sharazad

----- Vidarebefodrat meddelande från [email protected] -----
   Datum: Fri, 27 Jan 2006 16:06:25 +0100
    Från: [email protected]
Svar till: [email protected]
    Ämne: Feministbrev nr 23 + uppmaning att stödja ett upprop
    Till: [email protected]

Till alla Feminister
Från Gudrun Schyman
27 januari 2006


Valåret 2006 har inletts. Årets första partiledardebatt var en förutsägbar
positionering där, med ett enda undantag (Vänsterpartiet),
jämställdhetsfrågorna lyste med sin frånvaro. En öronbedövande tystnad
skulle man kunna säga. Någon har ansvar för tystnaden. Och för att bryta
den.

År 2006 är det år då väljarna i Sverige för första gången kommer att kunna
rösta på ett parti som tänker sätta de feministiska frågorna högst upp på
den politiska dagordningen. Det kommer att finnas ett feministiskt
alternativ. År 2006 är också det år som kvinnorörelsen firar
100-årsjubileum av masspetitionen för kvinnors rösträtt och 30-årsjubileet
av namninsamlingarna som stoppade förslaget till ny sexualbrottslag 1976.
I onsdags presenterade talespersonerna för F! en rapport för att
uppmärksamma dessa två viktiga jubileer i kvinnors historiska arbete för
att stärka sina rättigheter. (Rapporten, "En historisk chans!" finns på
F!:s hemsida, www.feministisktinitiativ.se).

Feministiskt initiativ plockar alltså upp stafettpinnen och fortsätter
arbetet. Året börjar med en insamling av de namnunderskrifter som behövs
för att registrera partibeteckningen. 1500 namn behövs men betydligt fler
kommer det att bli. Som ny i politiken måste man vara  uppfinningsrik,
också på det ekonomiska planet. För att lägga grunden till en valfond har
vi tagit fram ett exklusivt stödcertifikat. Till certifikatet hör en
signerad och numrerad affisch av konstnären, författaren och serieteknaren
Joanna Rubin Dranger. Hon har gjort en illustrerade Snövit-saga. Den är
exklusivt skapad för Feministiskt initiativ och du får den genom att sätta
in 1000 kronor på p.g. 40 57 53-5. Skriv "certifikat" på inbetalningen och
namnet på den som du vill ska få det. När jag läste i tidningen om de 150
miljoner som dagens riksdagspartier ska lägga på valrörelsen så är det
inte utan att det känns som en väldigt uppfriskande utmaning att gå in i
en valrörelse med i princip 0-budget. Kunskap och kreativitet har aldrig
saknats i kvinnorörelsen!

Så till en helt annan match. När svenska landslagsspelare anklagades för
sexuella övergrepp på en kvinna förra året blev det stora rubriker.
Skandal ropades det ut från en (nästan) enad sportkår. Några få
sportjournalister vågade säga det som alla vet; så här har det alltid
varit, det är bara det att vi inte talar högt om det. Stormen lägger sig
som bekant alltid. Det som borde ändras i grunden fortsätter istället som
en vardag. Jag undrar, och många med mig, hur är egentligen synen på
kopplingen mellan män, matcher och macho? Jag har inte hört talas om en
enda kille som blivit utsatt för sexuella övergrepp eller sexuella
trakasserier av en kvinnlig landslagspelare.

Nu närmar sig VM i fotboll.  Sverige spelar i Dortmund, Berlin och Köln.
Vi jagar biljetter. Tidningarnas sportsidor är fullproppade med tips om
hur man tar sig till spelorterna och hur man kan roa sig mellan matcherna.
Fotbolls VM är folkligt, nu jäklar ska det firas, och nu jäklar ska de
sörjas (om det inte går bra).Det som inte står på sportsidorna, som inte
är lika roligt, är att män också kan få sig ett skjut mellan, eller efter,
matcherna. Om man vill fira en seger eller ett nederlag, så kommer
kvinnors kroppar att finnas till hands. Det sörjer värdlandet för.
Tyskland bullar upp med nybyggda mega-bordeller med plats för upp till
hundra prostituerade samtidigt. Det ska bli snabbköp också. "Performance
boxes?, car-port-liknande små boxar, fullt utrustade med kondomautomater
och snacks-maskiner. Man jobbar extremt hårt på att befästa
föreställningen om att mäns sexualitet är okontrollerbar. Män behöver
omedelbar behovstillfredsställelse, annars kanske, ja annars kanske de
våldtar och mördar?eller vad? Kvinnor har som vanligt ingen (egen)
sexualitet.

Protesterna växer nu bland kvinnoorganisationer i flera länder och oron
har också nått EU-parlamentet. I förra veckan antog EU-parlamentet en
uppmaning att stoppa sexhandeln och man uttryckte stark oro över att det
fortfarande inte finns någon harmonisering av påföljderna för den här
typen av brottslighet i medlemsländerna. Trots att det införts
lagändringar och gjorts politiska uttalanden där man säger att handeln med
kvinnor ska vara en prioriterad fråga  så har fortfarande inga konkreta
framsteg gjorts. Tvärtom är människohandeln den brottsliga verksamhet som
växer snabbast jämfört med andra former av organiserad brottslighet. Varje
år smugglas mellan 600 000 och  800 000 människor, till största delen
kvinnor och barn, över nationella gränser i sexhandelssyfte. Vår tids
slavhandel.

Innan jul ställde jag frågor om detta i riksdagen till jämställdhets- och
idrottsministrarna i Sverige. Deras svar var som ett eko i rymden: Vi
fördömer!   - med tillägget - Gör det du också! Självklart fördömer
ministrarna, något annat är väl otänkbart? Men efter deras ?kraftuttryck?
rullar allt på som tidigare. Jag undrar, hur är det möjligt att det helt
öppet går att genomföra en brottsförberedande verksamhet som ska leda till
det som ministrarna själva, i en artikel, kallat "en slavhandel ovärdig
vår tid"? EU:s ministrar och idrottens makthavare tycks vara blinda och
handlingsförlamade.

I torsdags var det frågestund i riksdagen och då passade jag på att ställa
frågor om detta till justitieministern. Vad gör han och vad gör hans
kollegor i EU och hur samarbetar de för att få stopp på
brottsförberedelserna? Var han beredd att ta initiativ? Svaret var att han
självklart tar avstånd från det som sker och att han alltid tar tillfället
i akt att föra fram Sveriges syn, både på trafficking och på prostitution.
När det gällde initiativ till att få upp frågan på den politiska agendan
och få till verklig handling var svaret lite mer svävande men inte helt
ointressant;

".../... Nu har Österrike ordförandeskapet och som jag sade kommer jag
också att ta upp detta under det öterrikiska ordförandeskapet. Vi (
justitieministrarna) träffas alltså redan om några veckor och då blir det
ett bra tillfälle att ta upp dessa saker. Det är precis på det sättet det
fungerar: Sverige kan ta initiativ vid ett sådant möte, till exempel under
övriga frågor. Vi kan inte bestämma dagordningen när det gäller de
ordinarie frågorna, men vi har ändå ett utmärkt tillfälle att ta initiativ
till de här diskussionerna../.." (citerat ur riksdagsprotokollet).

Nu gäller det alltså att följa upp det utlovade initiativet och efter
ministermötet  få en klar redogörelse för vem som har sagt vad och vad det
ska resultera i. Jag återkommer om det. Fram till ministermötet i februari
 är jag övertygad om att justitieministern skulle se det som ett starkt
stöd i sitt arbete om han på alla upptänkliga sätt får klart för sig att
opinionen mot sexhandeln kring VM är stor.  I Sverige och i Europa.
Adressen är:

Thomas Bodströn, Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, Tel: 08-405 47
28. E-post till Thomas Bodström skickas via registrator på regeringens
hemsida, www.regeringen.se.

Internationellt växer protesterna också och det finns nu ett upprop att
skriva under. Du hittar det på http://catwepetition.ouvaton.org.
Initiativtagare är organisationen l'Europe de la Coalition Contre la
Traite des Femmes (CATW).
Kontakt med la Coalition Contre la Traite des Femmes Europe får man via
[email protected].


Någon har ansvar för tystnaden. Och någon har ansvaret att bryta den.
Alltså - skriv och skriv på!

Gudrun