas ansikten. De ansikten som syns är unga och starka, de byggnader som står kvar är likaså, det är samhällets seger över döden. Här står avvikande personer och objekt tydligt ut och kan sållas bort. Det synliga ska vara lätt att förutsäga, utan obehagliga överraskningar. Myllret, oregelbundenhet och en alltför överdådig social mosaik skapar hotfulla känslor hos den med kontrollbehov, där finns få möjligheter för makten att överblicka och skapa linjära skeenden. Det som händer nu med ungdomshuset i Danmark handlar till del om detta, stadsmiljön "harmoniseras", ungdomshuset ska inlemmas och likriktas, och ofarliggöras. Västlig kapitalistisk kulturs överlägsenhet, styrka och dominans ska principfast signaleras.

 

Så lär oss Västs kultur att lättklädda kvinnor är mer jämställda än andra, lättkläddhet är frihetens markör. En tillgänglig kvinna som inbjuder till beskådande är en modern västlig frigjord kvinna. Pornografins granskning av varje millimeter kvinnokropp, en närstudie med infallsvinklar som de älskande inte själva kan uppnå, är här den ultimata sexuella frigörelsen. Strippans lek med avkläddheten kittlar mannens kontrollbehov, en lek som alltid ska sluta med att mannens åtrå stillas med insikt och insyn. Därför uppfattas Östs beslöjade kvinna som ett hot och förtryck, för att hon skymmer sikten mot det som mannen och makten bestämt hör ihop med humanism, modernitet och frihet i Västlig kultur.


Meyda Yegenoglu har studerat kolonialism ur ett genusperspektiv, hon beskriver hur fascination och fantasier om vad som befinner sig bakom Östs kvinnors slöjor har varit grundläggande för den västerländska mannen och kvinnans identitetsskapande som subjekt. Hon skriver om hur fokus på just muslimska kvinnor och slöjan gett en känsla av fiktiv enhet och kontroll över den egna upplevelsen. Fantasin om vad som rymmer sig bakom slöjan är just fantasi och inte vetskap, däri behovet av att fokusera på slöjan. I den anti-koloniala kampen har slöjan möjliggjort subjektivitet för "De andras" kvinnor, genom att skapa ett annanstans utanför och gentemot den koloniala maktens visuella kontroll. Det föll sig naturligt för Väst att med tvång avslöja kvinnorna i namn av upplysning och jämställdhet påstods det, kanske i skräck för en bomb från motståndsrörelsen eller osäkerhet om slöjbärarens verkliga identitet, och lyckades därmed som effekt politisera slöjan och befästa dess betydelse.

Tygsjok som döljer kroppens rörelser, kroppsdelar som växer och brer ut sig ohejdbart utan hänsyn till kvinnlighetens gränser bortom kommersiella trender. En grupp klädda i slöjor närmar sig dig, en ansiktslös oidentifierbar massa, tygens böljande gör det svårt att avskilja deras kroppar från varandra. Dom kan se dig tydligt. Du syns men du ser inte, du är ett objekt om vilket information inhämtas men inbjuds inte att vara subjekt i en kommunikation.


[1] Michel Foucault, Övervakning och straff, s. 234

[2] Meyda Yegenoglu, Colonial Fantasies: towards a feminist reading of Orientalism, s. 13

[3] ibid, s. 53

[4] ibid, s.64


Kommentarer
Postat av: Björn

bra sidekick!

"Jag tänker att man kan se den genomskinliga moderniteten som en fortsättning på detta, den används i byggandet av nya skolmiljöer för att ha eleverna under uppsikt, svensk designs rena enkla linjer, stora glasytor där luft och ljus genomtränger och lyser upp varje vrå."

det här har jag också tänkt mkt på. det är intressant med skolarkitektur. den upphöjda katederplatsen längst fram i klassrummet är dock ofta borttagen i nya skolor. den utformningen gav ju alla gamla klassrum en klar hierarkisk ordning.

Postat av: Samuel

Intressant blogginlägg och för att haka på den Foucault-inspirerande tanken avseende maktperspektiv så kan jag samtidigt inte tänka på varför saker och ting bör skilja sig åt för män och kvinnor.

I dag är det Internationella Kvinnodagen men mycket som den står för har jag då aldrig fått uppleva under mina år i muslimska länder (jag har bott och vistats i Pakistan, de arabiska Gulf-länderna samt Malaysia): visserligen så har man åtskilda förklaringsmodeller till varför kvinnor bör bära den ena eller det andra plagget - lika ofta utifrån en kulturell kontext som en religiös - men jag finner det märkligt att i alla dessa muslimska länder så fokuseras ALLTID debatten och energin på vad kvinnor bör använda sig av (för kläder).

Och även om man har olika förklaringsmodeller utifrån att kvinnor är jämställda - men på ett annat sätt än i västvärlden - så har det varit frapperande att kvinnor inte alls (på långa vägar) har samma möjligheter eller rättigheter att ta sig fram i dessa länder: i samtliga fall, av de muslimska länder jag varit i, har kvinnorna jag pratat med sagt sig vilja ha samma möjligheter som männen men anser att de är väldigt långt ifrån.

Och det kan inte enbart bero på ekonomiska eller sociala reformer (utifrån ekonomi) då flera Gulf-stater är tämligen förmögna.

Jag skulle glatt köpa diskussionen kring huvudbonad etc. om det var så att den samtidigt gällde männen. Ett maktperspektiv - måhända personligt - så här på Internationella Kvinnodagen.

2007-03-08 @ 06:51:02
URL: http://detmorkahotet.blogspot.com/
Postat av: sidekick

o tackartackar björn :) det ligger nog en hel del i det där med katedern också, men frågan är om det är bättre med klara och tydliga kontrollmekanismer som alla är införstådda med eller de som smyger sig på en mer i den moderna skolan, alla är jämlika fast ändå inte.
Samuel:
klädselföreskrifter, och även huvudbonad, finns också för en religiös muslimsk man, orättvisan blir som du säger när krav ställs på kvinnokläder men man struntar i de föreskrifter som finns för män, som inte är alltför olika de som gäller för
kvinnor, inte alltför avklätt eller flådigt med massa blingbling. samma sak finns ju i Sverige, kvinnors utseende är viktigare för deras värde, liv och karriär än för männen.
Att inte internationella kvinnodagen firas kan ju bero på att den betraktas som västerländsk tradition och att man inte känner sig hemma med den. Det finns ju mer utöver förmögenhet, om systemet allmänt är väldigt hierarkiskt och eller diktatoriskt kanske också det påverka, ja det finns en mängd olika möjliga förklaringar på olika nivåer och det är lite vanskligt anser jag att dra alltför stora slutsatser utifrån en persons korta vistelser i kulturer. Läste kritik av Karen Blixen i Edward Saids bok, som berättade om kvinnoförtryck i muslimska länder hon varit i, att hon såg visserligen en massa men frågan är om hon visste vad hon såg.
Så till de som tillfrågades, det finns kvinnor som säger si och det finns kvinnor som säger så, också här i Sverige, som invandrat från många av dessa länder. Respekt för kvinnor kan finnas också inom mer könsrollskonservativa förhållanden. Och sedan, vem gagnar det att dra för stora slutsatser av gradskillnader i förtrycket, om och när de är objektivt mätbara, vad förändrar det i praktiken, för mig känns denna fixering/fokusering helt meningslös i de allra flesta fall.

2007-03-08 @ 23:14:48
Postat av: Samuel

Jag har bott i olika perioder ca 10 år i Pakistan och tillbringat ca ett halvår i Gulfstaterna. Därtill har jag en bror som bott ca 20 år i Kuwait samt släktingar som bor kvar i Pakistan. Jag talar utifrån mina år i Pakistan, från mina möten och samtal med hundratals människor i muslimska länder och även om de knappast är en vetenskaplig sanning så har de gett mig en ganska klar bild avseende män och kvinnors möjligheter i dessa länder.

Även om man - givetvis - inte kan tillämpa en strikt jämförelse mellan olika livsvillkor så är det fortfarande frapperande hur stor diskrepensen är mellan kvinnors möjligheter att själva forma sina liv än den som män har i de muslimska länderna.

Du borde läsa den FN rapport som kom i början av 2000-talet som tog fasta vid att ytterst få länder i världshistorien har mänskliga rättigheter - i form av kvinnors rättigheter - varit så i obalans som i Gulfstaterna i jämförelse med den ekonomiska och politiska makten. FN betonade att ingen annanstans hade kvinnor så lite ägandemakt och hade så lite inflytande på ekonomi samt politik som i dessa länder. Med andra ord: även om man hänvisar till religiösa skäl - ibland utifrån Koranen - så förblir kvinnors rättigheter samt möjligheter att kunna påverka i stor konstrast jämför med män.

Jag har aldrig tagit ställning till kulturella eller religiösa val, men alltid varit intresserad av mänskliga rättigheter. Klart man kan gömma sig bakom den gamla beprövade devisen att "dina 10 år samt historiska och biologiska band med Pakistan och andra muslimska länder är inte skäl nog - du är ingen expert" är helt okej: men visa mig ett av dessa muslimska länder där kvinnor ger samma möjligheter som männen utifrån FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Det är allt.

2007-03-09 @ 08:41:58
URL: http://detmorkahotet.blogspot.com/
Postat av: sidekick

Jag säger inte att kvinnor har samma möjligheter där som männen. Jag säger att kvinnor inte har samma möjligheter där, och inte heller här, och jag ifrågasätter möjligheten att mäta det samlade förtrycket, bortom enstaka siffror. Skulle Sverige var aås jämställdare borde väl våldtäkterna knappt finnas, om de förstås som det ultimata uttrycket för patriarkalt förtryck? Har de minskat i Sverige de senaste åren, har de försvunnit trots att det numera finns ett fint jämställdhetsspråk inom vissa förvaltningar? Nej, vad har egentligen hänt alltså, om patriarkala strukturer minskat, borde inte de starkaste uttrycken då också avtagit? Hur ska man tolka detta?
Det jag ifrågasätter är behovet som tycks finnas att diskutera den patriarkala strukturen i andra länder fristående ifrån resten av världen, då jag inte tror att patriarkala är begränsat efter nations eller religionsgränser, utan ska förstås i förhållande till resten av världen, som inte är jämställd utan genomsyrad av olika maktstrukturer som samverkar och skapar de uttryck förtrycket tar sig på olika ställen. DET tycker jag är intressant, inte tävlingen som FN eller något annat västerländskt organ handhar. Hur mäter FN utseende och åldersförtrycket i Väst, det står ju itne i lagarna alltså finns det inte?? Det är möjligheterna, syftet och träffsäkerheten med att "objektivt" mäta patriarkaltförtryck för att_jämföra_länder jag inte förstår poängen med, då jag menar att det snarare kanske ofta kan spä på patriarkaltförtryck via omvägen rastistiskt/kolonialtförtryck som cementerar "kulturer inom nationerna". Jag menar att denna cementering redan finns i Sverige där det blir allt svårare för tjejer att för det första ens definiera och uppfatta det patriarkala förtrycket, för de blir så fullständigt hjärntvättade från alla håll och kanter om att det är så jämställt här i väst och att de har alla möjligheter och rättigheter (på pappret ja), och två att om de uppfattar något av ett patriarkalt förtryck måste de kämpa emot hela den västerländska "jämställdhetsdiskursen" för att kunna definiera detta, det finns inga ord på ojämställdhetens kulturella yttringar när man blivit lärd från barnsben att det inte finns någon riktig ojämställdhet att tala om förutom siffran 8% i "oförklarlig" löneskillnad, och yttra sig och sedan kanske ändå inte bli förstådda. Är det detta som är detsamma som att gömma sig? Jag har en annan syn på det hela, jag är kittslig när det gäller ämnet, jag tycker debatten är fel och konstig, men det är väl inte att gömma sig att ungefär säga emot hela konsensusstämningen som förbjuder ifrågasättande på denna punkt? Det tycker i alla fall inte jag, jag tycker det är förbannat bra att ifrågasätta det förgivettagna som man matats med från livets början, det kan ju faktiskt också finnas något som heter progaganda, som dessutom kan bli självuppfyllande.
Jag rekommenderar dig att läsa Fatima Mernissis Sharazad reser västerut, hon har väl också både biologiska band och livslång erfarenhet.

2007-03-10 @ 00:09:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback