sharazad

Vad skall vi män göra?
En nations eller grupps frigörelse
måste vara dess eget verk är en gammal
sentens som duger än,alltså,
kvinnor handlar i egenintresse och männen
kan stödja.
Så se till att få fart på dina systrar istället.
Lipa frigörelse är väl inte mycket bättre än
gråta jämställdhet?
Du har aldrig funderat över dina generaliseringar?
Alla svenska män?
Konsekvensen blir att mansgrisarna skrockar
om en bitch som skriver skit,majoriteten läser
inte alls och några få radikala som stöder
kvinnlig jämställdhet får klä skott för din
bitterhet.
Vem skall du nå?
Har du något som helst intresse av det?
Vad gör du med drevet av antifeminister
som Popova,Abrahamsson,Söderkvist etc etc
alltså kvinnor som strider mot din sak?
Aldrig funderat över att klass står över
i kön i prioritet för riktig befrielse?

Leif,
Jag känner att dylika inlägg, under just Personligt, just ger mig som feminist en personlig utveckling i feministiska frågor. Genom att se sina inte alltid så objektiva, perfekta, supernyanserade men likväl faktiska äkta, ärliga och direkta intryck av verkligheten nerskrivna ord för ord. För att ibland måste en, och kanske speciellt som kvinna, jobba på att tillåta sig att inte alltid vara så himla perfekt utan testa sig fram, skriva ner, värdera, få uttrycka även de förbjudna känslorna (av patriarkala normer förbjudna känslor).
För att göra det lättare för dig kan du läsa det som nått skönlitterärt, som hur det kan upplevas av vissa.

"Alla svenska män" är ett mycket praktiskt begrepp, det både pekar ut redan existerande diskurser-synsätt och fördomar om "utländska män" och utmanar dem, när det används på det sätt som jag gör. Sen gillar jag att använda just den förbjudna grupperingen för att det är ett motstånd i sig. Att det rör upp så mycket känslor att prata just om "svenska män" är för att det är ett stort tabu att försöka kategorisera och benämna och peka ut makten. Varför skulle det inte få skrivas nått alls om "svemska män", ens skönlitterärt, när "kvinnan" och "kvinnor" som begrepp är en accepterad och väl använt begrepp som tom börjat upplevas som lite retrocharmigt (varför?). Om jag ska vara pretantiös känner jag mig intellektuellt kvävd av dessa tabun kring just "svenska män".
Eller med andra ord, det är lite punk helt enkelt och jag gillar det.

Men på dig låter det som att den feministiska rörelsen är bara kvinnornas ansvar? Det är vi som ska sätta igång och gubbarne ska inge göra? Eller så menar du nog inte, tror jag? Vad tycker du männen ska göra, har du nått konkret tips?

Mansgrisarna har jag slutat lyssna på så aktivt och engagerat på för länge sen, en måste inse att vissa fall är hopplösa om de inte själva ens vill, om en nu inte tycker om att bränna ut sig. En får välja sina strider. Popova och gänget förstår jag mig inte på, och hamnar mycket under mansgrisgänget, definitivt inte första prioritet. Det enda som de kan ha att göra här på bloggen är om jag vill lyfta fram att det är okej att tycka att de är lite brända i huvet emellanåt och att det finns folk som tycker det (fast det finns det nog redan många som gör).

Målet med denna blogg är främst att nå vissa, såna sökande som känner att nått är fel men saknar argumenten, som inte är rädda för att vara radikala och säga annorlunda. I andra sammanhang kan jag ägna mig åt mer utslätad feminism, dels retoriskt och dels för att jag har båda i mig. Jag tror både behövs och att det kan vara positivt med någon några som vågar dra debatten ut mot extremerna, för den generella feminismens intellektuella utveckling.

I min utveckling känner jag att jag är på väg mot klassförståelser och teorier, men att jag inte riktigt är där en. Jag är medveten om min okunskap m.m. på området och funderar redan en hel del, men just det perspektivet är medvetet inte i fokus just nu i min utveckling som feministiskt kritiskt tänkande. Men jag har definitivt planer att komma dit alltmer. Jag tror att kön är på väg att i vissa sammanhang bli allt mindre viktigt, att klassklyftorna emellan feminister t.ex verkar bli viktigare istället.
Nu tror jag att jag har svarat på dina frågor.


Tack Xiomara! Jah hinner verkligen inte egentligen, några är sånt som jag vet är skrivet av bra människor men som jag inte hunnit läsa en, men som är bra att ha koll på senare eftersom att jag har det samlat här.

Härlig dag föresten! Vårsolen är här!

Leif, din snarstuckenhet och dina inkonsekventa resonemang - där du vill framställa dig som "feminist" samtidigt som du antyder att Sidekick skulle vara en bitter bitch - bevisar ju med all önskvärd tydlighet det som Sidekick från början har sagt, nämligen:

"svenska manliga feminister som är utmärkt bra på att snacka, så att de till och med ofta inte märker att de totalt glömt att lyssna på hur de som är underordnade upplever saker och ting. Svenska män är ju så överlägset bra, tycker de själva, tom på jämställdhet så de vet redan allting, inte behöver väl de lyssna på kvinnorna".

Hej då Leif, fortsätt kampen.