sharazad

Nu är jag tillbaks från Polen. Tänkte kort kommentera lite det som sker där nu.

Den katolska yrkan har verkligen superstor makt, prästerna sitter med i vanliga samhällsdebattprogram och tycker och tänker i egenskap av präst. I princip  varje nyhetssändning har minst ett kyrkligt inslag. Det hetaste samtalsämnet just nu var homosexualitet.

Om jag fattade det rätt har Warsawas borgmästare förbjudit demonstrationer för jämställdhet och för homosexuellas rättigheter. Nyligen var det en demonstration trots detta där människor demonstrerade just för detta och som slogs ner brutalt av polisen.
Det debatteras om moralen,  och de stockkonservativaste homofoberna är nått parti som kallar sig Liga polski rogini, typ Förenade polska familjer som pratar om nått de kallar  "den homosexualla kulturen" och om att homosexualitet är onormalt och fel. Vad denna homosexuella kultur innebar förklarades inte, men tv visade okommenterat inslag från pridefestivaler där någon hade spexat till det genom att klä ut sig till en jävul.
Ett annat inslag var där en lesbisk kvinna var modig och berättade att hon blivit avskedad för att hon inte längre ville dölja sin homosexualitet, det kommenterades inte som ett problem i sig att hon blivit avskedad på grund av sin lesbiskhet, tvärtom fick nån gubbe plats som tyckte det var rätt att hon och andra homosexuella avskedades.

På flyget hem läste jag i flygtidningen där nån polsk kvinna gick ut och minsan talade om för feministerna att vara lagom och inte ta för mycket plats, komiskt nog när hon själv gjorde det mer än någon annan. Hon var motsatsen till vad den svenska kvinnorörelsen gjort, att försöka göra det privata till politiskt, kampen hörde inte till gatan enligt henne.
Att vara lagom feministisk för henne var att feminister inte bör demonstrera för jämställdhet Rovnosc´ och för homosexuellas lika rättigheter, hon menade att det var att provocera och tvinga på andra "annorlundahet". Så är vi där igen, i likformigheten.
 
En undersökning som visades på nyheterna visade, om jag förstod rätt, att 50 % av polackerna hade en negativ syn på homosexualitet. Men de problemen finns ju också som sagt i svenska kyrkan och i det svenska samhället, med Åke Green. På många sätt tyckte jag de polska kvinnorna tog för sig nästan mer och det finns ett klimat som tillåter intellektuella kvinnor i Polen som jag inte upplever finns i Sverige på samma sätt. Det finns problem, men de polska kvinnorna är starka och på vissa sätt fanns det större feministisk medkänsla i det polska samhället ->

Nått som uppmärksammades mycket i polska nyhetssändningarna, på ett gripande sätt som verkligen speglade kvinnors levnadsöden  och som var överlägset svensk torr och i det här fallet opraktisk nyhetsrapportering, var mäns våld mot kvinnor. Det var  tydligt hur det ansågs vara ett stort och allvarligt problem med män som misshandlade kvinnor, den tystnad som blir reaktionen bland många svenska män när mäns våld mot kvinnor diskuteras fanns inte där på samma sätt, reaktionen var istället avsky.

Det ansågs vara ett stort problem att polska kvinnor tvingades lämna hus och hem med barnen medan den misshandlande mannen kunde bo kvar. Det framgick tydligt, även för en med lite krass språkförståelse, att det var mycket viktigt att mannen som misshandlade skulle tvingas flytta och inte kvinnan. Något som inte alls diskuteras i svensk media på samma sätt.
Det var också bra hur polsk media faktiskt intervjuade de som drev skyddsboendena för kvinnorna och gav deras erfarenheter ett stort värde och plats, medan svensk, som vi trodde seriösa, svt istället visat parodin av kvinnojourerna i  "Könskriget".
Och den dumrelativisering som finns i svensk debatt, där problemet med kvinnors våld gentemot män framställs som ett lika stort problem som mäns våld mot kvinnor, märktes inget av i den polska rapporteringen. Så SKÖNT. På många sätt är de antifeministiska krafterna större i Sverige?

Så, på vissa sätt är den svensk kulturen och samhället före , på vissa sätt efter.