Ett bakslag för alla kvinnojourer
Kvinnojourer behövs i samhället av den faktiska orsaken att kvinnor misshandlas och våldtas och mördas i Sverige, än så länge har politikerna varit bra på att prata om hur dåligt det är att män slår, men nästan inget har gjorts i förhållande till våldets utbreddhet för att förhindra det. Förutom undantagen, och detta är kvinnojourerna, vare det inom Roks eller SKR eller lokala jourer. Det är på dessa jourer man arbetar gratis timmar i streck vecka ut och vecka in, det är här man sätter sig själv i faktisk fysisk fara genom att fara hem med kvinnorna som stöd och hämta kläder och personliga tillhörigheter i hem där en livsfarlig man kan komma hem närsomhelst, vi talar om sådana hembesök som inte ens polisen vill göra i onödan för att det innebär för stor risk för deras personal. Men som dessa kvinnor gör. Det här här man får sin ideella arbetsplats emellanåt attackerad med yxor eller till och med beskjuten. Kvinnojourerna kom till för att det finns och har funnits ett behov hos kvinnor att få stöd i ett samhälle där de misshandlas, men där en viktig förtryckarmekanism även är och har varit anklagandet av våldtäktsoffren och misstänkligörandet av den våldsutsatta. Kvinnorjourerna har funnits och finns där på kvinnornas sida som ett stöd på grund av detta faktiska behov, som ett motstånd mot den misstänkliggörande och anklagande förtryckarmekanism som försvårar för kvinnor att vittna och tala ut, på grund av det faktiska hot mot kvinnor, på grund av mycket få andra vill tro på eller stödja kvinnor som berättar om sina erfarenheter av incest, våldtäkter och våld.
Domen mot kvinnojourskvinnorna är ett angrepp på hela det arbetssätt som krävs för att kvinnor skall våga komma till jourerna och berätta om sina erfarenheter och ens våga be om hjälp och blotta sin utsatthet. De som läst sin forskning om mäns våld mot kvinnor, som vet vad som står där, vet att våldet föregås av och innefattar en omfattande hjärntvätt av kvinnan, ett nedbrytande av hennes självförtroende, ett utplånande av värdet av hennes upplevelser av händelserna och rätten att definiera dessa. Kvinnojourernas arbetssätt är att motverka allt detta, genom att lyssna på kvinnan, ge henne tid att berätta och formulera sina upplevelser, och ge hennes upplevelser ett värde, till skillnad från den man som hon försöker fly från på liv och död. Domen mot kvinnojourskvinnorna kommer sätta press på att jourens effektiva arbete att finnas där för kvinnan alltmer ska omvandlas till en värderande rättsinstans. Vilken kvinna som är mitt inne i den mentala frigörelseprocessen från mannen i syfte att erövra sin egen verklighet, vilken kvinna kommer kunna söka hjälp på en kvinnojour som ägnar sig åt att misstro henne och agera som en rättsinstans istället för ett villkorslöst stöd? Alla som har erfarenheter av verkligheten och inte ägnar sig åt att leka med alternativa fantasi-scenarier vet att det är få, och inte de som allra mest behöver det. Den tystnadsplikt som finns inom andra yrken för de behövandes skull kommer bli svårt att även erbjuda våldsutsatta kvinnor när kvinnojourerna förväntas behandla alla hjälpsökande flyende kvinnor som potentiella förbrytare, och agera angivare och rättsinstans.
Föreställ dig en situation, det som är ett vanligt scenario visar forskningen, där mannen hotar att mörda barn (och husdjur etc) om du försöker fly från honom. Men du vet att mordet på dig är nära förestående, våldet blir bara grövre och du vet att det är dags att fly eller dö. Lämnar du barnen kvar då, hos mannen som hotat att mörda dem om du flyr? Hos mannen som redan visat vilket våld han är kapabel till? Stannar du i hemmet och inleder en rättsprocess om enskild vårdnad när du och barnen bor i samma hem som mannen du försöker skilja dig ifrån? Väntar du de månader och kanske år rättsprocessen tar medan du och kanske dina barn våldtas och misshandlas? Nej, såklart tar du med dem, du "kidnappar" dem i lagens mening för att det är din enda chans att rädda dem och dig.
Hittills har kvinnor och barn på flykt undan män, undan "vårdnadshavarna" kunna få en fristad och tilflyktsort, men efter den här domen, vem kommer våga erbjuda dessa illegalt flyende kvinnor hjälp? Lagen har ivrigt påhejad av patriarkatets företrädare än en gång slagit ner på kvinnorörelsen. Dom applåderar nu, våldtäktsmännen och misshandlarna, dom som skjuter och hugger på kvinnojourer, dom vet att det här är en dom som hjälper dem. Lagen slår fast än en gång att kvinnor gör bäst i att stanna hemma som hustrur, det är där de hör hemma. Lagen tar inte hänsyn till den verklighet som märks i statistiken där kvinnor som inte av en eller annan anledning inte lyckades fly, och nu är döda, mördade.
Samtidigt som det vita manliga våldet underlättas, kvinnors frigörelse och kvinnojoursarbetet försvåras nästan till en omöjlighet (det kommer alltid finnas en bedragare någonstans, det kommer alltid saknas ett papper som "bevis" för våldet någonstans, en våldtäkt har inte hänt om du inte har en dom på det i lagens mening oavsett hur väl du vet vad som hände), pratar regeringen om att man vill ändra lagen för att underlätta för tjejer och killar som flyr undan hedersrelaterat våld, genom att, ironiskt nog, anpassa lagen till verkliga förhållanden vad rör kvinnojourernas möjlighet att hjälpa hedersvåldsutsatta barn utan deras föräldrars medgivande. Men denna anpassning av lagen till verkligheten gäller just bara det stereotypiserade ickevita invandrarvåldet, de ickevita männens rättigheter som föräldrar.
Man kan fråga sig, vem vill arbeta ideellt i en fysisk och mentalt ansträngande och riskfylld miljö gratis och dessutom riskera att hamna i fängelse som tack för att man gratis utför den vård och stöd som samhället vägrar de kvinnliga medborgare som drabbas av våld och våldtäkter i praktiken? Finns det någon kvar efter denna dom som vågar ta den risk det alltid kommer innebära att hjälpa kvinnor när det alltid kommer finnas någon enstaka bedragare? Vem är villig att ta 6 månader i fängelset för att få privilegiet att arbeta gratis för att hjälpa utsatta kvinnor? Du man som menar att du är för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor men gläds åt denna dom, det är inte du som jobbar där och gör skitjobbet och riskerar ditt liv.
Kommer det någon protestdemonstration mot detta angrepp på kvinnojourernas existens och möjlighet att bedriva något som helst effektivt förtroendegivande arbete säg till, jag vill vara med.
Domen mot kvinnojourskvinnorna är ett angrepp på hela det arbetssätt som krävs för att kvinnor skall våga komma till jourerna och berätta om sina erfarenheter och ens våga be om hjälp och blotta sin utsatthet. De som läst sin forskning om mäns våld mot kvinnor, som vet vad som står där, vet att våldet föregås av och innefattar en omfattande hjärntvätt av kvinnan, ett nedbrytande av hennes självförtroende, ett utplånande av värdet av hennes upplevelser av händelserna och rätten att definiera dessa. Kvinnojourernas arbetssätt är att motverka allt detta, genom att lyssna på kvinnan, ge henne tid att berätta och formulera sina upplevelser, och ge hennes upplevelser ett värde, till skillnad från den man som hon försöker fly från på liv och död. Domen mot kvinnojourskvinnorna kommer sätta press på att jourens effektiva arbete att finnas där för kvinnan alltmer ska omvandlas till en värderande rättsinstans. Vilken kvinna som är mitt inne i den mentala frigörelseprocessen från mannen i syfte att erövra sin egen verklighet, vilken kvinna kommer kunna söka hjälp på en kvinnojour som ägnar sig åt att misstro henne och agera som en rättsinstans istället för ett villkorslöst stöd? Alla som har erfarenheter av verkligheten och inte ägnar sig åt att leka med alternativa fantasi-scenarier vet att det är få, och inte de som allra mest behöver det. Den tystnadsplikt som finns inom andra yrken för de behövandes skull kommer bli svårt att även erbjuda våldsutsatta kvinnor när kvinnojourerna förväntas behandla alla hjälpsökande flyende kvinnor som potentiella förbrytare, och agera angivare och rättsinstans.
Föreställ dig en situation, det som är ett vanligt scenario visar forskningen, där mannen hotar att mörda barn (och husdjur etc) om du försöker fly från honom. Men du vet att mordet på dig är nära förestående, våldet blir bara grövre och du vet att det är dags att fly eller dö. Lämnar du barnen kvar då, hos mannen som hotat att mörda dem om du flyr? Hos mannen som redan visat vilket våld han är kapabel till? Stannar du i hemmet och inleder en rättsprocess om enskild vårdnad när du och barnen bor i samma hem som mannen du försöker skilja dig ifrån? Väntar du de månader och kanske år rättsprocessen tar medan du och kanske dina barn våldtas och misshandlas? Nej, såklart tar du med dem, du "kidnappar" dem i lagens mening för att det är din enda chans att rädda dem och dig.
Hittills har kvinnor och barn på flykt undan män, undan "vårdnadshavarna" kunna få en fristad och tilflyktsort, men efter den här domen, vem kommer våga erbjuda dessa illegalt flyende kvinnor hjälp? Lagen har ivrigt påhejad av patriarkatets företrädare än en gång slagit ner på kvinnorörelsen. Dom applåderar nu, våldtäktsmännen och misshandlarna, dom som skjuter och hugger på kvinnojourer, dom vet att det här är en dom som hjälper dem. Lagen slår fast än en gång att kvinnor gör bäst i att stanna hemma som hustrur, det är där de hör hemma. Lagen tar inte hänsyn till den verklighet som märks i statistiken där kvinnor som inte av en eller annan anledning inte lyckades fly, och nu är döda, mördade.
Samtidigt som det vita manliga våldet underlättas, kvinnors frigörelse och kvinnojoursarbetet försvåras nästan till en omöjlighet (det kommer alltid finnas en bedragare någonstans, det kommer alltid saknas ett papper som "bevis" för våldet någonstans, en våldtäkt har inte hänt om du inte har en dom på det i lagens mening oavsett hur väl du vet vad som hände), pratar regeringen om att man vill ändra lagen för att underlätta för tjejer och killar som flyr undan hedersrelaterat våld, genom att, ironiskt nog, anpassa lagen till verkliga förhållanden vad rör kvinnojourernas möjlighet att hjälpa hedersvåldsutsatta barn utan deras föräldrars medgivande. Men denna anpassning av lagen till verkligheten gäller just bara det stereotypiserade ickevita invandrarvåldet, de ickevita männens rättigheter som föräldrar.
Man kan fråga sig, vem vill arbeta ideellt i en fysisk och mentalt ansträngande och riskfylld miljö gratis och dessutom riskera att hamna i fängelse som tack för att man gratis utför den vård och stöd som samhället vägrar de kvinnliga medborgare som drabbas av våld och våldtäkter i praktiken? Finns det någon kvar efter denna dom som vågar ta den risk det alltid kommer innebära att hjälpa kvinnor när det alltid kommer finnas någon enstaka bedragare? Vem är villig att ta 6 månader i fängelset för att få privilegiet att arbeta gratis för att hjälpa utsatta kvinnor? Du man som menar att du är för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor men gläds åt denna dom, det är inte du som jobbar där och gör skitjobbet och riskerar ditt liv.
Kommer det någon protestdemonstration mot detta angrepp på kvinnojourernas existens och möjlighet att bedriva något som helst effektivt förtroendegivande arbete säg till, jag vill vara med.
Kommentarer
Trackback