womanism istället för feminism?
Läser artikeln i Genus om vad den vita feminismen kritiserats för och känner igen mig på ett par punkter. Feminismen kritiseras för att vara imperialistisk med ett ursprung i en rasistisk suffragettrörelse. Afrikanska genusforskares alternativ till feminismen är womanism.
Det som skiljer mellan womanism och feminism är att womanism försöker synliggöra hur rasism och sexism samverkar. Det ena förtrycket hamnar inte vid sidan av, som endast en vit feminist kan få det att göra. För en person som lever i det är de båda förtrycken sammanlänkade. Womanism utgår från något som kallas för "afrikansk kultur" och som tar ursprung i den afrikanska kontinentens historia, som slaveriet.
Det intressanta är hur vit feminism uppfattas och vad som uppfattas skilja vit feminism från t.ex womanism. Kritik mot radikalfeminism verkar vara en viktig faktor och riktar sig mot att den:
1) har en negativ syn på moderskap.
Den svenska kulturens kvinnor kan inte välja en positivt laddad identitet som mor på samma sätt som exempelvis kvinnor inom katolska kulturer kan. Där finns den starka kvinnliga modersgestalten i form av Moder Maria. Protestantisk kultur har aldrig hyllat kvinnor på samma sätt?
Den italienska modern har troligen också stor makt över sin familj. Att beskriva moderskap enbart i negativa termer är att beskriva en kulturell företeelse som till stor del begränsar sig till protestantiska kulturer som i Sverige?
2) för mycket fokus på sexualitet.
Det här har jag också tänkt på, om du läser på feministiska diskussionsforumet Feminetik rör en stor del av diskussionen just sexualitet i större politiska kontexter och mindre vardagliga sammanhang, och tar ytterst sällan upp etnicitetens och rasismens påverkan. Den här kritiken mot den vita feminismen lyckas verkligen beskriva en tendens i den dominerande feminismen i Sverige idag är mina åsikt.
3) Och att prioriteringarna skiljer mellan vit och icke-vit feminism.
Med tanke på de ekonomiska avgrunder som finns mellan Sverige och de flesta afrikanska länder är en stor del av diskussionen i svensk feminism ofta rörande sk Welfare-problems ur de mindre bemedlades ögon. Att vara utsatt för rasism som tar sig speciellt könsuttryck, exempel trakasserier av beslöjade kvinnor, är inte heller något en "vit västerländsk" feminist upplever in på bara skinnet.
4) universialisering av västerländska teorier och begrepp.
Som hur tanken om kvinna och kvinnlighet utgår från en vit norm.
info från http://www.genus.gu.se/genus/genus4-02.htm
Det som skiljer mellan womanism och feminism är att womanism försöker synliggöra hur rasism och sexism samverkar. Det ena förtrycket hamnar inte vid sidan av, som endast en vit feminist kan få det att göra. För en person som lever i det är de båda förtrycken sammanlänkade. Womanism utgår från något som kallas för "afrikansk kultur" och som tar ursprung i den afrikanska kontinentens historia, som slaveriet.
Det intressanta är hur vit feminism uppfattas och vad som uppfattas skilja vit feminism från t.ex womanism. Kritik mot radikalfeminism verkar vara en viktig faktor och riktar sig mot att den:
1) har en negativ syn på moderskap.
Den svenska kulturens kvinnor kan inte välja en positivt laddad identitet som mor på samma sätt som exempelvis kvinnor inom katolska kulturer kan. Där finns den starka kvinnliga modersgestalten i form av Moder Maria. Protestantisk kultur har aldrig hyllat kvinnor på samma sätt?
Den italienska modern har troligen också stor makt över sin familj. Att beskriva moderskap enbart i negativa termer är att beskriva en kulturell företeelse som till stor del begränsar sig till protestantiska kulturer som i Sverige?
2) för mycket fokus på sexualitet.
Det här har jag också tänkt på, om du läser på feministiska diskussionsforumet Feminetik rör en stor del av diskussionen just sexualitet i större politiska kontexter och mindre vardagliga sammanhang, och tar ytterst sällan upp etnicitetens och rasismens påverkan. Den här kritiken mot den vita feminismen lyckas verkligen beskriva en tendens i den dominerande feminismen i Sverige idag är mina åsikt.
3) Och att prioriteringarna skiljer mellan vit och icke-vit feminism.
Med tanke på de ekonomiska avgrunder som finns mellan Sverige och de flesta afrikanska länder är en stor del av diskussionen i svensk feminism ofta rörande sk Welfare-problems ur de mindre bemedlades ögon. Att vara utsatt för rasism som tar sig speciellt könsuttryck, exempel trakasserier av beslöjade kvinnor, är inte heller något en "vit västerländsk" feminist upplever in på bara skinnet.
4) universialisering av västerländska teorier och begrepp.
Som hur tanken om kvinna och kvinnlighet utgår från en vit norm.
info från http://www.genus.gu.se/genus/genus4-02.htm
Kommentarer
Trackback