Kalla det vad fan du vill

av Marjaneh Bakhtiari är en av sommarens pocketböcker på tio-i-topp listan på åhléns. Rätt rolig när den kommer igång, läste ut den på tre dar. Lite ödmjukare och empatisk än manliga berättelser och därmed något mer dämpad och troligen mer verklighetsförankrad. En kvävande kvinnlig filt över något som kunde vara anspråksfullt och mer impulsivt, eller motsatsen nyanserad humanistisk visdom.


Den handlar om att utvandra, invandra, att bli invandrare, minnas, att göra sig hemma och överleva. Nutid och historia i kamp och förening.


Framförallt handlar det om familjen Irandoust och deras omgivning. Det ska visst handla mest om dottern Bahar, men tyvärr faller nog Bakhtiari, som de flesta innan henne, lite i fällan att omfamna männens upplevelser mer. Där sonen ”berättar” själv, eller det homosociala kompisgänget får berätta hur världen är, speglas systern Bahar något mer genom omgivningens reaktioner och uppfattningar, främst pappans och pojkvännens. Det är det jag saknar mest, mer Bahar direkt, inte genom andras ögon. Kanske en helt egocentrerad berättelse, som Ett öga rött var av Khemiri om en pojkes innersta, där läsaren måste gå upp helt i Bahar. Hon borde ju vara lika mycket egen individ som Khemiris manliga huvudperson, lika urskiljbar från andra människor. Den kvinnliga essensen att vara genom andra? Visst, kanske att Bahar inte bara är genom andra utan lika beroende av att vara emot andra, kanske den lite manligare varianten?


Hur viktigt klass och status är för många invandrare märks också, om stolta iranier och akademiker. Om hur det blir svårare att ”integreras” när den ena ser dig som underklass medans du själv minns din släkts stolthet och din akademiska tradition och prestationer. Hur avståndet mellan infödd och utlandsföddnyskapad underklass blir avgrundsdjup med förakt från båda håll, den ena för fin pga klass och den andra pga etnicitet, och förståelsen försvinner. Jag kommer på mig själv att tänka att det nog mest handlar om klass egentligen, är inte akademikerna mer lika varandra världen över, har läst mer samma vetenskapliga teorier på universitetet? Jag väljer nog att kalla det klass till stor del.

Kommentarer
Postat av: kamikaze

tack för boktips och läshjälp! jag vet inte om jag skulle hittat den själv men håller absolut med om din saknad: skulle hellre höra en bahar som slitit sig fri från berättarrösten.

fast samtidigt, det behöver väl egentligen inte va den här boken. bristen gäller ju utbudet i stort.

skarp på att se och dela med sig av människors så-välmenande-osäker-men-var-blev-det-fel-?, eller som du skriver, "nyanserad humanistisk visdom", är hon iallafall bakhtiari.

Postat av: sidekick

glöm nu inte att det är pride-fest tema antirasism i sthlm nu.. ja ska dit o semestra, så det tar några dar till innan ja dyker upp här.. kanske kommer nått vettigt att rapportera om inte annat..

2006-07-30 @ 23:39:17
Postat av: Anonym

boken suger

2008-01-15 @ 20:18:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback