I en klass för sig

Har läst Fanny Ambjörnssons studie "I en klass för sig" av hur gymnasietjejer skapar klass, kön och sexualitet  i förhållande till varandra. Hon kommer också in på etnicitet, nästan motvilligt, och det kommer fram en del intressanta saker.
Medelklassfeminiteten på samhällsprogrammet är beroende av empati och tolerans och ska på detta sätt framställa sig som lite bättre än arbetarklassfeminiteten. Det innebär att den lite finare medelklasskvinnan inte direkt kan tala illa om flyktingar och invandrare utan måste använda sig av mer invecklade sätt än så.
Medelklassens språkliga kod att använda sig av ironiska lekande dubbeltydigheter och nyanser kommer därmed till användning  då medelklasstjejerna kan uttala sig invandrarfientligt genom benämningen "kickers", som menar underklassiga handlingar och samtidigt syftar på invandrare, utan att ens behöva uttala ordet. Trots intoleransen framstår därför medelklassflickorna som lite "finare" och lite mer toleranta.

En himla kul och intressant bok som gick snabbt att läsa.

Kommentarer
Postat av: Lina

Den är så pass bra att den är svår att kritisera.

2006-02-25 @ 19:02:47
Postat av: Xiomara

Det är en grym bok.

En som kritiserat den är Paulina de los Reyes, t.ex. i det här numret av Arena

http://www.arenagruppen.se/ag5/default.asp?authID=0&ID=2088&type=1&cat=arena&p=1&o=

och i den här boken:

http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9147074779&s=1

Det är intressant kritik men kanske lite för hård, jag vet inte. De los Reyes menar iallafall att Ambjörnsson i sin analys reproducerar de maktförhållanden och hierarkier hon beskriver. De vita medelklasstjejernas perspektiv får bli tongivande genom hela boken och de blir studiens självklara subjekt som får beskriva världen hela tiden, medan "invandrartjejerna" på fritidsprogrammet nästan bara blir beskrivna (med de "svenska" medelklasstjejernas språk och utifrån deras behov av självbespegling). Så återskapas normen såsom norm också i Ambjörnssons bok. Menar De los Reyes alltså... Ambjörnsson visar inte på motberättelser och eftersom hon misslyckas med att komma "invandrartjejerna" nära blir de även i Ambjörnssons perspektiv de "annorlunda" i periferin, lite stereotypiserade, lite främmande och passiva i förhållande till tjejerna på samhällsprogrammet som blir de "normala".

Såhär skriver De los Reyes i boken: "…i Ambjörnssons berättelse saknar ’invandrarna’ röst, handlingskraft, strategier och möjlighet att själva komma till tals. ’Invandrarna’ är kulisserna i vithetens iscensättning. Vi får aldrig veta om och hur kön konstrueras utanför vitheten och inte heller vad det innebär att tillskrivas en ’avvikande’ icke-vit kvinnlighet. Inte heller får vi veta något om könskonstruktionen över ’ras’/etniska gränser och vad det innebär att ständigt behöva förhålla sig till stereotypa och rasistiska omdömen om invandrare."

Jag tänkte inte på det här när jag läste "I en klass för sig", jag var bara fångad av boken och tyckte den var intressant och kul. Men sen när jag läste de los Reyes kritik slog det mig att hon faktiskt har en poäng. Samtidigt minns jag att Ambjörnsson själv var medveten om problemen och skrev att hon själv i egenskap av vit & medelklass kanske hade lättare att identifiera sig med tjejerna på samhällsprogrammet osv…

2006-02-26 @ 07:41:36
Postat av: kamikaze

Jag tycker också boken e sjukt trevlig och intressant och lärorik. Den va dock irriterande att läsa redan från början. Jag stördes inte så mkt av hur den hanterade rasism som hur den hanterade klassklyftor. fast det går väl inte att skilja sådär.

Det finns ett ställe ganska tidigt i boken där Ambjörnsson skriver att BF-tjejerna i början trodde att hon egentligen gjorde en studie av sam-tjejerna där dom va med som 'nåt att jämföra med', typ, och att de höll ett visst avstånd, men att de sen förstod att hon var intresserad av dem på riktigt. Just den biten minns jag så jäkla tydligt, för den skavde så i läsningen eftersom Ambjörnsson trots sitt schyssta språk och schyssta tonfall enligt mig absolut gör det BF-brudarna misstänkte. Många spännande saker kommer från Ambjörnssons lunchsamtal med sam-tjejerna, de kommer väl överrens. Ofta kontrasteras de med kortare narrativ om och citat av BF-tjejerna. Om inte Ambjörnsson själv faktiskt kommit en så lång väg (positionerar sig, förstår och ta med BF-tjejernas medvetenhet om maktojämlikheten och försvar till dess återskapande) så hade det kanske inte varit så tydligt, eller? Något hade skavt men jag hade kanske tänkt att det va i mig. Nu när jag får läsa att hon vet att hon e vit, och att hon vet att hon e medelklass, och sen får läsa trehundra sidor där hon går vidare som om 'bara man e medveten så e allt lugnt' så blev dessa positioneringar och tydliggöranden just en bitter påminnelse.

Var BF-tjejerna 'invandrare' förresten? Som jag läste tolkades de som svenska, men jag kan ju lätt ha missat. Men min läsning av boken påverkade förstås min läsning av de los Reyes kritik, och jag förstod det som att den enda som plockas ut som 'invandrare' va Samira, och hej, hon tilldelas ett eget kapitel, får mycket plats, men som om hennes identitet inte hade riktigt lika mkt med de andra å göra... 'kickers'-migranterna som finns i sam-brudarnas narrativ däremot, får inga egna narrativ. (om nu inte BF-tjejerna klassades som 'invandrare' och jag bara missade det. att BF-tjejerna måste hantera kickers hursom räcker inte.) ...äh, jag vet inte, va kanske bra att Samira fick eget kapitel. va bara att det blev så - ytterligare ett argument för att rasifierad femininitet kan ses utanför rasistisk femininitet och som om sam-brudarna konstruerade sig utan att Samira och de andra 'invandrarna' var med och påverkade.

Asså som jag läser de los Reyes menar hon både det Xiomara skriver, och dessutom detta att vita identiteter aldrig skapas endast i hegemoni, och att det är otroligt viktigt att kolla på vad motberättelserna gör inte bara för att undvika att 'glömma' att kolla hur ickevitmedelklassfemininiteter skapas, utan också för att kolla just hur vitmedelklassfemininiteter skapas: aldrig oberörda av berättelserna från de som puttas ut.

Och som jag läser de los Reyes kritik så är den inte alls hård. Jag tycker de los Reyes skriver tydligt att det är en 'inom'-kritik, och jag tolkar henne som att hon väljer ut Ambjörnssons bok inte bara för att den blivit så läst, utan också för att hon tycker den har mycket att komma med, och också, skulle jag gissa på: just för att Ambjörnsson positionerar sig, visar på en medvetenhet och önskan om en feminism som inte reproducerar andra maktstrukturer, alltså Ambjörnsson är en potentiell samtalspartner, de los Reyes skriver för att bli förstådd. Men i Ambjörnssons svar på de los Reyes kritik (i samma Arenanr eller det efter) väljer Ambjörnsson trots allt att inte förstå. 'Jag förstår inte vad du säger', tar hon sig rätt att säga, eftersom hon kan. Hon väljer också att se de los Reyes kritik som ett absurt krav på att utforska allting samtidigt. Jag menar att det är ett val hon gör, precis som det var ett val att inte ta BF-tjejernas kritik på allvar mer en som 'något att vara medveten om'.

phu, det va skönt att få ur sig. betyder ju inte att jag dissar boken. Jag gillar boken.

Postat av: Xiomara

Jag har tyvärr inte en lika detaljerad minnesbild av Ambjörnssons bok som Kamikaze. Skulle egentligen behöva läsa om den. Minns alltså inte om BF-tjejerna var/presenterades som just "invandrare", det kan vara fel. Har inte det aktuella Arenanumret till hands heller, så jag kan inte ta ställning där. Det är mycket möjligt att de los Reyes inte alls var så hård som jag minns och att Ambjörnsson spelar oförstående.

Jag har bara "Intersektionalitet"-boken, och där betonar de los Reyes/Mulinari just vikten av att lyfta fram motberättelser, som Kamikaze skriver. Sen skriver de att "invandrarna" i Ambjörnssons bok hamnar i bakgrunden såsom jag skrev ovan. De är t.ex. kritiska till att hon låter Sam-tjejernas snack om "turkar" stå okommenterade, att man som läsare inte får veta om det handlar om tjejernas representation (och då ska den ju problematiseras, eftersom "turkar" är ett sånt typiskt rasistisk benämning på "invandrare") eller om det verkligen är turkar det handlar om.

Men, aja, hursomhelst, Ambjörnssons bok var spännande.

2006-02-27 @ 01:50:31
URL: http://xiomara.wordpress.com
Postat av: sidekick

mm, det märks verkligen tydligt på nått sätt på det sammantagna intrycket att Ambjörnsson är vit medelklass och drivs av gemenskapskänsla och tillhörighet och förståelse med Sam-tjejerna, hon lyfter flera gånger fram glatt hur hon blir accepterad, att hon får följa med dem hem och blir sminkad, får håret flätat.. Att inte samma sak sker med Samira verkar inte vara ett problem.

Det märks också, tycker jag, att Samira bemöter Ambjörnssonn och hennes frågor i egenskap av invandrare gentemot svensken Ambjörnsson. Ambjörnsson nöjjer sig utan minsta problematiserande med Samiras förklaring: "Hon förklarar att hon inte har så mycket gemensamt med de andra i klassen. /.../ Det verkar inte som om någon i klassen har fördomar mot såna med utlänsk bakgrund, säger hon bestämt. Kanske är det bara hon själv som har svårt att få kompisar."
Frågan Ambjörnsson ställer är inte hur och varför Samira trots den uppenbara rasismen som en måste vara dövstumblind för att inte märka av (en strategi från Samira?) förnekar den, utan istället följer Ambjörnsson upp detta med att ställa frågan: "Hur ska man förklara att Samira, som aldrig gjort väsen av sig, så ofta fick klä skott för de övriga tjejernas irritation och småtaskiga kommentarer?" Svaret på den frågan är ju given, rasism, inte bara att Samira bär sig "fel" åt enligt klassmotsättningarna. Frågan varför Samira inte låtsas märka av den är det intressanta och den Ambjörnsson borde ställa. Detta är också i princip enda gången Samira tillfrågas om vad hon tycker..

Och jag förstår Samira, varför blotta sin svaghet inför en svensk som allierat sig med SP-tjejerna? Varför riskera att på nytt utmålas som enbart offer av Ambjörnsson? Hellre måla upp en bild av sig själv som stark och mogen, att själv ta makten att definiera sig själv och situationen.
Samiras svar bör förstås som ett motstånd mot den rasistiska bilden av henne som allmänt offer, och därmed också motstånd mot bilden av henne som offer för rasismen.

Jag känner igen oviljan att erkänna den rasism som en blivit utsatt för från intervjuer jag gjort med personer som invandrat men som lyckats rätt bra med integrationen. På frågan först om de upplevt rasism kan de säga att nejnej, jättebestämt att, nej jag har aldrig blivit utsatt för nått.. Sedan efter en lång stund med flera följdfrågor och frågor som rör mer specifika händelser kommer det fram att de visst blivit utsatta för rasistiska angrepp, blivit bortsorterade i kön tillkrogen m.m.

Det finns en vilja som jag tror att skydda sig själv och skydda sin statusposition som en lyckats erövra i hierarkin eftersom det annars öppnar upp för nya angrepp. Det finns ju en tendens i samhället att människor hackar på de redan svaga i samhället, slicka uppåt sparka neråt, och därför gäller det att dölja sina svagheter eller olyckliga omständigheter.

Osv....

2006-02-27 @ 11:56:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback