separatistisk feminism!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Blir så frustrerad att jag måste skriva av mig...  Jag är med i en separatistisk feministisk förening för tjejer. Idag satt jag och en tjej därifrån och värvade nya medlemmar till gruppen. Varvid. Två killar kommer fram och börjar tjafsa om att vi enbart värvar tjejer som nya medlemmar, dom frågar varför med tusen påstridiga frågor varför bara tjejer? 

Ja.... och ... då försöker jag och den andra tjejen förklar varför.... ->

Vi pratar om att det finns en maktobalans som reproduceras omedvetet i tvåkönade sammanhang emellan män och kvinnor, som visats i studie på studie.
Vi säger att killar tar mer plats än tjejer, och hänvisar till studier som visar att killar tar så mycket som 70% av uttrymmet och att när tjejer tar 50% så uppfattas det som att det är ojämställd.
Vi pratar om att både tjejer och killar är för mansorienterade idag och att tjejer måste öva sig på att orientera sig gentemot varandra.
Vi säger att många erfarenheter kan upplevas som jobbiga för tjejer att prata med killar om, kan ni respektera det eller är egoistiska självhävdelse, som män, viktigare?
Det blir en grupp att hämta styrka ur istället för attacker från män såfort vi kritiserar manligheter det minsta.

Lyssnar killarna när vi pratar om maktskillnader och talutrymme? 

Såklart inte... Samtidigt som de står och säger sig vara jämställdhetens laglydiga män så är det enda de ständigt gör att _inte_lyssna och_ ständigt_ avbryta oss. DVS EXAKT det som vi är rädda för skulle ske om killar kom med i gruppen, att de skulle försöka dominera oss tjejer. De är så totalt utan insikt om sitt eget beteende.

Sedan diskuterade jag och tjejen som satt med mig vid bordet om vi känner några killar som vi skulle orka vara i samma diskussionsgrupp som, utan att behöva tumma på vårt eget utrymme och röst och mänsklighet, vilket skulle slutat med att vi inte orkat utan gått hem och suttit och kännt oss utanför samhället? Vi kom på 2 stycken. De är killar som kan stanna upp och komma på sig själva med att, "oj nu tog jag för mycket plats". Dvs motsatsen till de killar som kom fram och agerade besserwisser i jämställdhetsfrågor.

Det är också de killar som fattar och_ inte _blir sura för att vi tjejer organiserar oss i vissa situationer nån timme i veckan, där vi kan tala som människor och slippa gå in i könsroller i förhållande till män i gruppen. Vilket vi är medvetna om att vi omedvetet gör i många situationer annars, sitter och ler vänt hela tiden utan anledning m.m för att komma på oss själva senare. Och slippa den ständiga mansorienteringen i samhället.

I annat fall är jag inte alls separatistisk. Jag tycker om att diskutera med både män och kvinnor och gör det ofta. Och jag tror inte på en helt separatistisk jämställdhets/feministisk kamp/rörelse.
  MEN, en timme i veckan vill jag kunna sitta ner och bara vara människa och inte kvinna i maktrelation till man, och slippa börja om från början och diskutera grundläggande saker med killar som är för lata och oengagerade för att nånsin ha öppnat en feministisk bok, killar som vägrar lyssna till andras erfarenheter utan bara vill höra sin egen röst, bara vill definiera verkligheten själva. En timme i veckan. Kan jag få det? Lite maktperspektiv för sjutton tack.


Diskussion om separatism, för intresserade: 
http://www.feminetik.se/diskutera.php?fid=4&mid=112373

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback