sharazad

Nyast hittade länken om kvinnokamp bland muslimska kvinnor är den svenska föreningen Working Sisters har. Sedan får man säga vad man vill om den lite liberala konfliktlösa synen på företagandet som man kan ana, känner hur den osynlige socialisten skakar på huvet och jag argumenterar med mig själv igen. Föreningen visar ändå på muslimska kvinnor som tar plats, som vill och försöker organisera sig mot islamofobi och sexism. Jag ser på frågan pragmatiskt, det finns ett behov och det fylls. Det pragmatiska perspektivet är det jag den senaste tiden kännt alltmer varit det sätt som funkar inom patriarkatet och med den blaskiga kvinnosolidariteten inom svensk feminism, bortom den utbredda trenden av idealistiskt självförverkligande. Det är vad många kvinnoorganisationer och jourer arbetar efter, dom som åstadkommer något och dom som sliter med grovgörat inom feminismen. För den enskilda muslimska kvinnan som har svårt att bli anställd på grund av att hon bär sjal måste ett eget företag inom rådande ordning där hon kan slippa lite av diskrimineringen, och ge andra muslimska kvinnor möjligheter fria från diskriminering, vara rätt gött. Eller har den socialistiska rörelsen några riktiga alternativ för muslimska kvinnor idag? Vill man ha med några andra arbetare än ateistiska queerkramande sexradikaler som rent hypotetiskt kan heta något annat än Anna Svensson? Visar man det, eller är känslan av skam över att riskera att associeras med den ologiska förnuftshandikappade muslimska religiösa människan större?

Egna pengar och eget rum, är den feministiska devis Virginia Woolf myntade för kvinnan, och den ryms gott och väl inom islam visar Working Sisters.